Första maj 2019 demonstrerade jag utanför Public service på Gärdet i Stockholm för yttrandefrihet, demokrati, fri kultur och fri media. Fler än jag trodde dök upp. Ett stort tack till Dig som kom – du är en hjälte. Journalisterna som jobbade i byggnaden iddes inte ens titta ut för att ta reda på vad som pågår. Eftersom deras enda jobb är just att ta reda på vad som pågår demonstrerade jag utanför SVT och Sveriges radio idag.
När jag kom dit var det alltså redan en del folk. Det blev en hel del folk. Många nya ansikten och en och annan veteran från förra året. Talarlistan var öppen med mig som avslutningstalare. Johan Öhman Saldes från klassiskt Liberala Partiet inledningstalade och jämfärde public service med bland annat den kanaanitiske guden Moloch, följd av satirikern Håkan “Dissidenten från Lund”, varefter Mikael Heinig höll ett långt initierat tal om sina många anmälningar av public service till Granskningsnämnden. Vem som än var där och kände sig manad kunde alltså tala eftersom Yttrandefrihet är en sådan rättsprincip som de flesta bör kunna enas om när de väl fått den förklarad för sig. (Ingen på plats verkade behöva det. Däremot användes en megafon för att förmedla det till de som jobbar i byggnaden på andra sidan gatan.
Sist talade jag. (Efteråt gick de som ville till en krog i närheten för att dricka och dela glädjen.)
Nedan följer talet som gavs.
“Kamrater,
Första maj är en socialistisk helgdag. Som alla socialistiska idéer handlar om att ta något från alla – i det här fallet en av årets dagar – och sen ge det till sig själva. Det är vad första maj är – en dag som brukade tillhöra alla människor men som nu tillhör socialisterna. Samma sak kan sägas om Public service – som hörs på namnet är det en tjänst till alla – som genom socialisternas försorg blivit en tjänst till dem själva.
Det är genom Public service de upprätthåller ett informationsmonopol. Public service är så stort att så kallade oberoende medier inte kan konkurrera med dem vilket tvingar dem att söka bidrag av staten vilket de givetvis får eftersom de då blir beroende av statens pengar snarare än sina egna kunder.
I stället för att göra nyheter och kultur som du vill ha och behöver gör de kultur och nyheter som staten vill ha och behöver. Jörgen Huitfeldt hoppade av för att han förstod att de hade mörkat information om migrationens kostnader.
Det störde honom. Något de hade gjort i åratal.
Hade han varit en riktig journalist och inte en statligt betald propagandist hade han för länge sedan hoppat av och kunnat berätta att de också mörkat narkotikapolitiken som gjort att vi nu har näst högst antal döda missbrukare i EU, försvarspolitiken som gjort att vi inte har ett försvar, utrikespolitiken som gjort oss utfrysta från demokratiernas gemenskap, terrorism – där vi får veta varför det är synd om terroristerna men aldrig deras offer, jämställdhet mellan könen har de gjort till ett krig mellan könen genom att företräda en ideologi som förutsätter att det inte finns några kön SAMTIDIGT som det ena könet är gott och det andra är ondska på två ben, klimatpolitik där de omöjliggör en normal dialog genom att brännmärka alla som inte vill införa eko-fascism som kättare, historia där de hjälpt sossarna att lägga den till rätta för att dölja att de medverkade och var aktiva medlöpare till historiens största folkmord och givetvis kulturpolitiken.
För när en organisation får i uppdrag att göra kultur för alla blir det kultur för ingen. Kultur ska skildra det mänskliga dramat med alla dess skavanker, vårtor och stank. Det mänskliga dramat är inte bara hopp och glitter utan även lidande och ångest. Skildrar du inte det gör du inte drama. Du försöker knåda verkligheten tills den är lika utslätad, banal och tråkig som du själv är. Det är kulturell misshandel. Det är kulturell dödshjälp.
Konst ska erbjuda en möjlighet till transcendens. Tycker du att melodifestivalen erbjuder transcendens? Vad Public service gör är att utrota all talang, all genialitet, allt vackert och forma det till samma gråa betong som byggnaderna de sitter i.
Sedan 2019 är Public service finansierat genom skattesedeln. De har tagit av sig masken och erkänt vad de är. De är statstelevision, regeringens megafon. De är maktens lakejer. Skattefinansieringen genomfördes utan en offentlig debatt – först veckan efter när människor skrek ut sin vånda på internet anordnar de ett så kallat ”debattprogram” för att låta en del av missnöjet pysa ut. Anordnat efter att de stulit våra pengar för att du som är bestulen ska få vädra dina känslor och känna dig lyssnad på i förövarens eget hem.
Resultatet av Public service är en ointressant kultur – en kulturens potemkinkuliss – som vare sig erbjuder sanning eller transcendens.
Jag har jobbat på SVT. Jag har försökt det alla säger åt en, att man bör förändra systemet inifrån. Jag anser att det inte är möjligt. Systemet är feltänkt från början oavsett vem som har makten. De som jobbar där får betalt för att ljuga åt staten.
Jag måste betala för min egen konkurrens. Du betalar för din egen indoktrinering. För Public service betalar du 8,4 miljarder. För det får vi 15 947 poliser, 14 513 sjuksköterskor med grundutbildning och 17 072 brandmän. Det är dit pengarna annars hade gått!
Kultur måste få vara fri – annars är det inte kultur utan propaganda. Det är vad Public service sysslar med.
Avslutningsvis vill jag bara säga – They may take our taxes but they may never take our freedom.”
Vi ses nästa år!
