För att lyssna klicka här!
Författaren och litteraturvetaren Johan Lundberg gästar DEKONSTRUKTIV KRITIK för att tala om sin senaste bok NÄR POSTMODERNISMEN KOM TILL SVERIGE. Det här avsnittet är del 1 av intervjun. Andra delen kommer i början av nästa vecka. Boken är så viktig att och bra att samtalet blev därefter. Det blev med andra ord ett både viktigt och bra samtal. Det handlar nämligen inte bara om Postmodernismen som teori utan även om vilka återverkningar den filosofin fått i praktiken när den förts in i Sverige.
Innan jag presenterar Johan vill jag också säga några ord om Processen av Aron Flam. Rättegången är nämligen redan nästa vecka – torsdagen den 24e september i Stockholms tingsrätt.
Snart är det dags för samtalet med Johan men först några ord om:
Processen av Aron Flam
För närvarande är det skadeståndskrav som Beredskapsmuséet ställer på mig 750 000 kronor. De kräver också att, utöver skadeståndet, staten beslagtar 1 300 000 av mig. Sammanlagt krävs jag alltså på 2 050 000 kronor.
Vilket är mer pengar än jag har. Beredskapsmuséets krav är dessutom bara den civilrättsliga delen av åtalet. Åklagaren har ännu inte sagt vad han yrkar på för straff åt mig. Åtalet är nämligen ett straffrättsligt åtal. Vilket innebär att även staten har ett straff i åtanke. Vad det blir återstår alltså att se.
Jag beklagar att du, och jag, bor i ett land som bokstavligt talat dömer en bok efter dess omslag. Jag fick nämligen lära mig när jag var liten att man inte ska döma en bok efter omslaget. Det är innehållet som räknas. Ändå står jag nu åtalad för omslaget på min bok. Ett omslag jag bestämt hävdar är en illustration av innehållet, samt en parodi med symbolen för den svenska tystnadskulturen från andra världskriget och framåt. Att jag hamnat framför skranket för att ha drivit med den symbolen säger lika mycket om vårt lands sinne för humor som att döma en bok efter dess omslag säger något om vår kulturs djup. En stat som dömer en bok efter dess omslag är nämligen besatt av yta. Det är viktigare att det ser bra ut på fasaden än bakom den.
Jag vet inte om du minns det men när mina böcker blev beslagtagna den elfte juni i år kommenterade jag det genom att göra en parodi på mitt omslag som jag kallade DET HÄR ÄR EN SVENSK BROTTSLING?
Eftersom mina böcker blev satta i häkte lät jag min hitlerhälsande, svastikabärande, tiger ikläda sig en black om foten, koncentrationslägerdräkt med Gula märket – alltså en Davidstjärna med ordet jude i – och höja handen i en knuten näve. Förlåt, jag menar tass. Som jag kallade just för DET HÄR ÄR EN SVENSK BROTTSLING, under hashtagen #FREETHETIGER.
Nu är det så att utöver skadeståndet på 750 000, de 1.3 miljoner som ska beslagtas från mig, och det straff åklagaren kommer yrka på, vad det nu än blir, under rättegången så anklagas jag ju också för att det jag gör inte kan kallas för konst. Åklagaren påstår i förundersökningen att jag har vanställt originalverket, och Marie Andrée påstår att det aldrig under några som helst omständigheter kan vara humor att sätta en svastika på något. Något jag är rätt säker på inte stämmer. Marie Andrée anklagar mig också för att vara nazist och medlem i NMR. Något jag också är rätt säker på inte stämmer.
Men vem avgör vad som är konst? Hur skapas konst? Hur gör storheter som Peter Dahl, Ernst Billgren eller Madeleine Pyk när de trycker sina verk? När jag söker på nätet ramlar jag över en artikel på sidan langholmen.com med rubriken ”Konstnärseliten trycker på hos litografen Björn Lumphé”.
Ingressen lyder ”Både kända konstnärer och kreativa kändisar köar för att låta trycka sina verk hos litografen Björn Lumphé. Som en av få kvarvarande representanter för sitt skrå har han hittat en fristad i Stora Knapersta på Långholmen.”
En litografi är inte ett tryck utifrån en digital grafisk förlaga utan framställs för hand. För att det ska bli bra krävs extremt stor hantverksskicklighet i alla moment, och ingen dator, scanner eller någon annan typ av digital gadget förekommer i någon del av processen. Det innebär att man blandar till fysisk färg för att återskapa färgen på den fysiska förlagan till litografin. En serie kan inte i efterhand utökas och traditionsenligt ska tryckplåten efter att den sista litografin tryckts förstöras så att fler exemplar aldrig ska kunna tillverkas.
Så vem skulle vara bättre lämpad att framställa DET HÄR ÄR EN SVENSK BROTTSLING än Björn Lumphé? Han verkar vara the go-to-guy för litografier. Jag vill ju inte vara sämre än Ernst Billgren, och samtidigt försäkra mig om att mitt verk verkligen följer konstens alla regler, bokstavligt talat.
