Den här veckan har verkligen bjudit på förnedring, förtvivlan och grusad förhoppning. Allt på grund av förhud. Jag säger inte att jag är ett offer, för kallar du alla omskurna män könsstympade är det du som försöker göra dem till offer.
Ingen av de jag känner som är omskurna upplever sig som ett offer även om omskärelse tekniskt sett, i symbolisk mening, är ett offer. Som sådant är det känslomässigt svårt för föräldrarna och givetvis smärtsamt för barnet. Annars vore det ju inte ett offer. I religion är uppoffringen, smärtan den ger upphov till vare sig den är fysisk eller känslomässig, en del av det som gör ritualen meningsfull. I just det här fallet är smärtan kortvarig.
När det gäller manlig omskärelse ber jag dig för ett ögonblick att stänga av dina känslor och koppla på din hjärna och din humor. För det kommer att krävas en stor portion av båda för att ta sig förbi den instinktiva motvilja som tanken på en urgammal blodsrit som omskärelse av gossebarn innebär. Omskärelse av pojkar – inte omskärelse av flickor. Oavsett vad svensk feministisk ideologi säger är det skillnad på pojkar och flickor.
För att vara extra tydlig är detta inte ett försvar av ritualen omskärelse av gossebarn. Det här är ett argument mot förbud av det. Du får samtidigt svaret både på frågan vad som får göras mot individen i religionens namn och vad staten får göra mot individen. I slutändan kanske du kommer fram till att du inte vill ha vare sig judar, muslimer, koptiska kristna eller sekulära amerikaner här i landet om det är till priset av manlig omskärelse och då är det ditt beslut. Men jag hoppas då att det beslutet i alla fall är grundat på korrekt information.
Jag kommer först att ställa upp problemet logiskt. Frågan är – vad ska föräldrar få göra mot sina barn i religionens namn före någon, du eller staten, måste ingripa?
Vad som står på spel är alltså barnets autonomi mot föräldrarnas tro. Men också föräldrarnas rätt till sin tro gentemot staten. Har du som vuxen individ inte rätt att tro på vad du vill är du inte en autonom individ. Religionsfriheten är en förutsättning för individuell autonomi. Som jag brukar definiera den är det ”rätten att ha fel”. Det är en frihet vi måste ha eftersom vi gör fel väldigt ofta. Det är just det som gör den här frågan så svår.
Om du istället formulerar frågan som förbudsivrarna vill måste du först anta två saker. Frågan förbudsivrarna ställer är ”Ska föräldrar få könsstympa sina barn?”, varpå svaret givetvis blir nej. Men för att tillämpa det på manlig omskärelse måste du anta:
1. Att omskärelse av gossebarn är lika med könsstympning eller barnaga och
2. Att barn är autonoma – alltså självständiga individer
Jag har full förståelse för förskräckelsen någon som inte kommer från den kulturtraditionen måste känna inför omskärelse av gossebarn. Dessvärre visar det sig snabbt om du lägger känslorna åt sidan och tillämpar logik att det är en falsk liknelse. Omskärelse går inte att likna vid kvinnlig könsstympning. Kvinnlig könsstympning påverkar kvinnans normala funktion både sexuellt och för tömning av avfall med risk för sjukdom och andra komplikationer som följd. Stympning betyder nämligen bokstavligen förstöra. För att något ska anses stympat måste dess normala funktion vara förstörd. Så är det inte med manlig omskärelse. Omskurna män har inga problem med att kissa eller komma. Jag har viss personlig erfarenhet av detta men det backas upp av medicinska data. Det verkar dessutom så att olika läkare visar olika data beroende på vilken kultursfär de kommer ifrån. Vilket tyder på att det är en kulturell fråga snarare än en medicinsk.
Kvinnlig könsstympning får inte bara andra konsekvenser än manlig omskärelse. Det görs av en helt annan anledning. Könsstympning syftar till att kontrollera och begränsa sexualiteten. Omskärelse av gossebarn görs inte av den anledningen.
