Oavsett hur du vrider och vänder på det har Twitter, Facebook och andra sociala medier manipulerat och förvrängt det offentliga samtalet på sina plattformar i strid med både användaravtal och den amerikanska lagstiftningen av ”elektroniska anslagstavlor” som går under namnet section 230 så pass mycket att de borde kallas för vad de är – publicistiska produkter – och därför ha en ansvarig utgivare.
FÖR ATT NJUTA AV AVSNITTET KLICKA HÄR!
(TikTok borde helt och hållet förbjudas i Väst.)
Det är mina slutsatser efter att ha gått igenom Twitterfilerna, Twitterblåsarrapporten och Facebookfilerna. Helst av allt borde vi ha ett krypterat decentraliserat internet och ”self-platforming” – alltså självpublicering – eller Samizdat som det heter på ryska. Att något sådant kommer ske den närmsta tiden verkar dock osannolikt. Välkommen till första delen av DEKONSTRUKTIV KRITIK Vs. TWITTER FILES. De kommande avsnitten avhandlar också till viss del visselblåsarrapporten med vittnesmål av Twitters förre säkerhetschef Mudge Zatko samt i mindre utsträckning de så kallade Facebook-filerna.
“Thank you for the opportunity to speak on behalf of Twitter to the American people. I look forward to our conversation on our commitment to impartiality, to transparency and to accountability. If it’s okay with all of you I’d like to read you something I personally wrote as I thought about these issues, I’m also gonna tweet it out right now. I want to start with making something very clear, we don’t consider political viewpoints, perspectives, or party affilitiations in any of our policies or enforcement decisions. Period. Impartiality is our guiding principle.”
Så sa Twitters dåvarande VD Jack Dorsey när han vittnade under ed inför senaten om eventuellt bias mot konservativa, i den amerikanska bemärkelsen av ordet; utländsk inblandning i amerikanska valrörelser; och ”cyber bullying”/nätmobbing och näthat, 2018 enligt den gregorianska kalendern. Det är viktigt att Du noterar att detta är något han sa under ed.
Han svor att Twitter ämnade vara opartiskt, transparent och lätt att ställa till svars om så inte vore fallet. Twitter tar inte ställning till dina ”politiska åsikter, perspektiv eller partimedlemskap” i något av sina beslut rörande avstängningar. ”Punkt”. Det är inte något han bara svor ed på inför kongressen och det amerikanska folket i nationell TV, han skrev det också på Twitter, samtidigt som han var i kongressen. Så gott som ett skriftligt kontrakt till en global publik.
”We believe many people use Twitter as a digital public square. They gather from all around the world to see what’s happening and have a conversation about what they see. Twitter can not rightly serve as a Public square if it is constructed around the personal opinions of its makers.”
Vid det laget hade det redan varit uppenbart att Twitter, och andra sociala medier som Facebook och Instagram, redigerade sitt innehåll efter eget godtycke sedan flera år tillbaka. Avstängningar, tidsbegränsade blockeringar och ”shadow bans” – skuggbanning skedde till höger och vänster men om vi ska vara ärliga mest till höger. Att så skedde förnekades också ihärdigt av framträdande personer inom vänstern både i Sverige och internationellt.
Vissa beslut kunde alltså inte ens förklaras med ekonomiska skäl. Jag tänker inte först och främst på Free the Nipple-kampanjen mot instagram om Du mot all förmodan kommer ihåg den? Att visa kvinnors bröstvårtor på insta torde vara lätt att motivera ekonomiskt. Många och högljudda unga feminister ville visa sina bröstvårtor och drev med att de inte fick. Ändå beslutade instagram att införa en policy som förbjöd det hela. Bra kan tyckas men det är bara ett exempel bland många och de flesta är betydligt mer allvarliga än bröstvårtor. Det är viktigt för att de här sociala medierna existerar tack vare en liten stump till amerikansk lagstiftning som kallas section 230. Om du är en uppmärksam lyssnare vet du att jag har diskuterat det förut. Bland annat med Jonathan Lundqvist och du hittar länken i vanlig ordning i löpande text i beskrivningen av det här avsnittet.
