“Praise God! Free at last!!” Avsnittet gästas av Alexander Bard som just befriats från teveprogrammet “Talang” för en tweet som uppfattats som rasistisk. Var den det? Plus, jag berättar att jag inte kan berätta vad som pågår i polisutredningen mot mig.

(Lyssna här!)

Innan Alexander Bard får förklara eller försvara sig själv vill jag att du tar några djupa andetag. För jag tänkte läsa högt ur BLM:s manifest. På så sätt får båda sidor höras vilket inte är mer än rättvist.  Översättningen är av mig men jag försäkrar dig att jag gjort mitt yttersta för att åstadkomma en så välvillig översättning jag kan.

BLM är en ny rörelse. Bara sju år gammal. Den startades som en hashtag av aktivisterna Patrisse Kahn-Cullors, Alicia Garza, and Opal Tometi 2013. På hemsidan blacklivesmatter.com kan du läsa vad de tror på under den fantasifulla rubriken ”Vad vi tror på!”

”Vad vi tror på

 För fyra år sedan började, det som idag är känt som, Black Lives Matter Global Network att organisera sig. Det började som en lokalavdelningsbaserad, medlemsledd organisation vars uppdrag var att bygga lokal makt och att ingripa när våld drabbade svarta samhällen från statligt håll eller medborgargarden.

Sedan dess är vi engagerade att kämpa tillsammans och att fantisera och skapa en värld fri från anti-Svarthet, där varje Svart person har den sociala, ekonomiska, och politiska makten att frodas.

Black Lives Matter började som ett rop till kamp som ett svar på statssanktionerat våld och anti-Svart rasism. Vår avsikt ändå från första början var att knyta samman svarta människor över hela världen som har ett gemensamt begär för rättvisa att agera tillsammans i sina samhällen. Kraften för den övertygelsen var, och är fortfarande, det hejdlösa och avsiktliga våld som staten tillfogar oss.

Rasande av Trayvon Martins död och det efterföljande frikännandet av hans mördare, George Zimmerman, och inspirerade av den 31 dagar långa ockupationen av Floridas stadshus av POWER U och Dream Defenders, gav vi oss ut på gatorna. Ett år senare, reste vi tillsammans på Black Lives Matter Freedom Ride till Ferguson, på jakt efter rättvisa för Mike Brown och alla de som har slitits itu av statssanktionerat våld och anti-Svart rasism. För evigt förändrade, återvände vi hem och började bygga infrastrukturen för Black Lives Matter Global Network, som, redan i sin barndom, har blivit ett politiskt hem för många.

Ferguson fungerade som en katalysator för en rörelse som vi alla hjälpt ge liv. Organisatörer som kallar det här nätverket för sitt hem har avsatt anti-Svarta politiker, vunnit kritisk lagstiftning för att gynna Svarta liv, och förändrat villkoren för debatten om Svarthet jorden runt. Genom rörelse- och relationsbyggande, har vi också hjälpt katalysera andra rörelser och förändrade kulturer med ett öga över de farliga konsekvenserna av anti-Svarthet. 

Detta är resultatet av våra kollektiva insatser.

Black Lives Matter Global Network är så mäktigt som det är tack vare vårt medlemskap, våra partners, våra anhängare, vår personal och dig. Vår förpliktelse till frihet för alla Svarta folk innebär att vi fortsätter våra förfäders arbete och kämpar för vår kollektiva frihet för det är vår plikt.

Varje dag återförpliktigar vi till att hela oss själva och varandra, och till att samskapa vid våra kamraters, allierades och familjers sida en kultur där varje person känner sig sedd, hörd och stöttad.

Vi erkänner, respekterar, och firar skillnader och likheter.

Vi arbetar kraftfullt för frihet och rättvisa för Svarta folk och, genom det, för alla folk.

Vi bygger och fostrar avsiktligt ett älskat samhälle som binder oss samman genom en vacker kamp som är stärkande, inte tärande.

Vi är kompromisslöst Svarta i vår positionering. Genom att bekräfta att Black Lives Matter, behöver vi inte kvalificiera vår position. Att älska och önska frihet och rättvisa för oss själva är en förutsättning för att önska detsamma för andra. 

Vi ser oss själva som en del av en global Svart familj, och vi är medvetna om de skilda sätt som vi påverkas eller priviligieras som Svarta folk som existerar i olika delar av världen. 

