Avsnittet med Johan Lundberg kan avnjutas här!
Att läsa “LJUSETS FIENDER” är en samvetsfråga! Det är en modern ”J’accuse”. En lista med åtalspunkter med människor i svensk offentlighet som i ett hälsosamt system aldrig hade nått så mäktiga positioner, och aldrig hade fått så mycket pengar och stöd från systemet.
Johan Lundberg är svensk författare och anställd som litteraturvetare vid Stockholms universitet. Han är docent i litteraturvetenskap vid institutionen för kultur och estetik men utöver det har inte mycket som ligger honom till last. Att han inte blivit professor vid institutionen ska ses som ett tecken på att han är en talang.
Han har skrivit flera böcker och ser sig själv som kulturkonservativ. Den bok vi ska diskutera idag är dock inte hans senaste. ”Ljusets fiender” kom ut redan 2013. Jag är glad med att jag väntade så länge med att läsa den. Hade jag läst den när den kom ut hade jag antagligen aldrig börjat med “DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER!”.
Att läsa ”Ljusets fiender” är en samvetsfråga. Om du inbillar dig att du är demokrat, en supporter av upplysningens ideal om frihet, jämlikhet och broderskap, bör du alltså läsa den. Det är en fantastisk bok!
Även om den inte är helt lätt. Vare sig att ta sig igenom eller förstå. Inte för att det är ett svårt språk. Det är det inte. Den är oerhört välskriven. Men referenserna duggar tätt. Särskilt i första delen. Läsaren får vara beredd att söka upp en del av referenserna på nätet själv. Och det är mer än en bok i en.
”Ljusets fiender” är en uppgörelse med vänstern. Från en som själv började sin intellektuella bana där. Johan var kommunist som ung och bodde i kollektiv. Men den sätter också in vår nuvarande situation i sitt filosofiska, politiska, idéhistoriska och historiska sammanhang. Med hjälp av historiska händelser som sträcker sig från före förra sekelskiftet och framåt väver Johan en berättelse som letar sig ända in i Sverige i våra dagar.
En del av det kaos som plötsligt är en del av din kulturella, politiska och mediala vardag blir plötsligt mer begripligt. Men Johans bok är så mycket mer än så. Det är en modern ”J’accuse”. En lista med åtalspunkter med människor i svensk offentlighet som i ett hälsosamt system aldrig hade nått så mäktiga positioner, och aldrig hade fått så mycket pengar och stöd från systemet.
Efter att ha läst boken är jag inte lika upprörd över de människor på vänsterkanten jag vet har odemokratiska, antisemitiska och genomvidriga åsikter som jag är över det system som inte bara låter dem verka utan även stöttar dem ekonomiskt och med positiv spinn i media.
”Ljusets fiender” går igenom dem alla, person för person, händelse för händelse, med kirurgisk noggrannhet. Den kom också ut oerhört tidigt. Jag skulle gå så långt som att säga att Johan var först.
När jag först började läsa den förstod jag inte riktigt vad det var jag läste. För till skillnad från sina kollegor inom vänstern håller Johans bok internationell klass. Den skiljer sig alltså markant från den strida ström av navelskådande, illa skriven smörja, av talanglösa nollor som är kännetecknande för den vänstervridna, statligt understödda kulturproduktion, som är den svenska intellektuella vänsterns signum.
Johan Lundberg är en person som fått betala ett högt pris för sina ställningstaganden. Liksom alla som påtalar det vansinne som pågår. Kanske särskilt om man är svår att avfärda för att man har gedigen research och genomtänkta argument.
Oroa dig inte heller för att jag eller Johan skulle spoila boken med vårt samtal. Se det snarare som en bra introduktion till boken. Vårt samtal hinner nämligen inte täcka en bråkdel av det som boken handlar om.
Det är alltså ett nöje för mig att presentera Johan Lundberg och hans bok ”Ljusets fiender!”