De som anför att det görs av hygieniska skäl här i västvärlden – alltså för att hindra spridning av sjukdomar som HIV – är inte intellektuellt hederliga. Eftersom förbudsivrarna har rätt i att även om det argumentet är tillämpligt i vissa områden i den fattiga världen är HIV inte ett problem på samma sätt i väst och det är eventuellt ett särskilt dåligt argument i Sverige. Men då måste de också erkänna att samma argument går stick i stäv med deras eget argument att omskärelse skulle vara farligt och kunna leda till döden. För det kanske är sant i Afrika om det görs i en hydda av kobajs med en rostig kniv men görs det här i väst under korrekta förhållanden händer det inte. Ingen av dessa argument håller alltså.
Att i västvärlden visa på de få män som klagar över att ha blivit utsatta som barn och försöker rekonstruera sina förhudar eller liknande som exempel på att det är könsstympning är oärligt av två anledningar.
1. De männen har antagligen andra medicinska problem med vilket jag menar psykologiska och
2. Det blir en fråga om var man bepansrar sina stridsflygplan med vilket jag menar detta. Under andra världskriget var frågan om pansar på krigsflygplan en viktig fråga. Pansar skyddar plan från att bli nedskjutna men det väger också mycket så om du bepansrar för mycket kan planet inte lyfta och då blir det hela meningslöst. Du vill hitta rätt mängd pansar på rätt ställen så att planet kan flyga så långt som möjligt med så mycket bomber som möjligt och sedan tillbaka för att hämta mer bomber. Mängden pansar är avgörande. Officerarna som ledde krigsflyget noterade att de plan som kom hem hade skotthål på vissa delar av planet och drog helt enkelt slutsatsen att där det oftast verkar vara kulhål – alltså den del av flygplanskroppen som verkar träffas oftast på de plan som återvänder från sina uppdrag bör vara rätt ställe att sätta pansar på. Det känns rätt. Men det är fel. De plan som träffades på ställen där plan inte klarar av att träffas återvände nämligen aldrig till basen. Svaret på frågan var du ska bepansra ditt stridsflyg är alltså där dina återvändande plan inte har kulhål. Liknelsen med omskärelse är att de få fall av män som påstår att det har förstört deras liv är lätta att hitta för att de flesta omskurna män – långt över en miljard män – inte ser det som ett problem och inte har något problem med det.
Jag är en omskuren man och jag känner många judar, muslimer, kopter, vanliga amerikaner, kanadicker och stiffa engelsmän som är omskurna. Samt en mexikan. Om du frågar dem om de ser sig som könsstympade blir de inte triggade eller arga. Frågan ter sig nämligen så absurd att allt man får ur sig är ett chockat skratt. Jämfört med våra riktiga trauman i livet som puberteten, dåliga kärleksrelationer och andra personliga misslyckanden är vår avsaknad av förhud inget trauma alls. Ingen jag känner ser sig som könsstympad. Orgasmen sitter nämligen inte i ollonet rent biologiskt, och vad som gör en person upphetsad, oavsett om det är en man eller en kvinna är det som händer i huvudet.
Att se våra föräldrars val att omskära oss som det värsta de gjort mot oss är också absurt. Ett barn skadas mycket mer av andra saker från föräldrarna. Ofta utan att föräldrarna menar det över huvud taget. Gener rår de inte för och de flesta av sina fel och brister är de kanske inte medvetna om?
Det är också fel att jämställa det med barnaga. Barnaga görs för att skrämma barnet till lydnad. Det är ofta en del av barnets ständiga hotbild under uppväxten och kan leda till fysiska och psykiska men för livet. Att jämställa omskärelse av gossebarn – vars syfte är att välkomna barnet in i familjen – med vare sig barnaga eller kvinnlig könsstympning låter sig alltså inte göras. Det är en initiationsrit som är både blodig och urgammal. Jag skulle inte säga att den är primitiv. Jag tycker snarare att den är ett för tiden elegant och roligt svar på en väldigt svår fråga. Omskärelse av gossebarn ställer den frågan på sin spets. Som med yttrandefrihet är att svaret att det sista vi tillåter innan statens våldsmonopol kliver in är inte en åsikt du är helt bekväm med. Precis som att yttrandefriheten finns till för att skydda impopulära åsikter eftersom de är de enda som behöver skyddas existerar religionsfriheten för att skydda sådana trossatser och sedvänjor som är obegripliga och kanske avskyvärda för en bredare allmänhet men som inte bedöms vara tillräckligt skadliga för att förbjudas.
