Du lyssnar på DEKONSTRUKTIV KRITIK. Jag är Aron Flam. Är vänsterns kampanj mot Elon Musk internationell, koordinerad och passar vår civilisations fiender som en klädsam solbränna eller lider Västvärldens vänster bara av extremt grupptänkande?
Du kanske har undrat varför Aftonbladets ledarsida hatar Elon Musk så mycket? ”Nu täpper Brasilien igen truten på Musk” skriver Rasmus Hansson på Aftonbladets ledarsida och följer upp det med underrubriken ”Äntligen en positiv nyhet om X” så att du inte ska tro att Aftonbladets ledare tycker att det är något dåligt att socialister beslagtar egendom och tystar fyrtio miljoner brasilianare. Eller åtminstone hindrar dem från att använda twitter. Försöker de ändå, eller använder en VPN för att komma åt sajten, kan de dömas till 90 000 tusen kronor i böter.
Skadeglädjen i Rasmus Hanssons förtjusning över statlig censur är inget han försöker dölja.
”Musk vägrar följa lagarna och får nu ta konsekvenserna. I april sa Alexandre de Moraes, ordförande i Brasiliens konstitutionsdomstol, att Musk behöver rensa plattformen från desinformation. Musk, som verkar vara ett stort fan av just desinformation och konspirationsteorier, har vägrat städa sin plattform. Han menar att det är ett försök till censur.”
I Januari 2023 och september 2022 tillåter sig New York Times att tvivla på de Moraes trots att de själva är en vänstervriden tidning. 2022 skriver de under rubriken ”To Defend Democracy, Is Brazil’s Top Court Going Too Far?” att:
”Brazil’s Supreme Court has acted as the primary check on President Jair Bolsonaro’s power. Now many are worried the court is posing its own threat.”
Där de Moraes bland annat uppges ha fängslat fem människor utan rättegång för att ha “kritiserat landets institutioner” på sociala medier. Han har också beordrat sociala medier att censurera tusentals poster och videos utan möjlighet att överklaga beslutet. ”And this year, 10 of the court’s 11 justices sentenced a congressman to nearly nine years in prison for making what they said were threats against them in a livestream.”
Låter superdemokratiskt eller hur?
”He Is Brazil’s Defender of Democracy. Is He Actually Good for Democracy?”
”Alexandre de Moraes, a Brazilian Supreme Court justice, was crucial to Brazil’s transfer of power. But his aggressive tactics are prompting debate: Can one go too far to fight the far right?”
Redan då later det so matt de Moraes är beredd att införa fascistisk diktatur för att stoppa den fascistiska diktaturen.
“He has jailed people without trial for posting threats on social media; helped sentence a sitting congressman to nearly nine years in prison for threatening the court; ordered raids on businessmen with little evidence of wrongdoing; suspended an elected governor from his job; and unilaterally blocked dozens of accounts and thousands of posts on social media, with virtually no transparency or room for appeal. In the hunt for justice after the riot this month, he has become further emboldened. His orders to ban prominent voices online have proliferated, and now he has the man accused of fanning Brazil’s extremist flames, Mr. Bolsonaro, in his cross hairs. Last week, Mr. de Moraes included Mr. Bolsonaro in a federal investigation of the riot, which he is overseeing, suggesting that the former president inspired the violence.”
Brasilien är som en mörk skrattspegel av polariseringen i USA.
Mitt i den tilltagande kritiken beordrade chefsdomare Toffoli en hemlig brottsutredning av vad han kallade ”fake news” och rykten som cirkulerade om Högsta domstolen och dess medlemmar, inklusive förolämpningar mot deras heder.
