För att LYSSNA PÅ AVSNITTET KLICKA HÄR!
Av dessa, och av dem som gästat den här podden, står några ut i det nuvarande sammanhanget. Ett sammanhang där nya svenskar från företrädesvis arabländerna lever ut sin egen kulturs antisemitiska massmöten på Sveriges gator och torg.
Det du ser är bara en liten försmak av vad som försiggår i arabvärlden och Iran. Tänk Dig själv att som medborgare, från barndomen till vuxen ålder och till döden delta i religiösa massmöten där du trampar på Israeliska och Amerikanska flaggor, där flaggor bränns, även den svenska. Där du lär dig att hata Väst. Fyller Dig med ett begär att mörda judar och västerlänningar, bögar och ateister på rent medeltida sätt. Att det saknades tevespel på medeltiden hindrade dem lustigt inte från att fantisera fram de mest horribla tortyrmetoder.
Johan Lundbergs Ljusets fiender var först ut redan 2013. Min egen det här är en svensk tiger kom ut 2019. Johan Westerholms Islamismen i Sverige kom 2020. Det gjorde också Bengt G Nilssons Israel och hennes fiender.
Med författarnas tillåtelse har jag fått äran att läsa upp ett litet stycke ur varje bok. Det här är böcker som på ett bra sätt förklarar hur vi kan ha hamnat där vi är idag. Ingen överraskning för Dig som redan lyssnat på dessa modiga och klarsynta herrar, på poddföljetongen om tigern eller läst och lyssnat på bokversionen av densamma men det är också avsnitt som är bra för Dig som antingen lyssnar på den här podden för första gången och undrar vad det är som händer eller för att dela med familj och vänner som börjar undra samma sak. Länkar till var du kan köpa böckerna finner du i beskrivningen av det här avsnittet på hemsidan aronflam.com och länk dit finner du i beskrivningen av det här avsnittet oavsett vilken plattform du lyssnar på. DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER är dock i princip slut så jag måste trycka en ny upplaga. Det kommer att ta tid. Och kosta en del pengar. E-boken och ljudboken kommer att finnas tillgängliga för direkt nedladdning på hemsidan från och med senast onsdagen denna vecka.
#DEKONSTRUKTIVKRITIK är donations och prenumerationsdrivet. Även för prenumeranter dras dock bara summan när jag faktiskt publicerar något. Och det är bråda dagar som du kanske förstår. Just detta avsnitt får du som prenumererar på utan kostnad. Du har på ett sätt redan betalat för det genom att garantera att jag gör DEKONSTRUKTIV KRITIK. Det släpps samtidigt till allmänheten och på Patreon. Annars kommer avsnitt ut för Patreons på fredagar och allmänheten på söndagar. Om du som inte är patreon tycker att avsnittet är bra vore det vänligt att bidra med Paypal, bitcoin eller på SWISH 0768943737.
Just nu ser det också ut som att jag kommer att återpublicera en del avsnitt under veckan. Kostnadsfritt för Dig som är Patreon men som sagt vill du bidra går det alltid att göra det på paypal, med bitcoin eller på SWISH 0768943737. De är återigen relevanta och förtjänar en nypublicering. Det finns ytterst få biljetter kvar till den femte och den tolfte november. Stort tack till Dig som kom den 29 oktober. Mysigt och intimt. För Dig som vare sig ber eller gråter återstår bara skrattet ibland. Så kom om du får biljett. Jag kommer också släppa in på dörren men där finns bara cirka trettio platser så du vet.
I Aftonbladet Kultur oktober 2013 kunde du i recensionen av Lundbergs bok läsa att: ”Lundbergs bok – med förtjänster, men fler brister” under en karikatyr av Lundberg som Don Quijote fäktandes mot väderkvarnar. Det varnas att han har publicerat påstådda islamofober som Hijaan Irsi Ali. Men vem minns den recensenten idag? Ingen. Johan Lundbergs bok Ljusets fiender framstår som extra klarsynt i relief till dagens något prekära situation. Johan tyckte att jag skulle läsa upp detta som är utdrag ur senaste upplagan Utdrag s 164–166, samt 304–306.
