Det här avsnittet handlar om vinster i välfärden. Jag tar inte särskilt stark ställning vare sig för eller emot. Eftersom jag är mer emot välfärden än vinster. Det är en principiell fråga.
(För att LYSSNA PÅ ESSÄMONOLOGEN KLICKA HÄR!)
Förutom vissa nyckelsektorer som är nödvändiga för en statsbildning, som försvar, rättsväsende och våldsmonopol, bör det som kan skötas av privata aktörer skötas av just privata aktörer. Och då är jag inte helt säker på det där med våldsmonopol heller. Bara så du vet. Men rättsväsende och försvar tror jag på. Jag kan sträcka mig till att låta staten ha infrastruktur som militärsjukhus och faktiskt kärnkraftverk just för försvar. I övrigt tycker jag att det finaste av alla svenska ordspråk är ”Sköt Dig själv och skit i andra!”. Ett ordspråk jag inte lever efter själv då mitt jobb är att klaga på just andra.
Men som Du kanske märker har jag valt att rikta in detta brott mot budet att sköta sig själv och skita i andra mot sådana som gör anspråk på att sköta andra. Skälet till att jag tycker som jag gör, är för att jag tror att det blir ett bättre samhälle om människor får sköta sig själva, utan staten som mellanhand i alla sina förehavanden och då bland annat för att det minskar risken för politisk korruption.
Det blir ett mänskligare samhälle. Kanske funkar det bättre, kanske sämre, det blir upp till medborgarna. Sannolikheten för att själva staten skulle råka sterilisera tiotusentals medborgare är i alla fall noll eftersom det är just sådant staten inte skulle få ägna sig åt. Bland mycket annat. Som genuspedagogik. Narkotikapolitik. Arbetsmarknadspolitik. Och så vidare…
Det här programmet ska dock ägna sig åt just vinster i välfärden. För det är många av våra stora medier som tycks ha bedrivit kampanj mot vinster i välfärden. Det har dessutom pågått länge.
I november 2016 kan du i Aftonbladet under rubriken
”Vinster i välfärden alstrar korruption” läsa att:
”I dag presenterar Ilmar Reepalu sin utredning om vinster i välfärden. Förslaget, som delvis läckt i förväg, är att begränsa vinstuttaget till sju procent av insatt kapital.
Näringslivets opinionsbildare är redan hysteriska så i dag kan vi nog förvänta oss en del jämförelser mellan Ilmar Reepalu och länder som Nordkorea, Sovjetunionen och Venezuela.
Orsaken till det upphetsade tonfallet från höger är naturligtvis att det saknas folkligt stöd för att ta skattepengar från skolbarn och ge till familjen Wallenberg. Hela åtta av tio svenskar vill se begränsningar av vinstuttaget ur välfärden, visar en Sifoundersökning SVT publicerade förra veckan. Bland Moderaternas väljare är det sju av tio” skriver Anders Lindberg i Aftonbladet.
Lösningen enligt Anders är att ”Vinstuttaget ur skolan borde vara noll.”
Detta eftersom, och här måste jag faktiskt ge Anders Lindberg rätt: ”Problemet med hela välfärdsmarknaden är vad ekonomerna kallar ’rent-seeking’.” Med vilket Anders menar att: ”Det är mer lönsamt för företag att manipulera de politiska och juridiska förutsättningarna än att utveckla verksamheten genom innovationer och nya idéer.”
Här måste jag ge Anders Lindberg rätt. Ja, du hörde rätt! Jag anser att detta är helt korrekt. Anders Lindberg behövde inte övertyga mig. Ur marknadssynpunkt är de här ”marknaderna” problematiska. En sorts låtsasmarknad.
Problemet med välfärdsmarknaderna är ”rent-seeking”. Svågerpolitik löst översatt till svenska. Mer precist ”svågerkapitalism”. Vilket inte är kapitalism alls. Nämligen favorisering av viss näringsverksamhet framför annan. Motsatsen till en fri marknad.