Domaren i Högsta domstolen som ansvarade för utredningen, Alexandre de Moraes, blockerade publiceringen av en artikel som kopplade chefsdomare Toffoli till aktörer i den omfattande korruptionsskandalen som jag ska berätta mer om alldeles strax. Han beordrade också en federal polisräder mot adresser kopplade till användare på sociala medier som hade kritiserat domstolen. Det är svårt att bli mer demokratisk än att beordra polisräder mot meningsmotståndare och kritiker. Ändå verkar västerländsk media ställa sig undrande till Brasiliens fall från demokrati, till demokratur.
”Jag har suttit i domstolen i 28 år och jag har aldrig sett ett sådant beslut, att ta ner en artikel,” sa domare Marco Aurélio Mello i en intervju på brasiliansk tv. ”Högsta domstolen har alltid varit engagerad i att upprätthålla yttrandefriheten. Det här är ett steg bakåt.”
Och lite senare I texten denna paragraf:
”The decline of the court’s credibility comes from the perception that the law is secondary for the justices, and that they are using their power to protect themselves and their allies from scrutiny — including the people they are supposed to hold accountable. It is not seen as an impartial institution, said Mr. Hübner, the constitutional law professor.”
Det råder liten tvekan om att de Moraes går Brasiliens president Lula da Silvas ärenden. Lula byggde under sina år vid makten ett system för ”oändlig kredit” till sina vänner och väljargrupper. Ett klient-patron-system finansierat av skattebetalarna. Klientelism – vilket är ett låneord och därför egentligen bör kallas för klientism – vilket jag härefter kommer att göra. Klientism är det system som Hugo Chavez implementerade i Venezuela.
Lula da Silvas korruption är inte direkt någon hemlighet. Den har bara minneshålats. Operation Car Wash, eller Operação Lava Jato, är en av de mest omfattande antikorruptionsutredningarna i Brasiliens historia. Och det är den korruptionsutredningen som de Moraes stoppat och blockat från publicering. Den började 2014 med vad som verkade vara en enkel utredning av penningtvätt vid en biltvätt i Brasília. Men snart avslöjades att det fanns ett omfattande nätverk av korruption som sträckte sig till de högsta nivåerna inom den brasilianska staten, särskilt inom statligt ägda företag som oljejätten Petrobras.
Korruptionen i Petrobras var enligt senare undersökningar hjärtat i Operation Car Wash. Direktörer på företaget hade under många år samarbetat med privata företag för att ordna upphandlingar där mutor betalades ut i form av kickbacks – mellan 1 och 5 procent av kontraktsbeloppen – till nyckelpersoner inom företaget. Dessa pengar delades sedan mellan företagets chefer, politiker och de politiska partier de tillhörde. En del av mutorna användes för att illegalt finansiera politiska kampanjer via metoden caixa dois, där pengar flödade utanför det officiella kampanjredovisningssystemet. Det brasilianska Arbetarpartiet (PT), Brasilianska Demokratiska Rörelsen (MDB) och Brasiliens Socialdemokratiska Parti (PSDB), Lulas parti, var några av de största mottagarna.
Kärnan i systemet var hur de statliga företagen användes som mjölkkossor för både politiker och företag. Petrobras, som ett av Brasiliens viktigaste företag, försåg politiska partier med pengar genom riggade upphandlingar. Företagen som ingick i kartellen, inklusive några av de största ingenjörsfirmorna i Brasilien som Odebrecht och Andrade Gutierrez, samarbetade för att dela upp kontrakt sinsemellan. Detta involverade stora byggprojekt som en damm och kärnkraftverk samt, såklart, byggandet av fotbollsarenor för VM 2014 som bröd och skådespel om folket. Kartellen gick så långt att den till och med infiltrerade direktupphandlingar med staten.
Operationen, ledd av åklagaren Deltan Dallagnol och domaren Sergio Moro, avslöjade en nivå av korruption som satte landets politiska system i gungning. Hundratals affärsmän, politiker, inklusive tidigare presidenter som Lula da Silva, Dilma Rousseff och Michel Temer, samt statliga tjänstemän åtalades eller dömdes. Företagen och personerna inblandade har gått med på att betala tillbaka 25 miljarder reais i böter och återbetalning av stulna offentliga medel.