Vi leds av det faktum att alla Black Lives Matter, oavsett faktiskt eller uppfattad sexuell identitet, könsidentitet, könsuttryck, ekonomisk status, förmåga, handikapp, religiös uppfattning eller förnekelse, flyktingstatus, eller plats.

Vi gör plats för bröder och systrar som är transpersoner att delta och leda.

Vi är självreflektiva och gör det arbete som krävs för att nedmontera ciskönat privilegium och att lyfta upp Svarta transpersoner, särskilt Svarta transkvinnor som fortsätter att vara oproportionerligt påverkade av trans-antagonistiskt våld. 

Vi bygger ett utrymme som bekräftar Svarta kvinnor och är fritt från sexism, misogyny, och miljöer där män står i centrum. 

Vi utövar empati. Vi engagerar kamrater med avsikt att lära om och anknyta med deras kontext.

Vi gör våra utrymmen familjevänliga och möjliggör föräldrar att fullt ut delta med sina barn. Vi nedmonterar de patriarkala sedvänjor som kräver att mödrar jobbar ”dubbla skift” så att de kan vara mödrar på fritiden samtidigt som de deltar i allmänt rättvisearbete.

Vi upplöser det Västerländskt föreskrivna kärnfamiljsstrukturerna-kraven genom att stötta varandra som utökade familjer och ”byar” som kollektivt tar hand om varandra, särskilt våra barn, till den grad som mödrarna, föräldrarna, och barnen är bekväma med det.

Vi fostrar ett queer-bekräftande nätverk. När vi samlas gör vi det med avsikten att befria oss själva från det heteronormativa tänkandets hårda grepp, eller snarare, tron på att allt i världen är heterosexuellt (om inte han/hon uppger något annat).

Vi kultiverar ett intergenerationellt och kommunalt nätverk fritt från åldersdiskriminering. Vi tror att alla människor, oavsett ålder, ställer upp med kapaciteten att leda och lära.

Vi förkroppsligar och praktiserar rättvisa, befrielse och fred i våra förbindelser med varandra.”

Även om allt detta låter toppen och jag, liksom jag är säker på att du gör, stöder kampen mot rasism skulle jag vilja tillåta mig att ställa några frågor. Inga kritiska frågor såklart! Jag uppskattar, precis som jag är säker på att du också gör, att kallas för kamrat i löpande text. Det gör läsupplevelsen så familjär och, ja, kamratlig. Två av de tre medgrundarna uppger i intervjuer att de är ”tränade Marxister”. Vad det nu är?

BLM berömmer sig själva med att de har lyckats förskjuta betydelsen av begreppet rasism i det offentliga samtalet. Det här handlar om att socialdemokratiska partier i ledande västländer, och i USAs fall det liberala partiet – som är Demokraternas egentliga ideologi, har misslyckats med att hålla rent mot sin egen vänsterflank. Det gäller demokraterna i USA där falanger som Black Lives Matter och Justice Democrats vänder de metoder de vanligtvis reserverar för sina politiska motståndare mot sina partikamrater. I England var det den politiska aktivisten Jon Lansmans rörelse momentum som fick Corbyn vald.

I Sverige kretsar allt kring sossarna. Genom att vara mitten i svensk politik under nästan hundra år har socialdemokraterna gjort det omöjligt för Sverige att ha en normal mittpunkt. Fram till Ingvar Carlsson var de duktiga på att hålla rent vänsterut. Kanske främst genom att ta in så många av ytterkantvänsterns idéer i sitt eget politiska program? Men det innebär inte att de som nu utgör partiet och dess allierade inte är aktivister. Eller att det inte skulle finnas grader av grått i sossarna. Kanske inte femtio sexiga grader av grått men några falanger utmärker sig. Dessvärre tycks de också dominera partiet.

När man skurit bort meningslösa floskler som att de ”hyllar både likheter och olikheter” kvarstår krav som på intet sätt är nya. Det är samma ”lösningar” som det alltid är i Marxistiska rörelser. Bara det att här gäller det inte längre klass utan hudfärg.

