I det här avsnittet av DEKONSTRUKTIV KRITIK träffar jag Jonathan Lundqvist. Ordförande för reportrar utan gränser. Men framför allt ville jag prata med honom om Google. Som senaste veckan varit något av ett centrum för debatten om politisk korrekthet och diskriminering.
Jonathan är nämligen en varm anhängare av yttrandefrihet. Och jag hade tänkt att tala med Jonathan ändå – om yttrandefrihet och just Google – då ett memo skrivet av en anställd på Google – en ung ingenjör vid namn James Damore – och avsett endast för intern diskussion, plötsligt läckte ut och skapade stor uppståndelse i USA, på nätet, men inte vad jag märkt av i Sverige ännu. På de flesta stora nyhetssajter kallas det för Google’s Anti-Diversity Memo. Alltså anti-mångfaldsdokument. Sajten Gizmodo – som var en av de första att hoppa på det tåget påstod sig dessutom ha hela dokumentet publicerat – vilket inte var sant. Nu har de uppdaterat sin post men kallar det fortfarande för sexism.
Detsamma gäller rena kampanjsajter för vänstern som Huffpost. Quoras mest delade post var minst sagt intressant eftersom den skrevs av en person som i alla fall enligt egen uppgift är både evolutionsbiolog och evolutionspsykolog. En sådan kan man tycka borde hålla med James Damore men hen bryter mot normativt biologbeteende och stämmer in i hatkören.
Och tidningen WIRED påstår att James Damore fått vetenskapen alldeles om bakfoten.
Sant är i alla fall att James Damore fått sparken för sitt memo.
Vad som är konstigt är allt annat. Varför inte hela memot publicerades av de sajter som anklagade honom för sexism. Att han fick sparken. Memot han skrivit var ämnat för en intern diskussion på Google – det var inte han själv som läckte det. Och varför inleds ett sexistiskt hatmanifest med orden:
”Jag värderar mångfald och inkludering, förnekar inte att sexism existerar, och tycker inte att man ska förstärka stereotyper.”
En märklig inledning på ett sexistiskt rasistiskt hatbrev. Jag får nämligen hatbrev med jämna mellanrum och de brukar rivstarta enligt min erfarenhet. Men det kanske bara den effekt jag har på människor?
Eftersom jag ändå hade tänkt att talamed Jonathan om Googles nya satsning Perspective API. En sökrobot med articifiell intelligens som ska mäta toxiciteten i poster på nätet för att kunna sortera bort dem från kommentarsfält och sökningar. Mitt eget namn – Aron Flam – när det skrivs in i Perspective är 14 procents sannolikhet att uppfattas som giftigt. Som vanligt är det ingen som menar något illa när de kommer på något sånt här – ”vi vill ju bara skydda folk från att bli kränkta och upprörda!” – men det här är censur.
Tanken att vi ska skyddas från avvikande idéer och ord är absurd. Det är inte nyttigt för oss och det är dessutom moraliskt fel – om man tror på individuella mänskliga rättigheter – eftersom det är en inskränkning i yttrandefriheten.
Att det har med det återkommande temat KROSSA SOCIALISMEN att göra är uppenbart då de tankar som ligger till grund för både Google’s memo-skandal och för deras nya API är intersektionalitet och genusvetenskap. Jonathan Lundqvist är dock inte med på mitt korståg mot Socialismen. Däremot ser han problemen med att sätta en grupps rättigheter före individens.
Och det är om det som mitt och Jonathans samtal handlar om i DEKONSTRUKTIV KRITIK.
Jonathan Lundqvist kan du hitta på twitter där han kallar sig för @j_lindqvist med Q och V om du undrar något om yttrandefrihet eller journalistik.
