DEKONSTRUKTIV KRITIKS FÖRSTA MAJ-SPECIAL!

Du får reda på vad som verkligen hände på Första Maj, vilka som egentligen dök upp till #krossasocialismen OCH vad som menas med #krossasocialismen. PLUS ett långt telefonsamtal med Tobias Lundin Gerdås. Den socialdemokratiske spinndoktorn som twittrade ut att #krossasocialismen var nationalister. SAMT en intervju med min egen Kanye West – Armann Hreinsson! LYSSNA HÄR!

April 2018! Vilken månad! Om Donald Trump får Nobels fredspris för att han mäklat fred mellan Nord- och Sydkorea kommer jag antagligen att skratta ihjäl mig! Inte för att jag tror att det är särskilt sannolikt att han lyckas mäkla fred, men Norrmännen är fan galna nog att ge honom fredspriset ändå. Vänta du bara! De skulle göra det bara för att jävlas med oss. Och de har ju redan gett priset till Kissinger, Arafat och Barack Obama innan han ens hade hunnit etablera sig som den president med flest drönarattacker på sin meritlista så varför inte?

Allt medan våra egna politiker knyter knytblusar runt halsen så hårt att det svartnar för ögonen för att slippa se hur förorterna står i brand, gängkriminaliteten växer, våldtäkterna blir fler och grövre. Inget av detta har givetvis med invandring att göra. Det har med oplanerad och ogenomtänkt invandring att göra.

Så jag vill börja med att tacka dig som kom på första maj. Och jag vill be om ursäkt om jag verkade lite konstig. Jag blev överväldigad över hur många som kom. Det var mellan femtio och sjuttio individualistiska individer. Vissa i KROSSA SOCIALISMEN T-shirts, andra inte. En individ hade gjort en egen T-shirt. Texten var min men designen hans egen så jag bestämde mig för att välkomna konkurrensen.

Med din hjälp har jag nu genomfört den andra individualistiska manifestationen mot socialismen. Och den här gången var jag inte ensam. Du var där! Vi var ett gäng helt enkelt.

Eftersom jag är en individualist och därför inte tycker att kön, hudfärg eller sexuell läggning är viktigt har jag inte brytt mig om att räkna sådant. Men om du som lyssnar är identitär kollektivist av någon sort ska du veta att alla sorters individer var närvarande på Första Maj-demonstrationen. Var och en unik på sitt vis. Var och en lika mycket, eller litet, värd som den andre. Jag förutsätter också att olika åsikter förekom.

Förra året när jag gick helt själv var avgjort mer spännande, men årets demonstration var mycket trevligare. Tack vare dig som kom. Så jag ber återigen om ursäkt för min sociala obekvämlighet.

Jag vet allvarligt talat inte vilka som gick med mig under Krossa Socialismens stolta röda fana men om du var nationalist eller rasist så undgick det mig helt.

För enda sättet för dig att dyka upp i en likadan röd t-shirt är ju om du faktiskt lyssnar på den här podden. Där jag har sagt att om du vill demonstrera med mig så går vi som individualister. Mot kollektivism.

Och jag vet inte vad du har för åsikt i övrigt men jag vet att du står för att det är viktigt att alla sorters åsikter får komma till tals. Yttrandefrihet med andra ord. Och individualism.

Skyltarna som ni tog med er var tusen gånger finare än min egen. Kreativitet saknades således inte.

Bland budskapen kunde man läsa ”Rätten att öppet få diskutera olika åsikter måste försvaras” vilket kanske inte låter så radikalt men det kompenserar för det genom att vara väldigt långt och komplicerat för att vara en skylt. Och saknar helt den direkthet som jag sett bland såväl nationalister som vänster när de demonstrerar.

På en annan stod det ”Våga vägra åsiktskorridoren!”

På en tredje ”RÖDGRÖN STYRNING AV KULTUR & TV ÄR ONDSKA <3”.

Ruben som skrivit skylten menar att den kvotering som sker är en form av diskriminering samt att styrningen av innehållet – med obligatoriska genuscertifikat för att göra film och åsiktsförbud – leder till samma sak som den säger sig vilja bekämpa. Alltså diskriminering på kön och etnicitet. Samma åsikt som jag har själv med andra ord.

Det var mycket glada ansikten och en hel del fototillfällen. #KROSSASOCIALISMEN fick många fina tillskott om du känner dig nyfiken nog att kolla. Annars ligger bilder och länkar till det jag talar om i vanlig ordning på hemsidan www.aronflam.com

Det har gått ett år sedan jag inledde projektet #KROSSASOCIALISMEN. Då var det bara jag. Jag och min skylt. Redan då var tåget inte var det var i min ungdom.

Det var det jag ville säga med min skylt där det stod ”Krossa Socialismen” på framsidan och ”socialism är ondska” – följt av ett hjärta, på baksidan. Jag ritade dit hjärtat för att visa att även om jag ville krossa socialismen så ville jag inte krossa socialister.

Skälet till det drastiska uttrycket var att jag ville göra dig – och alla andra – uppmärksamma på ett problem jag har noterat. Under hela mitt liv. Och som kunde vara värt att nämna.