Det kanske mest intressanta var hur korruptionen var så systematiskt organiserad att det blev en del av den politiska och ekonomiska vardagen. Politiker placerade sina allierade i höga positioner i statliga företag för att säkerställa att flödet av mutor och kickbacks skulle fortsätta, vilket finansierade både personliga vinster och politiska kampanjer. Med tiden växte operationen internationellt och brasilianska åklagare samarbetade med myndigheter i 61 länder, däribland USA, Schweiz och Peru. Dessa länder hjälpte till att spåra pengaflöden och tvätta tillbaka de stulna medlen.
Trots att många höga tjänstemän och affärsmän fälldes, började systemet att vackla när Högsta domstolen i Brasilien redan 2019 ändrade en tidigare regel och beslutade att fängelsestraff endast kan påbörjas när alla överklaganden är uttömda. Detta innebar att många dömda personer, inklusive Lula da Silva, tillfälligt frigavs under pågående överklaganden, vilket försvagade insatserna i antikorruptionskampen.
Sammantaget avslöjade Operation Car Wash ett omfattande system där korruption inte bara var enstaka incidenter utan djupt rotat i hur Brasilien styrdes och dess ekonomi fungerade. Från biltvätten i Brasília till oljebolagen och de politiska makthavarna – alla var inblandade, och det som en gång var ett av världens mest blomstrande tillväxtländer hamnade i en moralisk och ekonomisk kris.
Det var samma högsta domstolen som annulerade Lula Da Silvas korruptionsdomar så att han kunde ställa upp till val igen när han egentligen skulle avtjäna ett tolv år långt fängelsestraff för korruption som idag hyllas av Aftonbladets ledare för att stänga ner X.
Och det är Lula da Silvas ärenden som de Moraes går. Du behöver inte tro på mig. Det är da Silvas egna ord i Washington Street Journal den andra september. Under rubriken “Brazil Says Its Resistance to Elon Musk Is Global Example” med underrubriken “Sharp words from the country’s president come after its Supreme Court rules to uphold ban on X, Musk’s social-media platform” kan jag själv läsa att Brasiliens president Lula da Silva sa att hans land bör tjäna som ett exempel för resten av världen på hur man ska hantera Elon Musk, efter att Högsta domstolen röstade för att upprätthålla ett förbud mot miljardärens sociala medieplattform X.
“The world is not obliged to put up with Musk’s far-right ideology just because he is rich,”
Brasilien kallas konsekvent för ”Världens sjätte största demokrati” men mellan Dig och mig kan vi nöja oss med att konstatera att om det är en demokrati över huvud taget är det en banandemokrati. Hade jag bott i ett tryggt välmående västland hade det säkert varit rasistiskt att säga så men eftersom jag bor i ett fruset östland vars gangsterkrig får Sao Paolo att verka som en lugn och fridfull plats är det mest en komplimang.
För till saken hör att de Moraes dessutom spärrat Starlinks konton. Starlink är Musks satellitföretag, som bland annat försett Ukrainas armé och iranska protester med förstklassigt internet och i Brasilien förser eftersatta områden i landsbygden, där ibland sjukhus, ambulanser och polis, med Internet. Elon Musk har sagt att han kommer överklaga och fortsätta förse Brasiliens invånare med gratis internet så länge. Men det är särskilt för Twitter och Starlink – även om Musk är storägare i båda – är olika företag. Det ena företagets tvister med lagen bör alltså inte påverka det andra företagets kunder. Det har med äganderätten att göra rent principiellt och är emot även den till synes svajiga brasilianska lagstiftningen. Låter det demokratiskt? Att staten använder ett företags tillgångar för att utpressa ett annat? Verkligen? I så fall bör du nog kolla din demokratiska kompass.
