#DEKONSTRUKTIVKRITIK VS. KANYE YE WEST Del 4, BLM, #metoo, Hip-hop och Louis Farrakhan

Detta är sista delen om kontroversen kring artisten och antisemiten Kanye Ye West. För att NJUTA AV AVSNITTET KLICKA HÄR!

”Your country has been taken from you by the Synagogue of Satan!”;

”These Jews are at the root of what you call the Holocaust!”;

“There were many Israelis and Zionist Jews in key roles in the 9/11 attacks!”;

“the Satanic Jews – they control everything!”;

“I don’t have no army, I just know the truth. And I’m here to separate the good Jews from the Satanic Jews! Yes, yes, yes!” För att NJUTA AV AVSNITTET KLICKA HÄR!

Louis Farrakhan har brett stöd i det svarta USA. Redan under mitten av åttiotalet drog hans predikningar tiotusentals åhörare. I New York, Los Angeles och Washington DC svarade publiken på varje attack mot judar med att ställa sig upp med armarna utsträckta – som för att heila – men med knutna nävar istället för öppna. När det gäller Nation of Islam är antisemitismen verkligen ingen bugg, det är grundprincipen för hela deras ideologi. Teologin bygger på ras vilket inte är så konstigt eftersom den tillkom i ett land och under en tid då ras var avgörande för din plats i samhällsordningen.

”They scared of Jay Elec man you know why, cause I might turn the ROC to the NOI” rappar Timothy Elpadaro Thedford, mer känd som Jay Electronica på Curse of Mayweather 2016. 4.28-4.34 Jay Elec signades av Jay Zs produktionsbolag ROC Nation så tidigt som 2010 och vad som åsyftas är att Jay Elec ingjuter fruktan för att han kommer förvandla ROC Nation till Nation of Islam.  Till saken hör att ROC Nation är ett av hiphopens viktigaste labels.

Hotet som uttalades 2016 såg ut att ha förverkligats när Jay Electronica släppte sitt första fullängds studioalbum A Written Testimony i mars 2020 bara några månader innan BLM-kravaller skulle sätta eld på bostadsområden över hela USA. Jay Z rappar på åtta av tio låtar vilket fått vissa att kalla skivan ett samarbete mellan Jay Z och Jay Elec. Ingen skulle såklart komma på tanken att cancellera Jay Z. Dessutom är det inom musikens gränser där hiphopare inte är särskilt snälla i allmänhet.

Efter trettio sekunders stråkar inleds albumet med ett tal av Farrakhan. “I don’t want to waste any time. I ask the question: Who are the real children of Israel? And I’d like to answer it right away… …The honorable Elijah Muhammad has said that almighty God Allah has revealed to him that the black people of America are the real children of Israel and they—we—are the choice of God.”

Att Jay Z, som är nutida hiphops gudfader, samarbetar och ger ut en skiva som i låt efter låt hyllar Farrakhan, hatar på Israel och alluderar till Rotschilds säger något om hur utbredd antisemitismen inom hiphopen är. Albumet debuterade på tolfte plats på amerikanska billboardlistan. Jay Electronica skäms inte på något sätt för att han är Nation of Islam – han skryter om det. Det har inte hindrat Jay Z från att tjäna pengar på honom.

Fard El, som grundade NOI, trodde att han var inkarnationen av Gud på jorden och att den ondskefulle vetenskapsmannen Yacoub skapade den vita rasen ur den svarta för 6000 år sedan för att skapa en ras av djävlar/demoner. Detta gjorde Yacoub såklart i maskopi med ”vita judar” och det är judarna som har förvanskat Guds ord så att det är dem som framstår som utvalda av Gud. De gjorde detta för att kunna tjäna sin verkliga Gud, nämligen Djävulen, så att de skulle kunna förslava svarta människor.

Med Farrakhans egna ord: “Almighty God Allah revealed that the Black People of America are the Real Children of Israel . . . and . . . unto us He will deliver His Promise.”

Farrakhans Israelhat är antisemitism med en egen twist. Den bygger på en profetian från Fard El som förutspått att Allahs utplåning av de vita djävlarna börjar med Englands undergång som straff för att de i Balfourddeklarationen lovat judarna ett hemland i Israel. Och eftersom Nation of Islam tror att den Hebreiska bibeln egentligen handlar om svarta amerikaner är det de som var slavar i Egypten under farao. De ”Sataniska Judarna” har bara lyckats dölja det genom att ändra ordet jude i bibeln till svart amerikan.

Den elfte juni 2020 twittrade Ice Cube: “The Honorable Louis Farrakhan continues to warn America to this very second and he’s labeled one of your “evil names” and you turn your ears off. Why is the truth so offensive that you can’t stand to hear it?”

