Europa slänger sina judar under bussen för maktens skull. I både engelska och franska valet är det tydligt vad vänsterns strategi måste vara för att vinna. Att ingå allians med muslimska väljare och kampanja på frågor de bryr sig om. Den fråga som är allra viktigaste är den om utplånandet av den judiska staten Israel. Paris Stora Synagogas Rabbin citeras i Jerusalem Post första Juli: ‘There is no future for Jews in France’
(FÖR ATT LYSSNA PÅ AVSNITTET KLICKA HÄR!)
”It is clear today that there is no future for Jews in France,” säger Rabbi Moshe Sebbag till The Jerusalem Post måndagen den första Juli. ”I tell everyone who is young to go to Israel or a more secure country.”
Jag minns inte vad han hette men det var en kinesisk historiker som för massa år sedan fick frågan om den Franska revolutionen hade varit bra eller dålig för världen. Han svarade att det var för tidigt för att uttala sig om. Om den varit bra för Frankrike eller ej kan det nog vara dags att fälla ett utlåtande om. Är man inne på sin femte republik kanske man helt enkelt inte är så bra på det här med republiker och borde finna sig en annan organisationsform?
Det senaste valet befäster bara Frankrikes nuvarande bana mot samhällsupplösning efter årtionden av missriktad invandringspolitik från länder med muslimsk majoritet. Enligt Jerusalöem Post har 20 % av nyfödda arabisk-muslimska namn. 28 % av muslimerna i Frankrike vill att landet skall bli en muslimsk stat. Bland ungdomar är siffran 50 procent. Det är inte ett bättre Frankrike de drömmer om utan ett nytt kalifat.
”Stärkta av händelserna 7 oktober lyckas de islamistiska aktivisterna med hjälp av sina extremvänsterkohorter använda den palestinska saken för att mobilisera muslimska massor och andra till ett kulturkrig mot den liberala demokratin och det judisk-kristna Europa” skriver Jerusalem Post.
Helt rätt. En israelisk vän frågade mig ”vad Israel kan göra för världens judar” nu när ”läget är som det är”. Mitt svar var att det enda Israel kan göra är att vinna. Och att vinna på ett övertygande sätt. Sinwars huvud måste sättas på en påle i Gaza. Inte som hämnd. Som ett tydligt budskap om vad som händer med de som vill mörda judar bara för att de är judar. Diasporans judar, vi som bor utanför Israel och inte är israeler, kan leva tryggt bara om Israel uppfattas som starkt. Om Israel inte har avskräckningsförmåga påverkar det även oss. På så sätt är våra öden sammanlänkande med Israel vare sig vi vill det eller inte.
Vi är trygga om Israels och judarnas fiender vet att om de så mycket som tänker tanken att skada oss kommer Mossad att jaga dem och deras efterlevande till jordens ände. Det spelar ingen roll om du är en högt ansedd läkare eller journalist åt al-Jazeera om du har hållit judar fångna i ditt hem. Då är du inte längre civil. Du är inte längre läkare eller journalist. Du är en terrorist och ska behandlas därefter. Återigen. Det handlar inte om hämnd. Det handlar om tydlig kommunikation på ett språk jihadister förstår. Signalen Hamas skickade till hela världen den sjunde var att det nu är fritt fram att mörda judar. Signalen världen måste skicka tillbaka för att stoppa blodlusten verkar dröja. Tvärtom går det åt fel håll. Frankrike är en blick in i Sveriges nära framtid.
Tillsammans utgör den yttersta högern på ena sidan, och den yttersta vänstern som är associerad med sina islamistiska fraktioner, en utmaning för Frankrikes demokratiska struktur, och kommer tillsammans fram till cirka 70 % av rösterna vilket enligt Frankrikes parlamentariska system motsvarar ungefär 60 % av platserna i parlamentet. Situationen har lett till ”uppkomsten av två distinkta Frankrike som inte förstår varandra, inte blandar sig och”, därtill, ”motsätter sig varandra”, enligt Jerusalem Post.
