DETTA AVSNITTS GÄST ÄR LEDARSIDORNAS CHEFREDAKTÖR JOHAN WESTERHOLM SOM ÅTER HEDRAR OSS MED SIN NÄRVARO. JOHAN WESTERHOLM HÅLLER PÅ ATT SKRIVA FÄRDIGT EN NY BOK OM MUSLIMSKA BRÖDRASKAPET OCH ISLAMISMEN I SVERIGE.  

Det var ett tag sedan Johan var med i DEKONSTRUKTIV KRITIK men jag gästade ledarsidornas tält i Almedalen i somras för att tala om DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER med Johan. I det här mötet talar vi om Johans nya bok.

Jag har startat två separata gofundme-kampanjer. För två separata projekt som löper ihop. Jag har fått en del ”frågor” i sociala medier varför jag – som får in så mycket redan på Patreon, Paypal, Bitcoin eller SWISH 0768943737 – säljer så mycket T-shirts, och hoodies, och muggar och böcker – behöver tigga ännu mer än jag redan gör? Bra frågor av den rent DEKONSTRUKTIVA typen i stil med – ”Sluta tigga din jävla tiggare!” eller ”Om det går så bra för dig varför måste du tigga så mycket?”.

Skälet till det är enkelt. DEKONSTRUKTIV KRITIKs affärsmodell är donationsdriven. Övrig inkomst kommer från saker jag producerar och sedan säljer. Det går väldigt bra men jag hade kanske kunnat tjäna mer om jag sålde reklam eller hade sponsorer. Det är dock något jag har valt att inte ha. Av flera skäl. Jag har inga problem med program som har reklam eller reklam överlag. Men jag har varit med i podcasts som är reklamdrivna – och jag vet att

1.     När du drivs av reklam och/eller sponsorer blir det lätt en större del av jobbet än innehållet i podden. Möten, att komma överens om manus och arvode tar tid och det är tid jag hellre lägger på att utveckla innehållet i podden och de idéer som ska bli innehåll. Till slut gör du reklam, inte konst. Distinktionen är viktig för mig. Det är alltså inte för att jag inte vill ha mer pengar. Det vill jag alltid ha. För mer pengar betyder att jag kan förverkliga större och större idéer och det är vad jag vill göra. Pengar är inte ett ändamål i sig. Jag lägger mig verkligen inte i din syn på saken här. Jag är fullt medveten om att det är ännu dummare att drivas av äregirighet än bara girighet. Eftersom du inte kan betala med ära vilket du kan göra med pengar. Det är bara så jag fungerar och jag får göra det bästa av den situationen.

2.     Att drivas av mikrodonationer istället för att förlita sig på en eller några stora externa kunder ger mig ett större oberoende i vad jag kan säga och undersöka. Eftersom jag drivs av en önskan om frihet och oberoende så tycker jag att modellen passar mig även på ett personligt plan. (Kombinationen hade givetvis varit möjlig men dels skulle det minska viljan att donera och dels skulle det äta upp en stor del av min tid och jag värderar som sagt min tid högre än de 100 000-tals kronor som till exempel Axel Schyman och Sigge Eklund tjänar per avsnitt.)

3.     Som artist vill jag nå ut så brett som möjligt och eftersom jag inte är särskilt bred – vare sig runt midjan, i mina åsikter eller intressen tycker jag att det vore dumt att låsa in innehållet bakom en betalvägg som många andra poddar och tidningar nu gör. DEKONSTRUKTIV KRITIK ska du kunna hitta och lyssna på eller läsa av även om du inte har pengar. Och om du gillar det jag gör får du gärna bidra till dess fortsatta produktion. Prenumerationer och betalväggar låser in både kunden och producenten och jag vill inte låsa in dig. Precis som att jag själv inte vill vara inlåst. Som sagt är frihet en överordnad princip för mig.

Det är alltså mina huvudargument för att ha startat de här två insamlingarna.

GOFUNDME

Den första är en INSAMLING för en resa till Los Angeles med youtubern Henrik Jönsson och youtubern/podcastern Navid Modiri.

INSAMLING 1

#CRAYCRAYVACAY (eller #craycrayvacayinLA eller #3SwedesinLA) MEN SYFTET ÄR ALLTSÅ INTE SEMESTER. DET ÄR BARA VAD JAG DÖPT PROJEKTET TILL. HENRIK JÖNSSON HAR INTE GODKÄNT DET SOM NAMN ELLER ATT DET ÄR PROJEKTETS SYFTE. NAVID MODIRI HAR INTE GODKÄNT DET SOM NAMN ELLER ATT DET ÄR PROJEKTETS SYFTE.