Det hade föregåtts av en serie antisemitiska tweets. Bland annat en bild av den där muralen i London som Jeremy Corbyn blev så avslöjad av att försvara. Det är en klassisk antisemitisk bild av förtryckta människor som på böjda knän med böjda huven tvingas hålla upp en världskarta runt vilken stereotypa judiska affärsmän som hämtade från Der Stürmer sitter samlade och texten på bilden, för att verkligen ingen ska missa det, lyder: ”ALLT VI BEHÖVER GÖRA ÄR ATT STÄLLA OSS UPP SÅ ÄR DERAS LILLA SPEL ÖVER”.  Konstnären, vars nom de guerre är Mear One, har döpt verket till ”Freedom for Humanity” och hymlar inte direkt med sina sympatier. Han kallar sina belackare för ”gamla vita judar” som tagit illa vid sig för att han avslöjat ”deras älskade ”Rotschild och Warburg”.

Ice Cube försvarade sig med att han bara framförde sin sanning. ”My truth”. Något alla som lever i wokeismens tidevarv borde förstå vad det betyder.  

Nu tar även Ice Cube avstånd från Ye’s antisemitiska uttalanden. Vilket är väldigt glädjande med tanke på att Ice Cube är en rappare som har den längsta och grövsta historien bakom sig av att sprida antisemitism.

På låten No Vaseline, som anspelar på att det inte kommer att vara skönt, från 1991 rappar Cube om NWAs förre manager Jerry Heller som är jude att:

“Get rid of that Devil real simple / Put a bullet in his temple / ’Cause you can’t be the N*gga 4 Life crew / With a white Jew telling you what to do /”

Min 4.34-4.44

Och visst är det i musikform i en hiphoplåt som sorterar under disslåt. Och ja, som artist själv vet jag av bitter erfarenhet att artister alltid tycker att management berikar sig på ens egen bekostnad och att de egentligen inte gör något. Något jag som management av inte minst mig själv dessutom vet inte är sant. Men med den historiska bakgrund du som lyssnat så här långt nu har är det inte helt oskyldigt.

På presskonferensen för Death Certificate, albumet som No Vaseline, ligger på gjorde Cube också reklam för boken The Secret Relationship between Blacks and Jews Volume 1 som är Nation of Islams egen variant av Zions Vises Protokoll. Det är en falsk historieskrivning från 1492 och framåt som vill berätta att det var judarna som förslavade de svarta amerikanerna. Anonymt utgiven av Nation of Islams egen Historical Research Department vill den lägga större delen av skulden för den transatlantiska slavhandeln på Judarna. Så sent som 2019 fortsatte Farrakhan predika att “members of the so-called Jewish community brought our fathers out of Africa, owned the ships, owned the plantations, were the Number 1 buyers of slaves!” (Pollack, 2021).

Inget av detta är sant. Judar hade en marginell inblandning i en slavhandel som många deltog i. Inte minst araber och svarta själva. Boken förskjuter skuldbördan till några av de judar man hittat som var inblandade. Dessutom från judiska källor som skrevs för att göra upp med det förflutna men nu istället används som bevis emot dem.

Såvitt jag lyckats se är tre volymer av judehat allt NOIs historiska researchavdelning lyckats producera så här långt. Men man får ändå ge dem att de bara ger ut bestsellers. Som jude blir jag upprörd, som förläggare imponerad.

Farrakhan och Nation of Islam har en speciell relation bland afro-amerikaner. När Farrakhan uppmanade till en miljonmarsch mot Washington 1995 dök det upp 600 000 svarta män. Även om Farrakhan har streetcred i de undre samhällskikten bestod merparten av de som kom till Washington av universitetsutbildad, kristen medelklass.

Det är alltså inte Islam som lockar med vare sig Farrakhan eller Nation of Islam. Det är judehatet. It’s a feature not a bug.

Farrakhan får vara med på allt som händer. När primärvalskandidater ska väljas ur den afro-amerikanska gruppen i demokratiska partiet. Vill Farrakhan träffa Obama får han träffa Obama. Vilket han också gjort. Hans position får konsekvenser.

2017 inför den stora kvinnomarschen var det flera av de svarta organisatörerna som sagt till judiska att ”Ditt folk har alla pengar” och att judar bar ett särskilt stort ansvar eftersom de var de främsta exploatörerna av svarta och bruna människor. Tamika Mallory som var en av de svarta organisatörerna förtydligade att detta bara gällde ”White Jews”. I Nation of Islams tankevärld är ”White Jew” värre än “White”. Och ingen av dem anses vara något bra. 2018 firade Tamika Mallory ”Räddarens Dag” som är Nation of Islams årligt återkommande åminnelse av Fard Els födelse under vilken Farrakhan själv i egen hög person fördömde ”de Sataniska Judarna” och lovade att ”Satan skall falla” vilket innebär att han inte bara önskar judarna illa utan även Djävulen. Mallory hyllade Farrakhan som ”The Greatest of All Time”.