Huruvida antisemitismen var utbredd bland muslimer före perioden efter första världskriget är omstritt. Att det har förekommit antisemitism i arabvärlden vid vissa historiska skeden kan styrkas, men å andra sidan tycks antisemitismen tidigare ha haft starkare fästen bland kristna än inom muslimska gemenskaper.
Detta skulle dock komma att ändras då Jerusalems stormufti, Haj Amin al-Husseini, gjorde gemensam sak med de tyska nazisterna.
Muftin hade redan på 1920-talet lett ett antal angrepp på sionistiska bosättare i Palestina, och tog efter nazisternas maktövertagande kontakt med tyskarna. Det samarbete som följde inbegrep muslimska divisioner av Waffen-SS på Balkan och radiotal där al-Husseini uppmanade araber att »döda judar varhelst ni finner dem«.
Muftin var helt införstådd med Förintelsen och med att judarna i Palestina, i händelse av en tysk seger i Nordafrika, skulle utrotas (för detta ändamål planerade han att tillsammans med tyskarna upprätta en Einsatzgruppe Ägypten). Efter att ha besökt Auschwitz skev han: »Nu kan jag dö i frid, i vetskap om att fem miljoner judar har utrotats.«
När muftin 1946 fick en fristad i Egypten hälsades han välkommen av Muslimska brödraskapets ledare Hassan al-Banna, som i talet berömde al-Husseinis insatser under andra världskriget:
»Den store ledaren är tillbaka. [– – –] Alla dessa år i exil har inte försvagat din kampvilja. Hitlers och Mussolinis nederlag skrämde dig inte. [– – –] Vilken hjälte, vilket mirakel till man. [– – –] Ja, denna hjälte som utmanade ett imperium och bekämpade sionismen, med hjälp av Hitler och Tyskland. Tyskland och Hitler är borta, men Amin al-Husseini kommer att fortsätta kampen. [– – –] nu återvänder han till sitt folk för att återuppta kampen mot de brottsliga britterna och mot sionismen.«
I sin artikel »I riktning mot ljuset«, skriven ett år efter att han hade berömt den nazistiske muftin för dennes insatser mot judarna, formulerade al-Banna sin framtidsvision: Islam ska omfatta hela världen; dikotomin mellan privat och offentligt ska upphöra; stränga straff ska införas för moraliska försyndelser; äktenskapsbrott ska bestraffas med piskning; förbud inrättas mot dans, sång och »provocerande berättelser«, liksom mot kritik av den islamska läran; åtgärder ska sättas in för utantillinlärning av Koranen; och sist men inte minst ska en islamsk militärmakt byggas upp, överlägsen Mussolinis, Hitlers och Stalins, därför att den islamska våldsmakten föredrar fred.
Andra världskriget fick inte som konsekvens att antisemitismen i den här sortens rörelser blev tabubelagd eller ens försvagades. Tvärtom accentuerades den snarast under 1900-talets andra hälft.
När Hamas grundades som en palestinsk gren av Muslimska brödraskapet antog rörelsen till exempel stadgar där den dag förutspås »då muslimer kommer att döda judar tills de gömmer sig bakom ett träd och eller en sten« (artikel 7). I artikel 17 i samma stadgar fastslås att kvinnor bör förpassas till hemmets sfär därför att det är svårt att skydda dem från sionistiska organisationer som med sina obegränsade ekonomiska resurser manipulerar oss alla genom Rotary och frimurare. Och i artikel 22 heter det att sionisterna genom sina rikedomar lägger andra länder under sig och suger ut deras tillgångar samt har orsakat alla krig och alla revolutioner, vilka de sedan profiterar på.
Ship to Gaza-rörelsen, som i sin tur lyder under organisationen Freedom Flotilla har i Sverige samlat en stor del av kulturvänstern, både som resenärer och som sympatisörer. Men stödet är bredare än så: Vårdförbundet och SSU har organiserat upprop för Ship to Gaza och bland de organisationer som stöder Ship to Gaza återfinns också ABF, Botkyrka kommun, Islamiska Förbundet, Kommunistiska Partiet, Ordfront, Riksteatern, Syndikalisterna, Sensus studieförbund, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Social demokratiska Studentförbundet, Socialistiska partiet, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, Sveriges Unga Muslimer, Ung Vänster, Vänsterpartiet, Federation of Islamic Organizations in Europe samt Sveriges Muslimska Råd.