Den typen av fördjupande information jag just givit Dig är inget för Aftonbladets ledarsida. Så här skriver Rasmus Hansson:
”X har inte någon juridisk representant i landet, något som domstolen krävt. Men Musk har vägrat skaffa en sådan.
Och där gick gränsen för de Moraes. Han ryckte sladden till X och nu kan ingen i Brasilien använda plattformen.
Det är svårt att inte känna viss avund inför Brasilien som nu slipper förhålla sig till det helveteshål som X utvecklats till.”
Med juridisk representant menas alltså en statlig censor. Något Musk motsätter sig som övertygad yttrandefrihetsabsolutist. Till saken hör att de Moraes har stängt ner konton och åtalat människor på väldigt lösa grunder i vad som ser ut som politiska åtal och domar. Han har fängslat politiska motståndare. För att skydda sina bundsförvanter från rättvisan.
Rasmus har inga problem med att nyttja den yttrandefrihet han själv åtnjuter för sina avskyvärda åsikter för att avskaffa yttrandefriheten. Språket är sådant som ingen reagerar på om personen som brukar det är vänster men som hela den svenska offentligheten skulle jaga som svultna vargar om den var höger. Några citat för att illustrera min poäng:
”Sedan Musk köpte plattformen har han kört den rätt ner i avgrunden.”
”Människor flyr X som pesten.”
”Musk tog över och gjorde en viktig och relevant informationskanal till sin egna lilla dyngspridare.”
”42 procent av alla dagliga användare har en negativ syn på X.” ”mycket stötande innehåll på plattformen”
Han drar sig inte ens för att anklaga Elon Musk för upploppen i England nyligen eller ljuga om att upploppen berodde på rysk propaganda. Något Storbritanniens regerings egen utredning kommit fram till inte är sant. Men det rör inte Rasmus Hansson i ryggen när han med bestämdhet hävdar att:
”Upproren i Storbritannien för en dryg månad sedan är ett exempel på hur desinformation fått härja fritt.”
”Då spreds rysk propaganda som en löpeld”
Sedan sammanfattar fascistsvinet, och då syftar jag alltså på Rasmus Hansson, med: ”Kanske kan EU följa Brasiliens exempel och släcka ner”. Den meningen avslutas med en punkt. Inte ett frågetecken. Det är alltså bara ett konstaterande. Som vore det den naturligaste saken i världen att stänga ner fri näringsverksamhet och fri opinionsbildning. Märk väl att detta inte är ett krav Rasmus Hansson och Aftonbladets ledarsida har mot Tiktok som styrs av kinesisk underrättelsetjänst och är ett reellt säkerhetshot mot Sverige. Eller för den delen Al-Jazeera vars ägare också investerar i Hamas varför nyhetskanalen är ett propagandaorgan för dem och Iran.
Och innan du anklagar mig för hyckleri om vilka företag som borde stängas ner eller ej vet att min grundprincip är enkel. Andra makters media får givetvis sända fritt på våra marknader om deras egna invånare har yttrandefrihet. Så när Qataris och kineser har yttrandefrihet är de fria att delta. Innan dess är de propagandaorgan och säkerhetsrisker och inget som bör vara tillåtet.
Rasmus avslutar sitt illa underbyggda angrepp med:
”Snart sitter kanske Musk och alla hans högerextrema kompisar ensamma på X och sprider sin skit till varandra.”
Den ledaren följde på en ledare av Anders Lindberg med rubriken ”Att köra Tesla börjar bli en politisk symbol” och underrubriken ”Många lämnar nu X – hur länge vill folk ha Elon Musks bil?”
Vänstern klarar inte av människor som sticker ut från massan. De kan nämligen vara något så fruktansvärt som individer med unika bidrag till mänsklighetens utveckling. Fick vänstern bestämma skulle alla tillhöra samma grå oformliga massa. Utom just den store ledaren såklart som egentligen bara är stor för att han eller hon förkroppsligar det bästa hos folket. Sedan kan vänstermänniskor trots det hävda att de är speciella och unika genom att färga håret blått, skaffa näsring och drapera sig i Palestinasjal med konsekvensen att de alla ser exakt likadana ut.
