Intermezzo från Intermezzo

(Essämonologen hittas i ljudform här!)

Jag måste ta en liten paus från fabeln om den Svenska Tigern. Jag har nämligen blivit uppmanad att upphöra med ”En Svensk Tiger”. Det var ju inte så att jag inte visste att själva symbolen för en svensk tiger var någon annans skapelse. Det visste jag.

Men jag tänkte att eftersom jag bara använder en del av den – och dessutom bakar in den i ett nytt sammanhang – med andra symboler – alltså de collage jag gör som omslag till de här avsnitten – så borde den ha verkshöjd.

Verkshöjd är ett sånt där ord som används både av jurister och kreatörer. Det syftar på hur nyskapande något är. Picasso, till exempel, är en sån konstnär som vi beundrar därför att mycket av det han gjorde hade verkshöjd när han gjorde det. Jämfört med det som varit tidigare, och hans samtida kollegor, producerade han både mycket och mycket nytt.

Jag säger inte det för att jämföra mig själv med Picasso utan för att du ska göra den kopplingen. Smart va?

Sen är jag, som jag tror att du kanske också är, lite skadad av amerikansk teve. För på något sätt har jag alltid inbillat mig att vi svenskar hade en motsvarighet till den amerikanska idén om fair use.

I USA kan kreatörer använda andra kreatörers verk på vissa villkor. Upphovsrätten gör helt enkelt undantag för kritik och kommentar. Att en kritiker ska kunna citera eller exemplifiera med det material som ska kritiseras anses som självklart. Inom nyhetsrapportering får du summera andras nyheter. Inom forskning får du citera andras verk. Folkbildning hamnar också under fair use. Förutsatt att det sker utan vinst. Sist men inte minst – min egen ständiga ursäkt – parodi är också undantagen från upphovsrätten.

I amerikansk lag är dessutom parodi och/eller satir extra skyddsvärt. Skälet är att om jag inte kan använda andras ord eller uttryck, och bild är ett sorts uttryck, då kan jag inte driva med det. Om jag inte kan driva med det kan jag inte göra mitt jobb som satiriker.

För mig blir det alltså en fråga om yttrandefrihet. Min yttrandefrihet. Men i förlängningen även din. För yttrandefriheten är bland annat rätten att kränka andra människor. Jag säger inte att det är något som måste göras bara för att det går. Men som komiker är det ett nödvändigt verktyg.

Det är nämligen en av de fina grejerna med yttrandefriheten. Om någon beter sig som en idiot ger yttrandefriheten dig rätten att påpeka det. Du ger då idioten möjligheten att inse sin dumhet. Är det så att du har fel och att det är du som är idioten kan ju den du trodde var en idiot säga det – och förklara varför – vilket alltså ger även dig möjligheten att ta ställning till ditt eget idiotiska beteende.

För mig som komiker blir bristen på fair use i svensk lagstiftning ett praktiskt problem utöver ett moraliskt. Jag jobbar nämligen med symboler, stereotyper och arketyper – kändisar, makthavare och andra är  symboler för de idéer de representerar. När jag driver med specifika personer gör jag det alltså som representanter för en viss åsikt eller ett visst beteende. Kan jag inte göra det kan jag inte göra mitt jobb.

Ironin i att någon uppmanar mig att hålla tyst om vad vi svenskar håller tyst om är nästintill sublim i all sin enkelhet. Och den är inte bortkastad på mig. Jag uppskattar den. Men som jag sa tidigare – jag inbillade mig att min nytolkning hade verkshöjd.

Beredskapsmuséets advokats telefonsamtal är därför en smula omtumlande. Och jag säger till henne att jag inte kan vare sig säga ja eller nej förrän jag talat med min advokat. Direkt efter samtalet får jag ett mail. 

”Hej Aron,

vi har just haft kontakt per telefon och jag återkopplar vad vi diskuterade i vårt samtal.

Du har utan tillstånd från upphovsrättsinnehavarna, Beredskapsmuseet i Djuramossa, använt verket En Svensk Tiger i olika varianter på olika forum där du verkar. Du har även tagit fram en logotyp för din verksamhet innehållande En Svensk Tiger samt en t-shirt med verket.  På fråga på ditt twitterkonto om du har fått tillstånd att använda verket har du svarat nej. Du har således haft kännedom om att verket skyddas av upphovsrätt.  

Jag har upplyst dig om att jag företräder Beredskapsmuseet i Djuramossa, som innehar upphovsrätten, och meddelat dig att all användning av verket utgör upphovsrättsintrång i Beredskapsmuseets rättigheter till verket. Jag har begärt att du omedelbart avlägsnar alla bilder, t-shirts, loggor etc innehållande verket och att du destruerar de t-shirts du har i lager innehållande bilden. Jag har frågat dig om du frivilligt har för avsikt att agera enligt mitt förslag men du har då upplyst mig om att du har för avsikt att ta kontakt med en advokat.

De e-postadresser jag mailar till har du lämnat till mig under vårt samtal. Det är således korrekta e-postadresser.

Eftersom du inte bekräftat att du kommer att hörsamma min uppmaning att agera enligt ovan angivna beskrivning uppmanar jag dig nu att göra det, för att undvika rättsliga åtgärder. Du får sju dagar på dig att ta bort alla bilder, logotyper, t-shirts etc med tigern, vilket är fullt tillräcklig tid eftersom du själv administrerar dina konton och använder dessa dagligen. Du har inte heller meddelat att du skulle vara förhindrad att agera de närmsta dagarna. Om du agerar såsom föreslagits behöver jag inte inleda någon rättslig åtgärd och ärendet kan därmed avslutas. 

För det fall du kontaktar en advokat välkomnar jag direkt kontakt med din advokat. Du kan skicka mitt e-postmeddelande till denne så har vi kontakt i stället. 

Med vänliga hälsningar / Best regards”

Beredskapsmuséets advokat. Vars namn jag inte vill avslöja eftersom hon inte bett om att vara med i den här podcasten och hon bara gör sitt jobb.

Jag kände inte till Beredskapsmuseet i Djuramossa innan det här och jag misstänker att du inte heller gjorde det. När jag kollar på deras hemsida ser det trevligt ut. De har en kanonhall och en uniformsutställning. Jag noterar också att deras uppdrag i första hand är att samla in material rörande tiden 1939-1945.

I andra hand kalla kriget. Sen följer en radda andra samlingsområden.

En mer misstänksam person än jag själv hade antagligen tänkt att den som har i uppdrag att samla in bevisen har också möjligheten att välja vad som ska ställas ut eller inte.

Så jag får påminna mig själv om att det är en fullt rimlig prioriteringsordning för ett museum om svensk militärhistoria. Och att muséer alltid väljer vad de ställer ut. Det är inget konstigt i det.

Det enda som skulle säga emot det är att det tydligen prioriterar uniformshistoriken först i femte hand vilket kan tyckas märkligt med tanke på att det, i alla fall enligt hemsidan, verkar vara en av muséets absoluta höjdpunkter.

Det, och att de verkar vara lika glada som alla andra att berätta att kampanjen gick ut på att vi skulle hålla tyst utan att för den skull berätta vad vi skulle vara tysta om.

Att deras egen logotyp innehåller verket ”En svensk Tiger” är inte helt betryggande.

Som jag sa i första kapitlet av ”En svensk Tiger” så har jag ingen anledning att skuldbelägga någon för något som hände, eller inte hände, på fyrtiotalet.

När jag valde frasen och symbolen En svensk Tiger syftade jag ju inte på verket utan på Vaksamhetskampanjen som inleddes på uppdrag av Statens Informationsstyrelse den 21:a november 1941.

Staten hade genomfört en liknande kampanj redan 1939 med det mycket talande namnet tysthetskampanjen.

Men tydligen hade inte alla fattat vinken vilket gjorde att det fattades beslut om en ny kampanj och det var till den kampanjen som Bertil Almqvist skapade både bilden och texten till verket ”En svensk Tiger”.

Jag vill inte tala om verket ”En svensk Tiger”. Jag vill tala om Vaksamhetskampanjen. Som symboliserades av verket ”En svensk Tiger”.

Som Beredskapsmuséet själva skriver på sin hemsida: ”Den blågulrandiga tigern spreds i 400.000 exemplar till caféer, tågkupéer, restauranger, företag och personalutrymmen. Därtill fanns den på baksidan av inskrivningsböcker, på resväskor, brevpapper och kuvert och till och med i hemmet som broderi. ”En Svensk Tiger” blev en symbol för hela kampanjen och ett starkt minne för alla som upplevde Sverige under beredskapsåren.”

Det är en märklig slogan. ”En svensk Tiger”. Kollar man på Wikipedia liknas den vid den amerikanska kampanjen ”loose lips sink ships” – lösa läppar sänker skepp – som skulle förhindra den amerikanska allmänheten från att tala bredvid mun och på så sätt låta känslig information riskera amerikanska soldaters liv genom att läcka till fienden.

Med den avgörande skillnaden att USA givetvis var en krigförande part i andra världskriget och därför hade skepp att sänka.

Sverige var neutralt. Påstår det. Det var inte med i kriget. Det hade inga skepp att sänka. Så vad var det svenskarna skulle hålla tyst om? Och gentemot vem?

Ett skämt, som jag inte kommer ihåg var jag har hört lyder. ”Sverige var neutralt under kriget. Fram till 1943 var vi neutrala på tyskarnas sida och från 43 på de allierades.”

Det är givetvis inte sant.

Men om det finns ett korn av sanning i det betyder det att Sverige var pro-tyska under kriget. I alla fall fram till 1943. Vilket gör Vaksamhetskampanjen ännu märkligare. För om Sverige stödde tyskarna fram till 1943 innebär det ju att när Vaksamhetskampanjen drog igång 1941 hoppades vi alltså att tyskarna skulle vinna kriget.

Det var det jag ville att ”En svensk Tiger” skulle handla om. Inte Bertil Almqvists verk.