Jag tänkte jag kunde bidra efter dels Brexit och Trump, vilket man lustigt nog nu verkar kunna säga som att det var händelser i stil med Hiroshima eller utsvängda jeans, och dels för att Sverige helt plötsligt verkade genomgå en massa snabba förändringar som ingen verkade kunna förklara. Vilket jag ansåg vara bullshit. Det gick visst att förklara. Kanske inte lätt. Men det går. Om man vill. Det var viljan som saknades.

Att jag valde just ”krossa socialismen” var helt medvetet för att just provocera. Jag vet att det är ett starkt kulturellt tabu. Kanske det allra starkaste.

Jag vet det för att jag har jobbat med att bevaka sådana områden som är tabu – och sen skämta om dem. Det är inte alltid jag undersöker dem praktiskt – det jag kallar fältarbete – även om det givetvis ingår. Utan mest att jag sitter och läser böcker, rapporter, artiklar.

Det är inte antropologi eller sociologi. Det är inte systematiserat på det sättet. Men det innebär att jag följer vissa områden eller teman eller som jag lite pretentiöst kallar dem – idékomplex – för att jag är intresserad av dem. Jag tycker att de säger något om mänskligheten. Oftast gör dem mig ledsen, besvärad eller skräckslagen.

Ofta lär jag mig att vissa saker bör vara tabu. Men ibland märker man att ett tabu är rent religiöst. Inte för att det nödvändigtvis har med religion att göra. Det är kulturellt. Jag bevakar vad jag kallar kulturspecifika tabun. För att jag tror att de säger något om folket som har dem. Men i slutändan för att det är där som skratt behövs som allra mest. Där det är tabu. Det som är tabubelagt är det man inte får vidröra – eftersom det smittas.

Och i Sverige är det ingen som höjer ett ögonbryn om det skanderas ”Krossa Kapitalismen!” eller ”Krossa USA!” eller ”Krossa Israel!”. Eller för den delen ”Krossa Almega!” som hela det socialdemokratiska demonstrationståget skanderade i kör förra året, 2017, när det marscherade förbi Almegas kontor ovanför Humlegården i Stockholm.

Pinsamt nog skedde det just som en mycket trevlig socialdemokrat hade vågat smyga sig fram och fråga mig varför min skylt använde ”så hårda ord? Krossa är inte trevligt!”

När jag påpekade att hela tåget just nu skanderar ”Krossa Amerika!” rättade hon mig och sa: ”Det gör de inte alls! De skriker ”Krossa Almega”!”

Som om det skulle vara ett dugg bättre?

USA är ju ändå ansvarigt för mer död och lidande genom historien än Almega? Som beskriver sig själva som ”Sveriges Ledande Organisation för Tjänsteföretag!” De har väl inte startat några Vietnamkrig eller gett filtar med smittkoppor till ursprungsbefolkningen?

Oavsett vad så illustrerar det att när arbetarrörelsen använder ett visst ord som t ex ”krossa”. Då är det inte något farligt för de är ju de goda eller något lika förvirrat resonemang som tycks lånat ur en saga för barn. För poängen är att hon som rättade mig var helt blind för det ironiska i att ifrågasätta min skylt i ett helt tåg fullt av människor som glatt gick och sjöng att de skulle krossa Almega.

Ska jag vara helt ärlig, och det ska jag, så tycker jag faktiskt att min egen skylts budskap är mer korrekt än deras tes om att Almega skulle vara värt att krossa. Socialism har lett till flera hundra miljoner människors död. Almega är inte i närheten ett lika stort problem för mänskligheten som socialism är.

Att de inte märker det är ett stort problem. Det är just därför jag har tagit till så drastiska metoder.

Att jag i princip speglar deras egen retorik har jag avhandlat i avsnittet om sanning med Magnus Henreksson.

Det är klart att jag hade kunnat nyansera budskapet och skriva ”Krossa Korporativismen” eller ”Krossa Kollektivismen” men då hade du ju inte fattat vad jag försökte säga.

Korporativism är det system vi har i Sverige. Det är en ohelig allians mellan staten och facket å ena sidan och näringslivet å andra sidan. Och jag vet att LO och sossarna säger att de inte är samma sak men det är inte direkt vattentäta skott mellan arbetarrörelsen och arbetarrörelsen om du förstår vad jag menar? Om du inte tror mig kan du ju fråga dig själv hur det kommer sig att vår statsminister blev partiledare utan att ha riksdagsplats och varför hans tidigare jobb var som fackbas i IF Metall?

Socialism och kapitalism. Eller ”staten och kapitalet” sitter i samma båt som Ebba Grön sjöng en gång i tiden.

På pappret, i internationella undersökningar, är Sverige ett av världens mest individualistiska länder. Men det är inte sant. Det är bara något alla svenskar säger när de får frågan. Som en person. Vi är individualister. Det är för att vi har en annan definition av vad individualism är. I det svenska språket är det något negativt. Det är för att den svenska kulturen är kollektivistisk. Annars hade det varit ett ord som var positivt laddat menar jag.