Elon Musk torde verkligen kvalificera sig för att vara en individ. Elbilar – klimatet, Trådlöst internet till Ukrainas kamp mot Ryssland och Iranska motståndet mot mullorna. Vänstern borde till och med gilla honom. Om det inte var för hans egna åsikter då. Som han gärna ger uttryck för.
De hade inga problem med twitter under Jack Dorsey. Ett twitter som sparkar ut en republikansk president från plattformen samtidigt som den låter Irans ledare Ayatholla Khameini vara kvar.
Så länge Elon Musk bara byggde elbilar med hjälp av statliga subventioner, drömde om att åka till Mars med statliga subventioner eller byggde ”hyperloops” med statliga subventioner låg han helt i linje med Vänsterns politik. Det är först när han köpte twitter för att göra det till ett forum för yttrandefrihet som Vänstern plötsligt började utmåla honom som satan. Som skämtet lyder – med tanke på att Elon Musk är en afrikansk invandrare borde vänstern hylla honom som ett framgångsexempel. Men det verkar ha tagit ytterligare fart när han först släppte in Trump på Twitter igen och efter det kommit ut som Trumpförespråkare i presidentvalet.
För det är sannerligen inte bara Aftonbladets ledarsida och Brasiliens socialistiska demokrator Lula da Silva som Musk har problem med. Och det är här det börjar bli lite konstigt.
För än så länge kan vi anta att Aftonbladets ledarredaktion bara har förläst sig på The Guardian. Något som inte skulle förvåna mig. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om Aftonbladets ledarredaktion bara läser The Guardian. För går Du in på The Guardian och söker efter Elon Musk upptäcker du att tidningen verkligen driver kampanj mot Elon Musk. Jag räknar till mellan en och fem artiklar per dag som utmålar Elon Musk och Twitter eller Tesla i dålig dager. Anklagelser om allt från nazism till barnporrbrott ingår bland rubrikerna.
Två exempel från närmsta tiden. Krönikören Jonathan Freedland skriver att ” You know who else should be on trial for the UK’s far-right riots? Elon Musk”, och “As an ex-Twitter boss, I have a way to grab Elon Musk’s attention. If he keeps stirring unrest, get an arrest warrant”skriver Bruce Daisley som arbetade för Twitter under Jack Dorsey.
Alltså när Twitter var ett lydigt socialt medium som gick i den socialistiska styrande klassens ledband. Det tillhör det eviga hyckleriet bland vår tyckarklass att de bara har problem med miljardärer som äger media om median avviker från vänsterns doktriner och politik. Washington Post, som ägs av amazons Jeff Bezos, hör du nästan aldrig ett ont ord om. Eftersom den är så utpräglat vänster det går att vara utan att faktiskt vara The Jacobin.
Sedan var det Musk och Storbritannien. Storbritannien leds numera av en socialistisk regering under premiärminister Keir Starmer. Det är en regering som trots att den nyss tillträtt inlett en offensiv mot yttrandefriheten. En ny lagstiftning som skulle garantera akademisk frihet och yttrandefrihet på universiteten har blockerats. Användare i sociala medier får påhälsning av polis för inlägg som kan tolkas rasistiskt eller de facto är rasistiska. Men bara om de är vita. Redan när upploppen utbröt fann Starmer det enklare att skylla på sociala medier än att ta itu med de omedelbara praktiska problemen eller de verkliga orsakerna till upploppen. Vi kan tala om fejk news, fattiga och politiskt eftersatta etniskt engelska områden, utsatta muslimer och så vidare hur länge som helst men i slutändan kokar det ner till migration. Hade England inte tagit in en massa invandrare hade det inte funnits motsättningar mellan etniska grupper i England. Men nu är det som det är. Starmer pekade särskilt ut Musk efter att Musk hade kommenterat videos av upploppen på X med orden ”inbördeskrig är oundvikligt”. Något som skulle kunna tolkas illvilligt. Men mest var ett konstaterande av vad han såg framför sig. Eskalerande etniska motsättningar. Ständigt pådrivna av att grupperna hetsas mot varandra i kampen om statlig service. Att det är något som sker är inte Elon Musks fel. Han har, precis som du och jag, rätt att titta på vad som händer och uttrycka sin åsikt om det. De politiska beslut som lade grunden för raskrig fattades långt före Twitter uppfanns.
