För att lyssna på avsnittet klicka här!
DEKONSTRUKTIV KRITIK gästas av:
Regissören, manusförfattaren och producenten Bo Persson har gjort dokumentärfilm i snart trettio år. Hans senaste dokumentär finansierades i samarbete med Svenska Filminstitutet, Sveriges Television och Film i Väst. Watching the Moon att Night har sedan premiären 2016 visats i USA, flera europeiska länder som Polen och Danmark, samt England och den har prisats av publik och experter var den än visats. Utom i Sverige. När det var dags att visa filmen vägrade både SVT och Folkets Bio att göra just det. Skälet sades vara bristande kvalitet och att verket kändes ofärdigt.
Troligare är dock att filmen rör vid vad som kan kallas ”tystnadens konspiration”. Vad jag lite välvilligt kallar kollektiv kognitiv dissonans. I Sverige möts verk som rör vid temat av tystnad eller svartmålning.
(För att hyra filmen på Vimeo klicka här!)
Innan jag presenterar Bo Persson vill jag bara snabbt avge en kort
Rapport från Tellus
Till mina vänner på Public service. Medan USA drar sig ur Syrien och Turkiet går in gnuggar Kina och Irans ledarskap sina händer i förtjusning. Jag fruktar en S+SD-regering efter nästa val och att oavsett ledarskap har det redan sålt oss alla till Kina som inte bara kontrollerar all gruvdrift av sällsynta jordartsartsmetallet som behövs i våra nya eldrivna bilar utan även hela förädlingen och produktionen av de batterierna. Nu vill alltså våra ledare göra oss lika beroende av kinesiska batterier som vi hittills varit av Saudisk och iransk olja samtidigt som Svenska Kyrkan propagerar för att göra Greta till helgon.
Och ja, jag vet att det låter rätt galet och vill inte göra en ”Höna av en fjäder” men den senaste reklamfilmen för Public service av Public service med det olyckliga namnet ”höna av en fjäder” tvingar mig till det.
Filmen handlar om två pojkar som skojar med sin morfar eller farfar? genom att stoppa in en fjäder i munnen på honom när han sover och sedan filma reaktionen vilket leder till en viral kampanj där Sverige anses drabbat av någon sorts fågelinfluensa som driver människor till bärsärkagång. Allt initierat av att Putins trollfabriker tagit videon ur sitt sammanhang och lurat resten av väst. Ett väst vars media och politiker är oförmögna att förstå att allt är lugnt och skönt i det socialistiska paradiset Sverige. Konsekvenserna av Putins virala kampanj blir att Sverigebilden påverkas negativt vilket får vår kronkurs att rasa. Videon sammanfattas med budskapet att du inte ska lita på andra medier än SVT. Om du tycker jag låter en smula paranoid är jag rädd att du måste se videon med egna ögon. För jag vet ärligt talat inte hur någon skulle kunna beskriva videon på något annat sätt? Vad SVT säger är alltså att du inte kan lita på någon annan nyhetskälla än dem för då stödjer du Boris Johnson, Donald Trump och Vladimir Putin. Personligen tror jag SVT kanske live:at Boris Jeltsin lite för mycket under kontorstid. Om du förstv satt jag som förtrollad under filmen. Sanningen är en svår sak att värja sig emot. , ELSA-stipendiater och andra påstått? Själå vad jag menar? SVT har försökt skylla på att filmen gjordes av en extern byrå. Som om det gör saken bättre att de outsourcar sitt eget arbete medan de sitter och krökar i en betongkloss på Gärdet?
Det underliggande budskapet är värre. Särskilt om SVT skulle ha rätt. För då hänger hela Sveriges värde tydligen på ”Sverigebilden”? Och visst finns det ett visst mått goodwill i ditt namn och goda rykte – ditt varumärke, men ett lands riktiga värde kommer från vad det har och hur det förvaltar det värdet. Hur många nya stora företag föds och hur mycket av kompetensen lyckas man behålla eller locka att stanna? Att kronan rasar senaste året kan mycket väl vara för att omvärlden just nu tittar på Sverige och håller med SVT om att självbilden är allt vi har. I torsdagens Opinion live mästrades det om varför Public service är så bra. Cales Elfsberg bidrog till nyspråket genom att kalla Public service-skatten för en avgift. Vilket kanske är vad det kallas på skatteverkets hemsida men en kostnad som dras oavsett om du utnyttjar tjänsten eller inte är inte en avgift. Det är en skatt. Oavsett vad de kallar det. Det heter inte ”ökat arbetskraftsutbud”. Det heter ”arbetslöshet”. ”Tvingande solidaritet”, som vår EU-kommissionär Ylva Johansson torgför som begrepp är en motsägelse i sig själv. Solidaritet är alltid frivillig per definition. Språket är det viktigaste verktyget vi har för att kunna kommunicera med varandra. När ord kan betyda vad som helst betyder inte det du säger någonting. Konsekvensen blir att språket raseras och vi blir oförmögna att kommunicera med varandra.
Det enda som var tydligt från söndagens partiledardebatt i Agenda, även det på Public service, var således att alla partiledare – från vänster till höger – var väldigt tydliga med att om Du vill ha ett gott liv i det här landet i den väldigt nära framtiden så får Du skaffa Dig det själv. De var helt eniga om att ingen hjälp kommer att fås från deras håll. De kan inte ens lova Dig att de kan förse Dig med el.
Det kanske inte var vad de sade rent ordagrant. Men det är budskapet de skickar ut. Tråkigt då att de kostar oss så mycket pengar. Det är nämligen pengar som vi medborgare säkert skulle kunna spendera på bättre saker. Till exempel kostar så Public service 8.4 miljarder per år. Med bara en tiondel av deras budget – 840 miljoner per år – skulle jag kunna fortsätta göra DEKONSTRUKTIV KRITIK i mer än tio år. Du kanske tycker att det låter som en helt sjukt dålig affär för Dig som skattebetalare men då måste jag informera dig om att det är betydligt bättre än det du får idag.
För övrigt anser jag att Public service bör läggas ner.
Watching the Moon at Night
Bo Persson är regissör, manusförfattare och producent. Hans senaste film ”Watching the Moon at Night” kom ut 2016. Projektet godkändes av Marianne Ahrne när hon var filmkonsulent på Svenska Filminstitutet. Själv säger hon att hon som kommissionär läste runt tusen manus men att inget hade ”den genomslagskraft, den intelligens och den räckvidd som ”Watching The Moon at Night” har. Jag är benägen att hålla med henne om det. Marianne Ahrne är övertygad om att filmen förtjänar en stor internationell publik. Även där tror jag att hon har helt rätt. Ändå får den inte visas på bio.
Agnieszka Holland, filmregissör och styrelsemedlem i European Film Academy säger att filmen rör vid några av vår tids viktigaste frågor. Nutida terrorism och de som ursäktar den.
Den har redan varit kontroversiell i Sverige. Få har dock fått chansen att se den vilket gör det svårt att veta om den är så förskräckligt dålig som svenska recensenter, SVT, Film i Väst, Folkets Bio, ELSA-stipendiater och andra påstått? Mitt eget intryck är att det är en fantastisk film och en fantastiskt viktig film. Bos film rör vid några av de teser som också återkommer i DET HÄR ÄR EN svensk TIGER. Men Watching The Moon at Night låter framför allt överlevande till terror komma till tals. Något de sällan får i debatten om terror. Kanske var det en av anledningarna till att den inte fick visas på SVT?
För att berätta om filmen och vad som hände sedan får du lyssna på filmens skapare – regissör Bo Persson.
Njut!