Navid och Henrik har sina egna bevekelsegrunder för att åka men syftet är att vi ska åka över till staterna i några veckor och försöka få ihop så många intervjuer vi kan för Dig att lyssna på. I vissa fall ville vi träffa samma personer men det är i så fall något vi kommer att göra i våra egna respektive poddar eller youtube-kanaler. Eftersom DEKONSTRUKTIV KRITIK har företagit resor till Los Angeles förut och lyckats få en del intervjuer därifrån med sig hem tänkte jag när Henrik Jönsson föreslog att jag skulle hänga med honom till Los Angeles att det nog är bäst om jag följer med och ser till så att de inte lyckas putsa upp mitt dåliga rykte. Eftersom Henrik Jönsson inte bara är libertarian – utan även libertin – har han övertalat mig och Navid att hyra ett lyxhus i Hollywood Hills. För Henrik, som har en youtube-kanal och därför sänder i video var det viktigt med vackra och överdådigt lyxiga omgivningar för att få bra bilder till sändningar. Det var i alla fall hans argument och mina argument – att jag sänder ljud och därför inte behöver mer än en kartong under en påfart till motorvägen – föll för döva öron. Lika dåligt gick det när jag försökte förklara att jag inte vill betala för ett kamerateam eftersom jag som tidigare nämnt bara spelar in ljud – något jag gör själv även om jag sedan laddar upp materialet via dropbox till min klippare Marcus Blomgren som redigerar materialet före publicering. Men honom behöver jag inte flyga över. Eller segla för den delen. Det går alldeles utmärkt att lämna kvar Marcus i Sverige och sköta allt via internet. Så är det även i vanliga fall då Marcus inte bor i samma stad som jag själv gör. Henrik Jönsson behöver dock en fotograf och en klippare på plats. Det han gör kräver nämligen det. Han kan inte liveklippa själv och samtidigt vara programledare. Att flyga över en fotograf och fotografens assistent visade sig dock kosta pengar. Kostnaden för projektet är därför just nu cirka 200 000 kronor per person. Jag tackade dock inte ja till detta vansinne utan två extra planer i bakfickan. Planer jag nu kommer dela med dig i trygg förvissning om att både Henrik och Navid är för självupptagna för att lyssna på det här avsnittet. Dels tänker jag att det vore bra att åka över och få till en del intervjuer eller åtminstone intervjuer som leder till kontakter som sedan leder till intervjuer – över Skype hemma från Sverige i värsta fall men i bästa fall kanske live on tape.

Intervjuer som du sedan kommer få ta del av som lyssnare. Med en extra värme i bröstet av vetskapen att du varit med och skapat programmen genom ditt bidrag. Dels tänker jag att eftersom jag ändå är med och betalar för en fotograf och hans assistent så vill jag ju att de ska arbeta för mig lite. Han filmar oss tre så mycket han kan dygnet runt och dokumenterar det här finansiella fiaskot i förhoppningen att andra kan se vad vi har gjort och aldrig försöka göra samma sak. Folkbildning genom misslyckande kallar jag den managementfilosofin och den har tjänat mig väl som komiker. Misslyckanden kan vara en möjlighet till utveckling – om inte för den som misslyckas så i alla fall för den som står bredvid och tittar på.

Det videomaterialet hoppas jag ska kunna klippas ihop till en serie avsnitt om våra äventyr i Amerikas Förenta Stater. Men den allra viktigaste anledningen för att åka över till USA är att jag skulle vilja överlämna en översatt version av DET HÄR ÄR EN svensk TIGER till människor som kan tänkas vara intresserade. Framför allt tror jag att människor behöver informationen i DET HÄR ÄR EN svensk TIGER. Så ambitionen är alltså att få boken utgiven i USA på engelska vilket leder direkt till den andra insamlingen.