Skillnaden mellan mig och Anders är att han vill få bort denna svågerkapitalism genom att förbjuda vinster och jag vill få bort den genom att förbjuda staten att bedriva den här typen av välfärd. Anders vill behandla symptomen. Jag vill bota patienten från sjukdomen.
Företag inom det vi idag kallar välfärd borde drivas av privata näringsidkare som på grund av att de behövde förhålla sig till sina kunder och inte till en statlig byråkrat eller ett politiskt parti just för att ”Det är mer lönsamt för företag att manipulera de politiska och juridiska förutsättningarna än att utveckla verksamheten genom innovationer och nya idéer” skulle troligtvis göra ett bättre jobb med att driva verksamheterna än staten.
Det som händer på välfärdsmarknaden är istället att för att förbättra verksamheten för kunderna så att näringsidkaren får fler kunder och mer pengar att förbättra verksamheten på för att på så sätt få ännu fler kunder och så vidare, etcetera, med mera und zu weiter… Så smörjer de politikerna om kråset.
Jag håller alltså med Anders om att ”’Rent-seeking’ är vanligen ett problem i utvecklingsländer” och att det ”leder i regel till ineffektivitet, låg kvalitet och korrupta politiker”.
Jag anser att det förklarar även vårt eget land. Det är vad välfärdsstaten har vuxit till att bli. Institutionaliserad korruption.
Men istället för att ge sig på roten till problemet vill vänstern generellt bara förbjuda just det här med vinst. Antagligen för att de inte förstår ekonomi. Företag finns till för att generera vinst. Det är själva anledningen till deras existens. Tar man bort deras syfte kommer de alltså att bli just ineffektiva, ha dålig kvalitet och vara korrupta. Precis som Anders skriver själv i sin ledare från 2016. Men det är inte företagande som är problemet. Det är att staten lägger sig i företagandet som är problemet.
Den första april 2015 har Jonas Sjöstedt skrivit en replik i Aftonbladet om vinster i välfärden. Han är för vinster men varenda krona måste gå tillbaka in i verksamheten. Trots datumet är det inte ett aprilskämt. Redan i mars samma år har S tillsammans med V skrivit en artikel med rubriken:
”Så vill regeringen och V begränsa vinstuttagen ur välfärden” som bildsatt med ett hjälteporträtt av Ardalan Shekarabis nobla profil.
”Nu sjösätts regeringens utredning för att begränsa välfärdsbolagens möjligheter att plocka ut vinster ur skattefinansierade verksamheter.” inleder ingressen.
I Juni 2021 skriver Jonna Sima att ”Inte ens centerpartister gillar vinster i välfärden” och att ”Annie Lööf borde lyssna på sina väljare”.
I valet 2022 kan på Aftonbladet se Argalena Magdasson proklamera för ett totalförbud för vinster i välfärden. Videon ligger på Aftonbladets hemsida.
Efter att ha läst alla artiklar och sett den är jag mer eller mindre övertygad om att vinster i välfärden är det värsta som finns näst efter massvåldtäkter, folkmord och melodifestivalen. Döm om min förvåning när jag därför läser profilen Glenn-Dalarnas inlägg på plattformen X i Januari 2024:
”Oberoende” Socialdemokratiska Aftonbladet med sin avsky mot allt vad som heter vinstuttag/utdelning av skattefinansierad verksamhet, har de senaste åren själva delat ut vinst till ägarna samtidigt som de mottagit skattefinansierade bidrag i mångmiljonklassen.
Dra på trissor! Ryck i trossarna! Bara inledningen får mig att rysa av obehag. Inte kan väl rättrådiga Aftonbladet – som är så ihärdiga i sin kritik mot vinster i välfärden – själva göra sig skyldiga till att göra vinst på välfärden?
En vinst som dessutom vare sig verkar begränsa sig till blott sju procent efter ärkeantisemiten Ilmar Reepalus förslag eller återinvesteras i verksamheten. Nej, de verkar vara så fräcka att de har använt den till utdelning. Enligt profilen Glenn Dalarna är det så att:
”Det finns en myt att Aftonbladet inte mottar presstöd som f.ö. ändrade namn till mediestöd 2019. En myt som är lika falsk som seglivad, de har nämligen de senaste 4 åren uppburit Distributionsstöd, utgivningsstöd och redaktionsstöd.”