Det är inte bara i kvinnorörelsen den svarta antisemitismen slagit rot. Även om BLM för det mesta riktar sin ilska mot vad de kallar ”Zionists!” ser man oförfalskad antisemitism även i deras led. De stöder BDS-rörelsen, framför krav på att Israel ska upphöra att existera som stat – något som alltid är antisemitiskt eftersom det är ett krav som aldrig riktas mot andra stater – inte ens skurkstater som Nordkorea eller Iran, BLM anklagar Israel för apartheid vilket är märkligt med tanke på att israeliska araber sitter i parlamentet och fram tills alldeles nyligen satt i Israels regering, barnamord och träffat ledare för PFLP.

När Patrisse Cullors, en av BLMs grundare kom hem från sin resa till Israel 2015 sa hon att:

“This is an apartheid state. We can’t deny that and if we do deny it we are a part of the Zionist violence”.

BLMs ledarskap har med Patrisse Cullors i spetsen arbetat hårt för att likna den afro-amerikanska kampen med palestiniernas. Syftet är att bilda en allians mellan palestinier och svarta i USA mot Israel. Även inom BLM är judehat ett genomgående karaktärsdrag mer än enstaka misstag. En av de mest återkommande lögnerna är att Israelisk militär ska ha tränat amerikansk polis i hur de ska bete sig i svarta grannskap i USA. Något som förnekas från både amerikansk polis och israelisk militär.

I Augusti 2020, på årsdagen av MLKs marsch mot Washington, skriver över 600 judiska organisationer under ett öppet brev i New York Times där de med en röst deklarerar att BLACK LIVES MATTER. De påstår sig representera hälften av alla judar i USA och när de nämner antisemitism är det bara för att liksom Kanye hävda att det bara är ett svärd för att tysta meningsmotståndare. Tittar man på hur det används är det svårt att säga emot. Använd ordet och diskussionen börjar handla om det ordet. Bättre då att förklara vad som är antisemitiskt med det. Vilket jag försökt göra nu. Däremot är det svårt att hålla med om att judar ska behöva utstå rasism för att kompensera för rasism mot svarta. Tekniskt sett borde det bara bli dubbelt så mycket rasism. De här judiska organisationer lurar sig själv att tro att den anti-rasistiska kamp som pågår idag är samma antirasistiska kamp som alltid förts. Så är inte fallet. Sedan 1990-talet handlar det snarare om att positiv särbehandling – vilket bara är nyspråk för diskriminering på andra grunder – går emot liberala grundvärderingar. Det demokratiska partiet är sedan årtionden mer socialdemokratiskt än liberalt. Och det gäller grundläggande värderingar. De brukade stå för lika möjligheter för alla. Nu har de övergett detta till förmån för ”equity” – likhet i utfall. Socialism om du så vill.

Antisemitismen är väldigt stark inom den afro-amerikanska befolkningen sedan årtionden. Den omfattar ledarskapet inom såvitt skilda rörelser som Nya Svarta Pantrarna (som inte har något att göra med gamla Svarta Pantrarna (förutom lite grann)), BLM, NOI, några av de största hiphoparna i världen, den svarta kvinnorörelsen.

Till saken hör att hiphop:en må vara en svart underhållningsform, men industrin runt den har till viss del byggts upp av judar. Knappast alla judar. Men Rick Rubin och Lyor Cohen är legendariska. Av företrädare inom hiphop har de bland annat beskyllts för att utnyttja artister och för att signa dåliga förebilder som hyllar droger och förvärrar narkotikaepidemin bland svarta amerikaner. Ingen har krävt att de ska sluta signa antisemitiska artister. Och visst hade de kunnat vara tydligare mot sina artister att de inte tolererar antisemitism. Men så länge de tjänar jättemycket pengar verkar de inte bry sig. Vilket såklart inte hjälper till att motverka stereotypen av judar som mer intresserade av pengar än människor. Hade de inte varit judar hade ingen skyllt på deras börd – de hade bara varit giriga assholes.

Det är i den kontexten jag ser Kanyes uttalanden. Försvårande omständigheter för Kanye är att han inte ens bekymrat sig om att försöka dölja antisemitismen i sin musik. Den är helt öppen. Ursäkten han gav var inte särskilt trovärdig. Ingen har velat diskutera detta på djupet. Jag har sms:at Kanye men inte fått svar. Själv tycker jag det är tråkigt att Kanye är antisemit. Men misstänker att han inte kommer att försvinna för det. Inte antisemitismen heller. Särskilt inte som hela den här cirkusen inte tog upp vad som var antisemitiskt.  Jag tror inte det blir bättre av att undvika att tala om själva kärnfrågan. Men här är jag och du som lyssnar på detta ensamma. Resten av världen godhetsposerar och går vidare. Synd, för tänk vad vi kunde lärt oss om vi bara bemött Kanyes påståenden?

Tack för att du har lyssnat på DK.

För att stötta DEKONSTRUKTIV KRITIK bli Patreon på patreon.com/aronflam, eller skänk via bitcoin, paypal eller SWISH 0768943737.

Jag är Aron Flam, till nästa gång, ha en god tidsenhet…

About the author

Komiker, författare och podcastare