På Brännpunkt i Svenska Dagbladet skrevs den 26 juni 2011 ett upprop till stöd för Ship to Gaza under av bland andra Ulf Bjereld, Thomas Bodström, Eva Brunne, Gösta Ekman, Gustaf Fridolin, Johan Galtung, Kajsa Grytt, K G Hammar, Jan Hjärpe, Helle Klein, Ulrika Knutson, Sven-Eric Liedman, Henning Mankell, Suzanne Osten, Veronika Palm, Mårten Palme, Arne Ruth, Pierre Schori, Gudrun Schyman, Stellan Skarsgård, Joakim Thåström, America Vera-Zavala, Mikael Wiehe och Sven Wollter.
Men vad var det egentligen för organisation alla dessa organisationer och personer uttryckte sin sympati för? Hur många av undertecknarna av uppropet hade kunskap om de nära kopplingarna mellan Freedom Flotilla och terroristorganisationer med antisemitiska agendor?
Hur många visste att man i Hamas program kan läsa att det är sionisterna som »ligger bakom alla krig och alla revolutioner, vilka de sedan profiterar på«? Och hur många kände till att Freedom Flotilla Coalitions koordinator i London, Mohammed Sawalha, också har fungerat som samordnare av Hamas militära och politiska strategier? Eller att en annan central gestalt inom 2011 års Freedom Flotilla, Walid Abu al-Shewarib, enligt Europol inte bara var ledare för en tysk muslimsk kultur- och utbildningsorganisation utan även medlem i Hamas?
Flera av de organisationer som deltagit i flottan, till exempel turkiska IHH, är tillika knutna till paraplyorganisationen Union of Good, som initierades av Yusuf al-Qaradawi, högt uppsatt inom Muslimska brödraskapet (som Hamas tillhör). Union of Good har i sin tur nära band till Hamas, inte minst finansiella, och är därför terroriststämplad av amerikanska regeringen.
Ombord på det fartyg, Mavi Marmara, som Mattias Gardell och Dror Feiler reste med 2010 fanns även Ken O’Keefe. Han tillhör medarbetarstaben på nättidningen deLiberation. Bland dess övriga medarbetare märks Gilad Atzmon, Daniel McGowan och Roy Bard, vilka alla har försvarat historierevisionister och Förintelseförnekare.
O’Keefe skrev den 13 mars 2013 på deLiberations hemsida:
»Vi måste till 100 procent erkänna att den amerikanska regeringen är köpt och betalad av sionisterna, av den judiska överheten, av judiska ”dubbla medborgare”, och att det egentligen handlar om en pyramid med Rothschilds och bankirerna i toppen. Dessa drar i trådarna och har använt USA som sin förlängda arm.«
O’Keefe har därtill hävdat att det var den israeliska underrättelsetjänsten Mossad som låg bakom elfte september-attackerna och har jämfört judar med nazister. På 2010 års Ship to Gaza-resa deltog även Matthias Chang, som på Freedom Flotillas hemsida presenterades som människorättskämpe och advokat från Malaysia.
Vad man underlät att nämna var att Chang ingick i den illustra skaran av talare på en Förintelsekonferens 2006. Där berättade han att andra världskriget orsakades av att Tyskland tvingades försvara sig mot hoten från sionisterna.
På Freedom Flotillas hemsida nämndes inte heller att Chang skrivit flera böcker som driver tesen att »The Zionist Anglo-American Empire« är på väg att ta över världen. Böcker som unisonthar hyllats av amerikanska högerextremister. Kopplingen till Malaysia är intressant. En av finansiärerna av 2010 års Ship to Gaza-konvoj var Perdana Global Peace Organisation, stationeradi Malaysia och ledd av Malaysias expresident Mahathir Mohamad. Denne uttalade sig 2003 på följande sätt om Den Judiska Konspirationen: »Européerna dödade sex av tolv miljoner judar, men idag styr judarna världen genom ombud. De får andra att slåss och dö för dem.«
Och 2012 skrev han på sin blogg:
«Jag är glad att bli kallad antisemit. Hur skulle jag kunna vara annat, när judarna, som så ofta talar om sitt fasansfulla lidande under Förintelsen, visar samma nazistiska grymhet och hjärtlöshet inte bara mot sina fiender utan även mot sina allierade, så fort som någon försöker stoppa det vettlösa dödandet av deras palestinska fiender?«
Att vänsterpartisten Dror Feiler tagit parti för diverse terrororganisationer, och har samarbetat med antisemiterna som finansierade, organiserade och reste med Ship to Gaza 2010, hindrade inte att han och hans fru 2011 belönades med Konstnärsnämndens Dynamostipendium på 150 000 kronor. Konstnärsnämnden är en statlig myndighet.”