INSAMLING 2

ÖVERSÄTTNING AV DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER

Den andra gofundme-kampanjen är nämligen en insamling till översättningen av DET HÄR ÄR EN svensk TIGER. Jag har funnit en översättare och han har redan satt igång med arbetet så med lite tur finns i alla fall ett färdigt första utkast på engelska före avfärden till Los Angeles. Kostnaden för översättningen kommer att bli runt 150 000 kronor och når jag inte upp till det målet betalar jag resten ur egen ficka. Översättningen av den här är så pass viktig för mig att jag känner att jag måste göra det. Det finns personer jag vill ska tillgodogöra sig informationen som dessvärre inte läser svenska. En översättning till engelska är alltså nödvändigt helt oberoende av resor till Los Angeles. Jag vill få boken utgiven på engelska och eftersom jag gör det mesta av mitt innehåll på svenska är försäljning inte på något sätt given. Har du ännu inte beställt ditt exemplar av DET HÄR ÄR EN svensk TIGER tycker jag att du går in och gör det nu på aronflam.com. Har du beställt ett exemplar och väntat jättelänge så oroa dig inte. Andra upplagan anländer till Sverige först i slutet av nästa vecka och sedan kan det ta en till två veckor till innan alla gått iväg till dig som har beställt. Men oroa dig inte!

Du kan donera till översättningen också ändå! De är inte ömsesidigt uteslutande. Jag vill alltså att du går in och stöttar det ena eller det andra eller båda projekten. Det kanske också ger mig en fingervisning om vad du som lyssnar och stöttar är intresserad av? Jag kan inte lova att jag låter det styra mina beslut men jag lovar att jag kommer att se det och lyssna.

LÖN FÖR MÖDAN 

Det har varit mycket snack om löner och vad människor tjänar senaste veckan. Söndagen den 20 oktobers Agenda granskade moderaternas förslag om ytterligare ett jobbskatteavdrag. Det är klart att politiska förslag ska granskas. Min personliga åsikt om jobbskatteavdrag nummer 5 är att om det är bidragssamhället som är problemet så kanske det är bidragen som ska sänkas? Just nu är det som att de försökte fixa något som inte funkar i grunden istället för att hitta på något som fungerar. Att istället höja avdrag skickar fel signal också. Men jag får återkomma till det.

För Agendas framing var intressant eftersom förslagets konsekvenser illustrerades med att eventpersonalen på moderaternas kongress bara fick några hundralappar mer av förslaget medan riksdagsledamötena själva fick tusenlappar mer i plånboken varje månad. Jag har inga problem med att en riksdagsledamot tjänar 66 900 i månaden som grundarvode, om den gör sitt jobb ordentligt och tjänar landets medborgare väl. Men det är inte heller så att riksdagsledamötenas arvoden avgörs på den fria marknaden.

Hade moderaterna haft skin in the game hade de istället fokuserat på att sänka bidragen och skatterna. Annars är som att klippa hål i förbandet just där blodflödet ska stoppas. Alltså kontraproduktivt. Hade de dessutom haft skam i kroppen hade de börjat med bidragen till sitt eget parti och därigenom lett genom föredöme. Moderaternas pengar kommer nästan uteslutande från det allmänna. Partierna är alltså mer beroende av systemet än sina egna medlemmar. För att inte tala om väljarna.

Men du kan inte heller förvänta dig att så skulle ske. För varför skulle det göra det? Det vore dumt av partierna att bita den hand som föder dem. Och som sagt – det här har inget med lönenivå att göra. Om vi röstade fram en enda kompetent person som kunde sköta hela riket som ett schweiziskt urverk helt på egen hand hade jag gladeligen betalat den personen vad den var värd.

Sen är det ju lite lustigt att just Anna Hedenmo klagar på riksdagsledamöters lön eftersom Anna Hedenmo hade en lön på 935 368 kronor det gregorianska kalenderåret 2018. Vilket delat på tolv blir 77 947 kronor i månaden. 11 047 kronor mer än en riksdagsledamots grundarvode varje månad. Det kan låta lite men det är 132 564 kronor mer per år. Då är det ändå ingenting mot programdirektör Jan Helins årslön 2018 på 2 356 731. Vilket motsvarar en månadslön på 196 394 kronor. Jag hade inte haft några problem med deras löner om det var marknaden som värderade Jan Helin och Anna Hedenmo till miljoner varje år men det är det inte.

Public service drivs nämligen precis som våra politiska partier med allmänna medel. Därtill indrivna av en skatt som ingen medborgare har haft möjlighet att rösta om eller debattera före det att den infördes. De personer som ett femte jobbskatteavdrag skulle löna sig allra mest för är alltså programledaren Anna Hedenmo och Programdirektör Jan Helin.  