BLM skriver att de ska “ingripa när våld drabbade svarta samhällen från statligt håll eller medborgargarden”. Vilket kan låta bra men också misstolkas som att de bygger egna medborgargarden. Deras mål är också “att knyta samman svarta människor över hela världen”. De reducerar alltså allt till hudfärg. Inget annat spelar roll. Tror du som BLM att staten “hejdlöst” och “avsiktligt” använder våld som våld mot dig bara för att du är svart är medborgargarden en rimlig reaktion. Värre är det om de har fel. Då rustar de för ett krig som motståndaren inte vet om. Han eller hon kanske inte ens vet att de är “motståndare”. BLM deklarerar att de är “resultatet av våra kollektiva insatser”. Vilket indikerar att det är en kollektivistisk rörelse. Och “Vår förpliktelse till frihet för alla Svarta folk innebär att vi fortsätter våra förfäders arbete och kämpar för vår kollektiva frihet för det är vår plikt” antyder att det inte är något nytt utan en tradition som förs vidare från förälder till barn. Det är en offerkult som går i arv. De vill skapa “en kultur där varje person känner sig sedd, hörd och stöttad”. Vilket är fint men personligen bor jag hellre i ett samhälle där jag faktiskt ÄR sedd, hörd och stöttad en i ett där jag bara KÄNNER mig så. När de mot slutet hävdar att de “gör det arbete som krävs för att nedmontera ciskönat privilegium och att lyfta upp Svarta transpersoner” lyser genusideologin och intersektionaliteten igenom och “Allt blir upplyst” av Jonathan Safran Foer. Därpå förklarar BLM att de “upplöser det Västerländskt föreskrivna kärnfamiljsstrukturerna-kraven genom att stötta varandra som utökade familjer och ”byar” som kollektivt tar hand om varandra”.

Att vilja krossa kärnfamiljen är ungefär lika dumt som att hylla kärnfamiljen. Om du och din partner fick ihop det – kul för er! Om du hittar ett sätt som fungerar bättre för dig och din familj än tvåsamhet – kul för er! Men den längtan efter kollektivt ansvar de ger uttryck för brukar bara leda till att ingen tar ansvar. Sverige 2020 under Covid-19 är ett utmärkt exempel på att ingen tar ansvar när ansvaret är allas. Inte ens den som är ytterst ansvarig är tydligen ytterst ansvarig om du frågar den som är ytterst ansvarig. Till det kan nu läggas krav på att avskaffa polisen, riva ner eller vandalisera statyer och historia. Allt för att slippa lära sig av historien ytterligare en gång. Det är inte första gången vänstern upprepar sina misstag.

Under rubriken ”Herstory”, i sig en protest mot att ordet historia på engelska har bokstäverna h,i och s i början vilket betyder man (på engelska), skriver grundarna själva på hemsidan att rörelsen började som en hashtag 2013 i protest mot frikännandet av George Zimmerman i vad BLM anser vara ”mordet på Trayvon Martin”. Trayvon Martins död är en mycket omstridd händelse i amerikansk rättshistoria. Teknisk bevisning stödde George Zimmerman som trots frikännandet dömdes av allmänheten och media. BLM hävdar att en vit mördare går fri och att rättssystemet har fel. Bakgrunden verkar betydligt mer komplicerad än så. George Zimmerman är halvjude och halvlatino och har tidigare jobbat med svarta ungdomar. Han ska också ha ingripit mot polisens slappa utredning av misshandeln av en hemlös svart man.  

Ferguson är en annan sådan historia. Det skedde under Obamas regeringstid. En vit polis anklagades för att ha skjutit en ung svart man vid namn Mike Brown. Brown sköts enligt Black Lives Matters narrativ av åtskilliga kulor rakt framifrån på kort håll samtidigt som han hade sträckt upp armarna i luften och ropat ”Skjut inte!”.

I fallet med dödskjutningen av Michael Brown åtalades polisen Darren Wilson men friades av den tekniska bevisningen. Hälften av vittnena stöttade Darren Wilson men sade att de var rädda och utsattes för påtryckningar från området att vittna falskt mot Wilson eller hålla käften. Andra hälften av vittnena påstod att de sett Wilson skjuta Brown. Några av dem har dock senare avslöjats med att ljuga. Att Brown skulle sträckt upp händerna i luften och sagt ”Skjut inte” före skottlossningen har visat sig vara helt påhittat.