En koalition mellan Macrons centrister och extremvänstern med rabiat antisionistiska La France Insoumise i spetsen kommer att få långtgående konsekvenser. Koalitionen förespråkar ett erkännande av den palestinska staten, vill fördöma Israel för krigsförbrytelser och införa anti-israeliska åtgärder såsom bojkotten av Israel vid Eurosatory-utställningen. Den stora franska vapenexpon. Där Emanuel Macron nyligen förbjöd 74 israeliska företag från att delta. Det är BDS, Bojkotta, diversifiera och sanktionera eller Kauft Nicht bei Jüden som jag kallar dem, största seger hittills i ett demokratiskt land. Och det var Emanuel Macron när han regerar själv. Om han varit så Israelfientlig före valet hur tror du hans politik kommer att se ut nu när han måste regera med La France Insoumise?
”Mélenchon will exploit and leverage France’s large Muslim vote” är rubriken på en analys av valresultatet i Frankrike av Michel Gurfinkiel för Jewish Chronicle:
“Some observers have described Mélenchon as a Corbyn on steroids. The editor of L’Express, the centrist weekly magazine, recently offered another comparison: Mélenchon is today what Jean-Marie Le Pen, the far-right agitator, used to be for about 20 years, from the early Eighties to the early Noughties.”
Han fortsätter förklara att den största skillnaden mellan de två är att Jean-Marie Le Pen motsatte sig immigration och mångkultur men att Jean-Luc Mélenchon tvärtom välkomnar det av opportunistiska skäl. Melenchon ser en framtid i det muslimska samfundet. Det har vuxit med 1 100 procent på mindre än 60 år, från en miljon i början av sjuttiotalet till minst 7 miljoner år 2024. Tack vare mycket högre födelsetal än det franska nationella genomsnittet och massiv laglig och olaglig invandring från arabiska länder, Västafrika, Turkiet och till och med före detta Sovjetunionen med en halv miljon själar per år. På detta ska läggas dawa, alltså omvändelser.
Franska muslimer är dessutom yngre än de icke-muslimska fransmännen, mer självsäkra och mer säkra på framtiden. De omformar fransk politik enbart genom inverkan av deras demografiska vikt.
Precis som Svenska muslimer firade firade franska Hamas terror mot Israel den sjunde och de röstar ”almost solely on such Muslim interests (83 percent of them in the Euro-election on June 9, according to pollster Ifop)? The Palestinian flag has replaced the red flag and the French tricolour? So be it. And it pays. More than six Muslims out of ten support Mélenchon and his party.”
La France Insoumise ”antisionistiska” raseri är bara del av den trend som arbetar för att utesluta judar från högre utbildningsinstitutioner i Frankrike enligt Gurfinkiel: ”Deplattformeringen av ”sionistiska” konstnärer och intellektuella och en över 1 000-procentig ökning av våld mot judar med allt från misshandel av pensionärer och tonåringar till den grova gruppvåldtäkten av en 12-årig judisk flicka av två trettonåringar ”för Palestina”.” Talar sitt tydliga språk.
En ansenlig del av världspressen har gjort ett stort nummer av att franska muslimer känner stor oro och att Islamofobi är en avgörande faktor i valet. Antisemitism nämns som en bisats. Om det alls nämns. Ska antisemitism diskuteras måste islamofobi nämnas först.
Islamofobi är bullshit! Det är ett ord för att beskriva att de inte får ha sin egen rättsskipning och särskilda rättigheter. Det är knappast judiska gäng som drar runt för att råna, mörda, tortera och våldta muslimer. Judiskt våld mot muslimer i Europa existerar inte över huvud taget. Det finns ingen reell hotbild från judar mot muslimer. Tittar du på statistiken ser du att de inte heller behöver vara särskilt oroliga för etniska fransmän i Frankrike eller etniska svenskar i Sverige. Det muslimer behöver frukta är först och främst andra muslimer. Med stor marginal!