Enligt beslut i Patent- och marknadsöverdomstolen i augusti har jag rätt, eller i alla fall inte förbud mot, att fortsätta mitt verk tills dom faller i målet om den svenska tigern. Efter det, vem vet? Kanske kommer jag aldrig få göra tigrar igen. Kanske kommer mitt skämt att stå mig dyrt. Tiden är alltså väldigt knapp. Och det är ju inte som att jag gör en till tiger. Jag skulle bara tillhandahålla en tiger jag redan har gjort, som kommentar till att min bok döms efter sitt omslag och inte sitt innehåll, i ett nytt medium.
Som en ödets underbara ironi har Björn Lumphé tryckt bland annat Carl Johan de Geers ”Skända flaggan, vägra vapen”. Om inte annat bådar det gott att han inte är rädd för att trycka kontroversiella, och i mitt fall snart potentiellt olagliga, verk. Det visar sig stämma för när jag kontaktar Björn Lumphé blir han eld och lågor över att få hjälpa till att trycka DET HÄR ÄR EN SVENSK BROTTSLING.
Det är jag som ligger bakom konceptet och designen till litografin men Björn ger mig råd och det blir vissa modifikationer för att slutprodukten ska bli så bra som möjligt. Förlagan till litografin är alltså verket DET HÄR ÄR EN SVENSK BROTTSLING men DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGERs skugga hänger givetvis med. Vi kan aldrig lämna vår mörka skugga hur mycket vi än byter kläder. När jag frågar Björn hur stor upplaga jag bör trycka föreslår han cirka 300 exemplar vilket jag personligen anser vara för lågt. När jag frågar hur mycket ett exemplar av en litografi bör kosta ut till kund föreslår han mellan 3500 till 5000 kronor vilket jag personligen anser är för högt.
Till slut kommer vi fram till att verket ska tryckas i 490 exemplar. Även Björn anser nämligen att verket förtjänar att spridas så brett som möjligt. Jag lyckas också få ner priset ut till kund till 1600 kronor. Något av ett konststycke i sig eftersom Björn anser att allt under det skulle vara, jag citerar, ”en skymf mot konsten”.
När du gör en litografi finns det viss information som alltid måste vara med. Så att kunden vet vad den får. Det är därför min stora glädje att meddela Dig att DET HÄR ÄR EN SVENSK BROTTSLING är tryckt på:
Lumphe Litografiska 2020, enligt den gregorianska kalendern. http://www.lumphe-lito.se
PappersFormat: 50 cm x 70 cm.
Papperskvalitet: Arles 400 gram.
Antal färger: 6 st.
Upplaga: 490 exemplar numrerade 1/490 – 490/490.
50 exemplar numrerade E.A. I/L – L/L.
Samt 50 exemplar numrerade H.C. I/L – L/L.
Samtliga litografier signerade av konstnären/författaren, det vill säga jag.
Det är svårt att förneka att det är konst när det är tryckt hos Björn Lumphé på Lumphés litografiska eftersom det är där alla stora svenska konstnärer trycker sina egna verk. Tärningen är redan kastad. Och det var inte jag som kastade den. Det var staten när de beslutade sig för att ställa sig på Marie Andrées sida och åtala mig för brott. Resultatet kommer att finnas till försäljning på aronflam.com/merchandise tills en svensk domstol beslutar att jag inte får. Är det konst eller är det ett brott? Är det satir eller är detta rättsfall en fars? Svaret får vi om en vecka. Kanske två om det drar ut på tiden. Oavsett vad är det som svart humor ska vara – läskigt och roligt på samma gång.
Och jag skulle vilja se den åklagare som vågar dra en tiger i koncentrationslägersuniform inför rätta. Då blir det i alla fall svårt att hävda att jag är nazist.
Men nu till avsnittets huvudperson författaren och litteraturvetaren Johan Lundberg. Det är inte första gången Johan Lundberg är med i DEKONSTRUKTIV KRITIK. Förra gången för nästan exakt två år sedan, den 24:e september 2018, var det för att diskutera sin bok Ljusets Fiender. Om du inte har lyssnat på det avsnittet hittar du det i beskrivningen av det här avsnittet på aronflam.com. Och om du inte har läst Johan Lundbergs Ljusets Fiender rekommenderar jag dig verkligen att göra det. Den bok vi ska diskutera i det här avsnittet kan ses lite som en helt fristående fortsättning på Ljusets Fiender. Delvis för att en del av persongalleriet därifrån återkommer även i NÄR POSTMODERNISMEN KOM TILL SVERIGE, men framför allt för att den också bidrar med förståelse för varför läget är så kokobananas som det är just nu. Det är en mycket bra bok. Och även om jag trodde mig känna till, eller misstänkte hur det låg till, är jag så uppjagad efter att ha plöjt boken att jag inte kan sova en blund på hela natten. Det är viktig läsning och samtalet blev så långt att jag har delat upp intervjun med Johan i två delar. I denna första del går vi igenom den filosofiska grunden som ligger bakom postmodernismens intåg i Sverige. I del två kommer vi att diskutera vilka förgrundsgestalterna i den svenska rörelsen är – och vad det har lett till. Med de orden presenterar jag Johan Lundberg. Njut!
STÖTTA DEKONSTRUKTIV KRITIK på: paypal.me/ARONFLAM DKs Patreon: bit.ly/ARONFLAMDK SWISH 0046768943737 Bitcoin: 3EPQMEMVh6MtG3bTbGc71Yz8NrMAMF4kSH