Bertil Almqvist var inte ansvarig för kampanjen. Han skapade bara den grafiska lösningen. Och bara för att han skapade tigern behöver inte någon som helst skugga falla över hans andra verk. Jag växte upp med Familjen Hedenhös. De böckerna förgyllde min barndom. Och jag blev inte nazist bara för att tecknaren till de böckerna en gång tecknade en svensk tiger. Lika lite som jag blev rasist av att läsa Tintin.

Lite självhatande blev jag av att läsa Bamse. Men det har med socialismen att göra. Krösus Sork, liksom Gargamel, är vidriga antisemitiska stereotyper som försöker utmåla värdeskapande som någonting dåligt. Oavsett om det är legitim bankverksamhet som Krösus Sork kanske, eller kanske inte bedriver, eller att försöka göra smurfar till guld.

Och den svenska tigern kanske är skapad av Bertil Almqvist – men Vaksamhetskampanjen är det inte. Den är en händelse i Sveriges historia. Och som sådan tillhör den faktiskt alla svenskar. Mig, Dig. Alla.

 Jag hade dessutom i processen redan gått vidare från Bertil Almquists tiger till min egen. Som jag har köpt för egna pengar i en leksaksaffär. För att sedan måla gul med blå täckning.

Med färg som jag också köpt för egna pengar. Min tiger. Min färg.

Likt en renässansmästare i kreativ extas stod jag sedan med penseln i hand som en fäktare, och duttade i mitt anletes svett tills tigern var klar. Min håriga bål glänste i det gulaktiga skenet från de levande ljus etc o.s.v m.m….

Skälet är att jag ville ha en tredimensionell tiger till mina fotocollage. De jag gör som omslag till avsnitten som innehöll följetongen som brukade heta ”En svensk Tiger”.

Bertil Almqvists tiger är tvådimensionell. Jag var ute efter något med lite mer djup. 

När jag fick samtalet från advokaten blev jag först skärrad. Det ska erkännas. Ingen gillar att bli stämd och jag har ingen större lust att lägga alla dina patreonpengar på en rättegång.

För även om det här är en yttrandefrihetsfråga för mig är berättelsen i sig viktigare. Jag måste få ur mig den. Den tynger nämligen mer på mitt samvete än hotet om stämning.

Hittills har det mesta av dina pengar gått till research, resor för att knyta kontakter och intervjua folk som Dave Rubin eller Ann Heberlein där jag måste säga att resan till LA kändes lite mer exklusiv än resan ner till Lund – inget illa ment Ann – men palmer slår dimma som en öppen cabriolet slår hala kullerstensgator från medeltiden.

Jag har redan lagt ner löjliga summor på väldigt ovanliga och dyra böcker som research för just det här projektet som brukade kallas för ”En svensk Tiger”.

Senaste exemplet heter ”Paying for Hitler’s War: The Consequences of Nazi Hegemony for Europe”.

Den kostade över 700 kronor och jag köpte den för bara ett kapitel skrivet av en enda forskare.

Känslan av att läsa det kapitlet. Att veta vad du har betalat för det kapitlet är ren lyx. Alldeles oavsett om det är bra information eller inte.

Det jag och du betalar för är forskarens enorma tid. Så man får verkligen hoppas att denne gjort ett bra jobb. Och dennes tillgång till arkiv. Så vi får hoppas att den gjort ett bra jobb.

Så jag vill verkligen inte slösa det sista av pengarna på en rättegång som advokaten jag kontaktar för att hjälpa mig påpekar kan komma att bli väldigt, väldigt dyr. Men om det ändå kommer till det så hoppas jag att du står bakom mig.

Min första tanke efter samtalet med min egen advokat är i alla fall att det inte är några problem. Det är bara att jag tar bort bilderna på Bertil Almqvists svenska tiger – och låter designa om loggan till podcasten – drar tillbaka T-shirtarna och byter ut dem mot nya med min egen tiger i så är saken klar.

Och så blir jag upphetsad istället. Det är sällan ens sigillmagi får en så omedelbar effekt i omvärlden. Inte för att jag tror på magi. Det gör jag inte. Men jag använder det esoteriska perspektivet som en del av min arbetsprocess.

Esoterika är ett finare ord för magi. Ytterligare en sådan sak jag inte tror på men som jag har läst mycket om och ser som värdefullt i mitt jobb. För det är ingen slump att nazisterna valde den romerska örnen parad med solkorset, eller att Sovjetunionen använde pentagrammet, den femuddiga stjärnan som inom hedendomen användes för att binda, eller skydda, mot ondska eller det kristna kors som pryder vår egen svenska flagga. Symboler har styrka, och oavsett om de används medvetet eller undermedvetet, så vädjar den rörelse som väljer sina symboler till det som de symbolerna representerar.

Som jag ser det finns det två världar. Den verkliga världen. Den oförsonliga kalla meningslösa verkligheten där vi när som helst kan gå under av saker bortom vår kontroll. Och människans värld. Den samling sagor vi berättar för oss själva och varandra för att ge tillvaron mening. Det är den verkliga magin. De sagor vi berättar för att dölja det faktum att vi är instinktsdrivna dumma djur som gärna ger efter för varje begär och lusta som för tillfället driver oss framåt.

Jag tror på tro. Och jag har alltid varit fascinerad av just tro. Som verklighetsflykt från mig själv eller världen, men också för att vad en människa tror påverkar hennes världsbild och hennes handlingar. Vilket gör att det påverkar världen. De flesta trossystem har effekt. Eftersom det verkar genom sin anhängares handlingar.

Inte så att tro kan göra så att du flyger utan vingar, eller väcka de döda till liv igen som Jesus påståtts ha gjort med Lazarus, men den kan, rätt tillämpad, göra verklighet av fantasin och skapa saker som tidigare inte har existerat i den ultimata verkligheten. Som arkitektur. Konst. Krig. För mig är det magi.

Inte som i att dra kaniner ur hattar eller korttrick. Riktig magi.

Jag tror att vi människor har en biologisk struktur för sagor i hjärnan. Jag har inga som helst bevis för det.

Det är en del av min egen världsbild. Jag tror mig nämligen se att de mer grundläggande sagorna som hjältemyter, trickstermyter och romantiska myter, ser mer eller mindre likadana ut oavsett vilken kultur eller tid som frambringat dem. Sen har de tolkats annorlunda beroende på tid och plats. Och mer så än vi oftast tror. Men bara att handlingen så ofta är densamma, att den dramatiska strukturen, människans val i förhållande till både sin egen och den yttre naturen återkommer på samma sätt, får mig att misstänka att det finns en biologisk anledning till att vi är strukturerade på det sättet. Det verkar helt enkelt för mig som att det här var det bästa system som vår biologi kunde komma på för att få oss att förstå vår verklighet på ett sätt som maximerade våra chanser för överlevnad så mycket som möjligt. Som jag ser det har sagorna funktionen att framhålla ideal eller varna för misstag. Hjältemyten lär dig om kamp och självuppoffran, trickstermyten varnar dig för att blint följa dina impulser, såsom hunger eller lust, och den romantiska myten får dig att längta efter att hitta någon att skaffa avkomma med. De hjälper oss att överleva helt enkelt.

Magi, det är metoden för att omsätta din fantasi till verklighet.

Magi har två beståndsdelar. Vilja och medium. Själv är jag komiker. Min vilja är att förklara verkligheten för dig så som jag ser den, utan att du hatar mig så mycket att du slår ihjäl mig. För att kunna göra det måste jag få dig att skratta åt det jag säger.

Mitt medium är ord. Mina trollformler kallas skämt. Och om jag är tillräckligt duktig på min magi lyckas jag både formulera och framföra trollformeln så att effekten blir skratt.

Om du är arkitekt är viljan att bygga ett hus, ritningar, ditt medium. De är den trollformel andra måste samlas kring och tolka för att det ska bli verklighet av dina magiska tecken.  

Ett bra exempel på en väldigt medveten och sammanhållen arkitektur är Albert Speers arbeten för Hitlers regim. Jag vet inte om du har sett ”Undergångens arkitektur” av Peter Cohen? Det är en plågsamt vacker dokumentär om tredje rikets estetiska ideal och den är väl värd din tid.

Som kuriosa kan nämnas att Hitler beordrade Speer att bygga enligt ”Ruinprincipen”. Med det menade han att alla byggnader skulle se vackra ut om tusen år som ruiner. Övervuxna av murgröna med ett trevligt rokokosällskap på picknick i gräset framför precis som en klassicistisk målning från sjuttonhundratalet.

Sagorna vi berättar för oss själva och varandra spelar roll.

Bryggan mellan människans fantasi, sagorna, och den ultimata verkligheten, där vi bara råkar finnas, för att sedan råka dö, är du. Du är bryggan mellan de två världar som människan existerar i.

Och med tanke på hur pretentiöst det låter kan du haja att jag lagt ner både tankekraft och möda när jag valt ut de symboler som ska representera projektet.

Collaget är en form av sigillmagi. Eller om du är född på 90-talet – en meme.

För mig är det en del i arbetsprocessen där jag visuellt försöker gestalta det jag vill säga. Som du säkert märkt på både #KROSSASOCIALISMEN och YOUR FEELINGS ARE HURTING MY THOUGHTS är jag inte särskilt subtil.

När så en advokat kontaktar mig och säger åt mig att upphöra med verksamheten kan jag inte annat än tolka det som att magin fungerar.

Kanske inte helt optimalt? Men den har någon sorts effekt.

Jag hoppas verkligen att du skrattar nu. För det här skämtet kan komma att stå mig dyrt. 

Jag har hur som helst avlägsnat alla bilder, logotyper, och T-shirtar.

För säkerhets skull ber jag en polare som är advokat att kontakta Beredskapsmuséets advokat och kolla så att det i alla fall inte är några problem med att jag använder min egen tiger.