Distinktionen mellan omskärelse av gossebarn, könsstympning av flickor eller pojkar och barnaga är viktig. Ord betyder någonting. Likställer du de begreppen är det relativism. Jag vill helst inte behöva gå igenom argumenten mot relativism igen men kortfattat kan allt inte vara relativt eftersom även påståendet att allt är relativt i så fall måste vara relativ. Då är allt inte relativt. (För mer se detta avsnitt!)
För som sagt. Barn är inte autonoma. De ska bli autonoma. Men för att kunna bli autonoma måste de först socialiseras in i samhället. Alla barn uppfostras in i det som människorna som tar hand om dem tror – oavsett vad det är. Spädbarn är helt beroende av andra människor. Får de inte mänsklig kontakt den första tiden dör de eller får nedsatta kognitiva och emotionella förmågor. De fall som kunnat studeras där barn har isolerats från tidig ålder och ändå överlevt utan mänsklig kontakt utvecklar inget språk, intelligensen hämmas i utvecklingen och känslolivet likaså. Vi kan alltså inte isolera barn från kulturen tills de är mogna att välja. Vi måste stöpa dem i den tills de är mogna att acceptera den eller välja bort den efter egen förmåga och eget förstånd. Att göra ingenting draget till sin yttersta spets är alltså också att stympa barnet.
I ena änden av skalan har du könsstympning – det är att låta religionen bestämma för mycket – och i andra änden har du att isolera barnen i vita rum från födseln och bara skicka in mat genom en lucka i väggen tills de är arton varefter de släpps ut och får välja att omfamna kulturen eller förkasta den. Oavsett att de då både saknar ett språk för att uttrycka sig och beskriva vad de känner och ser och en förmåga att förstå vad de ska välja eller varför. Människan är biologiskt utrustad för att lära sig språk. Men missar hon en viss period i sin utveckling – en period som sker i väldigt ung ålder – kommer hon aldrig att utveckla de nödvändiga byggstenarna för att fullt ut lära sig ett språk. Barn som isoleras från ung ålder eller överges dör eller blir intellektuellt och känslomässigt stympade. Ingetdera av dessa extremer kan vi acceptera. De är orimliga och får orimliga konsekvenser för individen. För lite socialisering är alltså lika mycket misshandel som för mycket socialisering. Följer du principen ”first do no harm” till sin logiska extrem blir konsekvensen ironiskt nog att du gör harm. Alla måste socialiseras in i något. I kristendom, svenskhet, sekularism, staten, socialdemokratin, arbetarrörelsen, HBTQ-rörelsen, Klimatstrejker, Palestinarörelserna eller genom dopet. Ingen gillar att få kallt vatten på huvudet och bebisen är inte gammal nog att ta ställning till om Jesus Kristus är hennes frälsare. Om omskärelse är lika farligt eller ofarligt som att tro på helvetet med vad det innebär av ångest och skam bör det då vara förbjudet att lära barn om livet efter detta? Ska du säga till ditt barn som det är att ”Nej, vi ses inte i Nangiala, du upphör att existera bara. Men det gör ingenting för allt är meningslöst. Sov gott älskling!”? Vi är alla märkta av vår uppväxt. Vissa ärr är fysiska, andra psykologiska eller känslomässiga. Frågan är vad som är acceptabel märkning. Svaret är inte så enkelt som inga fysiska märkningar eller irreversibla kirurgiska ingrepp eftersom psykologisk märkning kan göra större skada för individen och andra individer på sikt än just manlig omskärelse.
