Hravn Forsne bjuds in till #DEKONSTRUKTIVKRITIK för att besvara frågan ”Vad fan är det för fel på borgerligheten?” (För att lyssna på avsnittet KLICKA HÄR!)
Jag är inte förvånad över att se socialister försvara Hitlerhälsningar sedan vår nya civilminister Ida Karkalainen blivit avslöjad på bild med att göra en sådan i ungdomen. Angående hur ung hon var bor hon kvar med samma kille. Herr Nilssons kompis Henrik Arnstad skriver på twitter ”Jag minns när jag var typ 16 och hängde på synth-diskot ”Rip Off” i Stockholm. De spelade en låt som inleddes med ”Deutschland über alles” och hela golvet heilade.” Det var obehagligt men andelen nazister bland dessa östermalmsyngel var typ noll.” 09:01 7 december 2021. Om du bortser från att hela den här tweeten tycks ha tveksamt sanningsinnehåll. Ordet ”typ” används två gånger och förstärker intrycket. I vanliga fall påminner nämligen allt i hela världen Henrik Arnstad om stöveltramp på trettiotalet.
Skälet till att jag inte är förvånad över att se vänstern försvara nazismen är enkelt. Som jag sagt förut, i Sverige gäller olika regler för olika människor. Jag vill inte leva i ett sådant land. Vill du?
Hade vi bara haft en opposition värd namnet… Hravn Forsne är moderat. På hans meritlista står kampanjstrateg åt Henrik Sundström som gästat den här podden tidigare. När jag ringer Hravn för att boka in honom på temat ”Vad fan är det för fel på borgerligheten?” skickar han över två artiklar om kartellisering av politiska partier. De beskriver ungefär samma process som jag talat om i tidigare avsnitt som ”Public service Vs Public service” som du hittar länk till i beskrivningen av det här avsnittet på hemsidan aronflam.com. Nämligen att partierna – genom finansiering från staten – blir mer beroende av staten än sina medlemmar. För att inte tala om hur fjärran de då blir medborgarna. Det skapas helt enkelt en klass av människor som försörjs av staten och dessutom själva bestämmer hur mycket de ska tjäna. Vad som händer är att de politiska partierna då, istället för att konkurrera med varandra om makten, bildar en kartell för att hålla nya partier eller organisationer borta från ”köttgrytorna” som ständigt sjuder i maktens boning. Resultatet är ett självspelande piano där en röst vart fjärde år inte leder till någon som helst förändring av själva systemet. Skillnaderna mellan partierna är obefintliga. Ungefär som i Sverige idag. Med de orden presenterar jag Hravn Forsne. Njut!
För att lyssna på avsnittet KLICKA HÄR!