Individualism inte är synonymt med egosim. Och statsindividualism – det vi har här i Sverige inte är riktig individualism. Det är bara tvärtomspråk. Statsindividualism är ett riktigt fult semantiskt knep. Det omdefinierar vad individualism är till dess själva motsats. Individualism kräver frihet. Och den serveras med en riktigt stor kall portion ansvar. Att slippa ditt personliga ansvar, att ta ansvar för dig själv och dina nära och kära, och istället lägga över det på staten, vilket jag snarare skulle kalla att du låter staten beröva dig på att pröva dig själv som människa, är inte frihet. Det är slaveri. 

Individualism är nödvändigt. Även om du som kollektivist eller Alexander Bard eller Buddha inte ens tror att individen existerar – att det bara är en illusion – så är det ett centralt begrepp för att kunna ha en västerländsk liberal demokrati.

Individen, även om det skulle vara en konstruktion som Alexander Bard påstår, är den minsta minoritet som behöver skydd från gruppen. Det är den som behöver skyddas både från familjen, religionen och staten. Men den bör också ha skyldigheter gentemot dessa. Det är också den minsta enhet vi kan hänga upp rättigheter och skyldigheter på.

Föreställ dig den andra extremen – ett samhälle där din kollektiva identitet avgjorde allt. Din klass, ditt kön, din hudfärg och din sexuella läggning är det som definierar dig. I ett sådant samhälle skulle gruppen alltid bli ansvarig för allt du gör. Och vice versa – du skulle hållas ansvarig för allt som gruppen gör.

Kollektiv bestraffning. På basis av faktorer du inte rår för. Inte så kul.

Det bästa skyddet för minoriteter är därför individualism. Och individen är som sagt den minsta minoriteten.

Och jag säger inte att det är sossarnas fel att svensk kultur är kollektivistisk. Det löper mycket längre tillbaka i tiden än så. Sverige har haft en stark centralmakt sen 1600-talet.

Gustaf Wasa var en av de första monarkerna som insåg värdet av Luthers skrifter. När han så bestämde sig för att ta över kyrkorna – som på den tiden tillhörde Rom – var det inte för kyrkans skatter bara i egenskap av kyrksilvret. Det var bokstavligt talat skatter det handlade om.

I och med övertagandet fick Gustaf Wasa nämligen tillgång till prästernas församlingsregister. I och med det kan man hålla koll på befolkningen. Dels så att de inte begår brott eller gör uppror men framför allt för att driva in just skatt. Med prästerna fick han en hel samhällsklass tjänsteman vars uppgift var att fostra befolkningen.

Protestantismen infördes relativt oblodigt i Sverige. Till skillnad från många andra länder var det inte långa blodiga inbördeskrig. Svenskarna fogade sig. Och så fortsatte det. (Huntford: The New Totalitarians, Kap 2.)

Sverige är en av världens äldsta byråkratier. Stark centralmakt. Homogen befolkning. Alla kännetecken för ett kollektivistiskt samhälle.

Så när socialdemokraterna kom till makten var det att komma till dukat bord.

Och istället för att fortsätta befrielseprocessen som hade fört dem till makten. När de väl hade möjligheten att göra Sverige till en liberal västerländsk demokrati med skydd för individen främst, så valde de istället att utnyttja tillfället. Ta över så många institutioner som möjligt. Skapa ännu fler myndigheter och kontrollsystem.

Kort sagt. De gick åt andra hållet.

Allt för att kunna genomföra stora sociala ingenjörsprogram med utopiska förtecken.

Och deras samhällsbygge är inte individualistiskt. Det är socialistiskt. Sverige är en social demokrati.

För mig som är demokrat är det problematiskt. Jag vill ju bo i en demokrati och inte en social demokrati.

Demokrati betyder redan folkstyre. Ordet social betyder från början härrörande till grupp. Det är alltså vad socialdemokrati betyder. Gruppdemokrati. På svenska är alla synonymer till ordet social positiva. Till exempel välfärds‑, humanitär, solidarisk gemensam, kollektiv; sällskaplig, trevlig

I alla fall i en svensk kontext. Inklusive synonymen kollektiv.

Det är vad vi bor i. En kollektivistisk demokrati.

Det jag tror är problemet, för att du ska förstå mig, är att socialism, som är en kollektivistisk ideologi – alltså en som fokuserar på olika grupper – snarare än individen – förstärker kollektivistiska tendenser som redan finns i den svenska kulturen.

Och det vet socialdemokraterna om. I alla fall borde de veta om det eftersom socialdemokratin har kämpat emot att införa individualistiska principer sen alltid.

Som jag ser det behövs det individualistiska principer i vårt samhällskontrakt. I grundlagen. Trots att vi har en av världens äldsta tryckfrihetsförordningar fick vi yttrandefrihet först 1994.

Att samhället inte har rätt att kontrollera medborgarnas åsikter vilket många av de sociala ingenjörsprogrammen går ut på.

Eller utelämna information som är viktig för att kunna fatta beslut – som med invandring, jämställdhet, narkotika, terrorism, Islamism, miljöpolitik, och så vidare, är inte heller helt kosher.