Santa conspiracy revealed!
Det mest harmlösa exemplet på svek mot barnet är Jultomten. För du lurar barnet att det finns en gubbe på Nordpolen som ger presenter till barn om de är snälla. Till skillnad från Gud som en förälder antagligen tror på själv är tomten en lögn den vuxne är medveten om. Men ingen skulle komma på tanken att förbjuda det för att vi alla är överens om att det är välvilligt bedrägeri och dessutom är det nyttigt för barn att utveckla sin fantasi och ha lite magi i världen. Även om barnet när det väl inser vidden av konspirationen den blivit utsatt för ett kort ögonblick känner sig dum blir det en del av att växa upp och istället för att avslöja den uppgår den i vuxenlivet och hjälper till att upprätthålla illusionen för de som fortfarande är barn och tror på sagan.
Någonstans på skalan måste du lägga dig och judendomen har ett väldigt precist svar på frågan om var. Illusionen om att kunna lita på vuxna tas den judiske pojken ur åttonde dagen efter födseln. Det hänger, bokstavligt talat, på förhuden. Att förbjuda omskärelsen av förhuden är inte som att förbjuda könsstympning eftersom den görs för att hindra flickan från att bli kvinna. Omskärelse görs oftast för att markera mandom.
Könsstympning av flickor är inte centralt för Islam. Det är inte ens exklusivt för Islam. Omskärelsen är inte heller lika avgörande för muslimer som den är för just judar. Du kan fortfarande vara muslim utan att vara omskuren tills du är vuxen nog att bestämma själv inom vissa skolor. Det råder fortfarande debatt om konvertiter måste göra det. Det nämns inte uttryckligen i Koranen att du måste.
För judendomen är omskärelsen så central att ett förbud är ett förbud mot själva religionen. Avskaffar du Judendomen avskaffar du också religionsfriheten. Det betyder inte att du måste tycka om omskärelse av gossebarn. Du behöver bara tolerera det tillräckligt för att inte förbjuda det.
Det vore nämligen som att förbjuda nattvarden inom kristendomen. Transubstantiationsläran, där brödet blir Jesu kropp och vinet hans blod och i och med det, symboliska, människooffret av Guds inkarnation på jorden når den kristne frälsning, får nåd, om de ångrar sig uppriktigt förlåtelse och därmed en plats i himlen. När den lilla judiska sekt Kristus byggt upp runt sig insåg att de inte skulle komma så mycket längre om de bara höll missionen till andra judar krävdes mer anpassning än att icke-judar skulle få bli kristna för att övertyga dem. Kristendomen löser problemet med att ge upp offer av sina egna barn för de som tidigare praktiserat människooffer. Den nye Gud de vill introducera kräver inget offer av hedningarna eftersom Guden redan hade offrat sitt eget barn för hela mänsklighetens synder. I de synderna ingick antagligen en hel del barnamördande. Kristendomen gjorde offret gemensamt och symboliskt. Människooffer måste vara ett mänskligt behov. För det är vi som har hittat på gud eller gudarna vi tror på. Av någon anledning har vi alltså hittat på att han eller de kräver våra barns liv likaså. När människor lever byggs det upp skuld för våra handlingar, tankar och känslor. Antagligen extra mycket om du brukar ägna fritiden åt att offra andra människor i allmänhet och dina egna barn i synnerhet. Offret har funktionen att du placerar din skuld, dina synder eller din skam i offret och dödar, bränner eller dränker det som en bot för dina synder. Det behovet försvinner inte för att du förbjuder bokstavliga människooffer. Begreppet syndabock kommer sig av att när det judiska folket hade syndat kunde de “överföra” synden till en get som sedan slaktades i förhoppningen att folkets synder skulle dö med geten. Det tar sig bara andra uttryck. De första som konverterade till Kristendomen måste tyckt att det lät som en bra deal att slippa människooffer. Men de kunde bara övertygas om det förklarades med ett annat offer. Det är vad nattvarden är.
