För att lyssna på avsnittet klicka här!
#DEKONSTRUKTIVKRITIK gästas av historikern och författaren David Lindén. Vi kommer att diskutera hans senaste bok Stockholms blodbad och relationen Sverige-Danmark över ett tidsspann på några hundra år. Det blir ett samtal om historia, Sveriges relation till våra grannländer och historiska charlataner. Njut! (LYSSNA KLICKA HÄR!)
Först och främst är det några saker du bör veta om som du inte lär läsa eller höra särskilt mycket av i svensk statsfinansierad media med vilket jag menar både Public service och presstödsmedia d.v.s. den media som erhåller presstöd i någon form.
Trump blev frikänd i riksrättegången mot honom vilket inte bara gör honom till den ende amerikanske president som stått inför riksrätt två gånger utan också den ende som frikänts två gånger. Det mest graverande var att åklagarsidan, som i en amerikansk riksrätt företräds av ”house managers” eftersom det inte är ett brottmål, lade fram manipulerade – för att inte säga förfalskade – bevis mot Trump. De manipulerade bilder av tweets för att få dem att se ut som om de kom från verifierade konton – vilket dessa tweets alltså inte gjorde. Åtalet hade klippt in twittersymbolen för ett verifierat konto. Kontot för Dig som vill veta tillhör Jennifer Lynn Lawrence, har twitteradressen @JenLawrence21 och är alltså inte verifierat. Detta gjordes för att få det att verka som att kontot tillhörande Lawrence är viktigare än vad det faktiskt är. Åtalet felciterade dessutom Lawrence tweet och påstod att hon skrivit till president Trump att ”vi tar med oss kavalleriet”. Kavalleriet som i beridna trupper vilket alltså skulle antyda att hon ville förklara för Trump att hon var på väg mot Kapitolium med militär styrka. Dessvärre hade Lawrence inte skrivit kavalleriet – alltså cavalry – utan det engelska ordet Calvary som betyder ungefär ”med Jesus Kristus” alltså ”Guds välsignelse”.
”We are bringing the cavalry. That was the consistent message. This was not just any old protest. President Trump was inciting something historic. The cavalry was coming.”
Eric Swalwell för åtalarsidan påstod alltså i Kapitoliums talarstol att presidentens anhängare, för det var fler som twittrade detta än Lawrence, ville meddela presidenten att de kom med militär styrka. Och att Trump som svar på deras tweets uppmuntrade dem. Bara det att de alltså inte twittrade om att de var på väg mot Kapitolium med ridande tropp utan med Jesus Kristus välsignelse. Vilket för icke-troende kan vara obehagligt i och för sig men det är inte riktigt samma sak som att bli nedsablad av en kavallerist.
På en annan tweet hade åtalet ändrat datumet från 2020 till 2021 för att få det att verka som att den skrevs i samband med stormningen av Kapitolium trots att det var osant. De hade också klippt om Trumps tal för att få det att verka som att han direkt uppmanade till våld vilket han alltså inte gjorde enligt amerikansk lag. Du kan tycka att det här är småsaker i sammanhanget men att förfalska bevis i en riksrätt är inte småsaker. Jag vill därför att du lyssnar på en intervju mellan tevekanalen CBSN och en av Trumps advokater Michael van der Veen.
Frikännandet av Donald Trump visar riksrätten emot honom för vad den var – politisk teater. För demokraterna är den också ett stort fiasko.
Den fjärde februari publicerar tidskriften TIME ett minst sagt anmärkningsvärt reportage av journalisten Molly Ball med rubriken ”The Secret History of the Shadow Campaign That Saved the 2020 Election” . Innan vi fortsätter vill jag att du är medveten om två saker.
1. Tidskriften TIME är en mycket anrik tidning som inte på något sätt är, eller har varit, vänligt inställd till Donald Trump och
2. Det som beskrivs i artikeln låter som en stor konspiration men det den beskriver är tekniskt sett inte olagligt. Det sorts valfusk som Trump påstår har skett finns det fortfarande inga bevis för. Inget olagligt har alltså skett enligt den här artikeln men innehållet är ändå anmärkningsvärt nog för att ta upp. Eftersom den över huvud taget är publicerad och även om den är väldigt utförlig så undrar jag vilken information som inte kom med.
Det är ett väldigt långt reportage och jag kommer att gå igenom de viktigaste punkterna här på svenska men om du har möjlighet och tid föreslår jag också att du läser den själv. Länken hittar du i vanlig ordning på aronflam.com i brödtexten till det här avsnittet och länken dit hittar du i beskrivningen av det här avsnittet oavsett vilken plattform du lyssnar på.