Vilket också hade varit ett mer talande exempel på hur fel det är som politiskt förslag. Hade det inte varit lämpligare? Quis custodiet ipsos custodes? Vem vaktar väktarna eller som i fallet med Public service granskar granskarna? För lösningen på att Jan Helin och Anna Hedenmo är beroende av statliga bidrag för sin överlevnad är inte att ge dem ett avdrag på sina bidrag så att de får behålla mer av bidragen – utan tvärtom att ta ifrån dem deras bidrag så att de tvingas söka en riktig försörjning på den fria marknaden. Det skulle vara en lönsam affär både för det allmänna som sparar pengar och för Anna Hedenmo och Jan Helin som får utvecklas som människor och förhoppningsvis växa med det ansvar det innebär att försörja sig på egen hand.

Johan Westerholm

Ledarsidornas chefredaktör Johan Westerholm hade före vårt samtal idag skickat över två provkapitel på hans nya bok om Muslimska brödraskapet och islamismen i Sverige! Samtalet kommer därför till stor del handla om Johans nya bok och vad den kommer att få för konsekvenser för Sveriges utrikespolitik. (Och inrikes.)

För jag har fått läsa ett tidigare utkast av hela boken och trots att jag kände till nästan allt sedan tidigare blev jag helt kallsvettig av att se det sammanställt till en begriplig berättelse där delarna lades ut i en överskådlig ordning. Det är som alltid ett nöje att ha Johan Westerholm som gäst i DEKONSTRUKTIV KRITIK och från Johans bok vandrar diskussionen vidare till Folkbildningsrådet och Ibn Rushd för att därifrån styra kosan söderut mot Turkiet och Syrien. Där Telia kanske kan spela en viktig roll? Njut!

Torbjörnius låt Aron Flam

Tack för att du har lyssnat på DEKONSTRUKTIV KRITIK med vår stamgäst – chefredaktör för ledarsidorna.se Johan Westerholm. Alltid ett nöje. Innan du går har jag som jag nämnde före samtalet en viktig ursäkt att framföra. En anonym lyssnare tipsade mig nämligen om en sång som hade gjorts om mig. Tipset presenterades med att ”någon kommunistsnubbe” var sur för att jag ”stal hans brudar”. Med det som enda introduktionen till klippet möttes jag av det här.

 Jag blev givetvis inte arg utan bara road och oerhört, oerhört, smickrad. Varpå jag postade länken vidare med orden att det bara är roligt när ens meningsmotståndare gör sånger om en eftersom det innebär att man i alla fall har gjort ett visst intryck. Jag tyckte också som komiker att det var en rolig roast av både mig, VPK-snubben själv och den här exceptionellt liberala kvinnan han älskar men aldrig kan få för att jag finns. Förklaringen till att det var så roligt är att visan är gjord av en komikerkollega. En komikerkollega jag aldrig haft nöjet att träffa men som jag tydligen inspirerat att skriva den här sången.

Torbjörnius är alltså inte VPK-snubben i låten utan bara en komiker som beskriver sig själv som ”inte särskilt politisk” utan ”slår åt alla håll”. Privat säger han sig vara mer vänster än höger men att det inte är särskilt viktigt för hans humor. Sången är alltså mer att betrakta som en sång om omöjlig kärlek och en rolig roast av både VPK-snubben, den superliberala tjejen som vill legalisera prostitution och köpa heroin på ICA vilket till och med jag låter en smula överliberalt och givetvis lilla jag som får symbolisera ”omöjlig kärlek”. Träffande, roligt och givetvis oerhört smickrande. Tack Torbjörnius för det goda skrattet och förlåt min dåliga källkoll.

Viktigast av allt just nu är att du beställer ditt exemplar av DET HÄR ÄR EN svensk TIGER nu för ledtiderna är långa och köptrycket högt! Vilket är goda om än något överväldigande. Jag gästade Henrik Jönssons Champagnesprudlande youtube-show för att tala om den som du kan se nedan.

Boken har också fått en recension i Opulens, en i Epoch Times, en på ledarsidorna.se och en av Skånska Dagbladet. Jag är tacksam för alla recensioner oavsett åsikt om boken och kommer länka till dem på aronflam.com även om vissa är bakom betalväggar och alltså låsta för dig som inte vill bli prenumerant.