Section 230 är den lag som säger att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla inte behöver ta ansvar för det som skrivs där. Du är, om du är ett socialt medium, att likställa med ett allmänhetens torg. En arena som kan fyllas med vad som helst. Eller för den delen ett telefonbolag eller elbolag som inte heller anses ansvara för innehållet i ditt telefonsamtal eller vad du använder elen till för mörka perversioner. De får annonsera till dig baserat på dina vanor, men de får inte påverka innehållet. Gör de det är de nämligen inte längre ”elektroniska anslagstavlor” utan redigerat innehåll. Det som annars kallas för publicistik eller förlagsverksamhet.
Det är en oerhört viktig distinktion eftersom förlagt innehåll kräver en ansvarig utgivare. Företag som Twitter, Facebook, Youtube eller Instagram är alltså antingen bara plattformar som tillåter Dig som användare att uttrycka sig, och själv ta ansvar för vad du skriver, eller så är de redaktionella produkter ansvariga för det innehåll som förekommer där. Det finns för tillfället inga andra alternativ varför valet mellan de två är ömsesidigt uteslutande. Personligen hade jag föredragit om ett öppet torg höll användarna själva ansvariga för sina publiceringar. Maximal frihet men också ett maximalt eget ansvar för att hålla dialogen så bra som möjligt. Vad “bra” innebär antar jag är ett evigt samtal som ständigt kommer behöva föras.
Men det är bara min åsikt och uppenbarligen inte åt det håll vi rör oss. Utifrån ser det ut som att människor gillar att ha centralstyrd information och särskilt kurerad sådan. Som det är nu kan jag i alla fall konstatera att inga sociala medier borde existera under sektion 230.
De borde regleras som publicistik eftersom det är vad de är. I början av Twitter var Twitter bra. Det fungerade som en länkmotor som ledde in till längre material i form av artiklar, podcast eller video. Det var ett bra sätt att få en snabb överblick över världsläget, men sedan många år, och långt innan Elon Musks övertagande är det ärligt talat skit. Svenska Twitter är numera mest en skvallertidning som kan spendera fyra dygn på att larva sig om ålfiske hellre än att diskutera riktiga frågor.
Det är enkelt att avfärda det hela som en fråga om privat egendom men eftersom det gäller det allmänmänskliga samtalet blir det mer komplicerat än så. Eftersom du själv bidrar till innehållet på plattformen borde du kanske ha större påverkan på regelverket än du har? Men det har ingen enskild användare på någon av de stora plattformarna idag. Och om de påstått fria amerikanska företagen som de har gjort nu i samarbete med amerikansk säkerhets- och underrättelsetjänst är plattformar som TikTok – där en av världens största diktaturer garanterat har direkt tillgång till manipulation av flödena – samhällsfarliga. Vad twitterfilerna, och Twitter visselblåssardokumentet (som är något annat), visar är att det enligt min uppfattning handlar lika mycket om integritet som yttrandefrihet.
För många av oss som tittade på de här förhören inför öppen ridå när det begav sig var de redan något av en fars. Inte för att de filmades. Det var mycket proffsigt genomfört och kändes väldigt demokratiskt att få titta på när makt utövas på det där sättet. Det var en fars för att det var uppenbart att innehåll diskriminerades redan då. Mitt eget innehåll hade blockerats ett antal gånger. För det mesta inte helt obegripligt i just mitt fall, men även då förekom det blockeringar inför både riksdags- och EU-val som var minst sagt märkliga.
Det var också frustrerande, för att uttrycka det milt, att när vi som drabbades av det påpekade att det hände var reaktionen tystnad eller förnekanden. ”Det förekommer ingen ”shadow banning” – det är en myt” sades det då. ”Det är ingen som döljer det Du skriver – du är bara ointressant”, var varianter på vad jag och många andra fick höra när det fördes på tal. Vi var konspirationsteoretiker, i bästa fall. Gaslighting, att förneka det uppenbara med avsikt att få Dig att känna Dig galen. Ett inte särskilt charmigt beteende som vissa delar av den offentliga debatten dessvärre är satt i system. Men som någon vis man sa – den som är villig att vara tyrann är villig att ljuga för att fortsätta vara det.