Äganderätten – som är nödvändig – ser inte socialister som självklar och har aldrig gjort.

Det är individualistiska principer. Och nu när Sverige inte längre är världens mest homogena land sedan årtionden tillbaka, utan ett rätt pluralistiskt land, behöver vi det. Annars blir det grupp mot grupp. 

Det är vad jag försökte säga med min slogan #KROSSA SOCIALISMEN.

Det var därför jag marscherade på första maj. För individualism och mot kollektivism. Och jag tror att du som marscherade med mig delar åtminstone den åsikten.

Vädret var lite sämre än förra året när jag kom till Humlegården i Stockholm. Vilket säkert kan förklara varför det verkade vara så oerhört mycket färre i sossarnas tåg i år än förra året. Jag vill dock gärna tro att det är min förtjänst och vare sig vädret eller det faktum att sossarnas hundra år av lögner börjar nystas upp på alla håll och kanter.

Själva marschen gick mycket ordnat till. Förra året kunde jag anmäla mig som enskild demonstrant vilket socialdemokraternas regler tillåter men i år var de beredda. Jag kände igen hon som råkade kom med i filmen från förra årets manifestation och hon förklarade att i år fick vi inte gå med tåget.

Individualisterna blev anvisade till längst bak i tåget med en lucka på 25 meter till tåget och en järnring av poliser runt oss. De var mycket trevliga och precis som jag hade bett om i podden var alla i KROSSASOCIALISMEN trevliga och resonabla, intelligenta och pålästa. Argumenten var rakbladsvassa men lika mjuka som rosa sockervadd.

Tekniskt sett stör man inte demonstrationsfriheten när man gör så här. Man utnyttjar den. Och det erkänner jag villigt. Det är en provokation. Det är medvetet. För att få igång en diskussion med människor som visat sig väldigt ovilliga att diskutera.

Samhället står inför stora utmaningar. Och socialisterna vägrar se dem. Det är som med deras slogans om att krossa saker. De ser inte när de själva gör det.

När vi står i Humlegården och väntar på att få gå tränger sig en kvinna från tåget fram till oss och börjar luftjucka och med tillgjort retarderad röst anklaga individualisterna för att vara vita män vilket många individer i gruppen lugnt opponerade sig mot genom att påpeka sitt kön, hudfärg eller pågående könskorrigering. Vad jag försöker säga är att det fanns individer av alla kön, hudfärger och sexuella läggningar. Hon gick förvirrad därifrån.

Och om du tänker att det är ironiskt att individualister måste samarbeta i ett kollektiv för att nå ut med sitt budskap så har du inte förstått vad jag försöker säga. Människan är ett flockdjur. Jag förnekar inte det. Frågan är vilka principer som guidar flockens beteende. En flock kan nämligen styras av kollektivistiska eller individualistiska principer. I verkligheten blir det oftast en blandning.

Båda har fördelar och nackdelar. Jag kommer utveckla det här i framtida avsnitt av ”Det Här Är En S***sk T****!” men i korthet så brukar det bli så att kollektivistiska grupper blir egalitära på bekostnad av det individuella självbestämmandet men kräver en eller några få starka ledare. En centralmakt. Individen offras för kollektivet.

Det är väldigt starkt i Sverige. Det märks när man bryter konsensus. Att säga ”krossa socialismen” – även om man menar konsensus och konformism – är att svära i kyrkan i världens äldsta och bästa sociala demokrati. Människor blir väldigt upprörda.

Men nu är det inte många kvar. Jag kanske inbillar mig men tåget var mycket mindre i mina ögon än året innan. Och stämningen inte alls lika glad. Ingen är arg. Det är mest deppigt. Nedstämt. Det var lite sorgligt.

Ändå märktes det i de få diskussioner jag hade med mina andra meddemonstranter i sossarnas tåg att de ser inte det dåliga. De räknar inte kostnader.

När nån anför att de ska göra som Corbyn och jag undrar om de menar hans antisemitiska retorik? Får jag som svar att det är en smutskastningskampanj mot honom. Jag säger det inte högt men tänker att hon tänker ”Av juuudarna!” Men det kanske bara är mina fördomar?

Det är en döende rörelse. Korrupt rakt igenom. Som vägrar erkänna sina misstag.

Jag tror att det var det jag markerade mot när jag demonstrerade förra året. Och i år. Och jag tror att de individer som marscherade med mig också tyckte det.

Det verkade i alla fall så på dem av er individer jag pratade med under vår stolta marsch runt Humlegården, uppför Kungsgatan och ner till Vasagatan innan vi i TRIUMF anlände till Norra Bantorget där vi upplöstes efter att ha KROSSAT SOCIALISMEN.  

Det var först efter som jag tittade på twitter. Där kunde man i vanlig ordning se priset för att bryta konsensus.

Först blir jag arg.

Jag ser att chefredaktören på tidningen Arbetaren – Toivo Jokkola har kallat oss Incels.

Jag borde inte bli arg. Jag har ju gnällt hela mitt liv på att alla bara ignorerar mig och nu – när de inte gör det längre – då kan jag ju inte bli arg!