”Hej Michael,
>tack för mail.
>
>En plastfigur av en tiger såsom den på bilden finns det uppsjöar av.
>Givetvis har figuren inte något att skaffa med verket En Svensk Tiger. Om
>någon däremot använder uttrycket En Svensk Tiger och använder en tiger
>som illustration till texten i stället för verket En Svensk Tiger utgör
>detta upphovsrättsintrång då verket omfattar även texten En Svensk Tiger.
>Detta har prövats av PRV vid ansökan om registrering av varumärke med
>text En Svensk Tiger.
>
>Därmed, om din klient önskar använda en tiger, vilken som helst utom
>BertilAs verk, står det honom givetvis fritt att göra det. Om han däremot
>använder en tiger som anspelar på verket En Svensk Tiger, kan bedömning
>komma att göras att det kränker upphovsrätten till verket.
>
>För övrigt är ovan nämnda endast en bedömning av det du har skickat till
>mig i nu aktuellt mail. Om en slutprodukt visar sig anspela på verket En
>Svensk Tiger har jag i uppdrag att vidta åtgärder.
>
>Gällande anledningen till att jag kontaktade din klient har han, såsom
>jag ser det, vidtagit begärda åtgärder för att undvika rättsligt
>efterspel. Han har tagit bort alla bilder med En Svensk Tiger från nätet,
>såvitt känt. Han ska förstöra samtliga kvarvarande t-shirts och han får
>inte anspela på verket En Svensk Tiger i något avseende. Vid sådant
>förhållande har vi löst problemet och jag ser inte någon anledning att
>driva en process gällande det upphovsrättsintrång som din klient har
>gjort i rättigheterna till verket En Svensk Tiger. Om det visar sig att
>han ändå fortsätter använda verket, fortsätter sälja t-shirten eller på
>annat sätt kränker upphovsrätten till verket, kommer jag att nödgas agera
>och då blir det en sammanfattning av samtliga upphovsrättsintrång som
>beräknas vid skadeståndets storleks bedömning, dvs även detta, som jag nu
>har valt att bortse ifrån.
>
>Jag hoppas därför du kan förmedla tydligt till din klient att hans aktiva
>val att upphöra med användningen av verket är det billigaste och enklaste
>sättet för honom att undvika skadeståndsanspråk för upphovsrättsintrång.
>
>Vad gäller mål T 9659-05 finns den att beställa hos Svea hovrätt, om
>intresse finns. Målet omnämns även i diverse statliga utredningar mm då
>tingsrättsdomen, som sedermera ändrades av hovrätten, var på samma nivå
>som det i media omtalade Solnamålet, sett ur upphovsrättsligt perspektiv.
>
>Om du är intresserad av upphovsrätt kanske du är med i
>Upphovsrättsföreningen? Årsmöte nästa vecka.
>
>Med vänliga hälsningar / Best regards”

Och där är jag fast. Jag har lagt en stor del av det senaste året på att göra research för ”En svensk Tiger”. Att jag inte får använda Bertil Almqvists tiger kan jag gå med på. Beredskapsmuséets upphovsrätt gäller till 2042.

Jag tyckte själv dels att jag bara använde en del av tigern, och då definitivt i ett nytt sammanhang. Dessutom under ramen för både satir och folkbildning. Så min ståndpunkt är att det hade verkshöjd men om upphovsrättsinnehavaren ser saken annorlunda tar jag hänsyn till det. Särskilt om jag riskerar att bli stämd.

Men att jag inte får använda min egen tiger är svårt att smälta. Och jag vill inte heller sluta använda mig av uttrycket ”En svensk Tiger”. För det här handlar om tysthetskulturen i allmänhet och dess konsekvenser. Symbolen för det är ju ofrånkomligen ”En svensk Tiger”.

Säger jag vaksamhetskampanjen vet ingen vad jag talar om. Men alla känner till symbolen ”en svensk tiger”. Jag får alltså inte illustrera en av de mest talande händelserna i vår historia med den symbol som faktiskt förknippas med den händelsen. Det leder till ett tillstånd där symbolen som gjorde ett sådant intryck på befolkningen inte förknippas med den händelse den faktiskt representerar.

Nu är jag alltså i en position där jag får använda frasen ”En svensk Tiger”, men inte i kombinationen med bilden av Bertil Almqvists, min egen, eller He-Mans tiger Battle Cat. Ingen tiger alls! Eller så får jag använda min tiger – men inte ihop med frasen om en svensk tiger.

Den största svårigheten ligger i att hon alltså hävdar:

”han får inte anspela på verket En Svensk Tiger i något avseende.”

I något avseende alltså? Då kan jag inte ens tala om vaksamhetskampanjen?

Först leker jag med tanken att döpa om följetongen till ”En Jude Ryter”. Men det ska ju inte handla om rytande judar. Rytande judar är ju vare sig särskilt ovanligt eller mystiskt. Nu ska det handla om varför vi svenskar tiger. Det är lite mystiskt. Alla vill veta!

Men inte verket ”En svensk Tiger”. Det är ju bara en symbol för tystnaden. Mitt verk handlar om tystnaden i sig.

Jag är ärligt talat less på att höra om kriget och det förflutna. Det är en automatisk reflex som jag märker inte bara hos mina bröder och vänner som delar min bakgrund utan hos svensken i gemen.

Nästan en aversion. Den svenska kulturen sträcker ut sig i ett evigt nu. Ett nu utan förflutet eller framtid. Och varför skulle det inte vara så? Vi är ju trots allt världens bästa land. Så bra att vi inte ens behöver nämna det.

Och jag är rädd för att den svenska historielösheten, initierad och implementerad av arbetarrörelsen, har gjort så att även du ska vara helt ointresserad av det jag har att berätta för dig. Då vågar jag ändå lova att det är en mycket spännande berättelse – som sträcker sig över mer än ett sekel – och involverar några av de mest framträdande människorna i modern politisk historia.

Försöker man prata om vad Sverige gjorde under kriget möts man antingen av ”Ja, men det där vet ju alla så det är väl ingen idé att prata om?” varpå en besvärande tystnad infinner sig.

Eller, och det är vanligare, så möts man av oförstående tystnad från de som fortfarande köper den.

Effekten blir att ingen ifrågasätter nationalmyten.

Perfekt sammanfattad i statstelevisionens egen dokumentär ”Tvärvändningen” om gränsstängningen 2015.

”Sverige var neutralt under andra världskriget”.

Det är alltså den myt som Sverige fortfarande saluför. Både till sina egna medborgare och till medborgare i andra länder. År 2017.

Det är därför viktigt att du och jag tar itu med den. För socialdemokraterna bygger hela sitt självrättfärdigande på just den myten. Det är den grund varpå Sveriges moraliska anseende vilar. Det är ur den vi hämtar den rätt som gör oss till en moralisk supermakt.

Soft power. Mjuk makt. Det är den enda makt vi har. Särskilt efter att vi nedmonterade vårt eget försvar. Det är antagligen därför det blir så viktigt att lagstifta om att det ska räknas som ett allvarligt brott att ”skada Sveriges anseende” så att det påverkar våra relationer med stater och organisationer som ägnar sig åt terror eller förtryck. Det skulle kunna tyckas vara en annan situation än den jag pratar om här i ditt och mitt lilla intermezzo från intermezzot om en svensk tiger. Men det hör ihop. För det är en del av den där tystnaden jag talar om.

Dokumentären ”Tvärvändningen” försöker göra upp med en politik av kompensatorisk performativ godhet som nästan ledde till att det svenska systemet kraschade. I alla fall om man skulle tro det som sades när gränserna stängdes.

När jag säger kompensatorisk performativ godhet syftar jag på en egenhet som jag märkt när det kommer till det här landets ledare. Över mer eller mindre hela den politiska skalan, inom akademin, media och konst – en egenskap som kan sägas genomsyra hela den svenska offentliga kulturen – intar vi gärna rollen som goda fram tills att det är dags att leva upp till de fagra orden. Då tvärvänder vi. Vilket namnet på dokumentären syftar till.

Samtidigt som den skickligt döljer varför det skulle vara så att vi tvärvänder genom att klamra sig fast vid nationalmyten.

Den att vi var goda under kriget. För det är vad ordet neutralitet har vuxit till i det allmänna medvetandet. Det är synonymt med godhet. Att älska fred. Välståndet. Välfärden. Solidariteten. Folkhemmet. Socialdemokratin.

Huruvida vi var neutrala i folkrättslig mening är till viss del en annan diskussion. Det handlar om vi var neutrala enligt internationell lag.

Kompensatorisk är ett freudianskt begrepp som syftar på att man undermedvetet, eller medvetet, kompenserar för en verklig, eller inbillad, otillräcklighet genom att bli bra på något annat. Kompensatoriska beteenden brukar associeras med mindervärdeskomplex.

Performativ godhet är det vi blivit bra på för att vi inte är goda, och någonstans vet vi att vi inte är goda, så vi spelar goda. Vi överkompenserar. Performativ betyder skådespel. En föreställning om godhet.

Och jag säger inte att vi nödvändigtvis är onda, utan som människor är mest, felbara. Ack vi arma syndare och så vidare… Inget fel i det. Men rätt långt från en moralisk supermakt.

Och den perfekta symbolen för det är ”en svensk tiger”. Inte konstverket givetvis. Kampanjen.

Så att jag skulle sluta nu. Innan jag ens har börjat på riktigt. Kommer inte på fråga.

Någonstans mellan den andra juristen och den tredje juristen jag talar med är jag bokad att föreläsa på föreningen Heimdal i Uppsala. Den 22:a mars 2018 enligt den gregorianska kalendern.

Jag är bokad att tala under rubriken ”En svensk Tiger” och vet att jag inte får säga vad jag vill hur jag vill.

Och jag vet att jag sällan talar om känslor men det är en fruktansvärd känsla – känslan av att behöva vakta sin tunga. Missförstå mig rätt. Du bör och ska vakta din tunga. Så att den inte ljuger. Men om du har något att säga som du upplever som både viktigt och sant – och som berör oss alla – då känns det inte bra.