Glenn Dalarna kan berätta att Aftonbladet Hierta Aktiebolag ägs till 91% av Schibsted ASA (Norskt företag) och 9% av Fackorganisationen LO (en annan org. som hatar vinstuttag av skattepengar).
Tidningen Dagens Arena har undersökt olika aktörers inställning till vinster i välfärden.
”LO
2012 beslutade kongressen att LO ska verka för en non-profitprincip inom vård, skola och omsorg. I samma veva bestämdes också att LO skulle ta fram en rad förslag för att begränsa vinsterna. Ett år senare lanserade LO sitt åtgärdsprogram. Bland annat förslog man att det ska ställas tydliga krav på bemanning, att välfärdsbolagen ska redovisa sin ekonomi och att LOV (lagen om valfrihet) avskaffas. Dessutom föreslog LO-styrelsen en ny typ av bolag, samhällsbolag, där vinstuttagen begränsas till värdeöverföringar motsvarande statslåneräntan plus en procent på det totala kapitalet.
I höstas skärpte LO sin linje. Karl-Petter Thorwaldsson menade att krisen i skolan nu är så djup att det inte längre räcker med ett vinsttak.”
Själv hade jag snarare tittat på vad barnen undervisas i och hur den undervisningen bedrivs men det är bara jag.
Enligt profilen Glenn Dalarna på X, före detta Twitter, fördelar sig Aftonbladets medel från våra gemensamma pengar som följer:
Omsättningen 2022 var 1.5 miljarder. Siffrorna i årsredovisningen ser bra ut, det går ingen nöd på aftonbladet och de har råd att avlöna Chefredaktör Lena K. Samuelsson 368.000kr i månaden(2021), samt ha 266 anställda(2022).
Det har gått så bra att under de senaste två åren att aftonbladet har gett ägarna en total utdelning på 232.393.000 sek (232miljoner), det gör man såklart inte om man samtidigt har ett behov av att ta statliga bidrag… ..eller? undrar Glenn Dalarna. För samtidigt som man delat ut över 200 miljoner i vinst på två år har ”Aftonbladet sett till att fylla på pengakofferten med totalt 27.096.705 sek från oss skattebetalare via olika stöd från mediestöd.”
Vilket onekligen är en hel del pengar. Och om du tänker Dig att dessa pengar kommer fortsätta att flöda till Aftonbladet i all evighet från och med nu och sedan många år tillbaka blir det ohemult mycket pengar. Pengar som vi skattebetalare hade kunnat använda till annat som vi antagligen behöver mer än Aftonbladet. För vad bidrar de egentligen med när du tänker efter? Skulle du kunna leva utan Anders Lindberg och Jonna Sima? Antagligen bättre än du gör idag.
Stöden till Aftonbladet fördelar sig som följer:
Distributionsstöd 2021-2022: 134.945 sek
Stöd utgivning 2020: 5.246.928 sek
Redaktionsstöd 2020-2022: 21.714.832 sek
Enligt Glenn Dalarnas beräkning innebär det att över tio procent av deras vinst bekostas av Dig och mig som betalar skatt.
”Då det inte rör sig om stöd för att ha råd att betala räkningarna så kan man tolka det som att aftonbladet helt enkelt bara är giriga, 11.7% av vinstutdelningen (2020-2022) är helt enkelt betalda av oss skattebetalare.”
Det är stört omöjligt att få tag på Anders Llindberg. Han verkar inte ha någon mobil och det går inte att mejla honom från Aftonbladets hemsida. Jag lyckas i varje fall inte med det så jag ringer till Aftonbladets ägare LO istället. Där får jag tala med Jens.
Frågor till Anders Lindberg:
– Aftonbladet har tagit emot 27.096.705 sek i olika stöd mellan 2020-2022. Samtidigt har Aftonbladet gett en total utdelning på 232.393.000sek till sina ägare. Det innebär att 11.7% av vinsten är bekostad med skattemedel. Vad tycker du om det?