Så länge ryktet om hur det gick till florerade ledde händelserna till kravaller. Som understöddes av aktivisterna i BLM under projektet Freedom ride där de bussade in 600 aktivister som stöd till protesterna. ”På 15 dagar utvecklade vi en handlingsplan för att ta oss till det ockuperade territoriet för att stötta våra systrar och bröder.” skriver BLM på sin hemsida. Att de refererar till att staden skulle vara ”ockuperat territorium” ger en fingervisning om hur de ser sig själva bortom det blommiga språket och fagra löftena om en ny värld. Vad de bygger är medborgargarden. Enligt de själva som svar på statligt våld och vita medborgargarden.

Det är inte så svartvitt som det låter. Efter friandet tillsattes en utredning av Obamas justitiedepartement som fann att polisen i Ferguson ägnade sig åt rasprofilering. En ny, svart, polischef rekryterades med mandat att strukturera om hela poliskåren.

Att det finns problem med rasism i USA förnekar få. Slaveriet är en fläck på den amerikanska kulturen som fortfarande förmörkar tillvaron för många. Hur den bäst bekämpas råder det dock delade meningar om. Den amerikanska vänstern kräver politisk förändring – den amerikanska högern pekar på det personliga ansvaret och säger att problemen främst har med kultur att göra. Genom att politisera tragedier och reducera allt till en fråga om hudfärg tjänar BLM snarare till att dölja vad som pågår än att faktiskt verka för att sanningen ska komma fram och en lösning finnas.

”Black Lives Matter är en ideologisk och politisk intervention i en värld där Svarta liv systematiskt och avsiktligt sorteras ut för att dö. Det är en bekräftelse på Svarta folks mänsklighet, våra bidrag till det här samhället, och vår uthållighet som svar på dödligt förtryck.”.

Ferguson förändrade dynamiken i rörelsen enligt Black Lives Matter. Även om de redan innan Ferguson tydligen såg polisen som ”ockupanter” på svart ”territorium”. ”Vi förstod Ferguson, inte som en avvikelse utan som en självklar utgångspunkt för vad som pågår i Svarta samhällen överallt.” Vilket är en grovt felaktig generalisering. Det finns svarta samhällen där svarta frodas. Ibland på bekostnad av andra svarta. Tror du på det som Black Lives Matter-aktivisterna gör är även sådant förtryck orsakat av ”Vitt privilegium”.

Om detta är utgångspunkten, vad blir då resultatet?

Händelserna i Ferguson gjorde det ”klart att vi behövde fortsätta att organisera och bygga Black Power/Svart makt över hela landet” skriver BLM på sin hemsida.

Patrisse Kahn-Cullors är en ”konstnär, organisatör och frihetskämpe från Los Angeles, CA”. Enligt hemsidan är hon också New York Times bästsäljande författare, fulbrightstipendiat, populär talare, och Sydneys Fredspristagare. ”Patrisse turnerade nyligen med sin multimedia performancekonstföreställning ”POWER: Från de ockuperades munnar”, ett gripande performancekonstverk som belyser konsekvenserna av masskriminalisering och statligt våld i Svarta samhällen över hela USA.”

Alicia Garza är dotter till en judisk man och en svart kvinna. Hennes CV är nästan lika imponerande som de andra två medgrundarnas. Även om det tillstås att det till stor del är Black Lives Matters förtjänst. Sedan rörelsens framväxt har hon fått skriva i fina publikationer som The Guardian, Rolling Stone, Elle och New York Times. Hon har också tilldelats priser och erkännanden. Hon listas av The Roots som en av 100 afro-amerikanska högpresterande och influencer, 2016 års Glamour Women of the Year Award, 2016 års Marie Claire Guard Award, och som Kommunal förändrare på 2016 års Black Girls Rock Awards. Men ”viktigast av allt, som en queer Svart kvinna, har Garzas ledarskap och arbete utmanat vanföreställningen att bara ciskönade Svarta men utsätts för polis- och statligt våld”. Garza anser att ”För att verkligen förstå hur förödande och vidsträckt denna typ av våld är i det Svarta Amerika, måste vi se denna epidemi genom en lins av ras, genus, sexuell läggning och könsidentitet.” För det återkommer betydligt oftare än ordet ”kamrater” att det viktigaste av allt är att du är svart, kvinna, och helst trans. Det är alltså viktigare än alla hennes andra mycket imponerande meriter. Även om det skulle vara så att de främst delat ut dem till sig själva och varandra i den här rätt stora klicken av unga kvinnor som fått allt i hela sina liv i egenskap av just kvinnor.