Det var utdrag ur Ljusets fiender av Johan Lundberg som inte bara är en tidig fyrbåk för faran med antisemitismen inom vänstern och inom den muslimska världen. Den är också ett vackert litterärt verk som med litteraturvetarens penna tecknar en tidig bild av alliansen mellan socialister i Väst, från miljöpartister och kommunister till högt uppburna socialdemokrater. En allians uppmuntrad och skapad av Iran, Ryssland och Kina. Det stora hotet mot judar, inte bara i Israel utan över hela världen som du kunde höra Hamas uppmana alla muslimer att döda den 13 oktober, kommer i Väst från muslimer och inom vänstern. Så har det varit mycket länge.
Så vitt jag kan förstå postades inlägget på Greta Thunbergs skolstrejkande sammanslutning Fridays for Future klockan tre på natten den 26 oktober 2023. Åtta bilder med text under vilken de i inläggets rubrik skrivit ”Please read carefully. #freepalestine”. Den första bilden förklarar ”This is how Western Media Brainwashes You Into Standing With Israel.” Det är en snygg referens till tanken om att judar styr media. I alla fall i Väst. Kan du dessutom förstå exakt hur antisemitiska de är när de tycker att kanaler som Public service, BBC eller Al-Jazeera är vinklade till Israels fördel?
Den andra förklarar att Israel är en apartheidstat och att det som pågår i konflikten är ett israeliskt folkmord på palestinier. Att apartheid var ett system som staten förtryckte sina egna medborgare med, för de svarta i Sydafrika var nämligen, till skillnad från palestinierna i Gaza, sydafrikanska medborgare. Medborgarna i Gaza är Israels uttalade fiender. Med självstyre sedan 2006. Ändå försåg Israel Gaza med el, vatten, arbetstillfällen och gratis sjukvård. I alla fall tills för tre veckor sedan. Och med tanke på att Gaza och Västbankens befolkningar ökat lavinartat sedan 1948 måste israelerna vara synnerligen dåliga på det här med folkmord. De tror att palestinierna är ursprungsbefolkningen. Så är det inte. De äldsta kvarvarande ättlingarna till landet är judarna. Om man nu ska vara sådan. Men jag är inte förvånad. Jag har nämligen skrivit om Greta förr. Hur den enda fråga hon från början verkade bekymra sig om ingick i ett ideologiskt paket där ”anti-sionismen”, detta nyspråk för antisemit, ingick tillsammans med genusvetenskap, transaktivism och kritisk rasteori. Det som slarvigt brukar refereras till som woke. Själv tror jag att Greta och hennes gäng av nyttiga idioter åt islamister och Putin kommer bli lika förvånade som vänstern i Iran 1979. Efter att de hjälpt islamisterna till makten blev de de första som rensades ut. Anti-sionism är ett gammalt Sovjetiskt påfund. Det skapades att i akt och mening smutskasta Israel. På antisemitisk grund och för att det var en lierad med Västerlandet.De som använder det kanske är lika obekanta med frasens ursprung som de är med att politisk korrekthet är ett uttryck från Stalins Ryssland. Det är heller inte något positivt. Anti-sionism är antisemitism. Jag är dock inte förvånad. Jag skrev i boken DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER sid 166 ett kapitel med rubriken ”En för alla! Alla för en!” att:
”I want you to panic!”
