”Oh, oopi-doo jag vill ju va som du-u-u jag vill se ut som du, gå som du, du-u-u det vill jag nu-u-u ett djur som ja-a-ag det lär sig bra, bli en människa-a-a”
-RICHARD M. SHERMAN & ROBERT B. SHERMAN, I WANNA BE LIKE YOU, 1967
Om Sverige är en tiger, då är England en bulldogg, Frankrike en hare – ja, jag vet att de brukar representeras av en groda, men jag tycker att det är lite orättvist mot grodor, eftersom de aldrig kapitulerat vid första tecken på annalkande fara – Tyskland en örn, Ryssland en björn, Italien en påfågel och så vidare… När det här skrivs, i början av det gregorianska kalenderåret 2018, var det alltså 73 år sedan det senaste stora bråket i Zoo Europa.
Då räknar jag inte kriget i Jugoslavien eller den pågående krisen i Ukraina, vilket kanske är orättvist men sådant är livet. Jag syftar på det europeiska kriget med stort K. Andra världskriget. Ett krig den svenska tigern inte deltog i.
Det kan te sig märkligt att en tiger inte vill vara med och slåss. Tigern är trots allt ett apexrovdjur. Den befinner sig högst upp i näringskedjan. Men ska man tro Den Ryska Björnen, och det ska man faktiskt inte, så skryter han gärna vitt och brett om att Den Svenska Tigern inte har velat slåss sedan den fick ordentligt på pälsen av Björnen vid slaget i Poltava 1709. Och det kanske finns ett korn av sanning i det? Den Ryska Björnen har en tendens att bli sentimental och drömma sig tillbaka till ”fornstora dagar” varje gång den dricker, och dessvärre dricker den hela tiden.
Dessutom hade Den Ryska Björnen aldrig kommit ut ur urskogen om det inte var för att Tigern var där och rev den i Novgorod för 1000 år sedan! Då hade Den Ryska Björnen inte ens ett skriftspråk. På den här tiden var Den Svenska Tigern i och för sig en dödskrigarkult. Den älskade att döda, och den ville inget hellre än att själv dö i strid.
Vikingarnas högsta mål i livet var att dö i strid så att de kom till Valhalla, himlen, som bestod av att slåss hela dagarna tills man dog, varpå man återuppstod, festade hela natten, för att sedan slåss hela nästa dag tills man dog och så vidare i all evighet. Det är alltså en något annorlunda version av himlen än den som dominerat de senaste tusen åren, men våra förfäder kunde iallafall skriva.
Den Svenska Tigern slutade inte kriga förrän hundra år efter Poltava. Och det är inget fel med att vara neutral. Det är listigt. Ett taktiskt val av en liten nation inträngd mellan stora grannar. Och det är inte dumt att tycka att det är dumt att bråka. Det är dumt att bråka. Problemet är bara att ibland är det dumt att inte bråka. Det borde vi svenskar – som inte bråkat på så himla länge – ha lärt oss vid det här laget.
Vad gör du när du konfronteras med den ultimata ondskan? Bekämpar du den? Eller förhåller du dig neutral? En viktig fråga. Den går att uttrycka ännu enklare – finns det principer värda att dö för?
Den Svenska Tigern har redan ett svar på den frågan. Nej. Det finns inga principer värda att dö för. Vilket de andra djuren på zoo har godtagit. Bara det att sedan det sista stora bråket så hävdar Den Svenska Tigern inte att det är dumt att bråka – vilket man givetvis kan tycka – nu hävdar den dessutom – med manisk övertygelse – att det är den högsta formen av godhet att inte bråka.
De andra djuren tycker att det är ett märkligt ställningstagande. Och det är ett märkligt ställningstagande. Hitlertyskland stod för diktatur och förtryck. England, med alla sina fel och brister, för frihet och demokrati. Å ena sidan rasrenhet och hierarkier – å andra sidan pluralism och mänskliga rättigheter. När Den Engelska Bulldoggen bestämde sig för att kämpa stod den lilla hunden helt själv. Som ett av världens största imperium förvisso, men ändå! Den Tyska Örnen hade svept över Den Danska Grisen, Den Holländska Giraffen och Den Belgiska Snigeln och nu sprang Den Franska Haren för livet. Ställd inför Den Tyska Örnens rasande rasraseri så gläfste den lilla bulldoggen, med det mycket stora imperiet, ifrån.