Frankrike är ett land som upplevt väldigt många och omfattande terrordåd. Det är muslimer som begår den allra största delen. Terrorattacken i Nice 14 juli 2016 när en muslimsk terrorist körde en flera ton tung lastbil på Promenade du Anglais och dödade 86 personer. Hundratals skadades. Charlie Hebdo. Bataclan. Läraren Samuel Paty som halshöggs. Att Islamofobi skulle vara en faktor är helt enkelt nonsens. Rädsla för Jihadism är inte irrationell. Inte om du är fransk jude. Inte om du är fransman. Inte ens om du är muslim.
De franska judarna sitter i en rävsax. Så ock de svenska. Hur vet Du när det är dags att dra? Det är en svår fråga. Afrikanerna besvarar den med ett ordspråk som lyder ”När judarna åker är det dags att dra, när indierna drar är det redan försent!”. Vilket är en bra måttstock förutsatt att du inte är jude eftersom du, i din roll som kanariefågel i gruvan, på något sätt ska veta när det är dags att börja kvittra och desperat fladdra med vingarna.
De franska judarna fruktar att Melechon som ledare för NPF, vänsterkoalitionen som vann flertalet platser i den nya nationalförsamlingen, kommer att bli ombedd att bilda nästa kabinett eller att stödja det.
En del franska judar har hållningen att de som judar vare sig kan rösta på den franska vänstern eller på Marie Le Pens Rassemblement National/Nationell Samling på grund av partiets antisemitiska historia. Men Nationell Samling under Marie Le Pen har gjort upp med antisemitismen på ett övertygande sätt. Hon till och med bröt kontakten med sin egen far och uteslöt honom ur partiet för hans kommentarer om Förintelsen. När det skulle demonstreras mot antisemitismen i våras dök Le Pen upp medan Macron inte gjorde det. Partiet är dessutom det mest Israelvänliga i Frankrikes politiska liv. Inte för att konkurrensen är hård som sagt. Att inte aktivt bojkotta israeler eller judar räcker gott för att vinna den kampen. Partiet beskrivs fortfarande konsekvent som högerextremt och visst, jämfört med La France Insoumise som vill ha 90 procent skatt på alla inkomster över 400 000 euro per år så kanske man skulle kunna anse Nationell samling stå till höger och i viss mån är de idag ett rätt klassiskt konservativt parti men tittar man på deras ekonomiska politik är de nationalsocialister. De vill bland annat sänka pensionsåldern till sextio år vilket är vansinne i en tid med åldrande befolkning, som lever längre, samtidigt som vi har sjunkande födelsetal. Men det är smart populism i Frankrike, där de bryr sig mer om ledighet än att rädda den västerländska civilisationen. Och judar kunde de inte bry sig mindre om.
Får å andra sidan La France Insoumise makten vilket just nu ser ut att bli fallet kommer deras politik att ödelägga deras ekonomi.
I Frankrike bor det 64 885 313 individer i skrivande stund. 1970 hade Frankrike fortfarande ett positivt födelsetal på två och ett halvt barn per kvinna. Från 1975, när de västerländska europeiska socialdemokratierna når sin kulmen, har det sjunkit till under två barn per kvinna. Det ser likadant ut i Västland efter Västland. Frankrike ersätter därefter inte sig själv som nation och antalet barn per fransk kvinna fortsätter att sjunka sedan dess. Idag är födelsetalet 1.78 barn per kvinna. Migrationen har fluktuerat mellan hög och ännu högre och idag, beroende på lite vilken källa man litar på mest, utgör den muslimska rösten cirka sju miljoner människor.
I Europaparlamentsvalet röstade 62 % av muslimska medborgare som gick till vallokalerna på La France insoumise, enligt en Ifop-undersökning för La Croix daterad 9 juni. Resultat liknar de från första omgången av presidentvalet 2022, där 69 % av muslimska väljare valde Jean-Luc Mélenchon. Detta resultat för Europaparlamentsvalet ska dock tolkas med tanke på ett starkt valdeltagande, som uppgick till 59 % i den muslimska väljarkåren då men anses ökat nu. Du kan alltså räkna med att om över sjuttio procent av den muslimska rösten går till La France Insoumise och att sjuttio procent av den muslimska befolkningen röstar så utgör det runt 3 430 000 människor. Resten av de röstande muslimerna röstade på de gröna och andra vänsteralternativ ffa även om det såklart finns undantag från det också.