Särskilt inte om det sker samma vecka som regeringen lägger fram en grundlagsändring för att begränsa informationsfriheten och den tillsammans med några av våra största massmedier utövar påtryckningar mot Google att begränsa våra sökresultat.

Jag är också avstängd från facebook i 24 timmar. Inte för att facebook censurerar mig men för att någon individ missbrukat anmälningsfunktionen när hon blivit upprörd över något jag skrivit.

Så det är glädjande, och ödmjukande som fan, att se att lokalen är fylld till bristningsgränsen när jag ska tala på Heimdal. Hur du visste att du skulle komma dit vet jag inte. Det har inte varit någon marknadsföring att tala om. Jag har inte nämnt det i podden. Ändå står folk ända ut till ytterdörren.

Jag önskar intensivt att jag har förberett mig bättre. Samtidigt vet jag att ingen förberedelse hade varit nog för att förtjäna den här uppmärksamheten. Och jag får inte nämna en svensk tiger. Lösningen får helt enkelt bli att jag berättar varför jag inte får prata om en svensk tiger.

Det blir en mycket trevlig kväll och ingen heilade en enda gång. Det var faktiskt ett utpräglat onazistiskt möte. Inte för att media kommer skriva om det men om de skulle få för sig att skriva om kvällen är det bättre att förekomma dem och nämna det.

Det enda jag såg framför mig var unga människor med kritiska fakulteter som efteråt ställde svåra frågor som jag gjorde mitt bästa för att besvara. Bra jobbat till dig som kom!

Efter föreläsningen kommer en ung kvinna som heter Tuva fram och överräcker en teckning av mig med en tiger i bakgrunden i vad som ser ut som någon sorts akvarell tryckteknik. Pappret skiftar i kornblått och jag och tigern är etsade i vita streck. Uppe i högra hörnet har hon skrivit ”En svensk tiger”.

Och jag skulle kunna tacka dig med fullständigt namn – för du har skrivit det på baksidan tillsammans med texten ”Du är din egen tiger. Tack för att du gör podcasten och inspirerar oss andra.” men eftersom du inte bett mig och jag inte vet om du vill bli nämnd för massor med främlingar så nöjer jag mig med att säga tack.

Det är otroligt smickrande. Så pass att jag blev lite förlägen när du överräckte den. Den är väldigt fin.

Även om det är avgudadyrkan och således ett brott mot Guds tio bud. Det andra budet har jag för mig?

Det är också inspirerande för mig. För du har rätt. Jag kan inte svika dig som lyssnar. Jag har lagt ner en stor del av förra året på att förbereda det som förr hette en svensk tiger – jag kan inte lägga ner det nu.

Det är nog också bra att jag inte säger hela ditt namn Tuva så att du inte blir stämd för upphovsrättsbrott? Jag vill inte göra dig till medbrottsling. Gud kommer ju uppenbarligen döma dig hårt nog för brott mot andra budet.

Även om ditt verk gör det väldigt tydligt att du kan skilja min svenska tiger och Bertil Almqvists verk ”En svensk Tiger”.

Det gör det också väldigt tydligt att det här handlar om mer än bara min rätt att få måla min egen plasttiger i vilka färger jag vill och kalla den svensk. Det handlar också om din rätt, och dina barns rätt, och deras barns rätt att måla sina plasttigrar hur de vill och kalla dem svenska.

För hur ska jag göra med de andra prototyperna på min tiger? Jag har ju redan långt gångna planer på att göra en faluröd tiger med vita knutar, en målad som en dalahäst, och en som ser ut exakt som den jag har nu fast med en armbindel med en swastiska på vänster framtass.

Jag skulle vilja säga att det här samhället bygger på den rätten. Men det vore inte sant.

Upphovsrätt är en form av äganderätt. Och jag respekterar äganderätten väldigt mycket.

Men det blir också en fråga om yttrandefrihet. Så nu tvingas jag göra en avvägning mellan de två.

Jag vill inte sluta. Samtidigt vill jag inte bli stämd. Alla advokater och kunniga jag talar med avråder mig från att fortsätta.

Jag får alltså kalla podden ”En svensk Tiger”. Men bara om jag inte har någon bild på en tiger. Eller så får jag ha en bild på min egen tiger. Men inte kalla den svensk.

Det är först den fjärde advokaten jag talar med som säger det jag vill höra. Så vi får verkligen hoppas att han har rätt.

Planen jag formulerat är enkel.

Jag kommer fortsätta ha med min egen plasttiger på bilderna när jag tar dem, men för att verkligen inte riskera något kommer jag att skära ut tigern. Så att allt som återstår är ett tigerformat hål. Dessutom mer passande. Nästan poetiskt. Eftersom det är vad den svenska tystnaden har lett till. Ett hål i kulturen.

Och för att verkligen säkra upp så att ingen blandar ihop den här följetongen med verket ”en svensk tiger” döper jag om följetongen ”En svensk Tiger” i podcasten DEKONSTRUKTIV KRITIK till ”DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER”.

Jag vet att det låter som att jag bara presenterar ”En svensk Tiger”, men det är viktigt att du förstår att jag har lagt till orden ”Det här är” för att särskilja den från det upphovsrättsskyddade konstverket ”En svensk Tiger”. Just så att du inte blandar ihop dem.

Och det kommer återigen att gå att köpa den blåa T-shirten med loggan för DEKONSTRUKTIV KRITIK och podcastens motto – ”YOUR FEELINGS ARE HURTING MY THOUGHTS”.

Fast med min egen tiger. För säkerhets skull har jag låtit teckna den rytandes. Så att min tiger inte är så mycket en tiger som en ryter. Dessutom står det ju inget om vare sig sverige eller tigrar på T-shirten. Det är helt enkelt bara en tiger och den kan vara vilken nationalitet som helst.

Den är inte ens blågul. Den är bara gul och vit. Det är T-shirtens färg som gör att den ser blågul ut.

Så nu hoppas jag att vi kan återgå från vår paus från pausen till de frågor jag försöker besvara åt dig. Frågorna är:

1.     Hur kan du kalla dig jude om du inte tror på Gud?

2.     Vad är antisemitism för dig?

3.     Hur kommer det sig att vänstern vände sig från Israel?

I förra delen av ”DET HÄR ÄR EN svensk TIGER” berättade jag för dig hur jag ser på min judenhet. I den här delen tänker jag försöka förklara för dig hur jag ser på antisemitism.

”DET HÄR ÄR EN svensk TIGER” är inte bara en podcastföljetong. Det är en psykoanalys av svensk kultur.

En svensk tiger är död – det är min glädje att presentera ”DET HÄR ÄR EN svensk TIGER!”

 

Kapitel 6 Den Evige Juden

Under hösten 2017 enligt den gregorianska kalendern skanderades det plötsligt om att skjuta judar på svenska städers gator och synagogan i Göteborg utsattes för ett misslyckat attentat. 

Enligt Sveriges Radio berodde det på att Donald Trump beslutade att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Donald Trump – som inte gjort sig känd som en nära vän med verkligheten – fick samma reaktion som när han ljuger. FN, EU, en enad omvärld och en mycket upprörd muslimsk värld fördömde Trump. Jag undrar bara hur han ska lära sig att hålla sig till fakta när han fördöms även när han erkänner dem?

Donald Trump hade dessutom inte sagt något om erkännandet omfattade hela Jerusalem eller om den bara omfattade den västra delen. Den som ligger i Israel. Där Israels parlament ligger. Sedan 1949. Den östra delen är den arabiska delen och den anses vara ockuperat område.

Det var Trump också tydlig med. Huruvida det var rätt eller inte kan vi tills vidare lämna därhän.

Skälet till att jag tar upp det är att när demonstrationerna som påstods vara ett svar på Trumps erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad så kontaktades jag av Sanna Rayman på Dagens samhälle. Den elfte december 2017. Hon undrade om jag kunde skriva en debattartikel på 3500 tecken om antisemitism.

När jag lämnar in senare samma kväll är utkastet 5700 tecken långt och jag själv tycker att jag knappt har skrapat på ytan. Kallar man Marx för antisemit får man räkna med kritik. Debatten dog dock väldigt snabbt. Några svarade mig.

Här får jag nu tillfälle att utveckla en del av de tankarna.

Det råder en del förvirring om vad antisemitism är. Det är inte så konstigt. Den är förvirrande om man inte tror på den. På scen brukar jag dra ett skämt där jag låtsas förklara skillnaden mellan vanlig rasism och antisemitism med frasen ”rasism är när man hatar människor från lägre stående raser och antisemitism är när man hatar folk från högre stående raser…”

Vad jag menar är helt enkelt att när det kommer till rasism så är den rasism som är vanligast den att motparten är svagare, mindre förståndig, mindre civiliserad men det är inte hatet mot juden. Hatet mot juden – det riktiga hatet – bygger på en fruktan, inbillad eller verklig låter jag vara osagt, för att vissa judiska drag ska vara överlägsna dina egna. Det judiska folket fruktas för sin överlägsenhet – inte sin underlägsenhet.

Och på ett sätt kan man säga att antisemitismen är judarnas fel. Inte för att skylla på offret eller för att judarna styr världen och därför måste vara ansvariga även för antisemitismen – som du om du vore en riktig antisemit faktiskt skulle tro utan för att antisemiten tror på judiska sagor som judarna berättat för sig själva för att kunna känna sig speciella.

Det är ju en sak om jag som är uppfostrad till det på riktigt skulle tro att Gud framträdde för Moses och hela det judiska folket vid Sinai, men det vore ju konstigt om även du tog mig på orden utan bevis. Att judarna själva tror att de är utvalda och att de har Gud på sin sida är ingen anledning för dig att tro detsamma.

Antisemitismen är alla konspirationsteoriers moder. Och jag varnar dig. Det blir lätt lite snurrigt när man talar om antisemitism. Eftersom det är en konspirationsteori.

Människor som tror på konspirationsteorier börjar agera som om de vore sanna. Därför låter varje försök att beskriva vad som pågår vansinnigt.