Om du inte vet vad Incel betyder så kan jag berätta att det står för involuntary celibate – ofrivilligt celibat. Vänsterns nya älsklingsord för att beskriva dem som blivit immuna mot att kallas rasist.

Det är lite som att skrika mödis efter någon. ”Du får inte knulla! Du får inte knulla!”

De yngsta deltagarna bland individualisterna i krossa socialismens tåg är tio år gamla. Fullvuxne Toivo säger alltså att dessa barn inte får ligga. Vilket är korrekt. Barn får inte ligga. Men för den sakens skull behöver väl inte Arbetarens chefredaktör gnugga deras små ansikten i det? 

Och anklagelserna om Incel haglar. Inte bara mot oss. När konsensus hittar något de inte gillar är allt de inte gillar det.

En strategi jag har märkt att vänstermobben på twitter använder systematiskt är att ge sig på en twittrare de inte håller med insinuationer och illvilligt misstolkande, de är ihärdiga; Tills de får ett svar de kan skärmdumpa för att det taget ur sitt sammanhang får offret att se dålig ut på något sätt.

Så startar de en ny tråd med en anklagelse och skärmdumpen så att andra inte kan se det ursprungliga sammanhanget. Det är ett rätt effektivt sätt att svartmåla och tysta meningsmotståndare.

Jag vet inte om du vet hur twitter fungerar men Markus Uvell har i alla fall taggat mig i en tweet. Det betyder att han har använt mitt användarnamn så att jag ska se hans tweet i mitt flöde.

Han vill göra mig uppmärksam på att någon tydligen anklagat oss som gick som individer för nationalister, rasister och, värst av allt, för att vara Aron Flam.

Men jag kan inte se tweeten han refererar till. Den som har skickat den har blockat mig. Enligt Markus är han politiskt sakkunnig i regeringskansliet.

Tobias Gerdås heter han. Jag har aldrig hört talas om honom och kan inte komma på att jag stött på honom nånstans vare sig i verkligheten eller på internet. Så jag kan inte riktigt fatta varför han har blockat mig? Annat än för att jag inte ska kunna se att han snackar skit om mig det vill säga.

Så någon skickar en skärmdump till mig på i alla fall en tweet han skrivit. Den lyder.

”Obehagligt när Aron Flam, nationalister och (enligt uppgift) AFS aktivister försöker störa demonstrationsfriheten”

För att alla ska fatta bifogar han en bild på en grupp individer i krossa socialismen T-shirts och mig.

Ali Esbati gillar tydligen tweeten (inom parentes) enligt uppgift. Märker du hur fult formulerat det är? Enligt vems uppgift? Det anges inte i Tobias tweet.

Syftet med tweeten var att du som läsare skulle tro att jag demonstrerade för nationalism och att de som gick med mig var nationalister och AFS.

I en annan, numera borttagen, tweet påstår Lundin Gerdås att polis fick sätta in åtgärder mot Flam och hans demonstranter. ”Det blev ämne för polisiärt ingripande och har stört sammankomsten”, skriver han.

Men Nyheter Idag som frågade polisen uppger att ”Men Tobias Lundin Gerdås påståenden får inget stöd från polisen. Enligt polisens hemsida skedde demonstrationen ”utan ordningsstörningar”. Polisens presstalesman Eva Nilsson bekräftar uppgifterna för Nyheter Idag.

–      Dagens kommendering avslutades utan några störningar, säger hon.”

Alltså till Nyheter Idag. Och länken hittar du på min hemsida.

Det var därför Markus Uvell, och tydligen en hel del andra, uppmärksammat det. Jag såg inte heller några nationalister eller AFS-aktivister. De enda som verkade demonstrera, och det i lugn och sakta mak en bit bakom sossarna omringade av poliser, var ju vi individualister. Han kan alltså inte ha syftat på någon annan. Vilket användandet av bilden också illustrerar.

Det kändes lite märkligt att vara blockad av någon som jobbar i regeringskansliet. Som dessutom påstår att polisen gjort ingripanden de inte gjort. Och som anklagar en för att vara nationalist. Som man aldrig hört talas om.

Så jag duck duck go:ar hans namn. Det första som dyker upp är en artikel från den 26e februari 2006. Expressen avslöjar att den anonyma bloggare som hängt ut Reinfeldt som pedofil heter Tobias Gerdås och jobbar för SSU. När Expressen konfronterar honom påstår han att han inte gjorde det i SSUs namn och tillägger ”men de skulle nog inte ha några problem med det”.

Bloggen togs ner. Men Tobias fick rätt. SSU hade inga problem med det. För andra träffresultatet, som är från den femtonde januari 2008 – alltså bara två år senare, anställer SSU honom som ansvarig för ”SSUs politiska kommunikation centralt och lokalt, utveckling av den interna kommunikationen samt insatser vid större politiska arrangemang.”

Tobias jobb är alltså att driva opinion. Vilket avskalat beskrivet betyder att han uppmuntrar vissa idéer och motarbetar andra.