GRETA THUNBERG, 2018, DAVOS
I början av 2019 är krisen uppenbar överallt. Socialismen
och feminismen har slut på argument men gott om resurser,
och lägger allt på miljöfrågan i hopp om att frågan om
människans ofrånkomliga dödlighet i sin oändliga komplexitet
ska erbjuda ett skydd mot kritikerna. Sedan skickar de
fram ett barn för att verkligen försäkra sig om att avväpna
motståndarna. Samtidigt som de argumenterar för att ”man
måste lyssna på barnen” så får man inte ställa svåra frågor
eftersom ”man måste tänka på att hon är ett barn”. Barn
får ledigt från skolan för att demonstrera. De som invänder
eller är skeptiska brännmärks som ”klimatförnekare”
och likställs genom uttrycket med förnekare av Förintelsen.
Anna Ardin, radikalfeminist och diakon utropar den sextonåriga
autistiska flickan som också råkar, av en ren slump,
vara barn till en av etablissemangets mest hyllade artister
– en artist som i sociala medier i åratal drev på för öppna
gränser tills ”flyktingkrisen” svängde konsensus och hon
började driva på för klimatfrågorna istället – till en Guds
profet på jorden. ”Hon heter Greta Thunberg och är fullt
jämförbar med Bibelns profeter” skriver Anna Ardin i Kyrkans
tidning och avslutar med att betona att ”själva poängen
med en profet, själva poängen med den här artikeln, är aldrig
att hylla individen, inte att hylla Greta, poängen är att
vi måste lyssna på budskapet, för budskapet kommer från
Gud. Det krävs en radikal omvändelse till ett fossilfritt liv
och samhälle.” Anna Ardin hade lika gärna kunna vara en
präst klädd i fjäderskrud som skriker: ”Det ryker ur vulkanen!
Skynda att offra en oskuld!”
I kollektivistiska kulturer ser man på verkligheten som ett
kretslopp. Med allt vad det innebär. Kollektivister tror både
att de är beroende av naturen och att de är en del av den
eller samhället. Vilket får konsekvensen att de inte tror
att det som händer dem är deras eget fel utan tur, ödet,
gudarnas vilja, eller som det heter numera, socioekonomiska
variabler. Kollektivisten utvecklar därför inget djupare jag
under masken. Rollerna kollektivisten tvingas spela i gruppen
är allt den har. Det beror på att kollektivisten försöker
imitera samhället snarare än att försöka forma det efter sin
egen vilja. Kollektivister tror inte på fri vilja. Istället formas
kollektivisten av samhället. Medborgarna blir konformistiska,
konsensussökande och konflikträdda. Socialister har
på så sätt rätt i att de formas av sin socioekonomiska klass
mer än sig själva – det hela blir därför i mycket en självuppfyllande
profetia. Fördelen är att kollektivister är mer samarbetsvilliga
i rutinsituationer. Nackdelen att de har svårt
att anpassa sig till nya situationer. Vad som var den svenska
kulturens fördel i ett fabrikssamhälles repetitiva produktion
är mindre anpassat för det informationsteknologiska samhällets
krav på kreativa lösningar. Vilket är en smula tråkigt
när industrisamhället sedan länge dragit sin sista suck och
det informationsteknologiska redan är här.
Konformism blir en del av kollektivistens identitet. Eftersom
andras uppfattning om kollektivisten är viktigare än
dennes egen, ser den alltid till, medvetet eller undermedvetet,
att anpassa sig efter andra. Hur du påverkar andra är
din personlighets själva centrum.
Jag vet att det instinktivt verkar som om det borde bli
tvärtom. Att kollektivister, eftersom de tror på något högre
än sig själva, och överlämnar sig till det, borde vara mindre
intresserade av social status och därför också av andras
uppfattning. Men resultatet blir alltid det omvända. Eftersom
gruppen är viktigare än vad du är blir det alltid viktigare
vad andra tycker om dig än vad du tycker om dig
själv. Vilket gör att du hela tiden måste positionera dig i
gruppen. Det kan låta jobbigt men du ”slipper” i alla fall
inre konflikter – dessa kan du istället projicera på andevärldens
demoner, häxkraft eller missnöjda gudar, men alla ger
samma utfall i den verkliga världen. Syndabockar. Man skyller
på en häxa eller tar ut sin vrede genom mobben och hittar
en syndabock. Judar. Muslimer. Bögar. Svarta. Eller som
i #Metoo, vita heterosexuella män. Även om en och annan
kvinna också strök med av bara farten.”