I skrivande stund har det kommit ut 12 delar av det som kallas för #TwitterFiles och jag kan i alla fall konstatera en sak med absolut säkerhet.
Det visar sig att Twitter före Musks övertagande inte alls sysslat med ”Shadow Banning”. Inte då. De har istället tillämpat något de kallar för ”Visibilty filtering”. Vilket såklart är ren semantik. Att filtrera bort någons synlighet påstår de alltså ska vara något helt annat än att göra denne till blott en skugga.
Nu kan det anses vara bevisat att Twitter ljugit för allmänheten under flera års tid. Det Jack Dorsey sa till amerikanska folket och lovade i skrift på sin egen plattform till Dig och mig som använder den var lögn. Bland mycket annat. Delar av twitterfilerna är som att läsa en spionroman. Varenda amerikansk säkerhets- och underrättelsetjänst verkar ha varit inblandad i att styra innehållet på Twitter.
Första och sjunde delen – av Matt Taibbi respektive Mike Schellenberger – handlar om Hunter Bidens laptop och hur den storyn censurerades av Twitter i samarbete med amerikanska myndigheter under förevändningen att materialet skulle vara planterat eller hackat trots att de visste att så inte var fallet. Om du minns var detta i upptakten till det amerikanska valet och vi kommer aldrig veta hur det skulle gått om storyn inte hade flaggats för censur i sociala medier. Däremot kan vi konstatera att storyn i sig innehöll valpåverkande information. Om media rapporterat hur dåvarande presidentkandidatens son rökte crack med prostituerade och gjorde skumma affärer i vad som onekligen verkar vara hans pappas namn kanske valet hade fått ett annat utfall. Det kommer vi aldrig att få veta.
I samband med första delens publicering uppdagas också att den som varit ansvarig för att överlämna materialet till bland annat Matt Taibbi från Twitters sida heter Jim Baker. Han var tidigare anställd på FBI och som chef på Twitter kunde han gå igenom allt som skulle lämnas ut till reportrarna Taibbi och Weiss. Weiss uppmärksammar Elon Musk på vem Jim Baker är och vad han sysslar med varpå Jim Barker prompt får sparken av Musk.
Andra delen är skriven av Bari Weiss och handlar om ”Visibility Filtering”, ”dampening”, och andra roliga omskrivningar för ”shadow bans”.
Del tre till fem handlar om Twitters beslut att ta ner president Donald Trumps konto trots att det gick emot deras egen policy.
Del 6, del 8, del 9, del 11, 12 handlar på olika sätt som Twitter samarbetade med amerikanska underrättelse- och säkerhetstjänster.
Del 10 och del 13 handlar om hur Twitter riggade coviddebatten.
Del 14 handlar om direkt inblandning av politiker från Demokraterna i en kampanj för att sprida konspirationsteorin om att det förekom samarbete mellan Trumps kampanj och Ryssland.
Det är alltså en hel del amerikansk inrikespolitik men oftast av den typen att det skrivits om även i svensk media. Och eftersom Twitter anänds även av svenska medborgare något som påverkar oss högst betydligt. Baserat på vad Jack Dorsey lovade oss användare på twitter borde du och jag som använder twitter i alla fall kunna anmäla företaget till allmänna reklamationsnämnden.
I Twitterfilerna 1 och 7 beskrivs alltså hur det gick till när storyn om Hunter Bidens laptop mörklades. Om Du inte minns storyn visade det sig att president Joe Bidens son Hunter hade lämnat in sin laptop på lagning och sedan glömt att hämta ut den. På den fanns videofilmer och bilder på när presidentsonen rökte crack med kvinnors vars vandel såg ut att vara förhandlingsbar eller till och med till salu i utbyte mot monetära medel men där fanns också betydligt allvarligare saker. Som bevis på att Hunter Biden gjort affärer i både Kina och Ukraina i sin faders namn och i vissa mail ser det ut som att han lovat tillträde till fadern – då vicepresident under Obama – i utbyte mot pengar och tjänster. Med tanke på hur högt tonläget var i det amerikanska valet handlar det alltså om en story med makt att påverka valutgången varför det fanns starka intressen som ville tysta ner det hela.