Den mest avgörande frågan i muslimernas röst för Europaparlamentsvalet var den israelisk-palestinska konflikten enligt 83 % av de muslimska väljarna, jämfört med endast 25 % av hela befolkningen.
La France Insoumise kampanjade på den frågan. Och med frågan menar jag ”judefrågan”; Eftersom det är vad det är. Det är inte som att dessa muslimer bryr sig om andra muslimers lidande annat än just det lidande som muslimer på Västbanken och i Gaza orsakar sig själva i sin kamp för en judefri värld.
LFI vann hur som helst på den så kallade Palestinafrågan. Låter det bekant? Precis som Miljöpartiet här hemma i Sverige, men framför allt Vänsterpartiet, gjorde i EU-valet nu senast. De utraderade Nyans på Judefrågan. Sedan dess har du också sett hur Socialdemokraterna här hemma i Sverige kampanjar hårt på judefrågan och går du in på socialdemokraternas instagramkonton kan du se bitar av tal där både Attenius, som är KSO i Göteborg och Magdalena Andersson skamlöst vädjar till judehatarna om deras röster.
Nu står Frankrike inför en låst parlamentarisk situation. Antingen fortsätter en försvagad mitt regera med islamisternas och kommunisternas stöd. Eller så lämnar de helt över regeringsmakten till islamisterna och kommunisterna och stödjer dem i kampen mot Nationell Samling.
Som du snart kommer se krävs det inte en stor majoritet muslimer för att som röstblock bli åtminstone kungamakare i stora Västerländska länder.
Något liknande fast ändå inte tycker jag mig ana i Storbritannien där den muslimska rösten för Labour sjönk samtidigt som den just genom att bryta sig loss och kandidera självständigt drivit Labour att bli mer anti-sionistiskt.
Labour har under Starmer kämpat så hårt för att rensa partiet från Corbyniter att det enligt uppgift återvann fyrtio procent av den judiska rösten. Men nu vill jag inte föregå det viktigaste.
Labour vann som du säkert redan vet mer för att de konservativa Tories har varit och är helt inkompetenta. De har helt misslyckats med att fånga upp den nya världsbild som följde i spåren av Brexit. Framför allt vad gäller att stoppa migrationen. De konservativa väljarna har flytt till Labour, helt enkelt givit upp på politiken och struntar i att rösta eller röstar på liberaldemokraterna men till allra största delen Nigel Farages Reform. Nigel Farage sitter nu i engelska parlamentet. Och det här var hans uttalade strategi. Att först ge sig på de konservativa för deras misslyckanden, varav det funnits en rik mylla att ösa ur, tills de kollapsar. För att sedan låta Labour regera sönder sig själva med obegränsad invandring, hukande för islamister, könskorrigeringar av barn och unga och obegränsat med brottslingar på gatorna efter stora benådningar. Och därefter själva bli det självklara konservativa partiet i Storbritannien.
Han verkar ha lyckats med första delen av planen i alla fall. Och Reform har vuxit betydligt. Det vi ser är alltså mer en konservativ kollaps än ett tilltalande Labour.
I detta konservativa inbördeskrig ingår givetvis också ”judefrågan”. Det har blivit ett av offren. Den nya brittiska regeringen kanske inte leds av Corbyn men några av de tyngsta ämbetena har redan fyllts av glödande antisionister.
Melanie Phillips skriver på sin substack under rubriken ”Abandoning Israel and the Jews” den nionde juli 2024 att ” Britain’s new Labour government is already playing to a despicable gallery, both within and without”. Fem dagar efter valet är det redan tydligt vad den nya regeringen kommer att innebära för landets judar och Englands relation till Israel.