Nazismen har ändå en del gemensamt med naturdyrkarna i Fridays for Future och Extinction Rebellion vars medgrundare Roger Hallam blev anklagad för att förneka eller förringa Förintelsen 2019. De tror inte på individen. De tror på konspirationsteorier. Det är ingen slump att Greta redan då förekom i min bok. Den handlar om antisemitism inom vänstern. Greta kanske var gullig när hon var barn. Jag tyckte inte det men det tycks ha varit en allmän uppfattning. Nu är hon inte längre ett barn. Och verkligen inte gullig.
Johan Westerholms Islamismen i Sverige kom ut 2020. Den borde vara obligatorisk läsning för våra politiker. Den har också ett mycket tydligt omslag som jag själv kom på idén till. Det är Islams röd-vit-gröna fana med halvmånen och skäran och hammaren och skäran sammanfogade till en enhet. Övertydligt kan tyckas men det hjälpte föga. Boken handlar om Muslimska brödraskapets etablering i Sverige, understödd och hjälpt av främst socialdemokraterna, men även moderater och Centern till höger har varit infiltrerade av islamister, och via Sverige MBs etablering i Europa. Johan har gästat podden många gånger och ett av de avsnitt jag kommer att återpublicera den här veckan är säkert Johan Westerholms Jihad eller Islamismen i Sverige. Johan Westerholm har själv bakgrund inom socialdemokratin men har länge skrivit om problemet med antisemitismen inom vänstern och den islamistiska infiltrationen av svenska myndigheter, organisationer och föreningar.
Det är dock inte Islamismen jag ska läsa högt ur idag utan jag har fått tillåtelse att läsa ett kapitel ur Johans kommande bok Ur askan I Elden. Kapitlet heter:
Kejsaren av Portugallien
Kejsaren av Portugallien är en roman av den svenska författarinnan Selma Lagerlöf från 1914.
Romanen utspelas på 1860- eller 1870-talet i Lagerlöfs hembygd i Värmland och handlar om torparen Jan i Skrolycka. Han älskar sin dotter över allt annat, men när hon flyttar till Stockholm och aldrig hör av sig, sjunker han in i en drömvärld där hon är förnäm kejsarinna av Portugallien och han tror att han själv är kejsare.Hela hans tillvaro domineras av tankarna på hennes återkomst och vad som då ska ske.
Historien i kejsaren utan land som lever i sin drömvärld har trots sitt helt annorlunda narrativ om en galenskap som bottnar i sorg flera beröringspunkter med PLO, Fatah, Hamas och inte minst den framlidne Yassir Arafat.
En statschef utan stat. En stat utan land. Ett land utan folk. Och inte minst – ett folk utan gemensam historia.
Ett folk utan historia
Palestina består av olika etniciteter. Det finns palestinier som är arabiska (majoritet), kurdiska, syriska/assyriska, armenier och afro-arabiska. Den arabiska befolkningen kommer från olika arabiska civilisationer som fanns i Palestina som ghassaniderna, nabatéerna, qedariterna, ummayaderna, abbasiderna och några andra. Den armeniska befolkningen fanns där under mycket lång tid, nästan 2000 år.
Men många kom till Palestina på senare tid medan de flydde från förföljelse. Syrianer och assyrier är från de olika imperier och civilisationer som styrde Palestina som det assyriska riket, det babyloniska riket, kungariket Aram och andra. Många kurder flyttade in i Palestina under Salahudin Al-Ayoubis regeringstid (vilket är det minsta namnet på många palestinier som ursprungligen är kurder).
Världens, och inte minst Sveriges syn på Israel-Palestina – konflikten har skiftat från en från början Israel-vänlig politik till att bli allt mer ifrågasättande. Ifrågasättande på gränsen till Israel-fientlig. Det är idag många som förknippar denna svängning med Olof Palmes tid vid makten men detta är inte en helt korrekt bild. Förändringen, eller i varje fall början till förändring inleddes flera år innan Olof Palme i formella termer efterträdde Tage Erlander.