Vid tredje träffresultatet blir det creepy. Artikeln är nämligen från ledarsidorna. Onsdagen den 16:e november 2016. Två år sedan. Det är Johan Westerholm som skrivit artikeln. Den heter ”Anders Lindbergs tro på troll”. I den skriver Johan att ”Gerdås är en av de som, tillsammans med Lindberg, trott mest på brunsmetning av alla som försöker debattera migrationsfrågorna. Att kalla någon nazist, fascist eller använda andra fula ord har varit ett effektivt sätt att få tyst på motståndaren.”

Det som gör det hela obehagligt är att Johan Westerholm gästade förra avsnittet av DEKONSTRUKTIV KRITIK och där avslöjade saker som om de är sanna skulle vara väldigt besvärande för regeringen. Alltså Tobias Lundin Gerdås arbetsgivare.

Att en kille jag aldrig hört talas om, men som uppenbarligen har erfarenhet av smutsigt kampanjarbete, och som blockar mig innan jag hör talas om honom, försöker utmåla mig som nationalist. Bara en vecka efter att Johan avslöjat oegentligheter om hans arbetsgivare i DEKONSTRUKTIV KRITIK?

Hade han lyssnat på podden och ogillat anklagelserna hade han ju bemött dem? Inte ryggmärgsreflexmässigt dragit fram nationalistkortet. Att kalla DEKONSTRUKTIV KRITIK nationalistisk och rasistisk är ju att också komma åt Johan. Att kunna peka på honom och säga ”Titta! Du är med i en nationalistisk podd!”

Det är att kalla någon rasist via ombud. Shame by association på engelska.

Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag blev skärrad. Att höra att man är en galen nationalist som ska arresteras är en sak om det kommer från nån random galning på stan. Det är allvarligare när det kommer från nån som jobbar i regeringskansliet.

Om du inte vet vad en politiskt sakkunnig är tänk typ lobbyist eller politisk konsult. I demokratiutredningen kallas de för policyprofessionella och de anses vara demokratiskt en smula problematiska. Eftersom de inte är valda kan de driva egna frågor.

Så här beskrevs de i avslutningen av ”De policyprofessionella och demokratins framtid” som skrevs på uppdrag av 2014 års demokratiutredning av Christina Garsten:

”De senaste decenniernas utveckling har stimulerat framväxten av en

ny grupp aktörer i svensk politik som kan betraktas som en ny

social kategori på det politiska fältet. Denna kategoris medlemmar

präglas av särskilda kunskapsinnehav och kompetensprofiler, de har

egna karriärvägar, karriäröverväganden och karriärproblem, de har

sina egna nätverk, framgångskriterier och belöningssystem. I viss

utsträckning har de till och med ett eget språk som till delar kan

vara svårt att förstå för utomstående. Även om de första

policyprofessionella syntes till på den svenska scenen redan för ett

halvsekel sedan, är det först under de senaste två decennierna

gruppen har blivit så stor att den kommit att få de särdrag som gör

det befogat att betrakta den just som en särskild social kategori.

Trots den interna differentiering som kännetecknar den policyprofessionella

kategorin har de personer som befolkar den ändå en

hel del gemensamt. Kanske kan detta sammanfattas som ett särskilt

entreprenörsetos – policyprofessionella är politikens innovatörer

och säljare – som på ett avgörande sätt skiljer sig både från det

ämbetsmannaetos som bör känneteckna den offentliga tjänstemannen

och det representations- och ansvarighetsetos som bör

känneteckna folkvalda eller medlemsvalda. Gentemot sådana ideal

vill de policyprofessionella tydligt distansera sig. Uppdraget är

påverkan, inte förvaltning. De vill ogärna stå till svars inför

medlemmar och väljare, tvingas argumentera med okunniga

människor, eller bli granskad av framfusiga massmedier.

Frågan är vad detta politiska entreprenörsetos innebär för det

som brukar föras fram som den representativa demokratins

grundbultar: politiska partier, allmänna val och lagstiftande

församlingar?”

Och har mer makt än mig. Jag har alltså anledning att tycka att det är lite ofräscht. Särskilt när Tobias har en beef med min föregående gäst, och vän, Johan Westerholm.

I Johans artikel om Anders Lindbergs egen fetisch för troll kan jag läsa att:

”Tobias Gerdås är en sådan dold makthavare i kretsen kring Lindberg som under våren förflyttades från positionen som ansvarig för opinionsbildning på LO till regeringskansliet. Tobias Gerdås var tidigare kollega med Anders Lindberg och Karin Pettersson på Sveavägen 68 när Pettersson var Mona Sahlins kommunikationschef och Lindberg ansvarig för omvärldsbevakningen. Gerdås har gått från SSU via S i Stockholms stad, LO Ledningskansli till att idag vara regeringstjänsteman.”

Det är alltså ingen novis vi snackar om. Vi talar om någon vars jobb det är driva opinion. Ett proffs på internet och sociala medier.