”On Sunday morning, he (Starmer) told the Palestinian Authority leader Mahmoud Abbas — antisemite, Holocaust denier and fan of Hitler’s wartime ally in the Middle East — that an independent state was the “undeniable right” of the Palestinian people and that “financial support for the Palestinian Authority” was one of his “immediate priorities”. ”
Phillips skräder verkligen inte orden. Hon gör ner honom för att inte villkora stödet. Tvinga den palestinska myndigheten att sluta belöna terrorister med finansiellt stöd för att mörda israeler. Eller att PA måste sluta uppfostra och utbilda sina barn till att hata judar genom UNRWA som även britterna bidrar rundligen till: ”the PA must end its indoctrination of Palestinian Arab children in Nazi-themed demonisation of the Jews, teaching them that their greatest ambition should be to murder Jews and steal all their land.”
Jag kunde inte sagt det bättre själv. Och har sagt det. Många gånger. Om vårt eget lands bidrag till UNRWA. Störst per capita i världen av någon anledning.
ICC och det internationella mänskliga rättighets-industriella komplexet med FN, Internationella domstolen, NGOs som Human Rights Watch, Röda korset, Rädda barnen och ekumeniakyrkan använder MR som ett vapen för att utplåna Israel med lagliga och diplomatiska medel.
Vidare argumenterar Phillips för att Starmer inte förstår någonting om konflikten mellan Israel och dess grannar. Att han inte har bättre vett än att förmana Israel till lugn när dess norra territorium angrips dag som natt sedan nio månader. Att sextio tusen invånare evakuerats och att Israel således förlorat kontrollen över sitt eget landområde går honom förbi.
Även om Phillips vid det här laget blir en smula animerad har hon en poäng. Hizbollah har mellan 150 och 200 000 raketer och missiler riktade mot Israel. De kan nå hela landet inklusive Eilat. Många av dem tros vara så avancerade att de inte kan stoppas av Iron Dome. Responstiden är hur som helst så kort att det knappt spelar någon roll. När Iran sköt raketer mot Israel hade Israelerna timmar på sig att reagera. Hizbollahs räckvidd ger israelerna några minuter. Om de har tur. I norra Israel hinner sirenerna inte ljuda förrän nedslag har skett.
Men istället för att stötta en demokratisk statschef i ett av de värsta ögonblicken i landets histora: ”Instead, Starmer proceeded to lecture Israel’s prime minister, Benjamin Netanyahu, that there was a “clear and urgent” need for a ceasefire in Gaza as well as an immediate increase in the volume of humanitarian aid reaching civilians.”
Något Keir Starmer knappast är ensam om bland västerländska ledare. Tvärtom. Det Phillips beskriver som typiskt för Starmer är typiskt för nästan samtliga västerländska ledare.
För: ”Starmer shows absolutely zero understanding that this crisis isn’t about Hamas, Hezbollah or the Palestinian Arabs. They are proxies and pawns in an Iranian war of extermination against Israel, the essential precursor to the destruction and conquest of America, Britain and the west.”
Starmer har satt nya utrikesministern David Lammy på att stoppa Englands vapenförsäljning till Israel. Lammy och Labour stöder också ICCs krav på utlämning av Netanyahu och Gallant.
”This despite the fact that the claims upon which Khan relied were lies, distortions and blood libels drawn from Hamas-sympathising and Israel-bashing organisations, and were all demonstrably untrue.” Enligt Phillips. David Lammy är inte den enda utnämningen som pekar vartåt det barkar.
Justitie- och inrikesministern Shabina Mahmood är ett typexempel på vad jag menar när jag säger att Labour kan tappa muslimska röster och samtidigt tvingas till större eftergifter till just muslimska väljare. Hon är en långvarig anhängare av rörelsen för Kauft nich bei Juden, alltså BDS, och har lett bojkotter mot lokala matbutiker som säljer israeliska varor. I mars uppmanade Mahmood till ett omedelbart eldupphör i Gaza och anklagade Israel för att döda oskyldiga civila. Hon är för ett åtal av ICC. Och så vidare.