Och jag vill inte heller att du ska tro att jag tror att alla olyckor som drabbar det judiska folket beror på antisemitism – så är det inte. Däremot tror jag att det ofta är en avgörande variabel som lika ofta ignoreras.

”Om juden inte hade funnits hade vi varit tvungna att uppfinna honom” – citatet brukar tydligen attribueras till Adolf Hitler själv. Men jag hittar ingen bra källa på det så jag förhåller mig skeptisk.

Det är en uppenbar referens till Voltaires uttalande att ”om Gud inte hade funnits hade vi varit tvungna att uppfinna honom”. De flesta verkar vara överens om att Voltaire var ironisk, men det är ändå en passande beskrivning av vad antisemitismen är. För om vi hade varit tvungna att uppfinna Gud så måste ju det motsatta också vara sant. Då måste vi också uppfinna Djävulen.

Antisemitism är inte detsamma som nazism. Visst hatade nazisterna judarna, men det gjorde alla andra på den här tiden också, nazisterna var bara det lag som i vanlig ordning gick för långt.

Antisemitism är inte heller nödvändigtvis fördomar om judar.

Det är skämtsamt formulerat men vad jag menar är att till skillnad från andra sorters fördomar är antisemitismen, inte bara vanliga fördomar mot judar, utan judehatet som idé, en konspirationsteori som förklarar hela världen.

Det är en idé som förklarar allt. Har du blivit dumpad? Det är judarnas fel! Har du fått sparken? Det är judarnas fel! Dåligt väder?

Djupt irrationellt kan tyckas. Så irrationellt att människor som inte är antisemiter har svårt att förstå det.

När Tyskland började förlora kriget – och all energi borde riktats mot fronten – ökade de istället takten i judeutrotningen. Det är inte logiskt, men det är rationellt om du tror att judarna är roten till all din olycka.

För då tänker du att om vi bara blir av med dem kommer allt annat att ordna sig. Nu visade ju Tysklands förlust att detta är ett oriktigt antagande.

Det primära jag letar efter när jag vill identifiera antisemitism är alltså myten om judarnas allsmäktighet. För det är konspirationsteorins kärna.

I slutändan är det inte så mycket mer än ett väldigt vanligt logiskt tankefel som kan drabba vem som helst. Intelligensnivå har inget med saken att göra. Väldigt intelligenta människor gör det lika ofta som dumma.

Det behöver inte ens ha med judar att göra. Det logiska tankefelet är detsamma oavsett vilken konspirationsteori du tror på. Du vill hitta en enkel förklaring på en rad fenomen, lika eller olika, som kanske eller kanske inte hänger ihop.

Är du antisemit är det judarna som är den enda saken som förklarar allt. Är du tredje vågens feminist är det patriarkatet. Är du socialist är det kapitalet. Men antisemitismen är den antagligen äldsta bevarade konspirationsteorin.

Som jag påpekade ovan är det inte fråga om fördomar. Vare sig negativa eller positiva. Skillnaden kan verka svår men är egentligen rätt enkel.

Låt oss säga att det finns en fördom om att kenyaner är bättre på långdistanslöpning än andra folkslag.

Mellan 1998 och 2012 var 20 av 25 vinnare av Boston marathon kenyaner. Det finns många både verkliga och inbillade anledningar till detta. Kenya är ett land med strax över 47 miljoner invånare.

När man undersökt saken är det bara män och kvinnor från en enda stam – Kalenjinstammen – med en population mellan fyra och fem miljoner som producerar de här löparfenomenen. 

Så att alla kenyaner skulle ha den här egenskapen är alltså en fördom. Vissa kenyaner, de från den här specifika stammen, har det. Men det betyder ju inte ens att alla i den stammen har dessa genetiska eller kulturella fördelar. Bara att sannolikheten för att du ska ha det om du föds Kalenjin är högre.

Förklaringarna till varför sträcker sig från kost, till geografisk belägenhet – de lever på hög höjd – till genetiska fördelar som flera röda blodkroppar och lägre densitet i benmassan.

Vissa förklaringar är mer troliga än andra och vissa är säkerligen mer fördomsfulla än andra. Men en sak är säker – ingen av förklaringarna är att Kalenjin springer så snabbt för att de styr världen.

Fördomar om judar är att de kontrollerar bankväsendet och media. Men, det är inte så att de kontrollerar bankväsendet för att de har en kunskapsintensiv kultur som fokuserar på hög utbildning, att de var förbjudna att hålla på med något annat än affärsverksamhet av både kyrkan och skråväsendet så att de inte hade något val. I det medeltida Europa var det en synd att ta ränta. De enda som kunde ta ränta var judarna. Kristna ansåg att det var smutsgöra. Lite fick den kristna världen skylla sig själv. Ger man bort något så lönsamt som bankverksamhet kan man inte bli sur när personen man gav banken till tjänar pengar på den. Nej. Skälet till att de kontrollerar bankväsendet är för att de styr världen.

Och om du är antisemit är inte judarna överrepresenterade inom media för att de har en kultur som älskar och hyllar just kultur. En kultur där det skrivna ordet är centralt har gjort att just kultur blir väldigt viktigt. Vill du ha biologiska förklaringar så finns det också studier som tyder på att i alla fall ashkenaziska judar – alltså judar från framför allt östeuropa, ska ha genetiskt högre intelligens. Men ingen av dessa förklaringar är den som antisemiten tar till. Det vore för komplicerat.

Fördomen i det här fallet hade alltså varit att alla judar är bra på kultur för att de älskar kultur eller att de är genetiskt smartare än andra. Det hade varit en fördom för att alla judar inte är bra på kultur. De faktorer du anger som skäl kanske gör att fler judar än andra populationer blir bra på bankverksamhet eller kultur.

Men det är inte vad en antisemit tror. För judar kontrollerar inte media och bankväsendet på grund av alla eller någon av dessa faktorer utan för att de styr världen.

Märker du skillnaden?

Inte ens om judarna styrde världen skulle judarna få styra världen för att de var bra på det. Nä, då skulle judarna styra världen för att ”de styr världen!”

Det är tankefelet.

 

Kapitel 7 Den Arketypiske Juden

Det är lätt att se varför judarna har blivit hatade och fruktade redan från början. Judendomen kallar sig världens första monoteistiska religion. Vilket antagligen är att ta i. Monoteistiska kulter har med allra största sannolikhet uppstått då och då under mänsklighetens utveckling. De allra flesta för kort tid för att ha någon större inverkan. Och numera är de bortglömda.

Judendomen har av någon anledning överlevt i nästan 3800 år. Den stack också ut redan från början.

För visst antog antisemitismen en annan karaktär med kristendomen men den fanns innan det.

Det måste drivit polyteisterna till vanvett. Idén om att det bara finns en Gud. Som jag sagt tidigare. Om polyteismens lockrop är ”kom och var som alla andra” är monoteismens svar nej. ”Jag vill att du accepterar mig trots att jag är annorlunda”. Monoteismen sår fröet till det som en dag ska bli individualismen.

Polyteister är oftast kollektivister.

Att kalla sig Guds utvalda folk är inte heller helt populärt. Och en smula rasistiskt. Även om det är en smula oklart exakt vad judarna är utvalda till och huruvida det är något bra eller inte.

Och judarna anses allmänt vara bra på affärer men blir man av med förhuden i den första deal man gör är det klart att man lär sig.

Juden som mytologisk arketyp hamnar i det hedniska medvetandet under trickster. Trickstern är ofta handelns, uppfinningarnas och korsvägarnas gud. Som exempel kan nämnas den romerska tricksterguden Mercurius. Hans namn kan härledas från ordet för kvicksilver – ”mercury”, den flytande metallen som ändrar form efter underlag.

Men från det namnet kommer också ordet merkantil. Det är det gamla ordet för handel eller affärer. Och det var vad man för inte alls länge sedan brukade både säga och skriva om juden. Att han var merkantil. Köpmannen i Venedig, vilket blir ännu tydligare på engelska eftersom ordet för köpman är ”merchant”, är bara ett exempel.

Men i polyteistiska religioner är trickster bara representationen av kaos i världen. Han är vare sig god eller ond.

Huruvida en kultur hatade judar innan kristendomen för att de dominerade handelslivet vet jag inte. Det skulle väl bero på hur materialistiska det var i så fall? Men fördomen att judar hänger ihop med kommers är äldre än kristendomen.

Med kristendomens asketiska ideal och förkastande av den materiella världen till förmån för livet efter detta förändrades arketypen av juden.

Jungs bild av arketyperna är bundna till hans tid, hans plats och hans strängt kristna uppfostran. I Jungs uppdelning av arketyperna förvisas den, i polyteistiska kulturer mångfacetterade, Trickstern, som ibland är ond och ibland god, till dels det han kallar vår skugga – det Freud skulle kalla vårt id – det:et – de där impulserna vi inte ens vill erkänna att vi har men som vi ändå – emellanåt – faller offer för; Och dels till hans arketyp Djävulen.

För Jung har en poäng med att i monoteistiska kulturer förändras trickstern. Där Gud står för allt som är gott och ordning i världen är all oordning Djävulens verk.

Det blir också tydligt att han är ohjälpligt fast i sin egen kultur när han hävdar att andra religioners trickstergudar skulle representera den rena ondskan. Han refererar själv konstant till dem som ”en sorts djävul”.

Men Jung har en poäng. I monoteistiska kulturer förändras trickstern. Tänk dig själv att du är en nyomvänd hedning som just övergett Tor och Oden för den enda sanna Guden, som dessutom i sin fysiska form är jude själv, och får höra att hans eget folk inte erkänt honom som Gud?

Utöver anklagelsen om att judarna mördade Kristus! (Även om Jesus återuppstod efter bara några dagar vilket rent juridiskt borde räknas som mordförsök.) Men inte ens då, när han återuppstod från de döda, erkände de honom som Messias.