Judendomen är inte lika transcendental som Kristendomen. Den är mycket mer här och nu. I princip är judarnas förbund med Gud ett juridiskt kontrakt där två parter lovar varandra ett utbyte och fastställer vad som tillhör vem. ”Hit men inte en millimeter längre!”
Omskärelsen av gossebarn är judens del i avtalet med Gud. I utbyte skulle Abraham få Kanaans land och han skulle bli stamfader till många folk och nationer. Gud får hans förhud och alla hans söners förhud i all evighet. Förbjuder du omskärelsen är det samma sak som att förbjuda juden att vara jude.
Omskärelse var troligtvis en vanlig sedvänja bland omkringliggande stammar och andra folk i området när judendomen försökte karva ut – ursäkta ordvitsen – sin egen religion och samhällsstruktur. Människooffer i allmänhet och att offra sina egna barn var troligtvis också vanligt. I den mytologiska världen, den som alla levde i före vetenskapen, och många fortfarande gör, kräver övernaturliga väsen alltid ett offer i utbyte mot sitt beskydd. Oftast räcker det med litet rökelse men ju större din bön eller ditt behov desto större offer kräver Guden. Getter är alltid bra. Men finast är givetvis människoblod. Ett människoliv är det näst största. Det största att offra sitt barn. Som nya testamentets Gud gör med sin son. Som ett offer för hela mänsklighetens synder.
Förhuden innebar för Abraham att han inte behövde offra sitt eget liv eller någon annans liv i utbyte mot den här Gudens tjänster. Bara en förhud. Vilket var extremt progressivt på den tiden som den här uråldriga blodsriten kom till. Samt, från Abrahams perspektiv, REA. Förbundet utvecklas och befästs när Abraham blir uppmanad av Gud att offra sin son Isak men hindras av Gud att utföra offret i sista stund. Judendomen tolkar det som ett förbud mot människooffer. Gud visar Abraham att han aldrig kommer kräva att Abraham ska offra sina barn. I den kristna läran offrar Gud sitt barn och berättelsen om Abraham och Isak tolkas oftast som ett sorts förebud om detta offer. I judendomen finns inte nya testamentet och berättelsen blir då tydligare ett förbud mot att offra sina barn i religionens namn. Jag säger inte att jag tror att det här har hänt på riktigt. Jag säger bara att det är så det tolkas.
För det är klart att du, liksom jag, är ateist. Men jag förstår att religionsfriheten är just den rätt som garanterar mig den möjligheten. Det är nämligen rätten som säger att du får tro vad du vill även om det är fel. Det är den som garanterar min rätt att inte tro på organiserad religion. Jag vill inte ha en ateistisk stat – för det vore att ha en stat med ateism som statsreligion och då lever jag i en religiös stat vilket jag som sagt inte vill.
Du får givetvis driva med religion hur mycket du vill – men det förvånar mig verkligen hur många som inte ens verkar ha läst Gamla testamentet? Inte för att vara religiös utan bara för att det är svårt att förstå stora delar av världen om du inte har läst den. Och för att det är ett av litteraturhistoriens största verk genom tiderna. Den är inte som nya testamentet en massa tråkiga föreläsningar om moral och pacifism. Gamla testamentet är mer som fantasy i stil med Conan Barbaren eller Game of Thrones. Det är drakar, demoner, gudar och Faraoner. Krig, tortyr, sex, barnamord, syskonmord, syskonkärlek, onani. Den har allt. Vissa delar är fantastiska och vissa delar lika obegripliga som filmen Magnolia. Med den avgörande skillnaden att där grodor från himlen är obegripligt i Magnolia har saker som faller från himlen i bibeln en tydlig avsändare.