I första delen av Twitterfilerna visar Matt Taibbi tydligt hur det demokratiska partiet i USA på rutin bad twitter ta ned innehåll. Både Trumps administration och demokraterna hade kontakt med twitter om material de inte ville skulle komma allmänheten till godo. Illa nog kan tyckas – särskilt med tanke på den amerikanska konstitutionens första tillägg om just yttrandefrihet. I det tillägget förbjuds staten från att påverka medborgarnas rätt att yttra sig. Än värre var att systemet inte var rättvist. Det baserades på antalet kontakter man hade inne på företaget och eftersom betydligt fler Twitteranställda var sympatisörer till demokraterna och hatade Trump blev resultatet därefter.
När Elon Musk stövlar in på Twitter hittar han bland annat en garderob full av svarta hoodies med texten ”STAY WOKE” tryckt i stora vita bokstäver på bröstet. Vill du ha hårdare siffror kan du alltid titta på till vilket politiskt parti som de anställda donerade pengar. I valet 2020 var det förkrossande 99 procent av de som jobbade på Twitter som donerade till det demokratiska partiet.
När NY Post släpper storyn om Hunter Bidens laptop med rubriken ”BIDEN SECRET E-MAILS” den 14 oktober 2020 tar twitter till alla medel de har för att få bort storyn från plattformen. Försökte du dela den kom den först med en varning om att den var ”unsafe”, vissa som försökte dela den fick sina konton spärrade. Däribland Vita husets dåvarande talesperson Kaleigh MacEnany skriver Matt Taibbi och visar e-mails som bekräftar det.
Så här skriver en Trumpmedarbetare till Twitter med anledning av spärrningen:
Hahns mail utlöser konflikt inne på Twitter mellan policyteamet, som Hahn kontaktat, och teamen för säkerhet och tillförlitlighet. När chefen för policyteamet undrar varför MacEnanys konto spärrats får hon till svar att NY Post-storyn bryter mot Twitters policy rörande hackat innehåll.
Matt Taibbi skriver att rörande NY Post storyn kan han inte se några tecken på att säkerhets- eller underrättelsetjänster har påverkat Twitters beslut att censurera storyn. Något han inte reviderat men kanske borde eftersom det framkommer i tillägget till första Twitterfilen att det var Jim Baker som var inblandad i beslutet att fortsätta blocka NY Post-artikeln.
De som verkar varit drivande för att blocka Laptop-reportaget är Jim Baker, safety and trust-chefen Yoel Roth och legal, safety and trust-chefen Vijaya Gadde. De använde hackat material som en ursäkt. I mejlen framgår att Twitter fått en varning från FBI om att hackat material kan komma att användas för att påverka valet men ingen specifik varning har inkommit om just den artikeln. Bortsett från att den före detta FBI-anställde Jim Baker fortsätter att trycka på att den bör blockas efter att flera anställda kommenterat att den ursäkten inte kommer att hålla.
Första delen påverkas som sagt också av Schellenbergers gransking av NY Post-historien. Del 7 av Twitterfilerna går igenom hur FBI spred misstankar om att laptopen skulle vara del av en rysk påverkansoperation både innan och efter mörkläggningen mot NY Post. Hur tidigt kände FBI till storyn? Det var trots allt de som fick den först. I december 2019 tar datoraffärsinnehavaren med det något udda namnet Mac Isaac – vilket låter som att en av Israels förlorade stammar plötsligt dykt upp i Skottland – kontakt med FBI angående en dator som Hunter Biden lämnat in och sedermera ha glömt bort. FBI utfärdar en domstolsorder och beslagtar datorn. Mac Isaac undrar varför han inte hör något från FBI eftersom det han upptäckt är brottsliga handlingar och kontaktar därför Rudy Guiliani som vid tillfället arbetar för Donald Trump men också samtidigt är övervakad av FBI. FBI har alltså redan suttit på datorn i nio månader och bör kunnat bekräfta om innehållet var äkta eller inte när de ser och hör Mac Isaac överlämna innehållet i datorn till Guiliani. Det tog journalisten Peter Schweizer bara fyra dagar att tillsammans med sina researchers bekräfta att det var Hunter Bidens dator och att innehållet stämde överens med Hunter Bidens rörelser och kontakter när han fick materialet.