Reportaget inleds med att påpeka att något konstigt hände efter det amerikanska valet. Nämligen ingenting. I ett USA förberett för våldsamma stridigheter mellan liberala aktivistgrupper och – vad tidningen kallar – ”högerextrema miliser” skedde istället ingenting. Ett ”kusligt lugn” inträdde istället. När sedan media utropade Joe Biden till valets segrare den 7 november exploderade USAs gator av ”jublande” folkmassor som firade den demokratiska processen som lett till Trumps avgång och Bidens tillträde.
Reportaget fortsätter ”To the President, something felt amiss. ’It was all very, very strange,’ Trump said on Dec. 2. ’Within days after the election, we witnessed an orchestrated effort to anoint the winner, even while many key states were still being counted.’
In a way, Trump was right.
There was a conspiracy unfolding behind the scenes, one that both curtailed the protests and coordinated the resistance from CEOs.”
”Konspiration” är alltså Molly Balls egna ord. Inte mina. Den fortsätter sedan genom att beskriva hur “an informal alliance between left-wing activists and business titans” samverkade för att ”fortify”, på svenska “förstärka”, valet. Själv kan jag komma på ett annat ord som inleds med bokstaven ”F” för vad det är de lyckades med. Och det är inte förstärka. Jag skulle snarare beskriva det som att de amerikanska väljarna blev ”förstärkta” i sina små rumpor. Eller för att det är amerikanska väljare vi talar om, sina rätt stora rumpor.
”Pakten”, återigen Molly Balls ord och inte mina egna, inleddes med ett obemärkt gemensamt uttalande av amerikanska handelskammaren och AFL-CIO som är som en paraplyorganisation för nästan alla amerikanska fackförbund. Det som skedde kan alltså beskrivas, i alla fall i brist på bättre liknelser, som att USA äntligen fått sin egen, något uppdaterade variant, av det svenska Saltsjöbadsavtalet.
Om du inte vet det så var Saltsjöbadsavtalet ett avtal som slöts i Saltsjöbaden 1938 mellan LO – vårt eget AFL-CIO – och SAF – dvs arbetsgivarnas förbund. Sossarna hade vid tecknandet suttit vid makten i blott 6 år efter Per-Albin Hanssons maktövertagande 1932. Avtalet befäste socialdemokraternas makt det följande seklet och blev grunden för vad vi idag kallar den svenska modellen där ”staten och kapitalet sitter i samma båt”. Som Ebba Grön så skönt skrålade många decennium senare 1980.
Originalet skrevs dock redan 1972 av Blå Tåget och hette då ”Den ena handen vet vad den andra gör”.
Båda titlarna är fullgoda förklaringar på vad som föregick det amerikanska valet 2020 enligt den gregorianska kalendern. Från och med avtalets undertecknande 1938 skulle det ta lite mer än tre decennium av socialdemokratiskt styre tills socialdemokratin lyckades med konststycket att byta ut Sveriges grundlag mot den kollektivistiska anti-individualistiska grundlag som vi styrs av än idag – 1974 års grundlag. Vad jag menar är att grundlagen – som den såg ut 1974 – fokuserade i princip uteslutande på grupprättigheter framför individens rättigheter. Inget fel med grupprättigheter som rätten att organisera sig eller rätten att demonstrera – inte alls – men det är bra om individens rättigheter – som yttrandefrihet och äganderätt – också ingår och gärna prioriteras framför andra eftersom individen är den minsta minoriteten vi känner till och därför extra skyddsvärd.
”The handshake between business and labor was just one component of a vast, cross-partisan campaign to protect the election–an extraordinary shadow effort dedicated not to winning the vote but to ensuring it would be free and fair, credible and uncorrupted.”
En handskakning mellan fackförbunden och företagarna, som bara är ”en komponent i en omfattande, partiöverskridande kampanj” och ”en enastående skugginsats” för att garantera ett ”fritt och rättvist, trovärdigt och okorrumperat” val. Låter det ”fritt och rättvist” med en ”skugginsats”? Inte? Oroa dig inte, det betyder bara att du har demokratiska instinkter.
Den här kampanjen pågick nämligen i långt mer än ett år – och började långt före Trump började påstå att valet var riggat. Visst ingick både republikaner och affärsmän, men de största insatserna kom från vänstergrupperingar. Demokrater, fackföreningar och vänsteraktivistgrupper utgjorde kärnan i insatsen.