Principer är inte vår nationalsport. Oavsett hur mycket vi hävdar oss vara en moralisk supermakt. En moralisk supermakt tar nämligen ställning för det som är rätt. Det betyder inte att man automatiskt tar ställning för den som är svagast.
Moralisk relativism – alltså tanken att ”men vem är jag att döma dem? Vi är ju alla olika!” föder tanken att vi inte behöver ha samma lagar och regler för alla – eftersom ingen är som någon annan. Det är inte demokrati – det är dess raka motsats. Moralisk relativism eliminerar också vår viktigaste anledning till att studera andra människor – för att händelsevis drabbas av insikten att de kanske har rätt och att det är vi som har fel!
Att konsekvent ta ställning för det du uppfattar som den svagare parten är ren intellektuell lathet som innebär att du måste försvara IS nu när de snart är utplånade bara för att de är den svagare parten. Nej, ska du vara en moralisk supermakt innebär det att du måste ta ställning till vem som har rätt, vems principer som är mest sunda, eller i alla fall minst osunda, och då måste du ju själv tro att principer spelar roll. Är du neutral hamnar du alltid på den mest förtryckande och intoleranta sidan – även om stödet bara består i att ge sig på dess kritiker.
Dessutom, som jag redan konstaterat ovan förutsätter hela resonemanget att du tror på olika regler för olika människor. Det är en antiegalitär tanke. Man kan alltså inte förbli neutral och samtidigt vara en moralisk supermakt. I vissa fall måste nämligen det som är rätt försvaras med våld. Och den svenska tigern använder ju inte våld. Då kan vi inte heller försvara det som är rätt.
När vi säger att vi är neutrala säger vi samtidigt att det inte finns några principer som är värda att dö för. Den Svenska Tigern säger genom sin neutralitet att det inte finns någon moral alls, eller i alla fall att moral inte är så viktigt att det är värt att försvara med sitt liv. Tigern håller inte moral särskilt högt. Inte i handling i alla fall. I svensk vänsterpress kan du 2018 läsa att Churchill minsann var en lika god kålsupare som Hitler. Han var nämligen inte heller förtjust i judar.
”Då kan ju kattfan inte samtidigt sitta och skrävla om att det är den högsta moralen för det skulle ju i så fall innebära att den högsta moralen var att inte ha någon moral över huvud taget?” suckar Björnen. ”Det var ju konstigt nog när den bara hävdade att det är dumt att bråka samtidigt som den sålde vapen till hela världen. Nu säger den att det mest moraliskt högtstående som finns är att inte bråka. Samtidigt som den fortfarande säljer vapen till hela världen?” gläfser Bulldoggen.
Den vill ju inget hellre än att vara en ”duktig hund”. Och nu säger Tigern att den är värre än en stygg hund – den är en Örn! De andra djuren kan inte förstå hur Den Svenska Tigern ska backa upp sin ståndpunkt? Den har ju filat ner klorna och dragit ut tänderna. Då finns det ju ingenting att backa upp orden med. För så är det både på Zoo Europa och ute i stora stygga världen. Du kan vara hur trevlig som helst men om du inte kan backa upp ditt leende med en pistolmynning är det inte mycket värt.
”Om det är det som är moral, varför skulle den ens vilja kalla sig själv moralisk?” undrar de andra djuren när de träffas och skvallrar. Kriget drar verkligen frågan till sin spets. Hunden svarade rätt. Engelsmännen kan med rätta vara stolta över sin historia. Och när Tigern gnäller på Bulldoggen så ser det faktiskt en smula missunnsamt ut. Den Svenska Tigern svarar inte. Det är en av de där sakerna den tiger om.
Utdrag ur DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER. Återpublicerad med anledning av Rysslands krig mot Ukraina.