Att anklaga Musk för upploppen är ett dåligt försök till fokusförflyttning. Den lyckas tack vare en media som fungerar mer som megafon än kritisk granskare av makten.
Så har vi den franske EU-kommissionären Thierry Breton som före Musks intervju med Trump på hans egen plattform skickade ett offentligt brev till Musk, på X var annars?. Han parafraserar dessutom Spindelmannens motto i inledningen:
” Med stor publik kommer större ansvar #DSA
Eftersom det finns risk för förstärkning av potentiellt skadligt innehåll i 🇪🇺 i samband med evenemang med stor publik runt om i världen, skickade jag detta brev till
@elonmusk”
Denne ovalde tjänsteman, som ingen röstat på, skriver till en privat näringsidkare inför en intervju som rör en amerikansk presidentvalskampanj, på EU-kommissionens brevpapper med deras logga, och hotar med att använda hela EUs digitala verktygslåda mot honom om han inte tar ansvar för det som skrivs på hans plattform av andra användare. Citat: ”My service and I will be extremely vigilant to any evidence that points to breaches of the DSA and will not hesitate to make full use of our toolbox, including by adopting interim measures, should it be warranted to protect EU citizens from serious harm.”
Lagstiftning om Internet är en komplicerad fråga. Men vad sägs om det här? Antingen ser vi sociala medier som telefonoperatörer i vilket fall de inte har något ansvar för vad som skrivs eller sägs på deras plattformar och så tar vi alla individuellt ansvar för vad vi säger – och då finns det redan lagstiftning som täcker det mesta eller så är de redaktionella produkter, alltså medier, i vilket fall de också lyder under gällande lagstiftning. Telegrams grundare Pavel Durov som just greps i Frankrike har byggt en meddelandeapp och borde därför i rimlighetens namn ses som en telefonoperatör snarare än ett socialt medium. Det är helt orelaterat till Elon Musk om man inte tar det som ytterligare ett uttryck för hur makten behandlar de som vågar vara självständiga nog att stå för sina principer.
EU-kommissionen tog senare avstånd från Bretons hot till Musk. Mer än så får vi inte veta om tjänstemännen som styr, eller i alla fall försöker, styra våra digitala liv.
Om vi lämnar Brasilien, Aftonbladet, The Guardian, England och EU bakom oss och vänder blicken mot USA är Musk och hans företag föremål för minst 11 separata konflikter med den federala regeringen där, från regleringsstämningar till brottsutredningar. Åtal för åtal är de flesta inte särskilt märkliga, men lagda på varandra ser det ut som politisk förföljelse med lagliga medel – lawfare eller juridikföring på svenska:
1. Tesla är under utredning av Justitiedepartementet och National Highway Traffic Safety Administration för sina Autopilot- och Full Self-Driving-funktioner. Musk har försvarat funktionerna och sagt att de gör Teslor säkrare än manuellt körda bilar.
2. Tesla är också under utredning för olagliga förmåner. Federala åklagare och SEC utreder om Tesla felaktigt betalade för ett hus åt Musk, enligt The Wall Street Journal. Tesla betonade i en värdepappersanmälan i oktober att företaget inte var medvetet om något beslut om oegentligheter i samband med utredningen. Och jag vet. Än så länge låter det helt normalt men:
3. SpaceX anställningar: Justitiedepartementet stämmer SpaceX och hävdar att företaget diskriminerade asylsökande och flyktingar vid anställning. SpaceX har kontra-stämt och sagt att regleringssystemet bryter mot konstitutionen och vann ett tillfälligt uppehåll i november.