Till skillnad från de två andra är Opal Tometi baserad i New York. Hon är en ”Nigeriansk-amerikan, strateg och samhällsorganisatör”. Opal är den som skapade deras online-plattformar och deras media-strategi. Både Fortune och POLITICO har hyllat henne som en framtida världsledare och hon är den första pristagaren som erhållit pris för Årets Sociala Rörelse från något som heter Webbys. Ett pris känt som ”nätets främsta utmärkelse”. I alla fall enligt dem själva. Opal leder för närvarande landets ledande Svarta organisation för invandrarrättigheter, den heter Black Alliance for Just Immigration rights. Den företräder ”Afro-amerikaner, Afro-latinos, Afrikanska och Karibiska samhällen”. Opal kallar sig för ”trans-nationell feminist” och har hjälpt starta nätverk för människor av afrikanskt ursprung. (Vilket om jag minns mänsklighetens historia rätt borde innefatta alla människor. Eftersom vi alla härstammar från de som utvandrade från Afrika. Opal fokuserar dock enbart på de som har svart hudfärg. Oavsett vilket språk, vilken kultur, religion, filosofi eller politisk uppfattning de har. Det är det som i mina ögon gör henne svår att skilja från en rasist. Hudfärg är en väldigt ytlig sak att knyta samman människor på.). Opal tometi har också hållit tal i FN och deltagit i FN forum om migration och kvinnors rättigheter.

Opal har varit ”aktiv i sociala rörelser i över ett årtionde”. Hemsidan trycker också på att hon praktiserar frihetsteologi. Om du inte är bekant med frihetsteologi är det en rörelse som uppstod i Sydamerika på 50- och 60-talet. Det är en syntes mellan katolsk kristendom och Marxistisk analys som genom att kombinera Karl Marx socio-ekonomiska teorier på kristendomen blev ett populärt inslag i kristdemokratiska partier i Sydamerika. Katolska kyrkan har fördömt rörelsen tidigare som en marxistisk rörelse ämnad att krossa kristendomen.

Opal har också en kandidatexamen i Historia och en master i kommunikation och påverkansarbete. Eller ”Advocacy” som det heter på engelska och alltså är en utbildning du kan betala för. En utbildning i att företräda sociala frågor. Opal är dotter till invandrare från Nigeria och växte upp i Phoenix Arizona. Hon bor för närvarande i ”republiken Brooklyn” där ”hon älskar att cykla på sin enväxlade cykel och samla Afrikansk konst”. En äkta nationalist alltså.

De verkar vara tre oerhört priviligierade ”Svarta” kvinnor enligt deras egen maktanalys. De har fått ett otal utmärkelser, erkännanden och priser. Vardera och tillsammans. De har bra jobb inom vänster- och fackliga organisationer och de har gått fina utbildningar på bra universitet. På hemsidan kan jag också läsa att 2020 startar BLM sin kampanj #Whatmatters2020 vars syfte är ”att maximera BLM-rörelsens påverkan genom att galvanisera BLM-supporters och allierade till röstbåset under 2020 års presidentval för att bygga kollektiv makt”. För demokraterna verkar det som. De är helt enkelt en vänsterflank.  

När jag har läst hemsidan är jag inte längre säker på om det här är en annons för dem själva, om de är revolutionärer, terrorister eller om det är ett performance.

Att det handlar om Svart makt står i alla fall klart. Vilket i den logiska konsekvensens namn borde vara lika förkastligt som Vit makt. Det gäller även om din motståndare är rasistisk mot dig. Lösningen på rasism tror jag nämligen är, som jag påpekade i förra avsnittets inledning, att behandla varje person du träffar som en individ snarare än en kombination av den personens grupptillhörigheter. Jag är vit, man och jude men jag är också mer än så. Personligen anser jag att min favoritsmak som är schnitzel, mina intressen som du ska skita i, och mina handlingar (som jag inte bör uttala mig om utan advokat närvarande enligt svensk polis) säger mer om mig än min hudfärg, mitt kön, min sexuella läggning eller min judiska uppväxt. Jag vill gärna tro det i alla fall.