”Their work touched every aspect of the election.”
De fick delstater att ”ändra röstsystem och lagar” och drog in hundratals miljoner i både ”offentlig och privat” finansiering. De arbetade mot vad demokraterna kallar ”vote-suppression”. Vilket i vissa fall är orättvisa lagar för att hindra människor att rösta men i andra fall gör systemet sårbart för valfusk. Ett sådant förfarande är ”ballot harvesting”. Om en väljare inte själv kan ta sig till en röstlokal kan den i USA använda sig av en frånvaranderöstsedel och låta en vän eller släkting lämna in sin röst åt sig. Det är givetvis bra för väljare som är för skröpliga eller bor på en för avlägsen plats för att kunna befinna sig i röstlokalen på valdagen men i USA finns det också organisationer som åker runt och samlar in sådana valsedlar vilket gör att systemet öppnar för frågor om valfusk.
Det skulle vara som att personalen på ett vårdhem för dementa lät fackliga representanter komma in och ”hjälpa”, inom citationstecken, gamla människor som inte förstår vad de gör att fylla i röstsedlar för det parti som facket gillar trots att de gamla inte förstår vad de gör och inte har den kognitiva kapacitet som krävs för att invända. Jag säger inte att det har hänt, vare sig i Sverige eller USA, men bara misstanken att det kan hända är tillräckligt för att skada förtroendet för hela systemet.
Den här skuggkampanjen rekryterade också ”arméer av valarbetare och fick miljontals människor att rösta via posten för första gången”. Utöver det utövade de press mot sociala medie-företag att avlägsna och förtrycka det artikeln kallar ”desinformation”, vilket utan svårigheter skulle kunna vara ståndpunkter de själva inte håller med om, och använde vad artikeln kallar ”datadrivna strategier” för att ”bekämpa viralt förtal”. Vilket, igen, inte behöver betyda att den information de ”framgångsrikt” lyckades förtrycka eller censurera och deplattformera var inkorrekt. Det betyder bara att det var information de inte höll med om eller tyckte var orättvis.
“In November 2019, Mark Zuckerberg invited nine civil rights leaders to dinner at his home, where they warned him about the danger of the election-related falsehoods that were already spreading unchecked. ‘It took pushing, urging, conversations, brainstorming, all of that to get to a place where we ended up with more rigorous rules and enforcement,’ says Vanita Gupta, president and CEO of the Leadership Conference on Civil and Human Rights, who attended the dinner and also met with Twitter CEO Jack Dorsey and others. (Gupta has been nominated for Associate Attorney General by President Biden.) ‘It was a struggle, but we got to the point where they understood the problem. Was it enough? Probably not. Was it later than we wanted? Yes. But it was really important, given the level of official disinformation, that they had those rules in place and were tagging things and taking them down.’”
Reportaget i TIME beskriver sig som: ”This is the inside story of the conspiracy to save the 2020 election, based on access to the group’s inner workings, never-before-seen documents and interviews with dozens of those involved from across the political spectrum. It is the story of an unprecedented, creative and determined campaign whose success also reveals how close the nation came to disaster. ’Every attempt to interfere with the proper outcome of the election was defeated,’ says Ian Bassin, co-founder of Protect Democracy, a nonpartisan rule-of-law advocacy group.”
Varför det inte alls är orimligt att du staller dig själv frågan vad denna Ian Bassin menar med ”proper outcome” dvs ”rätt resultat”. För Ian Bassin tillhör nämligen en vänsteraktivistiskorganisation kallad Influencewatch som utan tvekan inte såg Donald Trump som ”rätt resultat”. Redan efter valet 2016 stämde han president Trump för att ha fuskat sig till valsegern med hjälp av Ryssland och Wikileaks. Ett påstående som slängdes ut av domstolen för att anklagelsen misslyckats med att vara både ”rimlig” och ”juridiskt gångbara påståenden”. På engelska: “plead plausible and legally viable claims.” Skälet till det är att anklagelsen om att Donald Trump vann valet 2016 med hjälp av Vladimir Putin är en konspirationsteori som spreds av en person som jobbade för Hillary Clinton. Muellerrapporten som undersökte saken kunde trots långt gående befogenheter, en utredare som själv var öppet emot Donald Trump, och ett och ett halvt års utredning inte hitta några bevis för den saken.
”’But it’s massively important for the country to understand that it didn’t happen accidentally. The system didn’t work magically. Democracy is not self-executing.’” Fortsätter han. Vilket givetvis är sant. Valet måste genomföras av människor men det är inte riktigt samma sak som att viss information ska förtryckas och annan släppas fram. Men reportaget uppger att detta är skälet till varför ”the participants want the secret history of the 2020 election told, even though it sounds like a paranoid fever dream–a well-funded cabal of powerful people, ranging across industries and ideologies, working together behind the scenes to influence perceptions, change rules and laws, steer media coverage and control the flow of information. They were not rigging the election; they were fortifying it.”
Om du nu hör detta och säger att det inte låter som något att oroa sig för är du antagligen en hycklare. För hade Trump vunnit valet och det senare kom ut att det berodde på den här typen av taktik hade du varit den första att storma Kapitolium.
Ytterligare en del av kampanjen var nämligen att organisera och förbereda aktivister för enorma protester dagarna efter valet om det var så att Trump vunnit. Kampanjen var alltså helt inställd på att protestera, ett ord som betyder invända, mot valresulatet om det inte blev det resultat de önskade. Den här kampanjen hade alltså inte tänkt att acceptera valresultatet om det inte var Biden som vann. Mindre demokratiskt än så kan det inte bli.
”’Americans plan widespread protests if Trump interferes with election,’ Reuters reported in October, one of many such stories.
The summer’s racial-justice protests had sent a signal to business owners too: the potential for economy-disrupting civil disorder.”
Representanterna för företagen kände sig troligtvis och helt riktigt hotade av risken för att en Trump-seger skulle leda till upplopp, plundring och förstörelse. Det vore inte konstigt eftersom hela sommaren hade visat på ett smärtsamt tydligt sätt att dessa aktivistgrupper var fullt kapabla att ställa till just den typ av oreda som företagarna fruktade. Det låter mindre som övertalning och mer som klassisk utpressning ”vilken fin affär du har, vore synd om den brann upp eller förstördes”.
När resultatet sedan blev det dessa konspiratörer hoppades på beordrade de ledarna för ”protesterna” att ”Stand down”. Och att ledarna för kampanjen “not be activating the entire national mobilization network today, but remains ready to activate if necessary.” On Twitter, outraged progressives wondered what was going on. Why wasn’t anyone trying to stop Trump’s coup? Where were all the protests?”
Mike Podhorzer https://aflcio.org/author/michael-podhorzer, hjärnan bakom kampanjen på AFL-CIO, alltså det fackförbund som först slutit avtalet med amerikanska handelskammaren ”credits the activists for their restraint”. Han berömmer alltså aktivistgrupperna för att de inte gick ut och började plundra och förstöra. ”They had spent so much time getting ready to hit the streets on Wednesday. But they did it,” säger han till TIMEs reporter. Aktivisterna fick istället i uppdrag att göra om protesterna till firande av valsegern. “Counter their disinfo with our confidence & get ready to celebrate,” löd meddelandet till aktivistgrupperna den 6 november. “Declare and fortify our win. Vibe: confident, forward-looking, unified–NOT passive, anxious.” Vilket är lustigt, för Bidens seger utropades först den sjunde November.
Om du tycker att det här låter som ett normalt beteende för ett liberalt parti som kallar sig demokratiskt är du en hycklare. Och du är definitivt inte en demokrat.
Det finns än så länge inget som tyder på något annat än att Demokraterna i USA har blivit socialister. Man måste vara blind för att inte se det. Equity före equality – alltså lika utfall snarare än lika möjligheter, Abraham accords, de normaliseringsavtal mellan Israel och hennes grannländer som initierades av Donald Trump har gått i stå eftersom Bidenadministrationen har ställt in uppgörelserna, och Bidens administration förstör också medvetet relationen mellan USA och Israel genom att låta Israels premiärminister Benjamin Netanyahu vänta i över tre veckor på ett samtal från Biden.
Bidenadministrationen vill också släppa in terrorstaten Iran i värmen igen, samt skiter i folkmordet mot Uigurerna och Kinesiska övergrepp i Hong Kong som med Bidens egna ord beror på ”andra kulturella normer”.
Sedan när ursäktas koncentrationsläger och diktatur med ”kulturella normer”?
Sedan nu. Den liberala eran, som inleddes med att USA blev en supermakt efter andra världskriget är nu över. Kanske för alltid. I alla fall om inte tillräckligt många bjuder motstånd. I detta motstånd räknar jag med Dig.