För att förklara hur detta skifte gick till måste tiden vridas tillbaka till 1962 då Olof Palme besökte Algeriets huvudstad Alger inom ramen för sitt uppdrag som styrelseledamot i biståndsnämnden, föregångare till dagens Sida. Besöket genomfördes bara månaderna efter att Algeriet fått sin självständighet och ett mer än sju år långt inbördeskrig nått sitt slut. Palme blev djupt berörd av det han såg och återkom vid flertalet tillfällen senar i livet till denna resa. Palme menade att det var då han förstod vikten av att stödja frihetsrörelser.
Det var i Alger som Palme tolv år senare, 1974, kom att introduceras till Yassir Arafat för förstag gången. Men vägen dit förbereddes av andra.
Två personer har kommit att knytas till den utveckling som sedan förseglades av Olof Palme. Den tidigare utrikesministern Sten Andersson och den tidigare biståndsministern Pierre Schori, bägge socialdemokrater.
Sten Andersson var inledningsvis och dokumenterat israelvänlig en bit in på 1960-talet tills han, enligt en av hans senare återgivna versioner (det finns fler då han ändrar sig vid minst två tillfällen) blev påverkad av sin son som en sommar arbetade på en kibbutz. Sonen menade att de palestinska araberna behandlades avsevärt mycket sämre än sina judiska jämnåriga av förmännen, något som fick Andersson att börja vackla i sin syn på staten Israel enligt hans egen beskrivning i efterhand.
En annan version som han har återgivit är ett gräl med Israels utrikesminister som vid den tiden var Golda Meir om behandlingen av de palestinska araberna.
För det är i just detta sistnämnda som historien om de palestinska araberna sedan byter riktning. Detta sker genom en markant förändring av hur, eller i vilka termer, som socialdemokraterna och sedan regeringen benämner de palestinier som övergav sina hem dels 1948 men även som en konsekvens av sex-dagarskriget 1967. Men helt avgörande för historiens skifte är det representationskontor som PLO och Yassir Arafats Fatah öppnade i Alger 1964.
Moskva – Drömverkstaden
Detta öppnande kom inte till av en slump. Initiativet, eller den avgörande impuls som satte igång processen om utropande av en palestinsk statsbildning i det som var det tidigare Palestinska mandatet kom från Moskva. Kreml. 1964 definierade Sovjetunionen den strategi som skulle forma flera lojala satelit- eller vasallstater i Mellanöstern som i allt väsentligt dominerades av de forna kolonialmakterna. ett av dessa medel var skapandet av en palestinsk stat. En tanke som hade mött stort motstånd från andra arabländer.
Bland annat var Syriens uppfattning den direkt motsatta. Syrien såg det palestinska mandatet som Syriens av hävd sydligaste provins. Först i mitten av 1970-talet började Syrien ändra sig.
Under hela denna tid var två svenska socialdemokrater frekventa besökare och deltagar i mötena i Moskva. Sten Andersson och Pierre Schori.
Några år senare, 1969 åker en svensk socialdemokratisk delegation ner till Alger och i alla kommunikér innan denna resa benämns palestinierna som ”palestinska araber”. Deltagare i denna delegation var förutom Sten Andersson och Pierre Schori även representanter för Broderskaparna, eller Socialdemokrater för Tro och Solidaritet samt ungdomsförbundet SSU. Redan veckorna efter att delegationen återvänt till Sverige har detta narrativ, ”palestinska araber” bytts ut till ”det palestinska folket”.
Slagningar i svenska mediearkiv visar att inte bara socialdemokraterna utan även en i praktiken nästinintill koordinerad media bytte begrepp inom loppet av bara några veckor.
Arabiska flyktingar hade av socialdemokraterna i praktiken över natt kommit att omdefinieras till att bli ett eget folk. Trots att dessa flyktingar sinsemellan saknade, och i stor mån fortfarande saknar, de gemensamma etniska, kulturella,språkliga och fram- för allt religiösa markörer som skulle i sådana fall kategorisera dem som ett unikt folkslag. Detta sätt att beskriva de palestinska araberna var Sverige först med att använda i det fria väst. Ett begrepp som det sedan tog tjugo år att få formaliserat i de fredsavtal som ligger till grund för tvåstatslösningen.