Att reducera alla svarta över hela jorden. Oavsett vad de har för språk, kultur, tro eller brist på tro, till enbart deras hudfärg, med extra pluspoäng för avvikande sexuell läggning, trodde jag var rasism? Åtminstone diskriminering? Jag har noterat på både mitt Netflix och mitt HBO senaste veckorna att en ny kategori som heter HBTQ har dykt upp. Vad är det? Jag trodde bögar, flator, transpersoner och queera kunde se vilka filmer som helst precis som alla andra? Jag förstår inte varför filmer som handlar om teman rörande sådana saker inte kan finnas i de vanliga kategorierna drama, thriller, komedi eller skräckfilm? Är det för att de som är homo- eller transsexuella inte klarar av att se film med heterosexuella? Varför inte? Skulle inte jag klara av att se en film om ett homosexuellt par eller en transsexuell stridspilot? Varför inte? Jag har inget emot sådana filmer alls. Men varför måste det påpekas för mig att jag tittar på just en sådan film? Är det marknadsföring? Ska jag känna mig god och rättvis när jag tittat på den? För det är inte resultatet. Jag tycker bara det är tråkigt att leva i ett så ytligt samhälle fixerat vid biologiska omständigheter. Det är de omständigheterna som är svårast att påverka själv. Det är inte logiskt konsekvent. Och enligt min mening sexistiskt, homofobt och nedvärderande.

För min egen del råder det ingen tvekan om vad BLM är. Det är bara senaste iterationen av en extrem och våldsförhärligande vänstersekt som utnyttjar ett faktiskt problem som ursäkt för att genomföra en socialistisk revolution. De politiserar mänskliga tragedier för sin egen politiska och sociala vinnings skull och underblåser rashat. Det är inte bara vita som kan vara rasister. Den plikt att fortsätta kampen som de här tre unga kvinnorna för vidare är inget nytt i det svarta Amerika. Predikanter som Jesse Jackson och Louis Farrakhan har båda gett uttryck för hat mot andra folkgrupper, särskilt mot judar, men det tillhör nu den intersektionella nyordningen att judar inte är förtryckta utan förtryckare. Själv tror jag att personligt ansvar och att möta varje person som en individ är oändligt mycket bättre, och oändligt mycket svårare, än att angripa affärer, sätta bilar i brand och riva statyer. Det är bättre för att det fungerar och svårare för att det är något du måste göra själv, varje dag, hela ditt liv. Oavsett hur du blir behandlad av andra.

Jag tar de tre grundarna på deras egna ord när de säger att de är Marxister och att den ideologi de praktiserar är en utveckling av Marx idé om kriget mellan samhällsklasserna fast med klass utbytt mot ras, kön eller sexuell läggning. Om de, som Alexander tror, snarare är Rosseauianer än Marxister vet jag inte. Men jag tror inte att det skulle spela större roll än Marxismen. Alexander är ju enligt egen utsago också Marxist. Personligen tror jag att Marxismen är ett grundläggande problem. En kollektivistisk ideologi som oavsett förklaringsvariabel låser fast grupper i ett evigt krig mot varandra för löftet om en ny värld efter undergången av denna. Det spelar alltså ingen roll om det är klass-, kön-, ras- eller sexuell läggning du använder för att förklara världen i den marxistiska teoribildningen. Kampen, det renande kriget, är det centrala i den här kollektivistiska offerkultens myt.

För alla ”det här är exakt som 30-talet”-vurmare uppe på DNs ledarredaktion kan jag meddela att det som hände förra gången det begav sig var att vanliga hårt arbetande människor blev så rädda för radikala socialistiska grupper och deras krav på att riva samhället att de röstade fram dessa gruppers till synes raka motsats. Som sedan visade sig vara samma sak. Vill man lära av historien är det alltså att hålla rent mot flankerna och stärka mitten. I Sverige är det sedan länge försent för det, men i USA borde demokraterna kanske snarare sätta ned foten än gå ner på knä?

Vad gäller Alexander Bards tweet i sammanhanget får han givetvis stå för den själv. Precis som vi alla får stå för det vi säger, skriver eller gör. Det handlar om personligt ansvar och Alexander Bard är fullt kapabel att ta det. Jag är bekant med Bards retoriska tricks. Enligt min uppfattning uttrycker han sig som han gör för att han vill veta om du är sådan som lyssnar på meningen i det han säger eller om du är en sådan som bara reagerar på de ord han använder. Jag tror inte att Alexander Bard är vare sig rasist eller kvinnohatare.