Det som är intressant är hur hon lyckades behålla sin riksdagsplats. Det blev en dramatisk kollaps för Labour i de valkretsar som hade den högsta andelen muslimer. På de 21 platser där mer än 30 procent av befolkningen är muslimer, sjönk Labours andel med 29 procentenheter från ett genomsnitt på 65 procent 2019 till 36 procent 2024. Keir Starmers Israelkritik är inte tillräckligt radikal för Labours potentiella väljare. Det har öppnat upp för oberoende kandidater, ofta mer radikala muslimer, mot sittande Labour. På kort sikt kan de behålla makten genom att ge efter för krav på särlagstiftning, och genom att såklart fördöma Israel (om inte värre) men på lång sikt kommer de att förlora hur de än gör. För antingen kommer muslimerna att vinna som oberoende utmanare eller så kommer de att regera på deras nåder.
Valdeltagandet sjönk kraftigare än genomsnittet (-11,2 procentenheter) på just dessa platser, vilket tyder på att vissa missnöjda muslimska väljare avstod från att rösta medan andra röstade på andra kandidater. I dessa mandat föll det totala antalet Labourröster från mer än 600 000 år 2019 till strax under 300 000 år 2024. Det motsvarar mer än hälften av den totala nationella minskningen av Labours röster mellan de två valen (Labour har förlorat 537 688 röster jämfört med 2019).
Trots denna nedgång i röstandet förblev Labour det största enskilda partiet i de mest muslimska delarna av Storbritannien, med 17 av de 21 valkretsarna.
Några av de oberoende utmanarna misslyckades i Bradford West, trots att det mandatet stod för den största enskilda nedgången i Labours röstandel (44,5 procentenheter), eftersom de återstående rösterna var delade. Vilket för oss tillbaka till Shabana Mahmood. Som på ett liknande sätt klamrade sig fast vid makten i Birmingham Ladywood.
”According to an official tally, Mahmood secured 15,558 votes in the previously safe Labour seat, with 42.5 percent of the vote share, whilst Yakoob came second with 12,137 votes, leaving Mahmood with a 3,421 majority in the seat. In the last election in 2019, Mahmood secured 33,355 votes, boasting a staggering majority of 28,582 votes, with her total vote share standing at 77.6 percent. Despite her victory, the drop in vote share will be a cause of concern for Labour Party officials and leader Keir Starmer, who suffered significant losses across the UK over the devastating conflict in the Middle East.”
Ett skäl att oroa sig indeed skulle jag säga. Antingen tar du in muslimerna i ditt parti, gör som de vill, eller så förlorar du din plats.
”Mahmood had faced fierce criticism from large segments of the Muslim community, one of the most deprived constituencies in the country, an area where nearly half of all children live in poverty and high levels of unemployment, for abstaining on a Gaza ceasefire vote and her refusal to resign from the shadow cabinet.”
Det var alltså på vippen att hon ens höll sig kvar. Notera också att trots hög fattigdom och arbetslöshet är den viktigaste frågan den om Israel. Inte fattigdomen och arbetslösheten. Go figure, eller hur? Hon är nu Englands justitieminister. Tror du ICC kommer få åtala Netanyahu för brott mot mänskligheten och andra krigsbrott?
Den nye överåklagaren, som Starmer placerat i House of Lords för att kunna ha honom i regeringen då han i dagsläget inte sitter i parlamentet, Richard Hermer. Hermer är en sådan jude som använder sin judenhet som en sköld mot kritik när han hetsar mot Israel.
Han uppmanade förra regeringen att inte vittna till Israels fördel i internationella domstolar. Han är en förespråkare för Kauft Nicht bei Juden/BDS. Bland mycket annat. Han har skrivit en bok tillsammans med den antisemitiska hemsidan Electronic Intifada. En hemsida som helt köper Hamas propaganda och med största sannolikhet arbetar för Iran.
Phillips kan också konstatera det uppenbara som går att utläsa av siffrorna:
“the general election saw numerous attacks by Muslims on Labour candidates, all because Starmer had said Israel had a right to defend itself and he had refused for months to call for an immediate ceasefire in Gaza. These attacks on Labour candidates, which were abusive, threatening and violent, were spearheaded by an organised Islamic bloc determined to force Labour to adopt a Muslim agenda. It ran Independent candidates campaigning on “Palestine-Gaza” against the Labour party. Islamic sectarian politics had now come to Britain.”