Så jag hoppas du har tagit fram din slitna utgåva Gamla testamentet? Jag har tagit fram min och för säkerhets skull är det bäst att jag nämner att det är ”The Five Books of Moses” – A translation with commentary, av Robert Alter. Jag vet att den är snobbig och jag har givetvis andra utgåvor men jag fick den här av min mor och hon gillar snobbiga saker. Judar kallar den givetvis inte för gamla testamentet men har den boken (samlingen böcker) gemensam med kristendomen som döpt den till Gamla testamentet efter det latinska ordet testamentum som betyder förbund.
Jag vet att ateister tror att sedens ålder gör den urgammal, primitiv eller barbarisk. Må så vara men för religiösa människor låter samma argument som ett tecken på att sagan de tror på äger sanning. Att den är urgammal blir alltså ett bevis på dess autencitet. Det är det som är tro. Vill du få människor att komma fram till rätt saker att tro på måste du tillåta dem att tro vad de vill. Även fel saker.
Om du slår upp första mosebok kapitel 17 i din bibel (utifall du inte redan gjort för i så fall är det guldstjärna i kanten för dig!) kan du läsa att Gud uppenbarar sig för Abraham som omedelbart kastar sig på marken framför Gud. Som man gjorde på den tiden när gudar talade till en. Gud lovar Abraham att han ska bli Abrahams Gud vilket innebär att han ska ge Abraham en bit land och att han ska ge Abraham barn. Abraham gillar vad han hör. Han är en landsflykting och i sitt äktenskap med Sara barnlös. Han har ingen arvinge. Hade han haft en arvinge hade han ändå inte kunnat ge honom ett hem. Ett barn och en liten remsa land är precis vad han behöver.
Men Gud brer på rätt brett och lovar att det kommer bli massor med barn. Han påstår inte bara att en, utan flera, nationer ska härstamma från Abraham. Flera av hans ättlingar ska bli kungar och drottningar. Och landet ska vara hans i all evighet! Om bara… Abraham är villig att ge Gud sin förhud, och alla hans söners förhudar, i all evighet. Vid det här laget måste Abraham ha ställt sig upp igen och stått och lyssnat väldigt kritiskt.
För andra gången han kastar sig på marken framför Gud är det för att han skrattar så han gråter. Rolling-on-the-floor-laughing-his-ass-off. Det är ett erbjudande så absurt att Abraham tar det för ett skämt. För det första låter det inte särskilt sannolikt att Gud kan leverera allt han lovar. Abraham är snart hundra år gammal. Hans fru Sara nittio. De är i landsflykt. Och för det andra påstår sig den här guden kunna fixa det i utbyte mot en förhud? Bokstavligen en bit skinn du inte behöver och några droppar blod! För strandtomt och många barn; barn som dessutom blir väldigt framgångsrika? Enda villkoret är alltså det här absurda kravet på just förhudar. Det är därför Abraham skrattar. Det är vad han helst vill ha, priset är dock både löjligt, och löjligt lågt.
Även om du fattar att historien är påhittad kan du förstå sensmoralen. Alla gudar vid den här tiden krävde offer. Det här var en tid när människan inte levde efter vetenskapen utan i myten. För så storslagna löften borde Guden ha krävt kopiösa mängder människooffer. Att slippa människooffer i allmänhet och barnoffer i synnerhet ansåg alltså Abraham vara en rätt bra deal – det är vad förhuden symboliserar för Abraham.
Gud älskar specifikt förhudar för att… hans vägar äro outgrundliga? Men där kvinnlig könsstympning görs med syfte att begränsa den kvinnliga sexualiteten har manlig omskärelse som konstaterats tidigare inget sådant syfte. För det enda Gud tjatar mer om än förhudar är att judarna ska skaffa flera barn – antagligen för att Gud är så vis att han inser att fler barn är lika med fler förhudar åt honom. Det är alltså en positiv spiral av fler barn och fler förhudar i all oändlighet som Gamla testamentets Gud helst av allt vill se.