4. Påstådd rastrakassering: Equal Employment Opportunity Commission stämmer Tesla och hävdar att företaget tolererade trakasserier av sina svarta anställda på en fabrik i Kalifornien. Tesla har sagt att anklagelserna saknar detaljer som stöder dessa påståenden.
5. Tesla fackföreningsstrid: Tesla strider mot NLRB (national labor relations board, fungerar ungefär som en fackförening) över en slutsats om att Musk bröt mot arbetarnas rätt att bilda en fackförening på samma fabrik i Kalifornien. Musk hade twittrat 2018 att arbetare i en fackförening skulle förlora sina aktieoptioner. Teslas advokater hävdar att hans tweet var skyddad ”arbetsgivarens yttrandefrihet.”
6. SpaceX uppsägningar: SpaceX står inför ett klagomål från ett av NLRB
regionala kontor som hävdar att företaget olagligt avskedade åtta anställda för att ha spridit ett brev som kallade Musk en ”distraktion och pinsamhet.” SpaceX svarade med en stämning och hävdade att NLRB struktur är grundlagsstridig.
7. Uppsägning på X: En regional NLRB-tjänsteman anklagade i oktober att X bröt mot lagen genom att avskeda en anställd som kritiserat företagets återgång till kontorspolicy. X har inte kommenterat ärendet.
8. Twitter-uppköpsreaktioner: SEC utreder om Musk eller någon annan begick värdepappersbedrägeri 2022 när han köpte aktier i Twitter innan han förvärvade företaget. En magistrat beslutade att Musk måste vittna i fallet. Musks advokater har kallat utredningen olaglig.
9. ”Funding secured”: SEC försöker upprätthålla en bestämmelse i ett förlikningsavtal från 2018 som förbjuder Musk från att twittra om vissa ämnen utan godkännande från en värdepappersadvokat. Bestämmelsen härrör från Musks ”funding secured”-tweets om att ta Tesla privat. Hans advokater har bett Högsta domstolen att ingripa.
10.Sekretess på X: FTC utreder om X följer villkoren i en integritetsuppgörelse på 150 miljoner dollar från maj 2022, innan Musk köpte det. Musks advokater hävdar att FTC har ökat sina krav och, precis som SEC, trakasserar deras klient. I november nekade en domare X
begäran om att ändra eller upphäva uppgörelsen.
11.Satellitinternet: Federal Communications Commission röstade i december för att neka SpaceX Starlink ett bidrag på 886 miljoner dollar för bredbandstjänster på landsbygden, trots att Starlink vann en auktionsprocess 2020. SpaceX kallade beslutet ogrundat.
Kort sagt, eventuellt har Elon Musks advokater en poäng när de säger att det handlar om trakasserier från statens sida. Så här många statliga myndigheter får man bara efter sig om någon sagt till dem att ta ifrån tårna. Specifikt är det en fråga om kombinationen mellan staten, facken och icke-statliga vänsterorganisationer och företag som förföljer en politisk motståndare. Så här ser det ut när vänstern bedriver politik. Det är krig. Där bara ena sidan fattar det. Varför borgare alltid får storstryk av socialisterna.
Så här skriver Abigail Shrier om saken i The Free Press:
”År 2022 förvärvade Elon Musk Twitter (nu kallat X) och offentliggjorde omfattande kommunikationer som visade omfattningen av Biden-Harris-administrationens och andra statliga myndigheters försök att undertrycka yttranden på plattformen som han just köpt. Musk bjöd in ett team av journalister, där jag ingick, för att rapportera om ”Twitter-filerna”. Filmerna avslöjade en mängd insatser från federala myndigheter och Twitter-anställda för att censurera berättelser som ansågs missgynna Bidens kampanj, hans valchanser och president Biden själv.”