Om något är det en uppgradering eftersom du får äta fläsk och slipper klippa dig i snoppen det första du gör. Varför vill juden fortfarande inte?

Du har just gått från att kräva att alla ska vara som alla andra till att hålla med judarna om att det bara finns en Gud – så att vi alla kan vara som alla andra igen. Så får du höra att de där jävla judarna fortfarande inte tänker vara som alla andra?

Det måste känts fruktansvärt frustrerande.

Och nu när du inte är polyteist så representerar juden plötsligt inte längre bara ett annorlunda inslag i gatubilden. I monoteismen är trickster förvisad till rollen som djävul. Om han inte är djävulen själv så måste han minst vara en av hans demoner.

Särskilt juden. Månglaren i templet som inte tänker på sin plats i himlen utan bara tänker på handel. På pengar! Materialism är anledning nog att försaka sin eviga själ. Inte för att judarna hade någon själ att försaka eftersom de inte ens hade tagit emot Jesus och blivit frälsta men ändå.

Judendomens fokus på det här livet snarare än livet efter detta. Att de för att uttrycka det mindre omständligt är månglarna i templet som Jesus kastar ut. Gör att den judiska arketypen i den kristna föreställningsvärlden, inte överallt och hela tiden givetvis, löpte en större risk att förknippas med djävulen.

Och det är här vi hittar kärnan i antisemitismen. Det där logiska tankefelet jag talade om när man bara vill ha ett svar på alla frågor. All ondska i en monoteistisk värld kommer från Djävulen. Om judarna är förknippade med djävulen då bär de ju minst delansvar för allt som går åt helvete på jorden.

Det är myten om judarnas världsherravälde, deras jordiska övermakt, att du alltid kan skylla dem för det som går dåligt, pesten, svälten, kriget, finanskrisen, men aldrig berömma dem när något går bra. För då är det Gud, inte djävulen, som verkar. Förr skyllde man judarna för pesten eller missväxten, senare för bankkriser och krig.

Från Romerska kyrkans judehat går en rak linje in i reformationen.

Luther kanske gjorde upp med avlatsbrevet men han gjorde inte upp med romerska kyrkans antisemitism. Om något övertrumfade han den.

Jag fattar givetvis att det är en smula känsligt att kalla den protestantiska kyrkans fader för antisemit, men jag frågar mig varför han annars skulle publicera en bok med titeln ”Om Judarna och deras lögner”?

Du måste medge att det låter en smula antisemitiskt. Eller åtminstone att det är en inte särskilt PK titel? Redan i inledningen skriver han att han ”har varnat kristna att vara på sin vakt mot dem. Jag skulle inte trott att en kristen skulle låta sig luras av judarna att dela deras exil och elände. Men Djävulen är denna världs Gud…”

Helt i enlighet med arketypen av juden. Och så fortsätter det.

”Vad ska vi kristna göra med denna förbannade och förkastade ras som kallas Judarna? De lever bland oss och vi vet att de ljuger, förtalar och kastar förbannelser…”

För om det han säger är sant räcker det väl fan inte med att bara tala om det? Som tur är för dig var Luther inte bara en bokmal utan också en handlingens man. Han står inte utan råd på hur man ska lösa det judiska problemet han inte.

data-animation-override>
“… det första vi måste göra är att bränna synagogorna…”

I början av sitt liv ville Luther att man skulle behandla judarna med värdighet. Men bara för att kunna konvertera dem. Han var för en så kallad visiteringspolitik vilket i praktiken innebar hembesök i syfte att få judarna att se ljuset.

Efter åratal av försök att konvertera judar tröttnade Luther och hans bitterhet gentemot folket som förkastade sin herre fick honom att tro att om judarna förkastade Jesus så måste givetvis det bero på att Gud hade förkastat judarna. Som bevis anförde han att Gud hade låtit förstöra templet och fördriva judarna från Israel.

”För sådan fruktansvärd gudomlig vrede är tillräckligt med bevis att de med säkerhet har fel och gör fel; även ett barn kan förstå det! För ingen kan väl tro om Gud att han skulle vara så fruktansvärd att han skulle straffa sitt eget folk utan nåd och tystna utan trösterika ord eller indikation på längden eller slutet för deras lidande! Vem skulle vilja tro på en sådan Gud, eller sätta sitt hopp till honom? Därför, leder denna vrede till slutsatsen att judarna säkerligen är förkastade av Gud, att de inte längre är hans folk, och också att han inte längre är deras Gud.”

”Om judarna och deras lögner” var inget pojkstreck. Inte en ungdomens försyndelse. Det var en av de sista texter Martin Luther skrev innan han dog 63 år gammal. Vis av sin erfarenhet skulle man kunna säga.

 

Kapitel 8 Den Självhatande Juden

Det var ur den lutheranska kristendomens fattigdomsideal de första socialistiska sekterna uppstod. De sökte ett sätt att organisera sina samhällen för att förhindra bland annat synder som högmod, girighet och avund. Små byar där allt skulle ägas gemensamt.

Det är i grunden vad kommunism är. Små stamsamhällen där ägandet är gemensamt. Funkar kanske hjälpligt i ett jakt- och samlarsamhälle men i den moderna eran, i större skala, fungerar det inte. En familj kan dela på sina tillgångar, en liten by kanske också klarar av det, men sträcker man ut det till hela mänskligheten uppstår snabbt problem.

Det räcker med att tänka på hur vanligt det är med arvsstrider för att inse att även den mest socialistiska familj inte är immun mot hur viktigt det känns för människor att äga saker.

Den tidiga socialismen, som Karl Marx föraktfullt kallade utopisk socialism, var protestantiska sekter. Det är tydligt att vissa av dem har influerat hans tänkande. Och då talar jag inte primärt om antisemitismen. Även om den givetvis är inkluderad.

Marx ambition med det han och Engels kallade för ”vetenskaplig socialism” var att rensa ut de religiösa inslagen ur socialismen. De kallar därför sin socialism för vetenskaplig. I verkligheten är den allt annat än vetenskaplig eftersom den förutsätter sin egen slutsats och sen ger sig ut på jakt genom historien för att bevisa den.

Några av de allra mest radikala uppstod och spreds från Rhenlandet. Dit räknas bland annat Westphalen och Saarland. Som efter århundraden av lutheransk reformation skulle bli det samhälle som Karl Marx växte upp i.

Det som marxister, vanligtvis, refererar till som den tidiga borgerliga revolutionen kallas av alla andra nämligen för just reformationen.

Som de flesta utopiska rörelser gick dessa oftast under nästan lika snabbt som de uppstod.

En av de tidigaste lutheranska sekter som uppstod efter reformationen var anabaptisterna. Kväkarna och mennoniterna kan spåra sitt ursprung till den bland annat.

I grunden en pacifistisk rörelse, men en smula världsfrånvänd.

Förföljelse var oundvikligt. De kunde inte svära eder som en del av sin tro. Vilket verkligen misstänkliggjorde dem i ett samhälle som upprätthölls med eder.

Och i vanlig ordning kan det sluta riktigt illa alldeles oavsett hur goda avsikter man har. Faktum är att i minst ett fall kan vi med säkerhet säga att det var just på grund av de goda avsikterna.

Det teokratiska kungadömet i Munster etablerades 1534. Det är en av de märkligare och mindre hågkomna händelserna i europeisk historia.

1534 övertogs staden Münster i Holland av en anabaptistisk sekt. Tidigt i sin historia var anabaptismen nämligen apokalyptisk.

Och när stadens köpmän körde ut det katolska prästerskapet i Münster och deklarerade sig Lutherskt strömmade anabaptister till Münster i tron att det var det Nya Jerusalem. De trodde att Munster var det enda som skulle stå kvar efter undergången.

Som sagt – de var en smula världsfrånvända.

Men entryism, konsten att nästla sig in i existerande organisationer, fattade de verkar det som.

Det tog inte lång tid innan de hade tagit över staden. Bland annat med hjälp av just köpmannafamiljerna som i någon sorts messiansk extas lät döpa om sig.

Tryckpressens uppfinnande hade lett till att den här typen av sekter snabbt kunde sprida sitt budskap och följare flockades till staden som skröt med att ha avskaffat egendom och infört månggifte.

I ett av dem skriver de ”Vi har samlat våra tillgångar i en gemensam pool under diakonernas ansvar, och tar bara därav i enlighet med våra behov”.

Låter det inte lite bekant?

De ville tillbaka till den tidiga kristendomens kommunism. Små grupper av människor som delade på allt och bara tog i enlighet med sina behov. Inte särskilt långt ifrån Karl Marx egen vetenskapliga socialisms slutmål således.

Bortsett från att han helt enkelt verkar skippat fortsättningen. ”Vi prisar Gud genom Kristus med ett hjärta och sinne och hjälper gärna varandra med varje sorts tjänst” vilket skulle kunna låta lite mänskligare än den vetenskapliga socialism Marx försökte skapa om inte annat.

I verkligheten innebar det givetvis att människors tillgångar konfiskerades och att de som inte ville vara med på de nya reglerna avrättades. Rådet med de sju diakonerna bestod till stor del av sektens ledare – såklart – för det är alltid så det är. Först måste man skapa en gemensam pool av alla tillgångar. Gott så. Men nån måste ju övervaka poolen? Och det blir ju alltid de som bestämmer. Prästen och kungen. Chefsideologen och Partiordföranden. Och plötsligt sitter dem där med alla andras pengar och bestämmer vad du har för behov. Samma sak varje gång. Människan lär sig aldrig.

Det är som du säkert vet alltid ett mystiskt gap mellan socialistisk teori och socialistisk praktik.

Experimentet höll i mindre än ett år. Men tankarna som låg bakom det experimentet överlevde på andra håll. Det var ur denna rörelse, och andra kristna idealistiska strömningar, som Marx inspirerades till idén om en ”vetenskaplig” socialism.