Jag behöver inte ens leta fram hans telefonnummer. En individualist som heter Sandis hade redan ringt Tobias. Och sen skickat hans telefonnummer till mig. Jag ringer Sandis som säger att han pratat med Tobias som vart trevlig och sagt till honom att han kände mig. Vilket gjorde mig en smula förvirrad så jag frågade är du säker? För jag kunde inte dra mig till minnes att jag träffat honom? En fråga till jag aldrig kommer få svar på om jag inte ringer Tobias och försöker snacka med honom.

Det råder dessutom ingen tvekan om vad som avsågs. Ögonvittnen, polisen, du som lyssnar på den här podden vet att särskilt nationalistisk är jag inte. Men jag är inte van vid Janne Josefsson-liknande skjutjärnsjournalistik. Och Tobias Gerdås är ett proffs. Trots att jag ringer från dolt nummer finner han sig snabbt.

Jag lyckas inte hålla mig objektiv. Jag har fakta som stöder det jag säger. Jag får påminna mig själv att andas och låta honom prata. Jag har ju både skärmdumpen och en artikel från Nyheter Idag som samt polisen som stöder mig. Men min och Tobias världsbild är väldigt olika.

Sossarna kommer nämligen samma dag som jag ringer Tobias ut med ett nytt migrationspolitiskt program som gör dem mer eller mindre identiska med Sverigedemokraterna. Socialdemokratiska tyckare som Anders Lindberg med flera som i åratal anklagat andra för att vara rasister slår nu knut på sig själva för att förklara varför det inte är rasism när just de föreslår åtgärder som obligatorisk svenskundervisning och snabbare avvisningar.

Flera av de antirasistiska bloggar jag följer skriver ett långt passionerat inlägg om varför Stefan Löfvén inte är nazist. Anklagelsen verkar mest komma från hans egna vanföreställningar.

Stefan Löfvens ambition är att vi ska ha samma insläpp som alla andra EU-länder men han lovar att fortsätta påpeka hur dåliga de andra EU-länderna är på att ta in flyktingar.

Jag hade gärna hälsat omvändningen som att fakta äntligen trängt in i huvudet på dem men jag är rätt säker på att denna omvändelse under galgen enbart har med valåret att göra.

Och även om jag också stöter på en och annan text som verkar uppriktig, ärligt och smärtsamt tänker jag på de brottsoffer, offer för politiken, som uppstått för att du varit så saktfärdig med att ta till dig fakta. Resistent skulle man kunna säga. Och kallat människor för fula saker. Istället för att undersöka om de har rätt. Och om de inte har det bekämpa dem med argument.

Det har i alla fall blivit svårare för socialdemokraterna – och miljöpartisterna – om det nu finns sådana kvar – att kalla någon för rasist eller nationalist.

Veckan innan har Centerpartiet upprätthållit den normala ordningen i svensk migrationspolitik genom att rösta för sossarnas förslag om att de 9000 afghaner som vi svenskar kollektivt lurat hit på falska grunder ska få stanna. Med normal ordning menar jag givetvis en oordning utan dess like. Det är nämligen den normala ordningen i svensk politik.

För många, har investerat för mycket prestige i, och är för beroende av, att upprätthålla en lögn.

Så jag vet inte riktigt vad jag vill när jag ringer Tobias. Men så här blev det i alla fall. Njut av en expert på undanflykter, ursäkter och bortförklaringar.

——————————————————————————-

Epilog

Som du märker kan världsbilder skilja en hel del åt. Och hade det inte varit för att Tobias har jobbat med det han jobbar med, sen han var ung, kanske jag hade köpt det han sa. Som det är nu får vi nog enas om att vi tycker olika.

Tobias anklagar mig för att vara konspiratorisk. Men hur konspiratoriskt är det anklaga någon för att göra det jobb han är anställd för att göra? Han gjorde sitt jobb och just den här gången åkte han dit för det. Igen. Inom arbetarrörelsen innebär det antagligen en snar befordran.

Det är ju inget Tobias inte har blivit anklagad för förut. Av andra. Men vi försöker bara påtala ett beteende Tobias. Vi har inte snackat ihop oss om det. Det är inte en konspiration. Det är du.

Hade han sagt en sak till Sandis och en annan till mig? Så jag ringde Sandis för att dubbelkolla. Ord står mot ord men Sandis står fast vid sitt. Han ändrar sig inte.

Kritiken fortsatte tack och lov ute i poddosfären. Nu var det slut på att ignorera #KROSSASOCIALISMEN. Som dumma får i grupp bräkte de ut Incel och nationalistanklagelser.

Markus och Malcolm. Två erbarmliga marxister, som jag uppskattar väldigt mycket för att de brukar hålla hög klass och intressanta resonemang, kallar oss som gick enskilt tillsammans för innehållslösa som bara förenas mot någonting, och inte för någonting. Att vårt budskap var innehållslöst. Nihilism således. Inget kunde vara mer osant.

Och det gör mig lite besviken på er Markus och Malcolm. Er research håller inte lika hög klass som era resonemang. Ni kritiserar ju resten av vänstern för att leva i en bubbla. Kanske dags att lyssna på några avsnitt av DEKONSTRUKTIV KRITIK först innan du uttalar dig? Jag rekommenderar samtliga avsnitt av ”Det Här Är En S***sk T****!” i ordning om du kan. Jag lovar att du kommer finna dem underhållande och väl underbyggda. Även om du inte skulle hålla med.