För att:
”Constituencies with a Muslim population of 20 per cent or more saw a 23-point drop in support for Labour, leading to the loss of no fewer than five parliamentary Labour seats to these “Palestine-Gaza” Independents. In areas with a significant Muslim population that was below 20 per cent, several other Labour MPs held onto their seats by a whisker.”
Och:
”With the wind in the sails of Muslim political sectarians outside the Labour government, and with hostility to Israel as well as a determination to stamp out “Islamophobia” (aka any criticism of the Islamic world) deeply embedded inside it under the leadership of a former radical “human rights” lawyer, Britain is now on course to abandon Israel and the Jews — in the middle of a war of extermination against Israel and a global onslaught against the Jewish people.”
Nä, fy bubblan för deppiga Phillips!
Tacka vet jag the Muslim Mirror. Det är en tidning som har lite goda nyheter att berätta. Under rubriken ”Record number of 25 Muslims elected to UK Parliament amid rising Islamophobia” kan de berätta att: “Despite rising Islamophobic sentiments, a record number of 25 Muslims have been elected to the House of Commons in the recent British parliamentary elections. Several pro-Muslim independent Palestinian candidates secured victories in former Labour Party strongholds.”
Hurra! Återigen, är det inte lustigt att de kan få det till diskriminering när de sitter i Parlamentet? Så himla islamofobiskt. Vad kommer härnäst? Tvångsarbete i regeringen? Nä, högavlönat arbete i regeringen!
Den muslimska rösten är en ”significant increase from the 19 elected in 2017 and 2019 elections. Britain’s Muslim population, totalling 3.4 million, played a pivotal role in these electoral outcomes.”
Totalt fick Labour 15 muslimska parlamentsledamöter men vem räknar?
”The support for independent Palestinian candidates notably influenced the election, with five independents, including four Muslims, winning seats. ” skriver the Muslim Mirror som om Du inte redan visste vilken fråga som är hjärtefrågan.
Muslim Mirror skriver att ”Muslimska valkretsar spelade en viktig roll i valet, med rapporter som visar att det finns 20 valkretsar i Storbritannien där över 30 procent av väljarna är muslimer.” Vilka dessa rapporter är vet jag inte för det skriver de inte ut. Men 2019 valdes Labours parlamentsledamöter från alla dessa valkretsar. Nu sitter där i många fall en oberoende eller annat partis muslimska kandidat. Vägen till seger i Europeiska val ligger nu öppen för vänstern. Det är bara att bilda allians med muslimerna och försegla alliansen med den epoxy som judehatet utgör. Kampanja på Palestinafrågan. Denna hundvissla för antisemitism. Så ska du se att du kommer sitta tryggt vid makten. Ända tills dina väljare blir så talrika och starka att de skär halsen av dig. Jag önskar verkligen att jag kunde vara här för att få bevittna den dagen det kommer. Men jag och de mina kommer antingen ha flytt dessa länder eller mött samma öde långt före det som snart nog kommer möta vänstern.
Vad kan du då dra för slutsatser av det vi just har gått igenom?
Frankrike och England har samma problem. Men det tar sig olika uttryck i de olika länderna. Den absolut viktigaste slutsatsen är nog att det inte krävs en särskilt stor minoritet för att bli kingmaker och utöva ett stort inflytande på politiken. Det borde vi svenskar veta som haft Miljöpartiet i regering trots pyttestöd på strax över fyra procent. UK har en befolkning på nästan 68 miljoner, muslimerna utgör endast fem procent av det. Ändå är deras röster avgörande om du vill bilda regering. Fransmännen är som sagt nästan 65 miljoner och deras muslimer är ”bara” cirka 11 procent av befolkningen; men det är den snabbast växande gruppen genom höga födelsetal, invandring och aktiv konvertering. Det är därför svårt att säga emot Paris överrabbin, den israeliska politikern Avigdor Lieberman, och alla andra som råder Frankrikes judar att packa och dra.