För judendomen innebär också omskärelsen av gossebarn gränsen för vad man får göra mot människor i religionens namn – hit – men inte en millimeter längre. Du får inte skada människor mer än att det kostar dem lite skinn, skinn de inte behöver, och nån droppe blod innan du som medmänniska bör gå och in och stoppa det. En omskuren penis är alltså en symbol för att du är emot människooffer. De som vill förbjuda manlig omskärelse med hänvisning till att religionen inte bör få göra vad den vill mot den enskilde individen vill således förbjuda symbolen för att man är emot människooffer.
Och det är inte som att judendomen inte har gått framåt sedan dess. Gud uppmanar nämligen Abraham att också låta omskära alla sina slavar. Judar tvångsomskär inte längre sina slavar. Och har dessutom slutat ha slavar. Bra för judarna. Och bra för slavarna.
Ett förbud mot omskärelse av gossebarn är ett förbud mot judendomen eftersom omskärelsen är judens del i förbundet med Gud. Gud vet varför Gud är så förtjust i specifikt förhudar? Vi kan bara gissa. För han kunde ju valt en annan bit onödig hud. Som en örsnibb. Men jag är glad att han lät bli. En omskuren penis är lättare att dölja och hindrar dig på så sätt inte i vardagen ens genom att märka ut dig. Det är en hemlighet bara du vet om. Förbjuder du judendomen avskaffar du religionsfriheten och då finns inte heller någon individuell autonomi. Det är mitt främsta argument emot ett förbud av just omskärelse av gossebarn. Det är också svaret på frågan varför gränsen måste gå just där.
På twitter hänvisade jag till antikens Rom för att undvika mer nutida exempel som inte får nämnas för att inte aktivera Godwins lag. Jag noterar bara att Dan Korn har en poäng när han noterar att de som vanligtvis är ute och skriker att det är precis som på 30-talet nu inte säger ett knyst trots att det var precis så här det började på 30-talet. Det är möjligt att Dan Korn har helt rätt i att det var så det började på 30-talet vilket är varför ingen säger det. Som tur är behöver man inte gå så långt tillbaka i tiden som det där vi aldrig talar om eftersom omskärelse av gossebarn motarbetades så sent som fram till murens fall i Sovjetunionen. Det var inte uttryckligen förbjudet för att inte stöta sig alltför mycket med den stora muslimska minoriteten men motarbetades aktivt med propagandakampanjer och särskilt motarbetades judisk omskärelse. Så till den grad att det i praktiken blev omöjligt.
På bokreleasen av DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER träffade jag en äldre jude som flytt från förtrycket bakom järnridån. Där fick man inte vara omskuren. Man fick inte vara jude. Även om han givetvis var det ändå fick han inte uttrycka det. För honom var det viktigt att han fick omskära sina söner. Är han en könsstympare? En barnmisshandlare? Ett monster? Det blir absurt att du kallar så många människor för brottslingar utan att någon har bett dig om hjälp.
Det är nämligen vad som händer när staten sätter sin gräns för religionsfriheten för snävt. Det blir religiös förföljelse. Min opposition mot Centerpartiets förslag är alltså inte identitetspolitiskt. Jag är emot det för att det är identitetspolitik. Ett relativt harmlöst, men för majoritetsbefolkningen obegripligt ingrepp, ska förbjudas bara för att de inte förstår det och kan acceptera det.
Det är sant att svenskarna frivilligt överlämnat sitt personliga ansvar liksom sina barn till det allmännas försorg. Frågan är om det var så mycket bättre? Har det allmänna gjort ett bättre jobb än du själv skulle gjort? Med tanke på hur intellektuellt och känslomässigt efterbliven debatten runt det här har blivit gissar jag på att det inte är så.