När jag ställer upp hans tweet i en sanningstabell blir den problematisk eftersom det finns ett scenario där svarta liv i så fall inte spelar någon roll, eller ”matter”. (En sanningstabell är en logisk metod för att utröna sanningshalten i påståenden).

Frågan kokar då ned till vilken betydelse du tillskriver ordet ”matter”. Om du med ”matter” menar att svartas liv ska ha ett värde oavsett om de bidrar till samhället och sin egen försörjning eller inte – något som BLM-aktivisterna tydligt gör enligt sin egen hemsida – så är Bards tweet klart rasistisk eftersom vi alla kommit överens om att ditt, mitt och allas liv alltid har ett värde oavsett vad. Ett oändligt högt värde därtill. Något jag personligen aldrig upplevt vara sant men det är en bättre utgångspunkt för ett samhälle än att vi inte skulle vara värda något alls. Om du däremot tolkar ”matter” som jag uppfattar att Bard gör – det vill säga som att ditt liv har en positiv inverkan på ditt eget och andras liv är det en klassiskt konservativ position. Om du bortser från att ordet svarta används av en vit man förstås. Alexander har själv skrivit ett försvar på Nyheter Idag där han rasar mot att prinsessan blivit en diktator. Det är svårt att argumentera emot när den här rörelsen, precis som metoo, är så tydligt narcissistisk. Fascism är inte så mycket en politisk ideologi som ett estetiskt uttryck enligt Umberto Ecco. Alla fascistiska rörelser har alltid hyllat de egna anhängarna som starka, vackra, rättvisa och goda och om det skulle vara så att det gått dåligt för dem är det aldrig deras eget fel utan den andres. Skillnaden mot hur en vit makt-rörelse eller Islamist argumenterar är alltså marginell.

Du ska strax få höra Alexander Bard predika sin egen gospel. Av tidigare samtal med Alexander har jag lärt mig att jag inte kommer att få en syl i vädret. Den här gången har jag dock tänkt att använda hans egna ord emot honom. Jag tänker alltså läsa upp de tweets som gjort att han har hamnat i blåsväder denna gång samt en paragraf från hans senaste bok Digital Libido. Länkar till det vi talat om:

http://bit.ly/Alexander_Vs_Wolodarski

http://bit.ly/DKBard

http://bit.ly/BardRasarMotMaskinen

http://bit.ly/DKBardLexPascalidou

http://bit.ly/DK_AlexanderBard_BiohackerSummit2017

Bard och Widblom: När prinsessan blev tyrannen

Med de orden vill jag presentera en man som inte behöver någon presentation. Alexander Bard. Njut! (FÖR ATT LYSSNA PÅ AVSNITTET KLICKA HÄR!)

Angående Den svenska tigern 

Jag fick förundersökningen samtidigt som jag skriver dessa ord. Jag och min advokat, samt de andra misstänkta som är min förläggare och min grafiker, har nu till den 8 juli på oss att komma in med en ”erinran”. Alltså ge vår syn på saken varefter åklagaren beslutar om han vill väcka åtal eller inte. Men förundersökningen kommer samtidigt som ett brev om slutdelgivning där det står ”Obs. förundersökningssekretessen gäller fram till att åtal är väckt.” som ett addendum eller Post scriptum till delgivningen. Sättet det är skriver på implicerar både att jag är belagd med yppandeförbud och att åtal kommer att väckas. Annars skulle det väl stå ”om åtal väcks”? Enligt min advokat är det inte ett yppandeförbud och hon söker åklagaren i ärendet för ett klargörande. Just nu ser det i alla fall ut som att jag kommer bli tvungen att ställa om DEKONSTRUKTIV KRITIK till rättegångspodd med följetongsnamnet ”Processen av Aron Flam”.

Jag kommer att sätta upp en kickstarter för dig som vill stötta mig om åtal väcks men för dig som vill stötta mig redan nu går det alldeles utmärkt att SWISHA en slant med texten FREETIGER till 0768943737. med texten FREETIGER till 0768943737.

Vilket jag hoppas att du gör om du gillar det här avsnittet också. Då räcker det dock att du swishar upp till 10 000 kronor till 0768943737 utan att skriva FREETIGER. Jag är tacksam oavsett varför du vill visa din uppskattning.