Musks belöning för att vilja avslöja statlig censur är en rad utdragna strider med federala tillsynsmyndigheter, som gränsar till trakasserier.
”Som Liz Peek skrev i The Hill, för att ha skämt ut Biden-administrationen genom att släppa Twitter-filerna, har Musk ställts inför elva stämningar eller regleringsstrider med sju olika statliga myndigheter.”
”Den hänsynslöshet med vilken Justitiedepartementet, Federal Aviation Administration, Federal Trade Commission, Securities and Exchange Commission, National Labor Relations Board, USA åklagare i södra distriktet i New York och U.S. Fish and Wildlife Service utreder en framgångsrik amerikansk affärsledare är utan motstycke.’”
Musks företag har dessutom drabbats av subventionsminskningar (Starlink) och tvingats genomföra återkallelser (Tesla) utan några uppenbara skäl.
För att sammanfatta:
Musk angrips i Brasilien, av EU, i England och USA. Kampanjen mot honom drivs i princip uteslutande av vänsterkrafter.
Kamala Harris tillhörde själv de som allra mest högljutt propagerade för att Trump skulle sparkas ut från Twitter på tiden det begav sig. Hon sitter i en administration vi vet har samarbetat med, och vissa fall tydligen utpressat, sociala medier att blockera allt från vaccinskeptiker till politiska motståndare. Det har Mark Zuckerberg nyligen skrivit i ett brev till amerikanska kongressens justitieutskott.
Yttrandefriheten i England haltade högst betänkligt redan under Tory-regeringarna men har lagt in en ännu högre växel nu under Labour. De jagar vanliga människor som skriver eller delar saker på internet och dömer dem till fängelse. Om de tillhör en viss grupp. Andra grupper går fria till synes oavsett vad de gör. Något som gett Keir Starmer smeknamnet ”two-tier Keir”. Alltså två-nivås Keir. Som syftar på att han tillämpar olika regler för olika människor. Hans regering har blockerat lagstiftning som garanterar akademisk frihet och yttrandefrihet på universiteten.
Våra politiskt tillsatta tjänstemän i EU använder DSA för att kväsa avvikande röster och skulle gärna införa chat control för att vittja allt alla skriver, fotograferar, filmar och spelar in i ett kinesiskt övervakningssamhälle.
Här hemma i Sverige kan vi ana vad vänstern skulle försöka genomdriva om de fick makten efter nästa val. Om Rasmus Hansson och hans likar i vänstern får hållas. Tystnadskulturen i Sverige är stark nog som det är under de allra mest frihetliga tider. Vår nuvarande regering har redan förbjudit Förintelseförnekande. Det kan låta bra men är det inte. Yttrandefriheten måste vara grundbulten i stater som kallar sig fria och demokratiska. Vi kan avgöra vad som är rätt först när vi fått lyssna till de som har fel.
Skälet till att Musk förföljs och trakasseras är för att han avviker från andra medier och står upp för yttrandefriheten som princip. Han sticker ut medan andra villigt viker ner sig för att sedan glömmas bort. Vänstern – globalt – försöker genomföra oblodiga statskupper i alla våra länder. Eller åtminstone införa en tjänstemännens tyrrani. Vad som händer när myndigheter i olika länder förföljer medborgare för deras åsikter är inte bara att den enskilde får ta konsekvenserna för sina yttranden olagliga eller ej. Det skickar också en signal till alla andra medborgare. I England skickas tydligen signalen att du ska hålla käften om du är vit medan du kan bete dig hur du vill om du är muslim. När alla inte längre är lika inför lagen är vi inte längre demokratier. Vi är något annat.
Musk må ha sina kinks, men han tillhör de som står upp för grundläggande västerländska värderingar. För det borde han hyllas.
Jag är Aron Flam. Till nästa gång. Ha en god tidsenhet.
