Jens Ganman Vs Al-Jazeera Sverige del 1

Greta Thunberg - Israel - Palestina - Public service - Yttrandefrihet

Jens Ganman gästar podden i första delen av två för att diskutera Al-Jazeera Sverige, eller som det också kallas Public Service, rapportering. I allmänhet, men som så mycket annat i dessa dagar blir kriget ett Gaza återkommande tema.

(För att lyssna på AVSNITTET KLICKA HÄR!)

Men först vill jag återuppta mina försök att bli kompis med mäktiga mediemän. Denna gång är det Victor Malm. Om du nu tänker ”vem är Victor Malm?”, oroa Dig inte. Det är helt naturligt att inte veta vem det är. Han är kulturchef på Expressen. Han blev det efter att Jens Liljestrand pensionerade sig.

Victor Malm gör i alla fall ett försök att anklaga högern för att ha anammat vänsterns cancel-kultur i samband med kriget i Gaza. I en tämligen passivt-aggressiv artikel med rubriken ”I Sverige är man ond om man stöder Gaza” skriver han att ”Fredrik Stjernfeldt, professor i idéhistoria och ledande dansk intellektuell, påpekar i Weekendavisen (11/12) att den som vill beivra yttranden som stöder Palestinas kamp, men samtidigt tolererar dem som stöder Israels, har en ganska skakig uppfattning om yttrandefrihet. Också det känns märkligt att behöva påpeka.

Han menar alltså att uppmaningar till våld skulle gå under yttrandefriheten. Men så är det inte. ”Jag ska mörda dig!” räknas som olaga hot. Det vet givetvis Victor Malm men blandar bort korten genom att hänvisa till att ”intifada” på arabiska bara betyder uppror och är ett legitimt uttryck för palestiniernas lidande.

För det första betyder intifada bokstavligt talat ”skaka loss”, ”skalv” eller ”skakning”. Men det är inte ordets bokstavliga betydelse som gör det till en uppmaning till folkmord. När ordet började återanvändas användes det eventuellt som motstånd mot brittisk kolonialism i Irak och dess dock-regim i det irakiska kungahuset men inte ens då var det ett fredligt uttryck. Victor Malm skriver att ”bara en dumsäker ideolog kan hävda att varje sång om intifadan också är en uppmaning till folkmord”. Vilket är helt sant. Och mig veterligen få som gör. Jag personligen skulle inte betrakta en film, vare sig spelfilm eller dokumentär, om intifadorna som en uppmaning till folkmord. Inte heller en bok om intifada eller ens en sång om intifadan.

Men i det här sammanhanget syftar det på våldsamt upplopp. Specifikt mot judar. För att mörda dem. Det är vad dess innebörd har utvecklats till. ”There is only one solution” skanderar de pro-palestinska demonstranterna och svarar att den slutgiltiga lösningen är ”intifada revolution”. Det är inte direkt en ballad om två älskande som förlorar den ene i intifadan. Det är en direkt uppmaning till pogromer.

Om den en gång i tiden manade till fredligt motstånd, vilket mig veterligen aldrig har hänt, gör den inte det längre. ”Från floden till havet” syftar uppenbarligen på att utplåna staten Israel eftersom den ligger där.

Att yttra sitt stöd för de arabiska palestinierna i Gaza går att göra på andra sätt än genom att uppmana till folkmord på andra sidan. Något de i handling demonstrerat att de vill många gånger och inte minst den sjunde oktober.

Som exempel på cancelkulturen skriver Malm angående UPenn, MIT och Harvards rektorers vittnesmål i kongressen att ”Tunga röster har höjts för rektorernas avgång och Penns Elizabeth Magill lämnade också sin post efter påtryckningar. Ja, när man följer den amerikanska debatten hör man ekot av en gammal sanning: begäret efter moralisk klarhet slår lätt över i råa dumheter. Minns mccarthyismen.”

MCCarthyism är det således när universitet inte beivrar uppmaningar till folkmord. Samtidigt som de kallar att använda fel pronomen för en man som känner sig som en kvinna för mikroaggressioner. Uppmaning till folkmord borde väl ändå räknas som något av en makroaggression av de här annars överkänsliga människorna kan tyckas? Och Magill kanske fått avgå som rektor men hon sitter kvar som professor. Harvards rektor får sitta kvar trots att hon också avslöjats med att stjäla andras forskning. Hon är en svart kvinna. En kvinna som antagligen kommit till den position hon har genom så kallad positiv särbehandling snarare än på sina meriter. Att avskeda henne vore att erkänna att hela idén med positiv särbehandling är värdelös. Vilket den är. Inte bara genom att sänka kraven på vad vi i Väst räknar som kompetens. Utan också för att den är både rasistisk och sexistisk.

”Svängningen märks av även i det som en gång var Olof Palmes Palestinavänliga Sverige. Stora delar av högern har betraktat stöd till den snart ihjälbombade befolkningen i Gaza som ondska, något som måste ramas in med närmast rituella fördömanden av Hamas för att inte räknas som antisemitism. Förutom att vara generande antiintellektuellt – ett slags verbalt politiskt våld – visar det att högern har tagit makten över det offentliga samtalet, och utövar sitt inflytande utan hänsyn till principerna man ville hävda när man låg i underläge.”

Skriver han som kulturchef för en av våra två stora statsfinansierade tidningar utan ett spår av ironi. Därtill håller han ändå kvar, lite i smyg sådär, ”lika utfall”-ideologin genom att påpeka att när ena sidan kräver av den andra att den ska sluta uppmana till våld är det ”ett slags verbalt politiskt våld”.

För Victor Malm är ord våld. Utom när de faktiskt uppmanar till våld.

Jag och Jens har inte levererat vårt löfte om en kvart lång podd i veckan som avhandlar Public service. Något som är helt mitt eget fel. Ingen skugga må falla över Jens. Utom möjligen att han är väldigt svår att få tag på. Istället har det material vi båda samlar på Public service byggts upp. Jag vill också passa på att tacka kontot Granskning Sverige på X, Twitter, för att han idogt bedriver bevakning av Public service. Följ gärna honom om du är intresserad. Liksom du såklart bör följa Jens på facebook och särskilt hans substack. Jens har gästat DK många gånger tidigare. Vi har till och med skrivit en bok om Public service tillsammans. Något du kanske känner till eftersom jag brukar tjata om det. Jens har skrivit väldigt många böcker. Romaner såväl som reportageböcker och en självbiografi. Köp dem och läs dem. Det du nu ska få höra är första delen av två där jag och Jens ska diskutera Public service men även andra ämnen dryftas. Njut!

Jag är Aron Flam. Till nästa gång ha en god tidsenhet.

About the author

Komiker, författare och podcastare

guest
0 Kommentarer
Direkt feedback
Visa alla kommentarer
0
Till kommentarerx
()
x