Och detta nya folk får två år senare, 1971, sin obestridde ledare i Yassir Arafat som går från att ha varit en karriärterrorist till statsman. Idén till detta lanseras för Arafat av Rumäniens diktator Nicolae Ceaucescu vid ett möte i Bukarest 1971.
Ceaucescu menade att för att Arafat och PLO skulle nå framgång på sikt var det direkt nödvändigt för honom att lämna karriärterroristens väg och istället försöka bygga statliga instutitioner trots att han inte hade kontroll av en stat, än mindre något terri- torium. Arafat slog först ifrån sig idén med att
”Så jag ska låtsas vara en statschef utan land menar du”?
Ceausescu replikerade med ett kort ”Ja” varpå Arafat menade att Ceausescu i sådana fall skulle vara precis lika god kålsupare genom att låtsas vara oberoende från Moskva. Ceausescu höll, enligt de minnesanteckningar från mötet 1971 som finns till- gängliga vid Wilson Institute med även om detta. Och sedan går händelserna slag i slag samt blir lättare att följa.
Var, och under vilka former, som tanken föddes att göra de palestinska araberna till ett eget folkslag, trots avsaknad av tillräckligt många unika markörer, konkretiserades som sagt i Moskva 1964. I Moskva där det låg i det forna Sovjetunionens intresse att ha en, vad de i varje fall trodde, enkelt hanterbar marionett i sin hand för att börja bryta upp den amerikanska hegemonin i Mellanöstern.
Detta folk, om nu termen skall användas, saknar gemensam historia, etnicitet och inte minst religion. Och även inom den majoritet som muslimer ändå utgör finns det goda skäl att ifrågasätta relevansen i om klanen al-Husseini, där nu Arafat hade axlat manteln som obestridd ledare, legitimt kunde benämnas som folkets ledare.
Bengt G Nilsson är journalist och författare med förflutet inom vänstern. På äldre dagar har han dock omvärderat sin position. När han gästade podden och jag frågade honom varför hans bok knappt nämner antisemitism strömmade det ur honom. Det är ett mycket spännande samtal och ett jag liksom Johans och Johans antagligen kommer återpublicera under veckan. Israel och hennes fiender är en bok av någon som tidigare varit vänster och därför på palestiniernas sida. Just därför är den så värdefull. Jag har valt att läsa sid 318-319 i Israel och hennes fiender. På Bengts inrådan. Det var hans första förslag och jag letade efter fler men det hade till slut blivit så att jag läste hela boken och så kan vi inte ha det.
Det var sid 318 och 319 ur Beng G Nilssons bok Israel och hennes fiender.
Du har också hört mig läsa ur Ljusets fiender av Johan Lundberg. DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER av Aron Flam och Ur askan i elden av Johan Westerholm.
Du finner länkar till Johan Lundbergs Ljusets fiender och Bengt G Nilsson på min hemsida aronflam.com
Westerholms Ur askan i elden är inte ute i handeln ännu men jag kommer länka till Islamismen i Sverige så att du kan sticka till din lokalpolitiker eller riksdagsledamot ett exemplar. Så hoppas jag att du ser fram emot Johans kommande bok Ur Askan I Elden lika mycket som jag gör.
DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER finns för tillfället bara som ljudbok och e-bok på hemsidan aronflam.com/shop
Under veckan ska jag försöka ta ut några av de viktigaste avsnitten eller delar av avsnitt för återpublicering. Det kommer också att släppas helt nytt material om situationen som pågår i Israel, i Sverige och resten av världen så håll ögon och öron öppna.
Tack för att du bidrar till produktionen av dk. Du som är Patreon behöver inte oroa Dig. Inget extra dras för detta avsnitt eller de återpubliceringar som görs. Du har redan betalat för återpubliceringarna och en del av det du betalar mig för att producera exakt den typ av information som människor behöver just nu. Jag ska försöka att göra publiceringarna så delningsvänliga som möjligt.
Det går givetvis bra att stötta podden direkt via paypal, med bitcoin eller på SWISH 0768943737.
Biljetter till Woke in Progress finner du på billetto. Datum kvar är den femte eller tolfte. Det kommer också finnas cirka 30 platser på dörren.
Jag är Aron Flam, till nästa gång, ha en god tidsenhet.