– Kommer du att ställa Dig bakom ett stopp för utdelningar i Aftonbladet?
– Kommer Du att verka för att Aftonbladet ska drivas utan vinst?
– Bör Aftonbladet istället drivas som ett samhällsbolag?
Ställdes till slut via mail utan att svar erhölls.
Samtalade till sist med LO som ändå är ägare om saken. Det samtalet får du lyssna på i podden.
Det är ett bra svar som Jens från LO ger oss. Men det återför oss också till min inledning. Varför ska vissa företag gynnas framför andra? Chang Fricks Nyheter Idag till exempel utverkar inte något presstöd för sin verksamhet och då har de ändå kommit med några av de större avslöjandena senaste åren.
Och om Aftonbladet inte direkt bidrar till välfärden – varför ska de få pengar från det allmänna? Det går som du märker inte ihop. Om det inte ska räknas som en muta från staten.
Det är inte småpotatis. En annan medieaktör som Glenn tittat på är Dagens ETC. Han skräder inte orden.
Jag har ofta ifrågasatt hur ETCs redaktion kan ha rätt till press och redaktionsstöd då de är dömda för att ha förskingrat stöd tidigare genom påhittade abonnenter som de rapporterat in. Totalt har de roffat åt sig över 100 miljoner kronor de senaste 10 åren. De har även genomfört planerade konkurser för att slippa betala sina fordringsägare, använt statens stöd för lönegaranti till mångmiljonkostnad för oss hederliga skattebetalare. Att Etc nu blir av med sina bidrag från årsskiftet är något som skulle skett innan de började betalas ut. Ägaren Johan Ehrenberg är ett kriminellt seriekonkursproffs som borde få näringsförbud. Slutligen, etc går nu ut och tigger swish för att fortsätta göda Johans kassa, bara för ett år sedan kallade etc enskilda journalister swish horor, vad gör det då etc till ett swishhorhus?”
Att den eminente världsförbättraren Johan Ehrenberg skulle vara ett ”kriminellt seriekonkursproffs” får stå för Glenn Dalarna. Själv skulle jag givetvis aldrig uttrycka mig så om den gode Johan Ehernberg. Eller Jenny Ehrenberg. För Johan påstår sig numera tydligen vara kvinna som heter Jenny. Det är inget konstigt med det.
Glenn Dalarna:
”Johan Ehrenberg startade sin första “Etc” redan 1976 även om tidskriften då hette “Partisan”. Han är uttalat socialist med ett stort ekonomiskt intresse även om hans idéer är radikala och ibland rent bakvända enligt de flesta andra ekonomer (vilket kommer fram längre ner i den långa texten). Johan säger sig ha en socialistisk affärsidé där han inte tar ut vinst , vilket i sak blir konstigt när han verkar driva sina företag utan marginaler och förväntar sig att skattebetalarna får ta notan om något av hans tidningspappersbolag inte längre klarar av sina fakturor eller betala ut löner. Han har ägt eller äger fler bolag(över 50). Fler än jag har tid att titta på då jag gör detta på min fritid. Det kan noteras att han idag är “aktiv” i 28 bolag. ”
De bolag som listats på alla bolag är som följer:
ETC Elhandeln i Stockholm AB
ETC Elproduktion i Katrineholm AB
Dagens ETC AB (publ)
ETC Bygg AB
ETC Utveckling Aktiebolag
Klimatsmarta varuhuset i Stockholm AB
ETC Sol AB
ETC Konsultation Aktiebolag
ETC Kommunikation AB
Leopard Förlag Aktiebolag
ETC Torp AB
ETC Kundtjänst AB
ETC byggentreprenad AB
ETC Odla i Katrineholm AB
ETC Play AB
Hälsoproduktionsutveckling i Stockholm AB
Ikaros tidningsproduktion AB
Varumärkesutveckling i Stockholm AB
Egen El i Stockholm AB
ETC Mobil AB
Welin Media AB
ETC Media AB
ETC Klimatkompensation AB
ETC Energi AB
E-Leopard Förlag Aktiebolag
Lokaltidning i Göteborg AB
ETC Bygg Hultsfred AB
Bostadsrättsföreningen Parisblomman
Johan eller Jenny är verkligen en man, eller kvinna, i farten. Många av bolagen går tyvärr med förlust, några gör en blygsam vinst och andra verkar inte göra någonting alls.
Glenn Dalarna skriver på X att:
”Ingen av dem är några framgångssagor vad jag hittat, vilket ändå skulle motsätta Ehrenbergs affärsidé om att göra allt detta utan vinst… , de flesta företag verkar idag vara utan verksamhet men med ett uppsamlat eget kapital. Jag undrar om inte någon är kreativ i sin bokföring och möjligen fakturerar “tjänster” mellan företagen för att flytta runt kapital, speciellt då Johan själv har uttryck att vinst är inte viktigt, värde är viktigare. ”
Glenn konstaterar också att:
”Upplägget påminner om skalbolags struktur men jag stannar vid påminner. Jag har sett bolag som fakturerar bort sin vinst till andra självägda eller närägda bolag för att undkomma vinstskatt, eller när de inom kort gör en planerad konkurs och kastar alla leverantörsfakturor på konkursförvaltaren samt växelmynten de glömde ta med sig för att sedan driva det andra bolaget vidare vitt som snö.”
Johan Ehrenberg verkar alltså ha satt i system att försätta sina olönsamma företag i konkurs.
”Om de uppgifter som jag hittat stämmer så har ETC & Närliggande bolag gått i konkurs fyra eller fem gånger beroende på vilka bolag som bör räknas, återuppstått igen under något annat namn en tid för att sedan byta tillbaka till ETC när konkursen är klar. Johan har bevisligen satt två företag i konkurs 2005 vilket det blev en hel del skriverier om, där det påstås att han lämnat över alla skulder och (tömda?) få tillgångar till konkursförvaltare. Sedan har han väntat ett par veckor och sedan köpt tillbaka sin egen gamla verksamhet med inventarier av konkursförvaltaren. Det verkar som han gett en spottstyver av vad de kostar nytt, smackat in det i sitt “nya” Etc och drivit verksamheten vidare som att ingenting har hänt. Förutom att den konkursade tvillingverksamheten har blåst 100-tals leverantörer på betalning av förfallna fakturor eller investerare som helt plötsligt äger 0% av nya bolaget. För att inte tala om löneskuld & skatteskuld som staten har fått tagit hand om på kostnadskontot. 2005 begär ETC Production och IT-Nuevo ”sig själva” i konkurs vilket låter de 800 aktieägarna se sina investerade pengar gå upp i rök. Under 2007 så slutförs konkurserna och 12,6 miljoner kronor fattas i Johan Ehrenbergs senaste två konkurser i ETC Produktion och Nuevo AB -ETC Produktion AB hade 9 450 177 kronor i skulder och bara 435 500 kronor i tillgångar då företaget begärdes i konkurs den 2 maj vilket är remarkabla siffror om man ska få tro att det skedde med vikande orderingång. Revisor borde naturligtvis ha flaggat för detta långt innan. ETC Produktion lämnade också efter sig en löneskuld på 1 705 995 kronor.”
Glenn Dalarna kan dock konstatera att affärsidén verkar vara att få pengar från skattebetalarna:
”Ordet som jag letat efter är presstöd, och där har ETC sin verkliga affärsidé sedan 2005, Johan kallas ibland för Sveriges presstödsentreprenör, drakar som Bonnier och Schibsted är nog gröna av avund när de ser hur mycket skattepengar ETC har lyckats kvittera ut med så liten investering genom att använda ett bidrag som inte alls var beredd på att någon skulle ha det som affärsidé.”
Det är svårt att hålla med om det. Delar man ut gratis pengar brukar man nämligen locka till sig människor som gillar gratis pengar. Det är som pullfaktorer vid invandring. Om du lockar med stora möjligheter att lyckas för den som arbetar hårt kommer du att locka till Dig människor som gillar att arbeta medan om du lockar med bidrag kommer du att dra till Dig människor som gillar bidrag. Det borde vara så självklart att det inte behövde sägas men eftersom ingenting tycks självklart är det lika gott att vara tydlig med det.
Att Johan Ehrenberg kunnat vittja statens skattekista på pengar är alltså inte enbart Johan Jenny Ehrenbergs fel. Systemet är som gjort för att få ut gratis pengar vilket är precis vad som skett. För vem är egentligen största dåren, dåren, eller den som följer honom?
Våra tjänstemän och politiker som dels utformat och dels delar ut stödet har väl ett eget ansvar inför skattebetalarna? Inte för att vi har tjänstemannaansvar – för det har vi inte – men tjänstefel är något som ändå existerar.
Enligt Glenn är Johan Ehrenbergs affärsidé ”att uppnå kravet med minsta möjliga marginal för att få kvittera ut presstöd (numer mediestöd). Kravet var en upplaga på 1500ex, (vid bedömningen)som någon köpte, vilka Johans egenstartade stödföreningar så givmilt gjorde. Ett stickprov där det finns gott om data innan vi hoppar till mediemyndighetens protokoll är 2017:
Etc kvitterar då ut 13 bidrag till sina tidningar varav de flesta endast finns för att kvittera ut bidrag. Bara det året tar ETC ut 50 miljoner i bidrag för de hittat ett kryphål, visst är det fint när socialister finansierar sin verksamhet med skattemedel?”
Ja, hur ska socialister annars finansiera sin verksamhet undrar jag?
Medlen fördelar sig följer:
”Dagens ETC 15 644 000 kronor
ETC (lördagar) 5 523 000 kronor
ETC Jönköping 2 155 083 kronor
ETC Bergslagen 2 322 128 kronor
ETC Göteborg 3 056 000 kronor
ETC Malmö 3 056 000 kronor
ETC Norrköping 3 056 000 kronor
ETC Stockholm 3 408 000 kronor
ETC Sundsvall 2 351 000 kronor
ETC Uppsala 2 843 419 kronor
ETC Örebro 3 408 000 kronor
ETC Umeå 1 763 000 kronor
Fria Tidningen (som ägs av ETC), 2,2 miljoner kronor”
Vilket är helt otroliga summor pengar för något som bäst kan beskrivas som socialistiskt dravel och stöd till den då sittande regeringen som var socialdemokratisk.
”2017 får ETC en motgång, någon på myndigheten har genomskådat dem och ETC lägger ner alla sina ”satelliter” när de inte längre är presstöds kassakor. Så var det med den viktiga lokala närvaron
Driftstöd till ETC totalt:
2005-2009: 23.976.000 sek
2010-2014: 92.027.000 sek
2015: 24.500.000 sek
2016: 37.082.000 sek
2017: 46.765.000 sek
2018: 16.900.000 Sek
2019: 17.382.000 sek
2020: 22.737.000 sek
2021: 23.603.000 sek
2022: 24.385.000 sek
2023: 24.806.000 sek
Innovations och utvecklingsstöd:
582.000 sek
Distributionsstöd:
1.170.000 sek
Redaktionsstöd: 6.712.00 sek
Totalt stöd (stöld?) för perioden 2005-2023 är 359.627.000 sek eller trehundrafemtioniomiljonersexhundratjugosjutusen Svenska skattekronor”
Vad tycker Du själv? Har det varit värt alla de pengarna? Jag är inte så säker.
Den sista tidningen vi ska titta på är den första som Glenn Dalarna valde att granska. Det är Dala-Demokraten och antagligen något av en extra vagel i ögat då Glenn är från just Dalarna själv. Dala-Demokraten beskriver sig själv som oberoende socialdemokratisk vars chefredaktör sedan 1999 är allas vår egen Göran Greider. Göran är en man som är negativ till vinster i välfärden något man kan läsa ibland annat artikeln ”Nej till vinster i välfärden!” från 6 juni 2018. Rubriken är självförklarande.
1.114.302.000 sek (En miljard etthundrafjorton miljoner 302 tusen kronor) Är vad Dala-Demokraten hittills kostat oss Skattebetalare i Presstöd sedan 1971( dokumenterat) omräknat enligt SCB KPI tabell år för år till dagens pengavärde.
53 års tid iofs men Dala-Demokraten har enligt sin egen årsredovisning för 2022 genomfört en utdelning till ägarna på 1.5 miljoner, samma år får Dala-Demokraten drygt 13 miljoner i stöd från mediestöd.
Förutom utdelningen av skattepengar så genomför även Dala-Demokraten ett koncernbidrag till Sydsvenska Dagbladet på 555.000 sek för att undgå vinstskatt.
Sydsvenskan (delar själva ut stora belopp till ägarna, 2022 var beloppet (125.176.000Sek) så de behövde knappast ett bidrag från lilla DD. Sydsvenska Dagbladets AB får 2022 33 533 500 kr i mediestöd. Vilket är rätt mycket pengar. Det är inte utan att jag undrar hur Göran Greider känner för det?
Glenn Dalarna försöker ständigt få svar av honom på twitter. Men där är han ökänd för att inte svara. Sannolikheten är stor att han inte ens tittar på kommentarer utan bara använder plattformen som en envägskanal. Det är svårt att klandra honom för det. Jag svarar själv inte på alla som vill kontakta mig via twitter. Jag får tag på Göran Greiders nummer. Men han svarar inte. Det går inte heller att bli kopplad via Dala-Demokratens växel. Enda möjligheten verkar vara att mejla.
Frågor till Göran Greider:
– Du är ju emot vinster i välfärden. Hur rimmar det med att den tidning du arbetar för tar emot bidrag och delar ut vinst till ägarna?
– 2022 genomfört en utdelning till ägarna på 1.5 miljoner, samma år får Dala-Demokraten drygt 13 miljoner i stöd från mediestöd
– Kommer du att verka för att Dala-Demokraten drivs utan vinst?
Ställdes till slut per mail utan att svar erhölls.
Mediemyndigheten har i sin lilla folder Medieutveckling 2022 – Medieekonomi, förvirrande nog från 2021, sammanställt alla stöd de delat ut mellan 2010 och 2022.
Summa Driftsstöd
2010: 501 899
2011: 499 958
2012: 472 181
2013: 457 952
2014: 463 630
2015: 437 532
2016: 462 254
2017: 466 548
2018: 426 619
2019: 517 224
2020: 619 851
2021: 686 815
2022: 681 713
Sedan har vi distributionsstödet mellan 2017 och 2021
2017: 43 508 222
2018: 38 996 282
2019: 53 525 929
2020: 50 362 132
2021: 63 982 924
Sedan har vi stödet för så kallad lokal journalistik 2021
Total kostnad: 141 487 500
Så har vi medier som beviljats redaktionsstöd 2021
Total kostnad: 91 116 154
Du kanske tycker att i en statsbudget på flera tusen miljarder så är detta en droppe i havet. Till Dig vill jag först påminna om ordspråket att många bäckar små tillsammans bildar ett nätverk av små bäckar för det är nämligen principen det handlar om. Varje krona som staten tar från dig för att lägga på åsiktsbildning, underhållning eller kultur är en krona du själv kunde lagt på den kultur du vill ha och se mer av – som den här podcasten – eller till att köpa Dig själv lite utrustning att göra Dig själv hörd, läst eller sedd.
För tillsammans med Public service 9 miljarder per år utgör mediestödet stora ingrepp i din och min yttrandefrihet från statens sida. Jag tror att dialogen bäst sköts av medborgarna själva.
Om du gillade det här avsnittet föreslår jag att Du också går in och lyssnar på det numera klassiska avsnittet jag har gjort om presstödets tillkomst ”Public service Vs. Public service”
Tack för att du har lyssnat på DK. Jag är Aron Flam. Till nästa gång. Ha en god tidsenhet.
