Du kan lyssna på Valstugesamtalet här!
Ska man tro Göteborgsposten och Sifo kommer det ske en revolution i Göteborg på söndag. En stad som varit socialdemokratisk sedan minst 1970 kommer antagligen få ett nytt största parti. DEKONSTRUKTIV KRITIKs VALSTUGA träffar Demokraternas Ulf Boström.
Demokraterna har fått socialdemokraterna i Göteborg, känt som ”Socialdemokratins flaggskepp”, att implodera. Från den högsta siffran sedan 1970, 1994, då socialdemokraterna fick 37 procent. Räknar GP med att de nu på måndag kommer ha strax över 14 procent och måste kämpa för att inte bli mindre än vänsterpartiet.
Innan jag började med standup, och ett tag efter att jag hade börjat, när jag försökte försörja mig som frilansskribent var en av mina få stadigare uppdragsgivare tidningen FAKTUM. Det är en gatutidning. Alltså en tidning som säljs av hemlösa.
Jag sålde den dock inte. I alla fall inte på samma sätt som tidningens försäljare. Jag skrev för den. Och fick i egenskap av det bekanta mig en del med Göteborg.
Missförstå mig rätt nu. Jag tycker om Göteborg. Och jag tycker om Göteborgare. Det är en vacker stad. Det är konstigt att man verkar kunna beställa nachotallrik på vilken typ av restaurang, bar eller kafé som helst. Det är märkligt att det alltid verkar finnas på menyn men jag gillar det. För jag gillar nachotallrikar.
Jag har alltid roligt när jag är där. För göteborgare är faktiskt lite roligare än vi andra svenskar. Ibland till och med lite för mycket som om det fanns ett socialt tvång för Göteborgare att leva upp till myten om sig själva som jovialiska och skojfriska. Men det är sant. Göteborgare har humor. Och de behöver ha humor.
Mitt intryck på den tiden var att Göteborg var som staden Baltimore i teveserien The Wire. Genomkorrupt. Inte för att Göteborgarna någonsin sagt det högt. Med sitt sedvanliga sinne för humor kallas det bara ”Göteborgsandan”.
Att något över huvud taget fungerade, insåg jag när jag intervjuade politiker och myndighetspersoner, verkade bero mer på Göteborgarna än deras styrande.
Sossarna har varit störst så länge någon kan minnas. Och de har väl – kan jag tänka mig – fått stå för den största delen av andan. Moderaterna näst störst rätt länge. Rent teoretiskt har de alltså bidragit till näst mest av ”The Spirit of Gothenburg”.
För i våras såg det ut som att Demokraterna bara tog röster från Socialdemokraterna och på så sätt samtidigt effektivt förhindrar att Sverigedemokraterna växer sig alltför stora.
I mina ögon är demokraterna i grunden alltså besvikna socialdemokrater. Till min stora glädje upptäcker jag på deras hemsida att besvikna socialdemokrater kanske är människor jag gillar?
De skriver att de inte vill vara ideologiska och förändra hur man gör politik. De vill bilda arbetsgrupper med de mest kunniga inom varje område, oavsett politisk ideologi, för att med den kunskap som finns hitta bäst lösningar. Det låter pragmatiskt, en smula optimistiskt och väldigt kollektivistiskt.
I senaste undersökningen från GP/Sifo är de nu större än socialdemokraterna har börjat ta röster från moderaterna också.
Vilket gör mig lite glad. Eftersom jag tror att de också kan behöva straffas för att ha varit med och upprätthållit ”L’esprit de Gothembourg”.
Även om Göteborgarna mest verkar slåss om deras stora byggprojekt Västlänken.
Jag kan i alla fall glädja mig åt att Socialdemokraterna nästan utplånas. Tyvärr växer Vänsterpartiet på grund av det. Men också Demokraterna. Och SD. Men inte mycket enligt Gp/Sifos prognos.
Göteborgarna vet nog att nya lösningar behövs i en stad med stora problem och politiska låsningar. Nytt blod och nya metoder kan vara ett framgångsrecept. Eller orsaka kaos.
Men till och med kaos kan vara bättre än vad Göteborg riskerar att bli efter decennier av Socialdemokratisk vanskötsel.
Ulf Boström har varit Polis. Integrationspolis. Så lite erfarenhet borde han i alla fall ha när det kommer till en av de kanske största frågorna i vår samtidshistoria.
Även om jag inte bor i Göteborg och därför inte kan rösta tar jag DEKONSTRUKTIV KRITIKs VALSTUGA till Göteborg, via högtalarfunktionen på min iPhone. Är du audiofil bör du alltså stänga av omedelbart. Ljudet är inget vidare. Som tur är för dig har Ulf Boström en skön bas och en trevligt klingande Göteborgska.
Jag brukar inte bli påverkad av politiker men av någon outgrundlig anledning är den här intervjun den första sen jag startade DEKONSTRUKTIV KRITIK som jag känner en strimma av hopp. Vilket gör mig misstänksam. Hopp är farligt. Men Göteborg behöver något nytt. Så jag ringer för att se om det kan vara ett alternativ för dig som bor i Göteborg. SAMTALET MED ULF HÖRES HÄR OCH NEDAN:
