Europa gick åt höger. Sverige svängde vänster. Varför lyckades vänstern mobilisera sina väljare? Och varför misslyckades högern? (För att lyssna på avsnittet KLICKA HÄR!)
Europa gick åt höger. Sverige valde att gå åt vänster. Det visade resultatet av valet till eu-parlamentet den 9 juni 2024 enligt den gregorianska kalendern.
European People’s Party, 186 platser, +10, 25.8 %
Socialists and Democrats, 135 platser, -4, 18.8 %
Renew, 79 platser,-23, 11.0 %
Conservatives and Reformists, 73 platser, +4, 10.1 %
Identity and Democracy, 58 platser, +9, 8.1 %
Greens, 53 platser, -18, 7.4 %
Left, 36 platser, -1, 5.0 %
Nonaligned, 100 platser, +38, 13.9 %
Valdeltagandet i EU i stort var 50%. Ungefär som i Sverige. Men då ska du komma ihåg att det finns länder i Västeuropa som drar upp snittet. Som till exempel Belgien där det är obligatoriskt enligt lag att rösta i EU-valet vilket leder till ett deltagande på nästan 90 procent medan valdeltagandet i Kroatien var på usla 21 procent.
EU har således låg demokratisk förankring bland en stor andel av dess medborgare.
Den som hade hoppats att svenska folket skulle skicka en signal till våra ledare genom en proteströst på SD eller, Gud förbjude Medborgerlig Samling, torde blivit gruvligt besviken. Om något tyder resultatet på att det inte kommer något stort uppvaknande. SD lyckades inte mobilisera sina väljare. Alls.
Valdeltagandet var lågt. Framför allt SD-väljare verkar ha legat på sofflocket som det föraktfullt kallas. Men borgarna i övrigt ryckte inte fram. Det gjorde vänstern. Miljöpartiet växte. Liksom Vänsterpartiet. Utan att sossarna backade alls. Om EU-valet varit vårt nationella val hade vänstern fått 55 procent.
Så jag gick ut på Twitter och skrev att ” Till Dig som röstade vänster igår. Grattis! Jag undrar vilka frågor du röstade för eller emot med din röst?” Väl medveten om att min följarskara inte direkt är representativ. Mycket riktigt fick jag en del otrevliga svar och en stor del av dem bekräftade de misstankar jag redan hade men innan jag kommer till det vill jag läsa upp en av de som i alla fall ansträngde sig för att vara uppriktig.
”Jag röstar emot all form av extremism, oavsett om den kommer från höger eller vänster.” DeskDiva
”Tack. Men hur uppskattar du det i detta val undrar jag? Vilka är extrema? Och på grund av vad?”, frågar jag.
”Jag ser t.ex. främlingsfientlighet som extremt. Jag är för en stram invandringspolitik för den Sverige har fört har misslyckats fullkomligt, men det är skillnad på det och den öppna rasism, antisemitism och islamofobi (m.m.) som blir allt vanligare i hela Europa.” skriver DeskDiva
”Tack för Ditt svar. Så teoretiskt är S omsvängning i migrationsfrågan tillräcklig för att du ska ha förtroende för dem som parti? När det gäller antisemitism undrar jag hur du ser på v och mp:s kampanjande på Palestina-frågan?”, undrar jag.
”När det gäller Palestinafrågan så är jag av den bestämda åsikten att man kan fördöma både Hamas och Israels regering samtidigt. Däremot ogillar jag det enögda kampanjandet från båda sidorna där man verkar tro att man måste hata ena sidan och älska den andra.” svarar DeskDiva
”Intressant. Du oroar dig inte för brottslighet eller migration?”
”Jorå, och vi har ju sett att de frågorna redan har börjat hanteras mer offensivt av alla partier, men svart/vit, för/mot, 100% rätt/100% fel-retoriken leder inte framåt, den splittrar bara ännu mer. Min dröm är att politik blir mer prestigelöst.”, skriver DeskDiva.
Vacker dröm. Och bra svar men också en tydlig insikt om att de flesta inte ser sambanden mellan Sveriges hundraåriga romans med socialismen och det korporativa systemets kollektivistiska natur och den höga brottsligheten med skjutningar och sprängningar, att könsförvirrade ungdomar med psykiska problem blir allt vanligare, den ökande antisemitismen, de sjunkande skolresultaten, den pajade välfärden med en sjukvård och äldrevård som går på knäna. Jag skulle kunna fortsätta men jag är säker på att du förstår min poäng.
Med det system av Public service, tidningar med presstöd, fackboksutgivning som till viss del bestäms av humanekologen och Hamassympatisören Andreas Malms fru som inte heller har trevliga åsikter, folkbildning som styrs av vänstern, akademin detsamma, så kommer vi aldrig få en befolkning som är tillräckligt informerad för att kunna göra rationella val till gagn för sig själv och vår demokrati.
Ett annat hyfsat bra exempel på inte helt igenom otrevlig var signaturen Pär:
”Emot rasism, för anständighet och klimatet.”
Aron
”Tack för Ditt svar. Hur ser du på Vänsterns kampanjande på Palestina som fråga och Miljöpartiets dito?”
Pär
”Vänstern kan hålla två tankar i huvudet samtidigt. Fördöma Hamas terror mot Israel och fördöma Israels terror mot Palestinas folk. Kan inte du det?”
Aron
”Nej, jag tycker att det är en falsk moralisk ekvivalens. Men då vet jag. Tack så mycket,”
Pär
”Så döda barn bekommer inte dig. Men då vet jag.”
Om vi bortser från att Pärs sista svar kanske röjer mer om hans inställning till judar än han först vill låta påskina så säger oss de tidigare svaren också något. Jag tror inte på ritkigt att Pär verkligen tycker att Israel och Hamas är lika dåliga. Jag är i hemlighet övertygad om att han anser Israel vara sämre. Men eftersom detta gick ut på att få svar snarare än att debattera struntade jag helt i att förklara varför jag anser neutralitet vara en moraliskt förkastlig position. Du som läst eller lyssnat på DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER vet redan varför och jag tvivlar på att Pär hade kunnat förstå. Feghet, vilket är vad jag anser att oförmågan att kunna välja mellan gott och ont är, är en folksjukdom i Sverige.
Kontrasten mot kontinenten kunde inte vara tydligare. Deras väljare har fått nog och börjar nu visa det. Inte alltid genom att rösta på de trevligaste alternativen. När mittenpartierna inte vill erbjuda lösningar, eller för den delen kan erbjuda lösningar då de försvarar det system som gett upphov till många av problemen, så söker sig väljarna till extremhögern.
Vänsterpartiet växte orimligt mycket i många invandrarområden. 50% i två valdistrikt i Husby i västra Stockholm, 62% i Herrgården i Malmö, 47% i Hjällbo Norra i Göteborg, och så vidare.
Från nyhetstjänsten OMNI som tagit det från GP.
”Dadgostar: Gazafrågan bidrog till vår valsuccé”
No shit Sherlock, men innan vi fortsätter. Låt Dig inte luras. Gazafrågan är kod för judefrågan. Tro inget annat. Och när borgerliga politiker för de större partierna inte markerar – mot framför allt motståndarsidans ledare för att sossarna, centern, vänstern och miljöpartiet fritt och förbehållslöst kan använda folkmordsretorik i sina demonstrationer – så kommer det inte bli någon förändring. Sveriges kurs ligger fast. Ena halvan av den röstberättigade befolkningen vill ha fler gängskjutningar, dyrare bensin och el (om någon), och färre judar. Den andra sidan bryr sig inte tillräckligt. Eller tror att spelet är riggat till motståndarssidans fördel vilket det till viss del är. Eller tycker att ens egna ledare är klåpare som inte kan stoppa den okontrollerade invandringen, stoppa skjutningar eller ens sänka skatter när de inte kan leverera välfärd.
”Vänsterpartiet växte mer än något annat parti i EU-valet. Ökningen med 4,2 procentenheter till 11 procent innebär ett nytt mandat i EU-parlamentet.
I Göteborg blåser de rödgröna vindarna särskilt starkt. Styrande S, V och MP blev de största partierna, och samtliga ökade i valet. Totalt samlar de nu 55 procent av rösterna, skriver GP.
V-ledaren Nooshi Dadgostar tror att göteborgarna tilltalats av partiets sakfrågor som sänkta hyror och arbetstrygghet.
– Och sen ser vi också att vi får ett starkt stöd i frågan om att få slut på mördandet på Gazaremsan. Det har spelat in i den här valrörelsen, säger hon till tidningen.
Även gruppledaren i Göteborg, Daniel Bernmar, tror att partiets ”arbete för fred och frihet för den palestinska befolkningen” spelat in.”
SD kommer nu att stänga av Daniel Lång som sjöng ”Ausländer Raus” på deras valvaka. Gott så. Den sida som påstår sig stå upp för det som är rätt och gott bör inte hålla sig med sådana i partiet. Men tro inte att vänstern kommer utesluta någon som ropat ”från floden till havet”. I Sverige gäller, som jag påpekat för Dig många gånger, olika regler för olika människor. Därför är den ena sidans rop på folkmord moraliskt godtagbara medan den andra sidans sång om återvandring för stora delar av befolkningen inte är det.
”Förklaringen till succén: ”Det är Palestinafrågan”
Skriver Svenska Dagbladet på samma tema.
”Grönt och rött bredde ut sig ordentligt i södra Stockholm när Miljöpartiet och Vänsterpartiet vann terräng i valet till EU-parlamentet. Båda partierna pekar ut varsin avgörande fråga.”
Text av: Birgitta Forsberg.
”Hassan Jama är säker.
– Det är Palestinafrågan, säger han.
Vänsterpartisten sitter som ordförande i Årsta-Enskede-Vantörs stadsdelsnämnd i Stockholm.
Han slår ut med handen i regnskuren. Grönområden, en parklek, hyreshus, längre bort bostadsrätter.
I det här valdistriktet, Vantör 16, som ligger nära Rågsved i södra Stockholm, fick Vänsterpartiet 43,0 procent i söndagens val till EU-parlamentet. I valdistriktet Vantör 28 i närheten var siffran 40,2 procent.
– Mycket av de här områdena där vi står nu består av hyresrätter och arbetarklass.”
Mmmm, arbetarklass som inte jobbar. Min anmärkning.
”Totalt i Stockholms stad fick Vänsterpartiet 15,2 procent och blev fjärde största parti.
Partiets toppkandidat Jonas Sjöstedt låg högst i SvD/Demoskops opinionsmätningar före valet när det gällde förtroende.
– Jonas är ju älskvärd och fin och har pushat på bra. Men i de här trakterna är inte Jonas dragande stjärna. Nej, här är det Palestinafrågan.
Hassan Jama påpekar att många personer som bor här har utomeuropeisk bakgrund, precis som han själv, som har somalisk bakgrund.
– Många kom fram till oss i Högdalens centrum och sa: ”Jag tänker rösta på er för att ni ställer er på palestiniernas sida.””
Det som är oroväckande är att vänstern över hela Europa kommer titta på Sverige och fråga sig vad den svenska vänstern gör rätt. Svaret på den frågan är att de mobiliserar muslimska väljare mot judar.
Jonas Sjöstedt hade en kavajnål med den palestinska flaggan i kavajslaget under eu-valdebatten i SVT. På miljöpartiets valvaka kunde man se väldigt många iförda palestinasjalen. Och SVT valde såklart att intervjua just de med keffiyeh på sig om deras känslor.
Sveriges borgerliga väljare bryr sig inte tillräckligt för att protestera. Eller hittar inga alternativ. Eller anser att det är väl enklare om judarna flyttar som är så få, och kommer flytta av sig själva när det blir tillräckligt obehagligt, än att handgripligen behöva hiva ut flera hundra tusen muslimer? Eller så håller de med vänstern i just denna fråga. Sådana borgare finns också.
Jag vet vad jag tror. Men för att vara säker ringer jag en av dessa väljare som inte röstat för att fråga vad som motiverar honom, eller snarare gör honom så omotiverad, att han inte röstar.
INTERVJU MED MARCUS TIGERDRAAKE – för hela lyssna på avsnittet!
Man ska inte dra för stora växlar på ett EU-val enligt vissa av mina vänner. Särskilt kanske inte ett med så lågt valdeltagande. Men jag är ändå av motsatt uppfattning. Om EU-valet är en indikation om hur det kommer att gå i nationella val ser det mycket bra ut för en till vissa delar auktoritärt kollektivistisk del av högern i Europa. Som tur är verkar det som att de flesta av de här partierna i alla fall är Israelvänliga. Och innan du säger, ”men Aron, tänker du bara på dig själv? Bryr Du dig bara om Israelfrågan?”. Låt mig förklara. För om EU-valet är en indikation på hur det kommer gå i nationella val gäller det ju också oss här i Sverige. Den svenska vänstern har just hittat receptet för att vinna. Det är bara att köra stenhårt på Palestinafrågan. Nationellt har de ju redan förlorat klimatstriden. Men Palestina-frågan. Den kan de driva långt efter att den sista juden flytt landet. Palestina kommer nu att bli ett stående inslag i svenska valrörelser. Medan Europa har fått nog av okontrollerad illegal immigration, brottslighet, överstatlighet går Sverige i motsatt riktning. För den svenska borgerligheten bryr sig inte tillräckligt och är precis som vänstern uppvuxen i en socialistisk kultur, akademi och media. Även om de hade velat hade de inte vetat hur.
Jag är Aron Flam. Till nästa gång, begrav ansiktet i kudden och skrik, gå sen vidare och ha en god tidsenhet.