I oktober 2020 överlämnar Rudy Giuliani innehållet i datorn till NY Post, något som FBI måste vara medvetna om eftersom de övervakade Guiliani. Dagen innan NY Post ska publicera artikeln hör de av sig till Hunter Bidens ombud för kommentar. Bidens advokat samtalar med vittnet som i det här fallet alltså är datoraffärsinnehavaren med det skottsk-judiska efternamnet Mac Isaac. Och bara två timmar och tjugotvå minuter senare får dåvarande chefen för Site integrity på Twitter, Yoel Roth, ett meddelande från FBI i deras envägskommunikationsverktyg Transporter som FBI använder för att kommunicera med Twitter om att han ska ladda ner tio dokument. Så ja, FBI har alltså ett krypterat envägskommunikationsverktyg till minst ett socialt media. Hur stor tror Du att sannolikheten är att de inte använder detta verktyg till Facebook och Instagram?
Det sammanhang Schellenberg pekar på är också oroväckande. Enligt Peter Schweizer som granskat Hunter Bidens laptop och familjen Bidens affärer med bland annat Kina, Ryssland och Ukraina finns anledning att oroa sig för att media i samarbete med amerikansk säkerhetstjänst försöker mörklägga affärerna. Trumps affärer har granskats i sömmarna. Rätteligen så. Folkvalda bör granskas. Så varför skulle Joe Bidens familjeaffärer skyddas från samma granskning?
Jag betalar bland annat för Financial Times men när jag söker i arkivet hittar jag nästan ingenting. I och med de sekretessbelagda filer som nu hittats på flera platser, kontor och hem, som tillhör Joe Biden är frågan högaktuell.
Om du inte tyckt att Twitterfilerna är intressanta förrän nu kan jag meddela att nu blir det riktigt intressant. För efter valet må republikanerna misslyckats med att få majoritet i senaten men de har majoritet i representanthuset och det är tillräckligt för att kräva en utredning. Eftersom demokraterna tog till så starka medel för att sätta dit Donald Trump har de nu skapat prejudikat för republikanerna att göra detsamma mot Joe Biden.
Enligt tidningen Newsweek har familjen Biden dragit på sig cirka 150 så kallade SARs. SAR står för Suspicious Activities Report och är något som en bank måste lämna in till amerikanska staten, specifikt the Treasury Department, om de ser pengaströmmar som är ”misstänkta”. DVS om de kan misstänkas vara brottsliga på något sätt. I ett av fallen kan Hunter Biden kopplas till misstänkta människosmugglare så det ser inte så bra ut. Men det är bara Hunter. Den senatskommitté som granskade betalningsströmmarna när det begav sig bekräftar att det strömmat in pengar från Ryssland, Kina och Ukraina. Vi vet också att familjen Bidens ekonomi, precis som familjen Trumps med Jared Kushner som främsta exempel, är en överlappande enhet. Hunters farbror James Biden har till exempel fått 2 miljoner dollar från Kina som gått via Hunter och Hunter Biden har betalat räkningar för sin far under faderns tid som vicepresident. Hunter Biden refererar i sina emails med affärspartners från den kvarglömda datorn till ”The Big Guy”. Det framgår att denna omskrivning syftar på Joe Biden. Detta ska alltså ha ägt rum under hans tid som vicepresident med Barack Obama.
Redan innan deras ämbetstid är över, 2017, ska Joe Biden bland annat ha ingått ett avtal med University of Pennsylvania om att sätta upp någon sorts think-tank i samarbete med, och anslutning till, universitetet. Thinktanken uppges ha tagit emot 31 miljoner dollar i utländskt stöd från framför allt ett land – Kina.