Om du tänker på det finns det stora likheter mellan Marx syn på världen och kristen teologi. Marx tog bort det andliga och förklarade att världen styrdes av ekonomiska faktorer och att mänskligheten var indelad i klasser. Klasserna var indelade i en evig kamp mellan den härskande och den härskade men Marx profetia säger att en dag, när ondskan har växt sig så stor att de förtryckta inte har något val, ska de resa sig i den slutliga striden mellan gott och ont. De goda ska vinna och efter det inträder det mytiska paradiset där alla är lika, har lika och ingen saknar något.

Frågar du mig låter det som ett stelfruset helvete där ingen har en anledning att göra något nytt men det är väl bara jag?

Karl Marx tog helt enkelt ett kristet utopiskt ideal, och rensade det på förlåtelsen, en av de bästa idéer som någonsin uppstått, och kärleksbudskapet, som är en smula överdrivet men fint, och vad som återstår då är dessvärre inte mycket mer än en ekonomisk teori som inte fungerar. Och antisemitism.

Karl Marx pappa Heinrich, som föddes Herschel Levy, var son till en judisk rabbin. Men när Napoleon föll hamnade Rhenlandet under Preussisk överhöghet. Bara kristna fick tjäna inom rättsväsendet. Eftersom Heinrich var advokat konverterade han hellre till kristendomen än att gå arbetslös.

Marx kanske hade judisk börd men han växte upp i ett kristet hem.

Även om han själv inte ville vara kristen och inte ansåg sig vara det heller så påverkades han av sin uppväxt och den plats han levde på.

Anabaptisterna – som förföljdes av den lutheranska statskyrkan – erbjöd ett inverterat apokalyptisk komplement till den tidens dominerande kultur.

Jag vet inte om Marx fick sin antisemitism från vare sig Luther eller anabaptisterna, men att han var antisemit råder det ingen tvekan om. Även om man tar hänsyn till att det inte var något konstigt med lite salongsantisemitism i intellektuella kretsar på hans tid.

Han faller nämligen för det logiska tankefelet. Den om judarnas allsmäktighet.

Jag har läst några få passionerade försvar av Marx mot anklagelserna om antisemitism. Få för att det är en svår position att ta. De jag har läst är också uteslutande skrivna av socialister. Marxistiska socialister. Några andra verkar inte vilja försvara honom.

Och när man läst dem är man absolut övertygad om att Karl Marx inte kan vara antisemit.

Det förutsätter dock att man inte läst urkunderna. Då förstår man nämligen att enda sättet att försvara honom är att helt hoppa av de grövsta bitarna i texten helt och hållet och bara fokusera på andra saker Marx har skrivit än just de texter som är rent antisemitiska.

I Dagens Samhälle citerade jag en text av Marx med den neutrala titeln – i alla fall om man jämför med Martin Luthers bok – ”Om judefrågan”. En text Marx verkar ha skrivit utan att ha frågat judarna om något.

Det socialistiska försvaret är att dels så var Marx ironisk när han skrev nedsättande saker om judar och dels så var den inte ens ironiskt antisemitisk, utan anti-antisemitisk!

För att Marx skrev den som en kritik av sin läromästare – en tidigare socialist som hette Bruno Bauer – och som råkade vara ännu mer antisemitisk än Marx.

Eftersom han ansåg att judarna var förlorade som ras – och inte skulle kunna emanciperas förrän alla andra emanciperats.

Försvararna brukar peka på att Marx försvarade judarna mot Bauers anklagelse. Den att de inte kunde emanciperas. Det gjorde han. Men inte för att han inte höll Bauer om judarna.

Som själv kommen ur en konverterad familj måste Karl Marx ha vetat att det gick att göra kristna av judarna. Hans egen familj var ju bevis på det.

Och eftersom han själv i sin tur ansåg sig ha slagit sig fri från kristendomen tyckte han antagligen att Bauer hade fel av den anledningen.

Marxister brukar också försvara sig med att marxismen är kritisk mot alla religioner. Det är också sant.

Men Karl Marx är betydligt mer kritisk mot judendomen än han är mot kristendomen.

Och judendomen är inte bara en religion. Det är också en kulturell identitet, gemensam historia och etnicitet.

Jag antar dock att Marx hade samma skäl för att det bara skulle vara som vilken religion som helst som han anförde mot Bauer.

Hans föräldrar konverterade från judendomen till kristendomen innan han föddes. Så lille Karl växte upp med att få höra att han var jude trots att han inte kände någon samhörighet med det judiska folket. Så det var väldigt viktigt för honom att det ”bara” var en religion. För i så fall var han ju inte jude. Och det ville han inte vara – för han gillade inte judar.

Andra delen av texten, när Marx själv får beskriva vad judendomen är, är klassisk antisemitism.

För det första håller han med Bauer om det mesta av hans kritik mot judendomen – som är den sedvanliga antisemitismen och enligt Marx själv är judendomen ingenting annat än ondskan på jorden.

”Pengar är Israels avundsjuka Gud, framför inga andra gudar får finnas. Sedeln är judens riktiga Gud. Hans gud är blott illusionen av en sedel. Hans egen nationalitet är en illusion som döljer att hans riktiga nationalitet är köpmannens och pengarnas.”

Marx förnekar judarna rätten att vara judar. Och ja, Marx vill förbjuda all religion. Det skriver han själv. Ordet han använder är förbjuda. Det är så du vet att Karl Marx är auktoritär i grunden. Implementation av hans tankar blir alltid diktatur.

Liberal demokrati befriar dig att dyrka vilken religion du vill. Eller ingen alls. Men den tänker inte tvinga dig att vara ateist. Den ger dig bara möjligheten att vara det. Det är det som är frihet.

Men att han anser judendomen vara ren ondska, medan kristendomen var högre utvecklad andlighet, behöver vi inte diskutera.

Det Marx sedan lägger fram som kritik mot Bauer är den klassiska myten om att judar styr världen. Han förklarar att judendomen är en lågt utvecklad religion vars främsta fokus är på regler gällande toalettbesök. Kristendomen har som han ser det smittats av judendomen. När den kristna världen gjorde det tillåtet med bankverksamhet även för kristna var det med Marx eget sätt att se på saken att kristendomen hade blivit judifierad. Nedsmutsad av den judiska materialismen.

Uppsatsen avslutas med orden:

”När samhället väl lyckats avskaffa judendomens empiriska essens – krämandet och dess förutsättningar – kommer juden att bli omöjlig.”

Den mest antisemitiska text som Marx någonsin skrevs är inte så lätt att hitta socialistiska försvarare av ens.

Sidan marxist.org – som är dedikerad till att samla Marx texter – har valt att inte lägga upp den. Alla andra artiklar Karl Marx skrev för New York Daily Tribune mellan 1852 och 1861 finns samlade där utom just den.

Det är väldigt många artiklar. Karl Marx skrev för New York Daily Tribune i nio år. Att det är den enda artikel som saknas kan inte ses som ett misstag. Det handlar om ett medvetet uteslutande. Ett döljande av historien.

Det är inte så att jag är förvånad. Det är standardförfarande för socialister att dölja de delar av sin historia de ständigt skriker om att andra ska erkänna hos sig själva.

Skälet till att de hela tiden begår samma misstag är antagligen för att de inte lär av historien utan smusslar undan den. Dels ur ekonomiskt hänseende. För hade Marx själv inte utelämnat hur det gick för det där lilla kommunistiska experimentet som anabaptisterna försökte sig på i Münster 1534 ur sin så kallade vetenskapliga socialism hade mycket lidande kunnat undvikas. Detsamma gäller uppenbarligen om socialismens inneboende antisemitism.

Artikeln som saknas heter ”The Russian Loan” (Det Ryska Lånet) och vill man hitta den får man söka sig annorstädes. Som till exempel amerikanska kongressens bibliotek som finns tillgängligt på nätet. 

Annars finns den också som original någonstans. Den såldes av auktionsfirman Christies så sent som 2008 för 46850 brittiska pund. Så hittar du köparen är det bara att lägga ett bud.

Där, i ”The Russian Loan”, skräder Marx inte orden. Han förklarar att varje världsledare, styrs av en judisk bankir. Rotschild styr Frans Joseph. Louis Napoleon kontrolleras helt av sin judiske minister Fould. Den ryske tsaren av juden Stieglitz.

Men varför ska jag säga det så slarvigt när Marx egna ord är tydliga nog?

”Så finner vi att varje tyrann är uppbackad av en jude liksom varje påve av en jesuit. I sanning skulle förtryckarnas begär vara hopplösa, och krig otänkbart, om det inte vore för en armé av jesuiter som kväver tanken, och judar för att plundra folks fickor.”

Marx beskriver sedan i detalj hur judarna har ett hemligt nätverk som sträcker sig över hela världen för att driva på krig och nöd samtidigt som de berikar sig själv på andras elände.

”Det riktiga jobbet görs av judarna, och kan bara göras av dem, eftersom de har monopol på ockerverksamhetens maskin och dess mysterier.”

Alla judar är dessutom med på det. Från de viktiga bankirerna i toppen till den lille juden på gatan. Det är en enorm konspiration som Karl Marx avslöjar. Han påstår att judarna finansierar ett krig i östern för att sänka den engelska riksbanken.

Han avslutar med att säga att det kanske bara är en slump att det trots att det gått 1855 år sedan Kristus drev ”de judiska månglarna ur templet” är så att de månglare som stöttar tyranner är judar, ”kanske gör bara de lånmånglande judarna i Europa något på en större och fräckare skala det andra gör på en mindre och obetydlig skala. Men det är bara för att judarna är så starka som det är dags och brått att avslöja och stigmatisera deras organisation”

Slut citat. Och hoppas jag, slutdiskuterat om huruvida Karl Marx var antisemit eller inte. För vad mer behöver du? Karl Marx ansåg att världen ondska, finanskriser och krig, framför allt skapades av judar för att de ville berika sig själva. Att de styr värkden i en hemlig sammanslutning. Om det inte är antisemitism då är begreppet i sig meningslöst.

Det är skolexemplet på myten om judisk världsdominans.

Den försvinner aldrig.