Antisemitism är ett säkert tecken på civilisatoriskt förfall. Precis lika tydligt som Camille Paglias androgynitet. Eller transfrågan som det vulgärt kallas i dessa vår civilisations yttersta dagar. Ack, om blott Spengler kunnat ana!
Trist för Europas judar.
Men skit i judarna för ett ögonblick, alla andra verkar ju göra det, så ska jag berätta hur det kommer att påverka Dig som inte är jude. För tro inte för ett ögonblick att det inte kommer påverka Dig. Dessa människor är galna. Det kommer att bli våld. Dock inte så mycket. De flesta etniska fransmän verkar ge upp av ren politisk apati. Det gäller brittiska konservativa också. Jag är inte den första som säger det men Michel Houellebecqs roman Underkastelse ser ut att bli profetisk. Romanen är en politisk satir, och porträtterar ett Frankrike där ett muslimskt parti, baserat på traditionalistiska, patriarkala värden vinner presidentvalet i Frankrike år 2022, med stöd av Socialistiska partiet. Boken väckte stor uppmärksamhet eftersom den, av rent sammanträffande, gavs ut på samma dag som attentatet mot Charlie Hebdo. Men så profetisk är den inte. Inte för att han hade fel på två år utan för att det var uppenbart att det skulle bli så här för alla som var villiga att titta med öppna ögon och oavvänd blick. 20 procent av Sveriges befolkning är födda utomlands. Lägger du till födda här men med en eller två föräldrar födda utomlands är det närmre 35 procent av befolkningen. För yngre invånare är andelen med utländsk bakgrund betydligt högre. För personer mellan 35 – 44 år är det 44 procent, för de mellan 25 och 34 41 procent och bland boende i Sverige mellan 5 och 9 år har 40 procent invandrarbakgrund. Storstadsregionerna Stockholm, Malmö och Göteborg har störst andel invandrarbakgrund. De vanligaste födelseländerna för utrikes födda är Syrien, Irak och Finland – följt av Polen, Iran, Somalia och Afghanistan. I kommuner som Botkyrka och Södertälje är de med utländsk bakgrund redan i tydlig majoritet. Framtiden ser alltså inte särskilt annorlunda ut i Sverige än den gör i Frankrike.
Om du samlar massor av människor från olika etniska och kulturella grupper på samma område; varav många av de som kommit från andra länder redan hatar varandra eller andra av sin egen kultur, religion eller nationalitet; med en migration som till stor del drivs på av en elit i strid med en motvillig befolkning; befolkningar som för egen del inte prioriterat frågan framför andra problem och därför nu står inför fullbordat faktum; eliten har ändå straffat de som försökt varna både juridiskt, socialt och ekonomiskt; hur skulle det kunna gå annorlunda? När tiderna sedan blir dåliga och resurserna knappa?
Och tiderna blir alltid dåliga. Vad trodde de skulle hända då? För det borde de flesta människor kunnat räkna ut med arslet vad som skulle hända. Och detta är alltså under omständigheterna där du inte ens räknar in en sådan fiende till liberala värden som politisk militant Islam utgör. Som bäst är de alltså nyttiga idioter. Som värst illvilliga och nu i en allians för att bilda en evig majoritet. Så förbered Dig för ett långt liv med mycket flaggviftande. Nej, inte med den svenska flaggan, med den palestinska såklart.
Att bemöta hotet från den radikala islamistiska dödskulten och den radikala socialistiska självmordskulten samtidigt som Väst ska stå emot hotet av rysk och kinesisk imperialism kan låta som något av en omöjlig uppgift. För att det är det. Men mod, hörde jag i den rätt B:iga filmen Legion, är inte att kämpa när det finns hopp. Det är att fortsätta kämpa även när det inte finns något hopp. I slutändan, bortom vackra ord som frihet, jämlikhet och broderskap finns det nämligen bara en sak att kämpa för. Överlevnad.
Jag är Aron Flam. Till nästa gång. Ha en säker tidsenhet.