Jag rekommenderar också starkt att du lyssnar på avsnittet med Magnus Henreksson. För där diskuterar vi just innehåll.

Man kan anklaga den här podcasten för mycket men innehållslös kan du inte kalla den Markus. Du gör dig till åtlöje när du visar dig vara så okunnig.

Eller Ola Söderholm som i inledningen till lilla Drevet säger att ”man får inte glömma att Aron var en bra skämtskrivare en gång i tiden!”

Något man har kunnat säga om Ola mycket längre än man kunnat säga det om mig. Jag erkänner ju också mitt bias. Jag är väldigt tydlig med var jag står. Medan Ola sitter och låtsas vara lite balanserad borta på Aftonbladet Kultur.

Det påminner mig om det gamla skämtet

”Vet du vad man kallar någon som påstår sig vara satiriker men först gör politisk propaganda åt staten i flera år och sen åt andra delen av staten i massa andra år? Inte? Ola Söderholm!”

Men jag får själv känna på hur det känns att vara förövare.

Jag får en skärmdump skickad till mig, anonymt, på en raptext. Jag ser den direkt som ett angrepp från nån trött antisemitisk rapgrupp. Och publicerar den snabbt med en syrlig kommentar om vänstern.

Flera kommentarer ber mig googla innan jag gör bort mig.

Sagt och gjort och inser att Armann som rappat är komiker. De gör tydligen något som kallas för tramsrap och de är enligt en vän och kollega svårt att notera deras ”subtila ironi”.

Låten är alltså kanske en parodi på en svensk raplåt? Så här låter versen. (Från cirka 50:e minuten)

Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt att notera den ”subtila ironin”. För mig låter den precis lika värdelös som svensk hiphop brukar göra. Med ungefär samma grad av antisemitism.

Men så har jag inte lyssnat på rap sen jag hörde Summertime med Jazzie Jeff och Fresh Prince som ung. Redan då visste jag att genren, som uppenbarligen i och med låten summertime stod i sin zenit, var lite för gangster för mig. Så att jag skulle uppfatta subtil ironi i en svensk hiphop-parodi tycktes mig osannolikt.

Det är bättre att fria än att fälla. Så jag tänkte att jag ringer och ber om ursäkt för att ha utmålat honom som någon sorts antisemitisk sosse eller ännu värre – en svensk hiphopare. Jag vet ju, ungefär, hur det känns?

Han kanske är min Kanye West om jag är hans Trump tänker jag? Kanye har ju tydligen börjat hylla Trump i låttexter. Jag kanske borde bli smickrad?

Så, här kommer mitt samtal med Armann Hreinsson.

Tack för att du har lyssnat på #DEKONSTRUKTIVKRITIKs Första första-maj SPECIAL om min andra första maj. Och den är inte bara min längre. Den är din också. Nu när du krossat socialismen.

Som en meddemonstrant vid namn Adam skrev i sitt tackkort till mig:

”Det kändes som om vi vallade ett gäng dementa socialister framför oss genom stan, men…… det var ju det vi gjorde!!”

Tack själv Adam!

Tack för att du kom på Första maj. Vi gjorde det. En och en, men tillsammans.

Frågar nån efter ett partiprogram så kom jag ju på några förslag i samtalet med Gerdås.

Och tackar Sargon De Basso för idén om en konstitutions- eller författningsdomstol.

Det blir mitt utkast. Och inga föreningsbidrag eller kollektivavtal.

Vill du stötta den här podden är det bara att gå in på www.patreon.com och söka efter mitt namn Aron Flam. Du bestämmer själv hur litet eller hur mycket som ska dras från ditt konto varje gång jag publicerar något. Du kommer inte bli ruinerad och det är inget som står och tickar. Om jag inte gör ett avsnitt eller nåt annat content dras inga pengar.

Tack också till dig som SWISH:ar. Du som ännu inte SWISH:at vet att jag lever på donationer och efter att jag nu gjort regeringen förbannad behöver jag allt stöd jag kan få. SWISHA 0768943737, 0768943737. Så fortsätter jag framåt.

Vill du förbereda socialismens fullständiga nederlag så står slutstriden vid valurnorna i höst. Fram till dess kan det vara bra med en T-shirt för att stärka budskapet. Du hittar både Krossa Socialismen och You’re feelings are hurting my thoughts på www.aronflam.com/merchandise

DKs Patreon: bit.ly/ARONFLAMDK
SWISHA på 0768943737.
Bitcoin: 3EPQMEMVh6MtG3bTbGc71Yz8NrMAMF4kSH

Edited by Marcus Blomgren – contact at Instagram @marcusbrummgren
Intro by:
Intractable by Kevin MacLeod is licensed under a Creative Commons Attribution license (creativecommons.org/licenses/…)
Source: incompetech.com/music/royalty-…
Artist: incompetech.com

Viss bild, Carl Rehbinder