Samma logik som man såg bakom nazisternas allt hårdare arbete för att utrota judarna – att om vi bara löser det här med judarna kommer all ondska försvinna ser man bakom den tes som många driver i västvärlden idag.

 

Kapitel 9 Alltid lika modern

Myten att alla problem i mellanöstern kommer att lösa sig om man bara lyckas lösa konflikten mellan palestinierna och israelerna. Melodin kanske framför på andra instrument, österns klagande toner förändrar verket men det är samma visa och samma text. Även om också språket är ett annat. Löser vi bara det här judiska problemet så löser sig allt annat automatiskt.

Som Margot Wallström gör när hon får frågan av SVTs Claes Elfsberg om hon är orolig för radikalisering av unga människor i Sverige som åker ner till Syrien för att strida för IS:

”Ja det är klart att vi har anledning att oroa oss inte bara i Sverige utan också ute i världen eftersom det är så många som radikaliseras och här återigen man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern där Palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss – vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld.”

Hon kan verkligen sin Marx den där Margot. Radikaliseringen av svenska muslimer är såklart judarnas fel. Allt som är fel är judarnas fel. Eftersom judar är så fel.

Det känns kanske rätt. Men det är fel.

Det har alltid varit krig i mellanöstern. Det var det innan Israel kom till och det skulle det fortsätta vara även om araberna lyckades i sina ansträngningar att utplåna det från kartan.

Margot Wallström tror – att om vi bara kan lösa det här med judarna – inte bara att judarna tar andras mark och pengar – nej israelerna är skyldiga till att beröva palestinierna hoppet själv i form av framtiden. Det är vad Margot Wallström säger. Att svenska ungdomar radikaliseras att kriga i Syrien för att Israel har berövat dem deras framtid.

Det är inte deras egna usla ledarskap, deras skrock, deras hat mot judar, kvinnor och homosexuella, att de utnyttjas skamlöst av andra arabländer som en spjutspets mot Israel, som gör att de är fast i oändlig misär.

Om du ska tro Margot är det judarnas fel alltihop.

När det så plötsligt i december börjar skrikas att det ska skjutas judar på svenska gator är det alltså rimligt att ställa sig frågan om det verkligen är Trumps fel?

Alla andra länder på jorden får själva bestämma vilken stad som är deras huvudstad och det kommer att erkännas. Det enda undantaget är Israel. Alla andra länder på jorden kan och ska kritiseras för sitt agerande men det är bara Israel vars själva existens ifrågasätts. Och det kan du väl förstå om du bara tänker att det faktiskt var Gud själv som slängde ut judarna från landet. I form av ockuperande romare, araber, turkar, babyloner och så vidare men ändå – rätt så gudomligt.

Jerusalem är både judendomens och kristendomens absolut heligaste stad.

Men för muslimerna är det bara deras – som allra mest – tredje heligaste stad. Mekka och Medina är klart på första- och andraplats.

Mohammed satte aldrig sin fysiska fot i Jerusalem. Araberna kom dit först under deras egen koloniala period på 600-talet. Vill man jämföra de historiska, religiösa eller relativ vikt de bägge religionerna lägger på platsen har judarna det avgjort starkaste anspråket.

Så varför är det då så viktigt, inte bara för palestinierna, utan för hela världens muslimer, att just Jerusalem måste vara kontrollerat av muslimer?

Dels har det med både arabvärlden och den vidare muslimska världens nuvarande tillstånd att göra. Fram till slutet av första världskriget kunde en muslim räkna sig till en av världens största civilisationer. Och Israel låg under ottomansk överhöghet.

Ottomanska riket var ett av världens då mest högstående imperier. Efter första världskriget föll ottomanska väldet och engelsmännen tog över det som då fortfarande kallades Palestina.

Och med ottomanska väldets fall är den muslimska stoltheten sårad. Dess heder är ifrågasatt. Att Israel ens existerar är en förolämpning mot Umman.

Utöver att de också hatar judar.

Juridiskt kanske Jerusalem är komplicerat. I verkligheten är det väldigt enkelt. I internationell rätt brukar man skilja på de jure – vad juridiken säger – och de facto – hur det ligger till i verkligheten.

Juridiskt hade FN föredragit att Jerusalem blev en separat entitet som kontrollerades av FN. Det ville dock vare sig araberna eller israelerna. Så det anspråket gavs upp rätt snabbt.

Idag gör både Israel och Palestinierna anspråk på Jerusalem som sin huvudstad. EU och FN anser att frågan ska avgöras i slutliga fredförhandlingar och förbinder sig inte mer än så. De erkänner inte Jerusalem som Israels huvudstad.

På FNs karta över området har landet Israel inte en huvudstad över huvud taget.

Efter mer än 70 år kan man fråga sig om den otydligheten, att aldrig kunna bestämma sig, eller ha en annan genomtänkt vision, verkligen har främjat Jerusalems slutgiltiga status?

På marken är Jerusalem Israels huvudstad. Och har så varit länge.

Israels parlament ligger där. Det råder ingen tvekan om att de kontrollerar området. Västra Jerusalem har varit Israels huvudstad, enligt Israel, sen strax efter det första arabisk-israeliska kriget.

Samma dag som Israel utropades – den 14 maj 1948 – attackerade de palestinska araberna israelerna tillsammans med en koalition bestående av Egypten, Syrien, Irak, Libanon och Transjordanien med det uttalade syftet att driva alla judar i havet och utplåna den nybildade staten.

FN – som hade röstat fram staten Israel – kanske inte enhälligt men ändå ett bindande beslut; stod vid sidan av när deras egna medlemmar attackerade deras nyaste medlem. Som skapats på deras mandat. Hade världen fått som den hade velat hade den blivit av med de sista judarna där. Och det var väl ingen som trodde annat. 1948 hade Israel knappt någon armé att tala om. Vapen och utrustning var det också ont om.

I efterhand lade FN skulden för kriget på araberna.

Transjordanien ockuperade och annekterade västbanken och Östra Jerusalem. Palestinierna fanns ännu inte som nationellt projekt.

Israels första premiärminister David Ben Gurion utropade Jerusalem till Israels huvudstad den femte december 1949.

I sitt tal börjar han med att förklara att den judiska staten har klarat av sina åtaganden att hålla sin del av staden öppen för alla trosbekännelser, alla religioner, alla människor. Det är inget han säger bara för att verka god. Han säger det för att Jordanien som kontrollerar den östra delen av staden inte lever upp till samma åtaganden. Judar får inte komma till sina heliga platser.

data-animation-override>
“Vi dömer inte FN, som ingenting gjorde när nationer, som var medlemmar av FN förklarade krig på resolutionen från den 29 november 1947, som försökte förhindra grundandet av Israel med våld, för att förinta den judiska populationen i det Heliga landet och förstöra Jerusalem, det judiska folkets heliga stad.

Hade vi inte kunnat motstå anfallarna som gjorde uppror mot FN skulle det Judiska Jerusalem blivit bortsopat från planetens yta, det judiska folket hade blivit utplånat och staten Israel hade inte uppstått. Sålunda är vi inte längre moraliskt bundna av Novemberresolutionen, eftersom FN inte kunde implementera den.”

Den palestinska självständighetsrörelsen startade på 60-talet. Innan dess ingick de palestinska arabernas ansträngningar i den arabiska koalitionen. Något nationellt medvetande utöver det arabiska och det muslimska fanns inte.

I PLOs första stadgar från 1964 nämns inte Jerusalem över huvud taget. Det är först efter 6-dagarskriget 1967, när Israel tar kontroll över Östra Jerusalem, från Jordanien vill jag understryka, som PLO framför sina krav. De gör en särskild poäng av att föra in det i stadgarna från 1968.

I nutid har judar varit majoritet i Jerusalem sedan 1870-talet.

Antagligen var det så innan också. Det fanns en stad där Jerusalem nu står redan innan Kung David grundade Jerusalem cirka tusen före vår tideräkning. Det är en av världens äldsta städer.

David gjorde den till de judiska stammarnas huvudstad och hans son Salomo lät bygga templet där. Då låg det i något som kallades Juda rike vilket kanske ger dig ytterligare en hint om de historiska anspråken till området.

Som du kanske minns från förra avsnittet så var det den romerske kejsaren Hadrianus som döpte om området till Palestina efter Bar-Kochba-upproret runt hundrattrettio enligt den gregorianska kalendern. Och han gjorde det för att straffa judarna. För att utplåna den judiska nationen.

Att dagens antisemiter kallar sig anti-zionister gör dem inte mindre antisemitiska. För varför skulle du annars vara emot bara en enda statsbildning på jorden – när det finns så många långt mycket värre att välja bland? Hade det varit fråga om bara statsbildningar med orättvisa system eller som förtrycker minoriteter borde inte Israel vara vare sig din första – eller enda – prioritet!

Det sättet att tänka är ”Om vi bara kunde lösa judefrågan!” Samtidigt så säger Israels kritiker att det ”inte går eftersom judarna kontrollerar USA.” En stor del av dessa kritiker kommer från den svenska arbetarrörelsen.

Som Karl Marx skulle säga. ”Historien upprepar sig. Första gången som tragedi, andra gången som fars”

—————————————————————————————————————–

 

Ett särskilt tack till dig som också langar upp penningpungen på patreon – där du kan hitta mig om du söker på mitt namn – ARON FLAM – eller på SWISH nummer 0768943737 – 0768943737

Tills nästa gång – tack för att du har lyssnat – och ha en god tidsenhet!

DKs Patreon: bit.ly/ARONFLAMDK
SWISHA på 0768943737.
Bitcoin: 3EPQMEMVh6MtG3bTbGc71Yz8NrMAMF4kSH

Edited by Marcus Blomgren – contact at Instagram @marcusbrummgren
Intro by:
Intractable by Kevin MacLeod is licensed under a Creative Commons Attribution license (creativecommons.org/licenses/…)
Source: incompetech.com/music/royalty-…
Artist: incompetech.com