Genom att sakna en ritual för att inträda i vuxenlivet, faktiskt bygga ett helt system som bygger på att slippa ta den vuxnes ansvar, har Sverige befolkats av vuxna barn. Jag vill inte ägna mig åt what-aboutism – alltså argumentet att det finns värre saker som bör ha högre prioritet men det är verkligen symptomatiskt att det här har blivit en stor fråga i ett land som ständigt ägnar sig åt plakatpolitik hellre än riktiga frågor. Stormen runt detta motsvaras bara av tystnaden runt riktigt hedersvåld, kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, terrorism och antisemitism. Återigen vill jag här göra distinktionen mellan att ogilla judendomen – vilket du är fri att göra – och att vilja förbjuda den. Det är stor skillnad mellan att kritisera religion och att vilja förbjuda religion. Religionsfriheten innebär att du får tro vad du vill så länge det inte skadar andra. Det är också det som ger dig rätten att slippa tro över huvud taget. Avskaffar du den avskaffar du din egen rätt att tro att omskärelse av pojksnoppar är vidrigt. Religionsfriheten föddes ur det liberala försvaret för ateism. Så att ateister inte dödades för sin brist på tro. Du hjälper alltså inte ateister idag genom att avskaffa religionsfriheten. Du vinner genom att bekämpa fundamentalismen – men då kan du inte själv vara en ateistisk fundamentalist.
Det är inte liberalism – det är socialism – vilket exemplet med Sovjetunionen visar. Annars är den kinesiska statens senaste kampanj för att bekämpa islam bland uigurerna ett nutida sådant. Sedan 2017 ska tecken på omskärelse rapporteras till myndigheterna. För att förvirra situationen i Kina ytterligare härjar en HIV-epidemi bland andra kinesiska folkgrupper som myndigheterna försöker stävja genom att ”uppmuntra” föräldrar att låta omskära sina gossebarn. Något de flesta är ovilliga att göra vilket tyder på att förståelse för vad just omskärelse av pojkar innebär är en kulturell fråga. Enbarnspolitiken hjälper nog inte heller till.
Problemen inom Islam beror inte på omskärelse. Vare sig terrorism, hedersvåld, kvinno-, homo- eller judefientligheten kan härledas till att muslimer omskär sina gossebarn. Att Islam i den muslimska världen idag präglas av medeltida värderingar har med hur man förhåller sig till urkunderna att göra – samt urkunderna. Om det är Islam som är problemet för vissa av de som är för ett förbud tycker jag att de ska säga det istället för att försöka få till förbud mot sjalar och förhudsförkortningar. Strategin är inte bara passivt-aggressiv utan också dömd att misslyckas eftersom det inte finns något kausalt samband mellan terror, hederskultur, våldtäkter och omskärelse av gossebarn.
Omskärelse är en kulturell preferens. En som dessutom går stick i stäv med den svenska kulturens längtan efter likhet. Att allt ska vara likadant. Till och med snoppar. Lagom stora oomskurna snoppar. Det är inte individualistiskt. Det är kollektivistiskt. Det är givetvis din rätt att uttrycka åsikten att du föredrar en viss typ av snoppar framför andra eller att du bara avskyr en viss sorts snoppar. Men det är ett stort steg från det till att vilja göra vissa snoppar olagliga. En muslimsk vän oroade sig för att ett förbud skulle leda till att barn som kom från familjer där omskärelse inte praktiseras skulle se sina omskurna kamrater i duschen efter gymnastiken och ange dem till lärarna. Han oroade sig för att Sverige höll på att bli ett angiverisamhälle. Jag lugnade honom med att det har det alltid varit. De har bara lagt till omskärelse av gossebarn på listan av anledningar. Igen.
Den som påstår att omskurna män är könsstympade försöker göra dem till offer. Trots att de inte tycker sig vara offer. Om de tycker att de är offer är det antagligen på grund av andra omständigheter än omskärelsen. De har andra problem att tänka på. Då erbjuder du dem hjälp de inte bett om för ett problem de inte har. Oavsett vad så känns modus operandi igen. Socialister förnekar sig aldrig. Oavsett om de kallar sig nationalistiska eller internationalistiska handlar det här mindre om att ge dina barn autonomi och göra dem självständiga och mer om att göra dem beroende av staten. För barn är som sagt inte autonoma. Någon är de beroende av. Om du inte tar ditt ansvar blir det allmänna tvunget att göra det – och med tanke på hur det sköter allt annat kan du vara säker på att det är värre.