De affärer som Hunter Biden gör i Kina – i sin fars namn – gör han med fyra personer. Samtliga har nära band till kinesisk underrättelsetjänst enligt Peter Schweizer. En av affärerna kan knytas direkt till dåvarande vice-ministern för inre säkerhet i Kina. Har något olagligt skett? Vem vet. Det ser hur som helst inte särskilt bra ut. Särskilt med tanke på att Hunter Biden inte har några egna kvalifikationer för att jobba med internationella affärer. Hans enda tillgång är fadern. Det är vad han har att byta med.
Att Trump gjort affärer i Kina, eller att hans dotter tillverkat kläder till sitt modemärke där, är inte så konstigt enligt Schweizer eftersom Trump med familj varit affärsmän länge och gjort affärer över hela jorden. Det som sticker i hans ögon är snarare att så fort Hunter Biden startar sitt företag, vilket han alltså gör när fadern fortfarande är vicepresident och helt utan egen erfarenhet, så åker han till just Kina, Ryssland och Ukraina av alla ställen på jorden.
Demokraterna och FBI avfärdar givetvis detta som smutskastning och konspirationsteorier. Vilket ska påpekas inte är ett förnekande. Oavsett vilken av dessa två Twitterfiler – 1 och 7 – man väljer att tro mest på är det illa. Men inte lika illa. Den första filen lägger ansvaret på Twitter. Twitter är som vänstern älskade att påpeka när plattformen hanterades av Jack Dorsey och, tydligen, FBI ett privat företag och får således göra vad de vill på sin egen plattform. Köper Du det argumentet är som värst fråga om falsk marknadsföring. Du hörde ju själv Jack Dorsey säga att de inte tar hänsyn till politisk åskådning med mera i sin redigering av innehållet. Tråkigt nog för Dig är första tråden redigerad av Jim Baker från FBI.
I tråd sju hänvisar Michael Schellenberger som är ansvarig för innehållet till en intervju med Yoel Roth där han påpekar att han var inställd på att den här typen av innehåll skulle komma efter sina täta kontakter med vad som brett kallas ”the Intelligence Community” – underrättelsemyndigheterna kanske är en okej översättning? Kontakterna mellan bara FBI och Twitter verkar ha varit i princip dagliga.
Lägger du ihop alla indicier är de inkriminerande. Facebooks Marc Zuckerberg har själv talat om att FBI har sagt till Facebook att de misstänker att det snart kommer ske en dump av hackat material liknande den som skedde under den föregående valrörelsen. Under en period verkar det som att FBI försöker pressa Twitter att hitta ryska botar och trollfabriker. Något de anställda inte lyckas med. De ryska botar och troll de hittar är få, har få följare och är till stor del inaktiva konton.
Oavsett om beslutet av kväsa storyn är Twitters interna beslut – eller om de manipulerats (och/eller hotats) att göra det av FBI så framgår det av email att Yoel Roth till slut lutar åt att NY Posts artikel är hackat innehåll.
Notera att han skriver att ”det låter sant” och inte att det är sant. Går du in på hemsidan och kollar skärmdumpen av mailet i löpande text under avsnittet kan du se att ordet ”coincidentally” – som förekommer två gånger är kursiverade.
Så här säger Yoel Roth själv i en intervju som Schellenberger refererar till i tråden från Kara Swishers podcast.
Lite noter:
Tack för att du har lyssnat på DEKONSTRUKTIV KRITIK. Nästa vecka fortsätter jag analysera TWITTERFILERNA och deras eventuella konsekvenser.
Stort tack till Dig som stödjer DK. Det är tack vare Dig som jag kan driva den här poddcasten. Vill du stötta DK kan du göra det genom att bli Patreon på patreon.com/ARONFLAM i ett ord, på paypal, via bitcoin eller med SWISH 0768943737.
Jag är Aron Flam. Till nästa gång. Ha en god tidsenhet.
